MP och S har landat ned i några skolfrågor

På riksnivå pågår förhandlingar mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna som har bland annat har landat ned i obligatorisk gymnasieskola upp till arton år. Hur kvaliteten ska öka och hur motivationen ska höjas nämndes inte. Med anledning av en sådan reform måste kvaliteten i studie- och yrkesvägledningen höjas ytterligare, så att ungdomarna väljer rätt från början.

Ett annat förslag; att varje barn ska få hjälp så fort han eller hon behöver det påminner om Alliansens läsa-skriva-räkna-garanti. Alliansen satsade ju mycket på fler speciallärare. Att de skolor som lyckas sämst ska få extra resurser är behjärtansvärt, men när man tänker efter blir frågetecknen många. Hur kan extra pengar hjälpa till om man har ett dåligt recept? Varför ska de skolor som har resultat precis ovanför den nedre gränsen anstränga sig extra om de nu inte får extra medel tilldelade? Hur kan extra medel träffa rätt när de verkligen behövs? Resultaten mäts ju i framför allt årskurs 3, 6 och 9 och resurserna utbetalas högst troligen i efterhand. Till sist undrar man hur Fridolins statliga lärarlönshöjning ska sporra kommunerna och andra huvudmän att höja lörarlönerna.

De viktiga reformerna kring betyg och karriärstjänster, mattelyftet och läslyftet mm har jag inte hört några enade resonemang kring.

Maria Ludvigsson skriver att (S) har låg trovärdighet i skolfrågorna. DN skriver att en möjlig samverkansfråga mellan flera olika partier är att råda bot på lärarkrisen.