Gott nytt 2014

2013 är strax till ända. Jag vill önska dig ett gott slut och ett gott nytt år!

Under 2013 har jag ännu mer kommit att uppskatta och vara tacksam över hälsa, min familj, släkt och goda vänner samt självförsörjningen. Ett beslut som har kommit att påverka hela mitt liv var att jag valde att bli lärare och jag är otroligt tacksam över min utbildning, men också över att få undervisa. Det måste väl vara det roligaste yrke som finns, även om det ibland kan vara arbetsamt och stressigt, men alla jobb har ju sina arbetstoppar.

Jag har drivit mitt företag i tre och ett halvt år. Under hösten hade jag väldigt många uppdrag på olika skolor runtom i Sverige. Ju mer tid du ägnar åt försäljning, desto fler uppdrag får du om ett halvår eller ett år. Intensiteten i företaget är möjlig eftersom min make drar ett stort lass här i hemmet. Det är så kul att möta många människor och att få berätta om det jag har brunnit för sedan tonåren då vårt Vi Unga-distrikt hade samverkan med SIV, Statens Invandrarverk i Flen och arrangerade läger som vi även välkomnade flyktingar till. Nog hade vi roligt tillsammans utan att kommunicera på samma språk, men nog insåg jag att språket var viktigt för att känna tillhörighet och att förstå varandra.

Min son har lärt sig att läsa under hösten, även om mycket återstår. Tack vare att skolan uppmanar oss föräldrar att låta barnen läsa högt för oss femton minuter om dagen kan läsningen automatiseras, läshastigheten tränas och ordförrådet öka. Läxor är inte, som vänstern säger, onödiga och orättvisa, utan viktiga för barnens möjlighet att tillägna sig utbildningen. Det är självklart att inte eleverna enbart i skolan hinner träna på läsning, multiplikationstabeller eller att föra resonemang så mycket som behövs med alla de långa loven och relativt korta skoldagar som de har.

Resor som vi gjorde under 2013 var till London för sonen och mig. Ballongfärden över Stockholm en vacker septemberafton var också en minnesvärd resa. En fin fyrtioårspresent som gav utdelning ett år efter födelsedagen. Sommarsemestern gjorde vi inrikes med Göteborg, Varberg, Ullared, Kristianstad och Kolmården på resschemat. Vilken härlig sommar vi hade! Mången bok blev utläst på stranden. Årets läsupplevelse var "Hjärtblad" av Aino Trosell. Att finna igenkänning i det jordnära, praktiska är min melodi.

Jag blev tyvärr utsatt för en epost-kapning i höstas, något som gav mig mitt första gråa hårstrå. Det hade inte hänt om jag hade klickat på några knappar i onödan, men så lusigt att ta över min mejlbox och mina företagskontakter! Den otäcka känslan att vara brottsoffer önskar jag inte någon, men jag är så tacksam över dem som hörde av sig med information och hjälp.

Under våren fick jag och Centerpartiets Brommanätverk möjlighet att arrangera en välbesökt återvinningskonferens där blanda andra Lena Ek gästade oss. Ett tjugotal brommabor och lika många från Centerpartiet deltog med frågor och tankar. På världsmiljödagen i juni uppvaktade jag FTI AB om diverse förslag som skulle kunna underlätta återvinningen i Bromma. Jag är glad över att man äntligen låtit asfaltera igen den stora grop som fanns vid återvinningsstationen vid Kvarnbacksvägen. Det kan låta som en småsak, men den var alltid vattenfylld och gav vardagsgnissel. Jag hoppas på fler återvinningsstationer i Bromma och att hemhämtning av förpackningar och tidningar kan möjliggöras. Under året motionerade jag också om pantsystem för lågenergilampor och om att göra Ålstensskogen till naturreservat.

Vad gäller arbetet i stadsdelsnämnden så rullar det på. Jag försöker driva de lokala stadsmiljöfrågorna. Något Alliansen tillförde till den lokala verksamhetsplanen är att börja mäta förskolebarnens upplevelse av måltiderna. Detta var mitt initiativ. Det ska bli spännande att följa den utvecklingen dvs vilka metoder som används och hur resultaten blir och följs upp. Får jag möjlighet att besvara remisser om byggnationer skriver jag gärna om att vi bör bygga högre och nära tunnelbanan. Riksintresset har tyvärr alltför mycket makt över Brommas stadsdelsområden.

I november hade Stockholmscentern nomineringsstämma och jag fick förtroendet att stå på plats 19 på riksdagslistan. Jag ska bedriva en kampanj för att kryssa mig in i riksdagen. Den ska inte riskera varken min hälsa, jobb eller familj, utan vara hållbar, långsiktig och trovärdig. Det finns plats för den som vill jobba i smått eller stort för grön frihet, företags frihet och individens frihet. Oavsett om du är praktiskt lagd eller vill ge politiska förslag är Du varmt välkommen att anmäla dig till helen.tornqvist@centerpartiet.se Jag behöver personer som verkar digitalt och rent fysiskt. Vi drar igång i januari!

Då jag läser Fredrik Reinfeldts debattartikel på Brännpunkt blir jag ännu mer övertygad om att vi måste kampanja för ännu fyra år med Alliansen så att det blir möjligt för fler att växa, försörja sig och frigöra sig från beroende och utanförskap. Det börjar i skolan, fortsätter in på första arbetsplatsen och vidare i utvecklingen. Med ett starkt Centerpartiet kan vi få fler starka, växande företag som skapar fler jobb och alltså fler i självförsörjning, men också en giftfri vardag, ett mer miljövänligt Sverige med fler bostäder i Stockholm.

Tack för 2013 och jag hoppas att du, liksom jag, ser framemot 2014 med tillförsikt!

Kinesiska - ett språk i tiden

Idag var jag på studiebesök på Blackebergs gymnasium i en klass som läser kinesiska med sin lärare Håkan Friberg. Jag fick möjlighet att lyssna till varför eleverna har valt kinesiska som språkval. Orsakerna varierade. Flera av eleverna menar att på en framtida arbetsmarknad är kinesiska ett viktigt språk. Många varor kommer från Kina, dvs det finns en stor tillverkningsindustri. En av eleverna hade blivit uppmärksammad på kinesiska språket då Geely hade köpt Volvo. Detta hade fått honom att tänka att i framtiden kommer företagskontakter till stor del ske på andra språk än just svenska. Flera elever pratade om att just starta företag i framtiden. En elev menade att ryska och kinesiska är världsspråken. Eftersom hon redan kunde ryska ville hon komplettera med kinesiska. En annan valde kinesiska för att han ville börja om med ett nytt språk där han menade att alla var på samma nivå. En tredje skulle tenta av spanskan som han talade flytande och ville ha möjlighet till ännu ett språk.

Det var ett inspirerande och stärkande besök. Flerspråkighet är en fråga i tiden. Då måste det också finnas system som belönar de elev som väljer att läsa språk tidigt, i form av meritpoäng. En sådan fråga ska jag fortsatt driva i skolpolitiken. Övergångarna mellan tex grundskolan Abrahamsbergsskolan, där man läser kinesiska och Blackebergsskolan skulle kunna uppmuntras att lyftas.

Språkbehov uppstår på arbetet

Avci och Larsson (FP) skrev i förra veckan om språktest för att få svenskt medborgarskap. Ordföranden för liberala nätverket inom samma parti, Mikael Trolin, replikerar idag om att FP misstänkliggör invandrare.

Jag anser att det är ytlig integrationspolitik som ger fel fokus i debatten. Att språket skapar delaktighet är en god slutsats. Språkutveckling sker i situationer där det finns ett behov av kommunikation(vilket även vår skolminister insett och uttalat i debatten om lagstiftning mot burka och niqab): I mataffären, på banken, i skolan, i föreningslivet, på praktik- och arbetsplatser. Du utvecklas om du tar risker och vågar misslyckas.

Det främsta språkbehovet finns på arbetet. Det måste bli lättare för nyanlända att jobba. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Arbetsrätten ska reformeras och bygga på kompetens, snarare än turordning. Nyanlända kan få ett provisoriskt personnummer från första dagen. Företagsklimatet i förorterna måste förbättras.

Synen på att individen ska lära sig språket innan man börjar jobba är ålderdomlig. Inlärningstiden beror på ålder, modersmål, utbildningsbakgrund, talang, motivation mm. Språkutveckling är en process som pågår hela livet.

Däremot bör alla myndigheter ha i uppdrag att signalera en förväntan om att vuxna ska kunna vardagssvenska inom tre år. I situationer där föräldrar till elever inte kan språket bör de delta i sfi eller språkkurser arrangerade i anslutning till barnens skola, men givetvis få tolkning vid utvecklingssamtal. Sfi har många varianter här i Stockholm och är relativt individanpassat, tex yrkesinriktning, men bör innehålla entreprenörskap. I språksyfte har studieförbunden och föreningarna en viktig roll att fylla. Vi borde också fördubbla antalet sfi-timmar från 525 till 1000, så att vi kommer upp i de nivåer där Australien och Canada befinner sig. Forsknings-anslagen till att utbilda vuxna analfabeter måste öka.

Flerspråkighet är en konkurrenskraftig kompetens inom flera yrkesgrupper. När modersmål ses som en resurs bekräftas den dubbla identiteten. En trygghet förs över till barnen, som gärna läser modersmål i skolan och därmed lyckas bättre i skolan i ämnena och svenska språket, enligt forskning. I ett Sverige som ser människor som resurser och bekräftar dem för kompetenser kan både vuxna och barn nå skolframgång som gör att de vill delta i samhället och bli medborgare.

En scen på plats

Idag har jag och sonen färdigställt den scen jag började bygga i hans rum för två veckor sedan. Själva estraden gjorde vi klart på en dag. Den har ivrigt använts för att gå upp på och hoppa ned från. Men idag skedde ridå-uppförandet.

Åkte till nya favorithaket Bauhaus. Vet ju nu att man ska väga skruvarna på lösviktsvågen innan man går till kassan... Spännande med nya områden och att utveckla praktiska kunskaper. Mitt ordförråd har under dagen utökats med "gardinspiral" och "spikbleck". Dessutom har jag lärt mig hur man gör med en gardinspiral.

Tyvärr fungerade inte min ursprungliga lösning kring att sätta fast inramningen till ridån, men då kom uppfinningsrikedomen till nytta. Nere i källaren hittade jag ett paket med balkongkonsoler som jag kunde skruva fast listerna i och på estraden. Insåg att de silverfärgade skruvarna fungerade bättre i trä än vad mässningsskruvarna gjorde, vilket underlättade arbetet. Inser att varje jobb har sina kompetenser. Imorgon är det städdags och då kommer jag åter inse hur många som är så mycket bättre på det än jag och dessutom tack vare sina fackkunskaper kan tjäna pengar på det. Hustjänster.

Vilken lycka att guldridån är på plats! Nu ska vi sätta upp revyer och pjäser innan sonen växer ur inramningen :)

Halofenomen i Bromma

Jag har på morgonen betraktat ett halofenomen här i Bromma. Först trodde jag att det var Bromma flygplats som fått spelet, men mindes sedan vad en av mina tre visa kvinnor berättade för någon vecka sedan.

Halofenomen förekommer på himlen när solen eller månen speglas i iskristaller. Fenomenet kan också uppstå pga gatlyktor (eller flygplatsbelysning). Det jag såg var inte några särskilda färger eller former, utan ett tiotal vita streck som reste sig över hustaket mittemot.

Hade inte Gunborg nämnt detta på telefonen hade jag inte haft något ord för fenomenet och inte heller tänkt på vad jag sett. Kanske jag kallat det molnpinnar eller ljusgrejor. Hade jag inte sett fenomenet hade jag inte behövt googla kring ordet för att kolla stavning och exakt betydelse. Möjligen har jag läst om det tidigare i någon artikel eller skönlitteratur, men inte förrän jag på olika sätt blir bekant med fenomenet blir begreppet mitt eget. Så är det med språket, kunskapen och erfarenheterna - de hänger ihop och underlättar varandras utveckling.

Idag har jag gästspelat på Söder med sonen. Trodde naivt att ingen ville gå på barnteater, men givetvis var det kö till överblivna biljetter. Istället blev det lek i Björns trädgårds lekplats. Nej, det var varken knarkare eller alkisar där! Såg däremot några cementgropar som uppenbarligen var en igen-lövad skateboardramp. Hemfärd, lite sömn, take-away-latte-o-dammsugare typ mammaledig-revival. Lite dammsugning - eller dude som sonen säger. (Några få ord behåller han bäbisspråket till, men sätter rätt ändelse på dem tex: "Mamma dudar fooooten." eller "Ticktacken snurrar") Prova-kläder-inför-fin-fest-på-torsdag-nerv. Sweeda upp sig inför middag och Dramaten-besök med polarn från 1991. --- Vid T-centralen släppte nån idiot en tomflaska vid väggen från hälften av rulltrappan. Hörde hur den splittrades längre ned. Vem blev blind? ---Pejlade in oss själva efter drygt ett år, alla gamla kompisar från Vi Unga-tiden, prata nytt & gammalt. Lite politisk input. På vägen hem försökte en yngling hänga på taket till det accelererande tunnelbanetåget så länge som möjligt, men när han närmade sig skylten som visar vart tåget skulle gå så släppte han som tur var - till gängets besvikelse. Pulsen går upp vid sådana tillfällen. Allt går så snabbt. Läskigt! Väl hemma vid Brommaplan stod ordningsvakter och bevakade två killar som satt med händerna bakbundna på cementgolvet. Ute på Brommaplan kände jag mig trygg och jag o en tjej slog följe. Jag känner mig oftast trygg, men när flera incidenter inträffar samma dag börjar jag fundera. Idag läste jag också någonstans om att Alliansen satsar pengar på människor som är rädda för att gå ut på stan. Det är sjukt att ett antal högljudda och olydiga personer ska få begränsa andra människors liv och leverne. Det är en stor brist i ett demokratiskt samhälle.