Centerpartiets positiva förväntningar på alla svenskar

Moderaterna gör ett inlägg i dagens DN om att man vill ställa tydligare krav på "våra invandrare". Jag trodde var och en var sin egen, jag. Att skärpa kraven är väl DN:s rubricering, men den är lite olycklig. Vi behöver inte stigmatisering, utan en insikt om den resurs som varje individ besitter. Jag håller med om att regeringens reformer inte räcker. Det handlar om människosynen. Vi måste inse att varje individ har en inneboende drivkraft att vilja göra något bra och att växa. Att göra sin familj eller sina föräldrar stolta. Att känna samhörighet. Att bli bekräftad, att vara någon att räkna med. Jag tycker att Billström har rätt i att det behövs någon form av kulturkunskapskurs med fokus att deltagarna ska nå framgång. Förslaget kommer från min persisk-svenske kollega som har integrerats väl i svenska samhället och som lärare mött så många barn med annan etnisk bakgrund än svensk. Han har sett att de familjer som knäcker kulturkoden lyckas. Utan att 70-tals-assimileras. Mitt senaste besök på byggvaruhuset Bauhaus tog två timmar för att jag inte förstod organisationen och beteendet med att mäta skruvar i lösvikt osv. Jag kände mig dum i två timmar och gick därifrån arg och missförstådd. Hur många gånger har inte nyanlända personer känt sig dumma, arga och missförstådda? I Sverige ska alla kunna utöva sin religion, vara sig själv, tala sitt modersmål. Här spelar modersmålslärarna en stor och viktig roll för barnen, men föräldrarna missar ibland tåget då det bara blir språkstudier på sfi, svenska för invandrare. Genom en personlig mentor inom sin egen bransch under sfi-studierna skulle den sfi-studerande snabbare kunna nå framgång och dessutom få tillgång till kontakter. Detta förslag framförde jag 2005 i en insändare i Mitt-i-tidningen. Det ska bli otroligt spännande att se utvecklingen av den sfi-upphandling som ska ske i Stockholm. En mer flexibel, individanpassad undervisning där man får praktik och en samverkan sker med Jobbtorgen, som måste utstråla en förväntan på att våra nyanlända har idéer att bidra med. I och med arbetskraftsinvandringen måste kanske helgkurser införas och grund- och gymnasieskolorna måste utöka förberedelseklasserna. Stockholms stad behöver utveckla partnerskap med kommuner där det finns bostäder, arbetstillfällen och en entreprenöriell potential i mångfalden. Detta skrev Stockholmscentern i det kommunala handlingsprogrammet 2005. Jag tycker att människor själva måste få bestämma var de vill bo. Sovjetunionens deportationsmetoder känns främmande. Men jag minns själv vissa motgångar i att välja boendeort. Då jag och dåvarande sambon kommit in på en folkhögskola men nekades lägenhet i Mölndal därför att man var tvungen att ha ett fast jobb för att få lägenhet. Tack vare generösa Botkyrka fick vi tag på lägenhet i Norsborg efter två veckors inneboende hos bekanta då jag kommit in på LHS och sambon fått jobb. Men det gällde att komma på plats först, för att få tag på en lägenhet. På nittiotalet fick arbetslösa ett bidrag om de flyttade från en kommun med hög arbetslöshet till en annan kommun. Liknande morötter kanske går att instifta. Tänk vilken resurs en muslimsk familj kan bli för en skola på landsbygden. På regeringsnivå kanske integrationsministeriet skulle gå in under Näringsdepartementet, så att värderingarna liksom genomsyrar den politik som har betydelse för de människor som berörs. Ett Närings- och mångfaldsdepartement. Ja, jag håller med Billström om att mycket behöver göras. Med fokus på individens resurser och innersta drömmar. Andra som skrivit om den här artikeln.