Ny integrationspolitik - nu!

Mångfalds- och integrationsdebatten är på tapeten igen. Moderaterna vill ta medborgarskapet från kriminella invandrare. Hur länge är man invandrare? Även om man får ett medborgarskap ska man alltså livslänge betraktas som invandrare? Abir skriver ett inlägg på politikerbloggen idag. Magnus Andersson blir i TV4 ytterst bekymrad över detta. Självklart måste man ha en bra start. Men vilket är problemet? Ingen hindrar väl Tobias Billström från att införa kartläggning av den nyanländes kunskaper och meriter samt tillhörande coachning från dag 1. Varför gör man politik av detta? Det är väl bara att sätta redskapen i Migrationsverkets händer. Och passa på att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen.

Jag tror på morötter. Inte deportation. Den som flyttar till en kommun där arbetskraft och mera mångfald behövs ska få en rejäl morot. I övrigt ska den introduktionsersättning man får i början av sin tid i Sverige vara lika stor. Ingen ska klandra folk för att man vill bo med sin närmaste släkt i ett främmande land med ett främmande språk. Men självklart ska de nyanlända få visat på att det finns ett nätverk att tillgå även i en ort i Norrland.

Hur ska regeringen göra då? Fortsätt med arbetslinjen. Individualisera arbetslinjen för både kvinnor och män. Ha positiva förväntningar på individerna. Genomför sfi-utbildning för analfabeter, akademiker och med specifika yrkesutbildningar. Där är lärarnas behörighet i svenska som andraspråk alldeles för låg på sfi generellt. Kommunerna kan satsa i Lärarlyftet på sfi-lärarna. Anpassa sfi-utbildningen så att det är möjligt att ta ett jobb på dagen eller kvällen, vad som passar. Sfi-bonusen blir en morot för individerna. Synliggör de där motiverade personerna som lyckas nå målen i skolan på några år eller som lyckas skaffa ett jobb och vara goda samhällsmedborgare på bara några år. Låt de nyanlända få en sådan person som mentor. Ge mentorn ett intyg eller en tusenlapp i månaden som ersättning för detta viktiga uppdrag. Involvera de kulturella, etniska föreningarna i arbetet att knäcka nöten "integration" för just deras folkgrupp, men se inte deras svar som de enda lösningarna. Gör mer halal-TV där personer med annan etnisk bakgrund blir synliggjord och får vara talespersoner för sina frågor. Det ger empowerment! När det gäller språket måste vi acceptera att några bryter på thailändska, några bryter på turkiska och några bräker på sörmländska. Det är vad personen säger som är viktigt - inte hur det låter! Och genom att uttrycka sig ofta och med stora risker utvecklas språket. Sedan måste vi politiker hur lite tid vi än har bege oss ut i förorterna för att samtala med ungdomar och invånare. Det finns så mycket att lyssna på!

Det är väl jättebra att man blir strängare mot den som slarvar bort pass efter pass. Och att vi följer svensk lag i Sverige, som tex att om man har fått avslag på sin asylansökan ska man hjälpas hem. Men det var väl inte direkt några nyheter. Självklart ska Sverige ha en ny integrations-, migrations-, flykting- och mångfaldspolitik. Men den ska inte bygga på krav, pekpinnar och viten. Utan på positiva förväntningar, individualisering och ekonomiska incitament. Och jag tror att det bästa är att en alliansgrupp sätter sig ned och internt kommer överens om gemensamma principer redan nu. När principerna är förankrade i partierna kan man komma fram till lösningarna. Så att det händer lite positiva saker innan valet. Så att inte sverigedemokraterna står och gottar sig och säger: "Vi är originalet." Det känns så smutsigt att göra politik kring utsatta människors situation - när dessa människor blir ännu mer utsatta just genom den offentliga diskussionen. Hade tex gruppen bönder tolererat att vi diskuterat deras situation i Kvällsöppet? Hade inte de hellre då hällt några flak säd på Sergels torg än att utsättas för den förnedringen? Även om det suttit två gisslantagna bönder i TV-studion. Jag har skrivit här, här, här, här. Oscar skriver också.