Konfunderad kring kontrakt

Moderaterna har föreslagit att införa ett kontrakt för nyanlända. Minamoderatakarameller gillar också ett sådant kontrakt. Integrationsministern ser det inte som någon bra lösning och Federley är tveksam. Alla initiativ som försöker hitta lösningar på att få ett samhälle med mångfald är bra, tycker jag. Men förslaget i sig är inte tillräckligt bra. Snarare verkningslöst. Jag skulle känna mig förolämpad om jag kom direkt från kriget där mitt ena barn dött, jag själv hade blivit våldtagen och min man hade dödat i försvar. Skriv under på jämställdhet, mot barnaga, för barnets rätt till egna val osv. Om jag kommer i flykt och verkligen inte kan återvända för att jag är förföljd i mitt hemland - skulle jag låta bli att skriva på om jag inte förstår ordet jämställdhet? Och vad händer om jag inte skriver på? Blir jag hemskickad då? Vad händer om jag skriver under kontraktet, gör mitt allra bästa för att leva jämställt osv och så hamnar jag bredvid grannar där både mannen och kvinnan jobbar heltid, men kvinnan alltid är den som syns i tvättstugan och i mataffären och med barnen i sandlådan? Ska de nyanlända leva mer "svensklärigt" än alla oss som är födda och uppvuxna här? Hur tänker man då? Ska vi utvisa alla homofober? Hur många asylsökande skulle känna sig lurade och tro att de fått klartecken när de skrivit under sitt kontrakt - nu får du bo i Sverige. Det är också en alltför enkel lösning på att stoppa hedersförtryck.

Jag tror att vägen till mångfald går via arbetsplatserna och skolan. När en person anländer ska han/hon tas emot med ett öppet samtal kring vad han/hon har jobbat med i hemlandet. Genom att med respekt ställa positiva höga förväntningar på den nyanlände med familj kan respekt och ev värderingsskifte vinnas. Vilka kompetenser och erfarenheter besitter den nyanlända? Vilka drömmar och mål har han/hon? Om det är möjligt ska personens kompetens matchas med vilken bostadsort det råder brist på sådan kompetens. Incitament ska ges för att personen ifråga ska bosätta sig där kompetensen saknas. Vid inskrivningssamtal på skolan då tolk alltid medverkar kan tex SYV informera föräldrar och barn samtidigt om diverse relevanta svenska lagar och förväntningar. Sedan måste värderingarna erövras på arbetsplatserna i det dagliga arbetet och under skolvardagen. I samtal med andra, genom att lära känna varandra och få ömsesidigt nya perspektiv. Man kan inte tvätta av sig en vuxen persons värderingar och kultur bara för att man flyger från ett land till ett annat. Men att kräva att han/hon följer landets lagar är a och o, precis som tjänstemän ska följa lagar. Erixons domedagsprofetia tycker jag är sorglig. Vad är det för kultur och seder vi ska värna då? Ska vi lagstifta om nubbe och lussetåg?