Ekonomiska civilsamhället - what?

Jag gillar Elise Claesons kolumn i gårdagens SvD. Civilsamhället - det är föreningslivet, men också du och jag. När en kille försöker svinga sin kompis ut över tunnelbanerälsen och jag ber honom sluta eftersom jag får hjärtattack. När pensionären med kryckan besvarar min fråga om nästa hållplats är Sophiahemmet. När farmors grannar plingar på hennes dörr och frågar om de ska ta lite sopor till källsorteringen när de ändå går förbi. När min kusin handlar åt farmor en gång i veckan. När småbarnsföräldern rensar brännässlor intill förskolestaketet eller plockar upp glasskärvor från trottoaren för att skydda sitt barn - och andra. Men det är den ideella delen av civilsamhället. Sedan finns en annan sida, nämligen den som Claeson lyfter: Den ekonomiska delen av civilsamhället. Det här måste jag fundera mer över. Det handlar alltså om ekonomisk frihet där "privat egendom och sparkapital ger oberoende, trygghet och egenmakt." Ja, det håller jag med om. Men hur sjutton kopplas detta ihop med civilsamhället? När mannen avstår sommarjobb för att vara med familjen och låta frun bedriva valkampanj. När skattelättnader leder till investeringar. När släkten samlar till nya löständer till mormor.

Eller är det Claeson vill få fram helt enkelt att man inte kan skapa jämställdhet uppifrån, som Mona Sahlin vill. Jämställdheten måste komma underifrån dvs från civilsamhället. I hemmet. I familjeföretaget. På arbetsplatsen. Fast då är det ju otroligt viktigt med stödet från sidan. En förståelse, en uppmuntran, en tillit. Och då är inte lösningarna att generellt höja alla kvinnors löner i offentlig sektor om man kommer till makten, utan att snarare sänka skatten för den generella inkomstgrupp där kvinnor främst finns representerade. För hur kul är det att få en lönehöjning tack vare att man just är kvinna, inte att man har gjort ett bra jobb? Det är ju faktiskt som en klapp på huvudet. Och sådana härskartekniker trodde jag att Sahlin inte gillade.