Sahlin om kvinnor och makt

I onsdags arrangerade Centerkvinnorna i Stockholms stad en diskussion med Mona Sahlin, fd minister och partiordförande för Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Temat var kvinnor och makt. Johan Hedin var moderator.



Det var en intressant afton där Sahlin berättade hur hon själv blev feminist under ett möte i början av 1990-talet då de "roliga" historierna om finansminister Anne Wibble duggade tätt och ofta kom att handla om hennes kön. Sahlin insåg att om hon skrattade åt Wibble skrattade hon även åt sitt eget kön. Då började hon tänka att "en kvinnas framgång är alla kvinnors framgång".

Sahlin blev bland annat medveten om symboler och bilder i LO-salen, där många manliga arbetare stolta står och visar upp sina redskap eller roller, medan en kvinna så huld och vän står med en bebis i famnen och beundransvärt blickar upp på en av männen. Sahlin menar också att det spelar roll för medlemmarna att en av de två sånger som alltid sjungs på Socialdemokraternas arrangemang är "Arbetets söner". Sahlin menar att det osynliggör de kvinnliga medlemmarna.

Jag ställde en fråga om vilket ansvar vi runtomkring har när vi tycker oss se att media utsätter en ledare pga hennes kön, tex Annie Lööf, som vi i Centerpartiet är så stolta över att ha som ledare. Sahlin menar att vi runtomkring har ett stort ansvar. Att stötta, ifrågasätta och synliggöra könsförtryck. Sahlin hade själv blivit som mest överraskad när hon fick stöd från oväntat håll, vid ett särskilt tillfälle av Stig Malm, som annars gått hårt åt henne.

Jag ställde också en fråga om härskarteknikerna - hur man kan synliggöra dem och spräcka hål på dem. Sahlin menade att man i första hand måste vara medveten om dem och kunna dem. Sedan kan man synliggöra dem genom att benämna dem för sin motståndare, som Australiens premiärminister nyligen hade gjort på ett väldigt rättframt och modigt sätt.

Jag är väldigt glad för den grundkunskap som jag fick i jämställdhet i Vi Unga. Det handlade om att få syn på hur jämställdheten ser ut i statistik, samt att inte bortförklara den på grund av slumpen. Jag är också glad att jag fick med mig kunskapen om härskarteknikerna, som Berit Ås formulerade:
1) Osynliggörande
2) Förlöjligande
3) Undanhållande av information
4) Dubbelbestraffning
5) Påförande av skuld och skam

Det är klart att härskartekniker används i politiken som har så mycket med makt att göra. Mer eller mindre omedvetet. Man kan dock aldrig veta om någon pratar när jag pratar beror på en härskarteknik eller rent ohyfs. Det viktiga är att inte ta på sig skulden och börja tänka att man är ointressant, utan att be om tystnad och själv bete sig hyfsat när motståndarna pratar. Jag försöker låta bli att förlöjliga folk eftersom jag vet att det ger en känsla av otrygghet i gruppen. Jag försöker se alla deltagare i ett möte, även om jag inte känner dem sedan förut och oavsett deras position.

Det som var roligast att höra var när Sahlin berättade om hur Maud Olofsson och hon hade haft tuffa debatter i riksdagen, men en vecka efter Sahlins avgång hade Olofsson ringt upp henne för att fråga om hon ville ses över ett glas vin. Hur de hade gått tillsammans på premiären för "Järnladyn" och vid journalisternas fråga om vem som var Sveriges järnlady hade pekat på varandra.

Jag hade förmånen att få ha Mona Sahlin som mentor under mitt första år som förbundsordförande i Vi Unga, hösten 1998-99. Jag önskade henne dels för att hon var en sådan självständig profil gentemot Göran Persson mfl och en fighter, dels för att hon bar en kunskap om jämställdhet och om glastaket. Detta var långt innan jag blev medlem i Centerpartiet. Under mentorsprogrammet blev Mona Sahlin näringsminister och jag fick kämpa mig till att kunna träffa henne på de möten jag blivit lovad. Det var nyttigt i sig. Jag lärde mig en hel del om ledarskap och givetvis är det roligt att gå tillbaka till de gamla anteckningarna.

Aftonbladet och Expressen skrev om Mona Sahlin i augusti efter att hon kandiderat till Socialistinternationalen.

Olofsson har störst internt stöd

Maud Olofsson får i en opinionsundersökning av Synnovate redovisad i DN 86 % stöd i de egna leden. Efter nio år som partiledare har hon klarat medgång och motgång. Hon håller ihop partiet inåt och utåt. Hon har en klar ideologisk kompass. Det irriterar förmodligen de rödgröna väljare som hade stort förtroende för henne i förra mätningen, vilket gör att hon halkar ned till 27 % förtroende bland samtliga väljare. Maud Olofsson är större än partiet, som i senaste mätningen av Novus Opinion fick 5,4 %. Olofsson står på Stockholmscenterns riksdagslista.

Mona Sahlin har 11 % förtroende i de egna leden. Det finns alltså gott om informella ledare i arbetarrörelsen. Wetterstrand säger i en artikel i tidningen Fokus, vilket Expressen rapporterar om, att socialdemokraterna går fackets ärenden. Det var ju ingen nyhet.

Per Ankersjö bloggar.

Ekonomiska civilsamhället - what?

Jag gillar Elise Claesons kolumn i gårdagens SvD. Civilsamhället - det är föreningslivet, men också du och jag. När en kille försöker svinga sin kompis ut över tunnelbanerälsen och jag ber honom sluta eftersom jag får hjärtattack. När pensionären med kryckan besvarar min fråga om nästa hållplats är Sophiahemmet. När farmors grannar plingar på hennes dörr och frågar om de ska ta lite sopor till källsorteringen när de ändå går förbi. När min kusin handlar åt farmor en gång i veckan. När småbarnsföräldern rensar brännässlor intill förskolestaketet eller plockar upp glasskärvor från trottoaren för att skydda sitt barn - och andra. Men det är den ideella delen av civilsamhället. Sedan finns en annan sida, nämligen den som Claeson lyfter: Den ekonomiska delen av civilsamhället. Det här måste jag fundera mer över. Det handlar alltså om ekonomisk frihet där "privat egendom och sparkapital ger oberoende, trygghet och egenmakt." Ja, det håller jag med om. Men hur sjutton kopplas detta ihop med civilsamhället? När mannen avstår sommarjobb för att vara med familjen och låta frun bedriva valkampanj. När skattelättnader leder till investeringar. När släkten samlar till nya löständer till mormor.

Eller är det Claeson vill få fram helt enkelt att man inte kan skapa jämställdhet uppifrån, som Mona Sahlin vill. Jämställdheten måste komma underifrån dvs från civilsamhället. I hemmet. I familjeföretaget. På arbetsplatsen. Fast då är det ju otroligt viktigt med stödet från sidan. En förståelse, en uppmuntran, en tillit. Och då är inte lösningarna att generellt höja alla kvinnors löner i offentlig sektor om man kommer till makten, utan att snarare sänka skatten för den generella inkomstgrupp där kvinnor främst finns representerade. För hur kul är det att få en lönehöjning tack vare att man just är kvinna, inte att man har gjort ett bra jobb? Det är ju faktiskt som en klapp på huvudet. Och sådana härskartekniker trodde jag att Sahlin inte gillade.

Offentlig sektor jämställdhetslösning för Sahlin

Mona Sahlin har talat i Nacka. Hon behövde inte åka tunnelbana, utan kunde promenera. På sossarnas hemsida presenteras ett förslag för jämställdhet. För mig känns det som ett svar på Maud Olofssons almedalstal, som inleddes med synen på jämställdhet. Och skillnaderna mellan C och S är diametrala. Centerpartiet menar att jämställdhetslösningen ligger i kvinnornas ekonomiska frihet, att kvinnor och män tillsammans för sina barn ser jämställdheten som viktig och att kvinnor tar på sig ledarskap. Sahlin menar att lösningen finns i kvotering och i kommunerna och landstingen. Tack vare pensionsavgångar. Sedan lockar hon med löneökningar för kvinnors löner i offentlig verksamhet. När krisen är över. Centerpartiet och regeringen har sänkt skatten, vilket har gjort att vi får mer över i plånboken. Vissa använder pengarna till hus-tjänster som infördes på Centerpartiets initiativ. Själv har jag kunnat gå ned i tjänst för att fördela min fritid mellan familj och fritidspolitik, har köpt en handdator och kunnat spara till en bil, som ökar friheten för mig och min familj. Ändå får jag den fina service jag behöver från såväl kommun som landsting. Men Sahlin vill ha in fler kvinnor i offentliga sektorn.

I nästa andetag vill Sahlin motverka den könsuppdelade arbetsmarknaden. Men ändå är det just den hon förespråkar när hon vill tvinga in kvinnor i kommuner och landsting dvs vård, skola, omsorg, administration. Hon vill helt enkelt binda upp dem lite mer kring det offentliga, istället för att släppa deras kraft fri. Centerpartiet tror på individen. Socialdemokraterna tror på systemet. Sahlin skriver också att just kvinnor behöver utbilda sig mer. Senast jag hörde statistiken läser kvinnor generellt längre på högskola än män. Det är intressant att Sahlin i pressmeddelandet på hemsidan slätar över Jämtins utspel om att stoppa vinster i friskolor med att säga att (S) är för nya välfärdsalternativ. Men slutklämmen är bara för skön då socialdemokraterna ska "verka för ett system för kvalitetssäkring även inom skolan. Det handlar bland annat om krav på relevant kompetens hos de anställda och löpande uppföljning av verksamheternas resultat." Det är ett bevis på att det är många, många år sedan Sahlin gjorde ett studiebesök i den verklighet jag har läst att hon en gång planerade att befinna sig i (förskollärare) och att hon inte för en dialog med sina skolpolitiker om vad som händer i verksamheter sedan Alliansen tillträdde.

Monas blixtvisit

Under kampanjen i Vällingby dök plötsligt Mona Sahlin, ni vet partiledaren för (S), upp i granntältet. "Vi har lite aktiviteter idag" svarade en sosse på min fråga om de skulle ha besök, när jag berättade att vi hade ju trean på vår lista, Abir där. En aktivitet bestod av att dela ut gröna importerade äpplen med en klistermärkesuppmaning om att rösta klimatsmart på. Men är det så de betraktar sin partiledare - som "en aktivitet"? Sahlin var på plats i fem minuter. Enligt Elisabet och Bengt som jag glömde nämna i förra inlägget. Sedan försvann hon. Det gav ju oss energi nog att dela ut material mer effektivt, men var inte Vällingbyborna värda större uppmärksamhet? Eller handlar det helt enkelt om att Mona inte gillar sin egen EU-politik, dvs den är inte värd att pratas om? Eller är det rentav så att hon inte kan innehållet... Jag undrar ju. Typ fem minuter.

1 maj

1 maj då. För mig innebar det alltid möjlighet till extrainkomst genom att hjälpa föräldrarna i företaget. Att få öva försäljning, räkning och att bemöta kunder. Jag vill minnas att vid vackert väder var det en ganska bra försäljningsdag av växter. Bilar åkte förbi med röda vimplar på framhuven. När jag frågade varför fick jag svaret att man inte riktigt visste. Det är väl ungefär samma svar idag också. Åtta timmars arbetsdag är ju inget att strida för längre. Lundby-Wedin ursäktar sig och vinner skratt på att vara emot regeringen. Men vad vill hon? Sahlin ska öppna dörrar för unga. Hur? Med vilken nyckel? Inte LAS-nyckeln, väl? Jag försöker kika i nyckelhålet för att få en glimt av vad sossarna vill, men det är lite suddigt. Svaret är väl fördelningspolitik.

1 maj idag. Med en egen inkomst har jag blivit mindre motiverad att hjälpa mina fantastiska föräldrar, men det ger ju någon annan ett jobb. Självklart är det härligt med en extra ledig dag. Men jag ser alltid till att göra något matnyttigt. Idag har jag ägnat mig åt att lägga upp argumentationen inför hur Centerpartiet för företagarnas, ekonomins, jämställdhetens, mångfaldens och ungdomarnas skull kan avskaffa LAS på partistämman nästa lördag. För att äntligen skapa lite rättvisa i Sverige. Intressant: LAS, 1 maj, centerpartiet, företag

Kvotering farligt för självkänslan

Jag har inte sagt mycket om Mona Sahlin som (S)-ledare. Jag tycker att (S)-rörelsen sköter det bäst själv och tycker det är sorgligt med personangrepp och mediadrev. Dessutom ogillar jag skitsnack om andra kvinnliga ledare. I mina ögon var hon en hjältinna som trots avgången 1995 stod upp för sina ideal, bar huvudet högt och synliggjorde glastaket i organisationen i sin bok. Som partipolitiskt oberoende nyvald förbundsordförande i Förbundet Vi Unga deltog jag i ett mentorprogram som LSU arrangerade. Jag önskade Mona Sahlin som mentor och hon tackade ja! Vi träffades en handfull gånger under året 1998-99 och hon fick mig direkt och indirekt att reflektera över flera saker inom ledarskap, jämställdhet och engagemang. Vad vi sa bygger på en ömsesidig respekt att inte skriva publikt, men nu kommer jag till den punkt som jag vill dryfta. Nämligen insikten om att kvotering inte är någon god metod.

När Göran Persson avsade sig (S)-partiledarskapet på valnatten 2006 talade han om att det behövdes en ny ledare och en ny typ av ledarskap. Ganska snabbt talades det högt medialt och i (S)-rörelsen om att det var en kvinna som behövdes. Media rapporterade om kvinnojakten: Wallström tackade nej. Messing var inte aktuell. Kvar stod Sahlin som kandidat. Hon tackade ja och skulle få sin revansch. Det var som en stor disch tillbaka på Persson som tidigare hängts ut som en av de som bortmanövrerat Sahlin vid partiledarskiftet efter Carlssons avgång. Hon tillträdde och (S)-rörelsen, media och även Alliansen jublade, dock av olika orsaker. Men hur är det att vara kvoterad till en plats? Hur ofta tvivlar Sahlin på sin kompetens för att hon kanske inte blev vald för att hon är kompetent, utan en representant för det kvinnliga könet? Hur ofta har folk i (S)-rörelsen dubbelt så höga krav på Sahlin som de hade haft på en man för att de menar att hon både ska representera det gamla och något helt nytt, sig själv och hela kvinnokönet? Valet av Sahlin som partiordförande är (S)-rörelsens ansvar. I Centerpartiet stod man inför den situationen att man hade två kandidater som konkurrerade mot varandra. Maud Olofsson vann över Lena Ek. På grund av sin kompetens och erfarenheter, men även entusiasm, lyhördhet och tydlighet. Jag tänker inte kommentera den Sahlin ÄR, utan snarare vad hon gör eller inte gör. Just nu är läget passivt då hon befinner sig i en kritisk ställning där det blir fel hur hon än gör (dubbelbestraffning). Man driver inte politik för att vara populär, utan för att det finns ett antal värderingar som man tror på och vill genomföra politiska lösningar omkring. Det finns en politisk drivkraft som kopplas till lyhördheten gentemot medlemmar och omvärld. Sverige mår bra av en stark regering och en stark opposition. Valberedningarna är ju jätteviktiga, för det handlar om att SE kompetenser, mångfald och potential i människor. När jag åt mat på tåget hem i söndags satt två män vid bordet bredvid. De var uppenbarligen medlemmar i en valberedning i någon organisation runtom i Sverige. Den ene sa "Men den...- hon är en fitta!" Den andre protesterade inte, utan samtalet fortsatte. Jag kände mig kränkt i det tysta dels för att valberedaren talade illa om en kvinnlig förtroendevald, dels för att han använde namnet på det kvinnliga könsorganet som skällsord. Fasiken vad jag ångrar att jag inte reste mig upp och sa: "Och du min herre är uppenbarligen lika oberäknelig som ett vekt, manligt könsorgan som sitter och talar skit om de individer du själv varit med och lagt fram som förslag till ett årsmöte eller en stämma." Men det finns väl någon mening med att jag inte sa det. Där kommer ju också problematiken med kvotering in. Det är ju inte så smart om valberedningar känner sig tvingade att välja in kvinnor och inte står för sina förslag. Kvotering är inte bra.

Maud o Mona i olika divisioner

Maud Olofsson (C) och Mona Sahlin (S) duellerar i Agenda. Frågan är rekonstruktion av Saab. Sahlin vill ge Saab en möjlighet, men har inte koll på affärsplanen. Hon vill också "dela ut pengar till kommuner och landsting", men kan inte svara på hur många miljarder det skulle vara. Olofsson vill inte att staten ska äga bilföretag. Det är inte för det hon har fått skattebetalarnas förtroende. De vill ha lärare, poliser, sjuksköterskor och äldrevård för pengarna, menar hon. Ja, hon går stark genom krisen, vår partiledare och järnlady. Och hon spelar i en högre division än Sahlin. Det är tydligt.

Växtkraft i värderingsskifte

Ikväll lyssnade jag till Maud Olofsson på Liberala gruppen. Annie och Fredrick arrangerade. Det var många tankeställare jag fick. Hur man läser tidningen utan att reagera över förminskningar av olika politiska beslut. Vi pratar om utförsäljning av statliga bolag. Vadå utförsäljning? Det har man när man ska lägga ned en butik eller rea ut allt för att vårkollektionen kommit in. Hur lätt det är att vända och vrida på uttryck beroende av perspektiv och synsätt. Ang sänkt inkomstskatt säger Sahlin att regeringen sprätter iväg statens pengar, medan Olofsson menar att regeringen visar respekt för skattebetalarnas pengar. Hur media kan rapportera att det är katastrof att ett kommunalt bibliotek har fått låna ut så många böcker till friskolorna. Sosseinställningen till friskolor speglade den nyheten. Och så är det ju. Någon gång i veckan faller jag ned i sossifieringsträsket själv. Och det är ju ganska bekvämt. Att nån stiftar lagar om mitt liv än att jag tar ansvar själv. Att nån ser allt uppifrån än att jag försöker bidra nedifrån. Att nån väljer åt mig istället för att jag informerar mig och gör mitt val. Att luta sig tillbaka och bli omhändertagen. Men livet är inte ett spa. Att befinna sig i den där spa-känslan 24-7 är inte någon hit. För när du väl måste klara dig själv, stå upp för dig själv och "do it" är du plötsligt helt försåsad. Det är då det blir svårt att välja, svårt att ta ansvar, jobbigt att drömma. Maktskifte fick vi, men när vi har fått ett värderingsskifte, då är det något nytt och spännande som väntar. För då är inte svenska folket att leka med. Vilken kraft, vilken potential - do it!

Tydlig allians i debatten

Jobblinje vs bidragslinje. Från min synvinkel är det solklart att Alliansen var tydligast i partiledardebatten, så här i halvlek. Man har levererat 180 000 nya jobb och hittat åtgärder som ska leda till fler jobb. Oppositionen ska bilda ett regeringsalternativ, men har inte hittat formerna än, eftersom Ohly inte följer spelets regler. Ändå verkade han gladast av dem alla. Iklädd kavaj och skjorta istället för T-shirt och jeans. Sahlin verkade besvärad över veckans turer. Wetterstrand verkar otålig och vill få igång samarbetet. Det var en lugn och sansad partiledarkvartett som satt på högersidan. Maud nämnde klimatet, att arbetsgivaravgifter för ungdomar sänks, jobbfrågorna. Hon värnade alla människors lika rätt och värde i frågan om huruvida homosexuella ska få ingå äktenskap, men stöttade ändå ensamme Hägglund med att oliktänkande ska respekteras. Efter höstbudgeten och FRA-uppgörelsen känns det riktigt positivt på riksplanet igen!

Vad betyder Sahlins ord?

Vad betyder Mona Sahlins ord? I förrgår sa hon att hon och mp ska satsa på att bilda regering 2010. På fotona trivdes hon som fisken i vattnet med språkrören. Arbetsgrupper enligt konceptet Alliansen skulle startas. Ohly var sur. Efter mediaanalyser och opposition inom partiet ändrar hon sig. Hon backar. I LO:s ledband hon gå. Utan att konferera mp, verkar det som. Mona kanske kallar det att hon lyssnat. Andra menar att hon inte har förankrat idén. Men hur var det - sitter inte LO-bossen Wanja Lundby-Wedin i VU? Mona kanske vänder kappan efter vinden. Någon tolkar det säkert positivt som att Mona är folklig. Man skulle också kunna tolka det som att sätta hårt mot hårt. Dvs tvinga in Ohly i fållan. Men vilket förhandlingsläge har Ohly när Mona byter fot i nästa andetag? Rörigt. Rörelsen har visat sig vara långsint tidigare. Då tog Mona time-out och skrev "Med mina ord". Det var tretton år sedan. Jag gillade den och henne efter hennes avgång. Julklapp från mamma 1996. Troligen för att det handlade om en kvinna i ledarposition. Idag vill ingen ha boken för 5 kr + frakt på Tradera. Jag måste erkänna att hon var en förebild för mig (utan tanke på innehållet - eller bristen på det - i det hon sa). Hon är en god retoriker. Jag upplevde henne som en mänsklig kvinna. Med utstrålning och scennärvaro som få, utan att vara anställd som skådespelare. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Strategin efter drevet 1995 var att erkänna sina fel och brister. Den som gör det kan man nämligen inte lätt klandra eller kritisera. Nog klarar sig Mona ur denna aktuella (s)altomortal. Men flera kullerbyttor pallar nog inte gråsossarna, LOhlys vänner. De tycks inte vara så viga, nämligen. Så nu sitter hon där på nuder, förlåt - nåder. Frågan är om mp överhuvudtaget kan tänka sig att regera med v... Sverige skulle behöva en mer stabil opposition. Så att det som ordineras framställs lite tydligare. Så att receptet blir skrivet. Så att väljarna får besked. För någon gång måste vi ju inse att formen underordnar sig funktionen - att det är innehållsdeklarationen som kommer att påverka vardagen i oktober 2010. Men det är klart - vad betyder just de sahlinska orden?

Mona Sahlins tal var utomordentligt sahlinskt.

Vem är jag att Sveriges (s)törsta partis ledares Almedalstal? Vem är jag att citera en kvinna med tio års statsrådserfarenhet? Då Mona var näringsminister var jag nyvald ordförande i Förbundet Vi Unga. Jag har nyss läst Mona Sahlins tal från Almedalen på webben. Det var väldigt sahlinskt, tycker jag. Retoriskt med tretal, anaforer och liknelser. Ordvändningar. Och det var ju vad hon ville framföra, enligt intervjun i TV4:s morgonsoffa. En agitation. I Olof Palmes anda. Och utan att ha hört hennes röst hör jag henne i huvudet då jag läser: Hennes tal är uppbyggt främst av huvudsatser, med ordval som tyvärr är förminskande mot medborgarna och hånfullt, säkert roligt menat mot oppositionen. Sahlin tycks se Reinfeldt och Olofsson som sina huvudmotståndare. Hägglund och Björklund osynliggörs. Liksom Ohly, medan Wetterstrand nämns i positivt ordalag.

Redan i inledningen kan man se ord som beskriver Sahlins människosyn:
Hon ska "hjälpa människor tillbaka i arbete". Känns som om hon inte tror på människors inneboende resurser. Socialdemokratiska jante-lagen, återigen.

Sen ska hon "inte höja fastighetsskatten för vanliga villaägare". Nähä. Men tydligen för de ovanliga. Snacka om att skapa klyftor och att bygga upp politiken på klyftorna. Hon är beroende av klyftorna för att kunna framföra en politik!

Sedan inser jag att sossarna behöver mp i sin miljöpolitik. Sahlin vill införa en klimatbonus för dem som byter till en klimatsmartare lösning än den de har i sitt boende idag. Aha - man inför morot istället för piska, men vad menar hon? Alla som flyttar till Trifoliumskrapan får två hyresmånader gratis, eller? Alla som flyttar till storstäderna, kan åka kollektivt och därmed göra sig av med bilen får flyttlasset gratis, eller? Utveckla, Sahlin, så vi kan debattera.