Ankersjö synliggör mp-socialismen

Idag skriver Per Ankersjö i Aftonbladet att Miljöpartiet är inget mittenparti längre. De har ingått ett samarbete med socialister och vänsterpartister. De förbudsivrar och moraliserar över ditt bilåkande istället för att hitta incitament för att främja minskade utsläpp. I Stockholm tycker de att godstrafik kan köras med tunnelbanan om natten istället för att bygga en infrastruktur för framtiden. I Utbildningsnämnden skriver miljöpartiet nästan alltid uttalanden och förslag till beslut tillsammans med S och V. Där man främst kräver mer resurser, istället för att se till resultaten.

I almedalsseminariet om miljonprogrammen talade Peter Eriksson om statligt stöd, krav och uppifrån-program för energieffektivisering. Jag kokade av ilska. Men Ulla Hamilton som också var med i panelen berättade om den dialog, det samtal man fört med de boende, dvs människorna. För att tillsammans hitta miljövänliga lösningar. Jag kunde andas ut.

Maria Wetterstrand är inte någon svensk Obama. Obama uttrycker en tro på människan, det gör inte Maria och hennes MP.

Magnus Andersson, Jonas Pettersson och Albin Ring Broman bloggar också.

Olofsson har störst internt stöd

Maud Olofsson får i en opinionsundersökning av Synnovate redovisad i DN 86 % stöd i de egna leden. Efter nio år som partiledare har hon klarat medgång och motgång. Hon håller ihop partiet inåt och utåt. Hon har en klar ideologisk kompass. Det irriterar förmodligen de rödgröna väljare som hade stort förtroende för henne i förra mätningen, vilket gör att hon halkar ned till 27 % förtroende bland samtliga väljare. Maud Olofsson är större än partiet, som i senaste mätningen av Novus Opinion fick 5,4 %. Olofsson står på Stockholmscenterns riksdagslista.

Mona Sahlin har 11 % förtroende i de egna leden. Det finns alltså gott om informella ledare i arbetarrörelsen. Wetterstrand säger i en artikel i tidningen Fokus, vilket Expressen rapporterar om, att socialdemokraterna går fackets ärenden. Det var ju ingen nyhet.

Per Ankersjö bloggar.

Mp-favorisering spetsar (C)

Sakine Madon skriver att journalisterna gullar med Wetterstrand. Ja, ja. Må så vara. Det spetsar ju oss i Centerpartiet i debatten, vilket förhoppningsvis ger en bättre grund inför valet 2010. Det visar också på att storstäderna är superviktiga för Centerpartiet. Och nu pratar jag städerna, inte förorterna eller kranskommunerna. Det är i city slaget kommer att ske i september 2010. Det är där vi ska vinna med liberala förslag och kandidater. Det är inte någon hemlighet att en röst på MP också är en indirekt röst på Yvonne Ruwaida, men även på Lars Ohly Roger Mogert eller Mona Snacklin. Och vad har de för förslag - utom att önska mer resurser, prata om stöd och klaga på sk nedskärningar?

Miljöpartiet missar individfokus i förslag om studiehandledning

Miljöpartiets förslag om undervisning i engelska och matematik på modersmålet bygger på aktuell forskning (bra!), men är en försämring jämfört med idag. Alla barn med annat modersmål än svenska har idag enligt lagen rätt att få studiehandledning i ämnen på modersmålet: I Grundskoleförordningen står i kapitel 5: "Studiehandledning på modersmålet
2 § En elev skall få studiehandledning på sitt modersmål, om eleven behöver
det." Detta sker parallellt med eller utanför ordinarie lektioner. Ibland pratar studiehandledaren och eleven på svenska om ämnet, ibland på modersmålet. Ibland är studiehandledaren inne i klassen, ibland sitter han/hon och en eller flera elever i ett anslutande rum för att få stöttning. Det beror helt på situationen och de inblandade. Wetterstrand menar att elevunderlaget ska uppgå till minst fem personer, vilket gör att man ändå ser till kollektivet, tappar individfokuset. Sällan sker studiehandledning med fler än tre elever samtidigt, enligt min vetskap.

Centerpartiet ser också flerspråkighet som en stor tillgång. Centerpartiet beslutade på sin partistämma 2007 att vi vill "Att gränsen på fem elever slopas för modersmålsundervisning". Då ombuden tänkte att varje individ har rättighet till sitt modersmål, inte beroende av att fyra andra personer har intresse/rättighet.

På Stockholmcenterns stämma då vi antog ett skolpolitiskt program fördes också en diskussion om modersmålsundervisning. I programmet går att läsa:

"Modersmålslärarna har en viktig roll i att inventera nyanlända elevers läsförståelse och ämneskunskaper på modersmålet. För de flerspråkiga eleverna är modersmålsundervisningen grunden för ett gott resultat i övriga ämnen. I Stockholm ska alla elever som önskar modersmålsundervisning kunna få sina behov tillgodosedda, dock med samordning.
Språkutveckling för elever med svenska som modersmål ser annorlunda ut jämfört med andraspråkselevernas språkutveckling. Staden behöver göra en översyn av de tester som finns i skolorna för att rekommendera vilka diagnoser eller analyser som årligen bör göras utöver LUS.

• Höj statusen för modersmålsundervisningen.
• Gör en översyn av de tester som tillämpas på andraspråkselever."

Wetterstrand efterlyser mindre flum. Men vad vill hon ha? Fler pekpinnar? Där vi politiker lägger oss i och pillar i organisationen där de professionella vet bäst? Alliansen i Stockholm och Centerpartiet vill låta skolorna bestämma mer. De har bäst kunskap om sina elevers behov.