Integration börjar i individen

I en intressant artikel på Newsmill beskriver en tidigare sakkunnig till integrationsminister Orback (S) varför socialdemokraterna misslyckades med integrationspolitiken. Men ändå lyckas han inte släppa sin syn på att integrationen ska komma uppifrån. Jag menar att integration/mångfald växer nedifrån. På arbetsplatser när medvetna chefer rekryterar människor med olika bakgrund, språkkunskaper och erfarenheter, i skolor och föreningar där ungdomar möts och ser varandras kvaliteter. Men också i form av människors beslut. När en familj bestämmer sig för att köpa ett radhus i en del av staden där inga som är av deras ursprung bor. Just för att de vill integrera sig. Eller väljer en skola eller förskola åt sina barn där inte så många med deras modersmål går. Just för att de vill skapa mångfald som de och vi andra kan dra nytta av. Allt börjar hos dig!

Integration kan aldrig komma uppifrån, utan måste vara en dröm och vilja hos individen. Sedan kan staten hjälpa till med diverse beslut som underlättar mångfalden på arbetsplatser och i bostadsområden. Som Centerpartiets förslag om nystartszoner. Eller att avskaffa LAS. Eller att sänka arbetsgivaravgifter. Eller att sänka skatten så man får mer kvar i plånboken och kan spara pengar och köpa en egen bostad. Det låter enkelt, men jag är övertygad om att den ekonomiska friheten är nyckeln. Nej, inte hundra kronor mer per månad i underhållsstöd för ensamstående. Nej, inte projektbidrag till miljonprogramsområdena. Nej, inte att alla tjänar lika mycket. Det måste vara värt att arbeta tolv timmar om dagen 363 dagar om året. Det måste synas i plånboken för den som får en löneökning. Och det måste vara möjligt att anställa en person på grund av att han eller hon besitter en kompetens som saknas i företaget, på vårdcentralen eller på förskolan. Men det perspektivet tar varken den fd sakkunnige eller partiets nuvarande partiledare. För det skulle gynna individer, inte systemet.