Centerkvinnorna får ny ledare

Centerkvinnorna Abir Al-Sahlani och Stina Bengtsson skriver på Newsmill direkt från Centerkvinnornas stämma om valet av ny ordförande: Ny ordförande ger möjlighet till ny förnyelse i Centerkvinnorna. Gunilla Hjelm föreslås till ny ordförande för kvinnoförbundet. Hon besvarar artikeln här. Det är viktigt med ett politiskt aktivt kvinnoförbund som driver frågor som rör och berör.

Al-Sahlani och Bengtsson menar att förnyelsen är nödvändig och handlar om att synas i media och att ännu mer opinionsbilda inom Centerpartiet, där ju makten ligger. Centerkvinnorna i Stockholm arbetar mycket med socialt nätverkande såväl i media som mötesmässigt. De är duktiga! Att en centerkvinna sitter med i nomineringskommittéer och beslutsorgan är en säkerhet för att kvinnor inte ska glömmas bort och att kvinnor kommer upp på tapeten vid nomineringar. Det är lite tråkigt att Centerkvinnorna behövs, tycker jag. Jag är inte med av ideologiska skäl, men har ju givetvis mina egna små kvinnonätverk, även över generationsgränser, vilka behövs. Dessutom är jag glad för de aktiviteter som ordnas, då kvaliteten är hög och god. Oavsett om man är medlem eller ej får man närvara.

Jämställdhetskunskaper är viktigt. Det Hjelm skriver om statistiska underlag och bevis för verksamheter är grunden. Men det handlar också om att känna till relationella ojämställdheter. När tex kvinnors livsutrymme inskränks i politiken och lägger skulden på sig själva. När härskartekniker bedrivs mot människor som inte ser dem eller inte säger ifrån. Risken är ju att det kokar över. Att alla nivåer förstår att när bara män är med i en panel är det mycket mindre chans att en kvinna ställer en fråga och därmed inte "visar upp" sig, vilket är viktigt inför kommande nomineringar.

Sedan till frågan: Behövs Centerkvinnorna? Ja, så länge kvinnor känner stöd och behov av att samla sig kring frågor ur kvinnoperspektiv så är det av betydelse. Men risken är att kunskapen aldrig når beslutsborden om man har någon form av särskild jämställdhetsansvarig. Risken är att andra slappnar av och inte ser att det var mer eller mindre jämställt när disken plockades ihop.

För en styrelse handlar det om en planerad stöttning av kvinnor och nya kandidater. Finns det möjlighet för nya att ta för sig av egen kraft i denna miljö eller detta klimat? Har vi tänkt på presentationsrundan (som man alltid gör hos Stureplanscentern, vilket ger trygghet och synlighet av deltagarna, utöver plussar på nätverkandet) och att den ledare med mest makt som är närvarande just då särskilt hälsar på eller blir presenterad för den nye?

Utöver den planerade stöttningen handlar det om stöttningen i nuet, dvs när den nya tar för sig och testar hypoteser. Hur kan man effektivt och tydligt intressera sig för nya medlemmars åsikter, trots att de inte är klockrent stockholmscenterpartistiska? Så att medlemmen tänker vidare och utmanar sig och hittar nyheten i sitt förslag gentemot ideologin och vågar använda den till ett medlemsinitiativ eller motion eller arbetsgrupp, som ju måste blomstra i en växande organisation. Där är inte medlemmen längre ny, utan inkluderad. När han eller hon har fått förtroendeuppdrag eller fått en idé uppsnappad tex till utspel eller ingått i någon grupp, avdelning eller nätverk.

Själv längtar jag efter centerförnyelsen i form av nytt idéprogram. Jag skulle så gärna vilja vara med i det arbetet.