fredag 4 januari 2013

Om återvinning, avfall och hemhämtning

I höstas släpptes en avfallsutredning som regeringen hade initierat. Utredaren kritiserade dock redan under presentationen sitt eget förslag genom att kommentera det som ofullständigt och har därmed åkt på kritik. Miljöminister Lena Ek tog emot betänkandet och sände det på remiss. Förslaget har under hösten varit ute i landets kommuner och hos återvinningsaktörer.

Jag anser att det är viktigt att kommunen kan sätta upp nivån på service som medborgarna ska få vad gäller både avfallshämtning och återvinningsmöjligheter. Det ska givetvis vara möjligt för en kommun att införa hemhämtning av förpackningar och tidningar, precis som kommer att ske med matavfall under 2013 för stockholmarnas del. Det måste vara enkelt för stockholmarna att bli av med sopor, tidningar och förpackningar. Därför måste infrastrukturen vara god och överblickbar.

Om man inför en hemhämtning av förpackningar måste man fundera över hur den viktbaserade avfallstaxan kan justeras så att inte folk istället kör till återvinningscentralen med sådant som kan materialåtervinnas. Det förekommer också att hushållssopor dumpas i både naturen och vid kommunens papperskorgar, men detta tillhör naturligtvis extremerna, trots att lokaltidningen har uppmärksammat fenomenet.

Självklart behöver det inte vara kommunen som själv utför själva hämtningen, utan den kan upphandlas av fristående aktörer. Det finns fastighetsägare som har tecknat egna avtal med återvinningsentreprenörer som arrangerar insamling och hämtning i källare och miljöstugor. Denna samverkan ska inte slås sönder. Men många av oss är hänvisade till de gröna återvinningsstationerna. Det är för många av oss miljövänner en del av vardagslivet att traska förbi bulorna med kartong, glas och metall. När det gäller plastförpackningar finns det mycket att önska då enbart drygt 30 % av dessa återvinns. Ofta tror man att man måste rengöra tex AJAX-flaskan eller shampooburken innan man tar dem till återvinningsstationen, vilket känns besvärligt, men de droppar som finns kvar av sådant "rengöringsmedel" hjälper bara till under steg 1 av hanteringen av återvinning, där alla plastförpackningar rengörs. Det är också nytt sedan några år att mjuka plastförpackningar källsorteras, vilket innebär att tex brödpåsar kan återvinnas. Det är bättre för miljön att materialåtervinna plast, än att låta värmeverket bränna upp den.

Enligt EU:s avfallstrappa är det första steget att låta bli att avfallet uppkommer. Jag återkommer om funderingar som jag har kring detta - utan att vi blir livsstilsfascister eller konsumtionsmoralister eller tillväxtfientliga.

Kommunstyrelsen i Stockholm beslutade om sitt remissvar (ärende 26) den tolfte december. Det är ansvarigt borgarråd, Ulla Hamilton, som nedan är "jaget" och som anger mina synpunkter, som dock är en förhandling av de fyra allianspartierna:

"Utredningen har fokuserat sitt arbete på hushållens och verksamheternas avfall och hur samverkan mellan producenter och kommuner kan förbättras i syfte att uppnå en enkelhet för konsumenter och andra användare. När det gäller förslaget om att verksamhetsutövare ska få ta ansvar för hanteringen av allt sitt avfall och att benämningen hushållsavfall begränsas till att bara omfatta hushållen, anser vi att utredningen landar i en korrekt och välkommen slutsats. Men som utredningen själv uttrycker är inte slutresultatet, det vill säga utredningens förslag i sin helhet, optimalt. Systemtänkandet brister i betänkandets förslag och slutsatser. De parallella system utredningen säger sig vilja avskaffa i resonemangen kring förpackningsansvaret, introduceras i den föreslagna hanteringen av hushållsavfallet. Betänkandet är därmed ologiskt och har inte i tillräcklig omfattning analyserat de samhällsekonomiska och systempåverkande effekterna av förslagen. Inte heller analyseras utifrån förslagen möjligheten att nå nationella och lokala miljömål.

Frågan om producentansvarsavfallet handlar om två delar, den fastighetsnära insamlingen och återvinningsstationer i offentlig miljö. Det som gör utredningens förslag i dessa delar problematiskt är att den fastighetsnära insamlingen, ur ett Stockholmsperspektiv, fungerar bra samtidigt som återvinningsstationerna lämnar mycket kvar att önska. Jag tror att utredningen har brottats med denna problematik då den presenterar två förslag till lösning, det vill säga kommunalisering alternativt hårdare krav på förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI).

Alternativ ett där kommunen ges ett kommunalt huvudansvar skulle leda till att kommunen får betydligt större rådighet att ingripa i de fall insamlingen inte fungerar tillfredsställande. Men, med ett kommunalt huvudansvar finns risken att det som den konkurrensutsatta marknaden har lett till med en mångfald av aktörer inom insamlingsområdet försvinner. Den fria marknad som utvecklats inom FTI bör värnas. Därför måste fastighetsägarna även fortsättningsvis kunna lösa den fastighetsnära för-packningsinsamlingen med egna avtal. Men dessa slutsatser pekar inte utredningens förslag på i tillräcklig utsträckning.

Alternativ två, med högre krav på FTI vad gäller skötsel av återvinningsstationerna skulle behålla de fördelar med flera aktörer som den konkurrensutsatta marknaden, sedan 15 år, öppnat för. Men, även om de högre kraven på FTI är positivt med denna lösning står kommunen fortfarande utan tillräckliga verktyg för att genomföra sanktioner mot de företag och fastighetsägare som inte fullföljer sitt insamlingsåtagande.

Jag kan sammantaget inte komma till en annan slutsats än att avfallsutredningen behöver omarbetas så att systemtänkandet blir sammanhållet. Den omarbetade utredningen bör utgå från avfallsdirektivet, avfallshierarkin samt de beslutade nationella miljömålen. Förslag torde då kunna presenteras där en rationell, icke fördyrande kommunal avfallshantering stöds av en konkurrensutsatt marknad som i sin tur stöder strävan om uppfyllelse av de nationella miljömålen."
Svenskt Näringsliv menar att en monopolisering är hotfull. Inte heller FTI AB tillstyrker att kommunerna ska ha ansvaret för insamlingen. Däremot vill man se en avreglering av insamling av grovavfall.  Sanna Rayman menar i SvD att det inte borde krävas utbildning för en entreprenör att forsla elektronikavfall till återvinningscentralen, samt ser hoppfullt på möjligheter att fler gröna tjänster utvecklas då företagsamma kan erbjuda hämtning av förpackningar och tidningar. Det förekommer också en debatt i ämnet på Newsmill.

Etiketter: , , , , , , , , ,

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Hem

Design: Denna blogg är skapad av Daniel Runvik | Foto: Christina Bodelsdotter