Varje dag är en kvinnodag

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag har förklarat det för min son som att det finns flickor i världen som inte får gå i skola. Han visste tack vare Lilla Aktuellt att det finns en tjej som kämpar för skola för flickor i ett annat land. Ja, det var tuffa och målmedvetna Malala, som han åsyftade. Jag förklarade att mammor oftast inte har lika hög lön som papporna och att mammorna oftast jobbar mer i hemmen, sådant arbete som man ju inte får betalt för. Att ojämställdhet handlar om orättvisa. Han kände sig nöjd med sina 20 kronor i veckopeng, som han får samma dag som han plockat undan leksakerna från sitt rum.

Jämställdhetsarbetet äger rum varje dag när man har barn. En diskussion kan uppstå om "Ronja Rövardotter" är en flickbok eller en bok för båda könen. Att Lego Friends är tjejlego; det är redan så inpräntat så det går inte att rucka på den uppfattningen. Jag försöker tänka att varje dag är en kvinnodag, då man kan kämpa för lite mer rättvisa mellan könen. Men också att varje dag är en dag då jag ger uttryck för kvinnosyn, manssyn, könsroller hos min son. Om tjejer i skolan jagar killarna för att pussas gäller killens "nej" lika mycket som det omvända. Att lära sig vad integritet är och att respektera andras är en del av uppfostran.

Det finns en del att förändra i de statliga strukturerna för ett jämställt Sverige och några av de viktigaste bitarna lyfter Annie Lööf och Anna-Karin Hatt idag: Välkommen till Sverige, ett land där du ska kunna kombinera familj och arbete. Jag gillar särskilt skrivningarna om vad vi kan göra för att de nyanlända kvinnorna snabbare ska kunna inkludera sig, något som även Sanna Rayman lyfter i dagens ledare, när hon berör den viktiga frågan om sfi. I KSL ska man se över hur sfi bedrivs i kommunerna i dagsläget. Där är givetvis behörigheten hos lärarna av stor betydelse för statusen på utbildningen och för resultaten och kvaliteten.

Maria Ludvigsson skriver att kvinnodagen inte längre är vad den var. Nej, jämställdhet är inte - och ska inte få vara - en vänsterfråga. Susanna Birgersson menar att vi måste putsa genusglasögonen. Ja, med könsuppdelad statistik kan vi se orättvisor på generell nivå, men förändringen sker bäst i det lilla, underifrån.

Jämställdhet är ett samarbete mellan män och kvinnor, kvinnor och kvinnor och män och män. Om en kvinna tar mer plats i ett mansdominerat utrymme måste rimligen någon man stå tillbaka för att jämställdhet ska uppstå. Detsamma gäller föräldraledighet där en kvinna ibland får stå tillbaka för att uttaget ska bli rättvist. Det finns mycket att säga om jämställdhet, men den skapas vid köksbord, i klassrum, på arbetsplatser och styrelserum av män och kvinnor tillsammans. Och det viktigaste av allt är att varje individ är unik och värd att bli tagen på allvar, men också ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter som vilken annan individ som helst.

För övrigt är jag stolt över att tillhöra det parti som har flest kvinnor som kommunstyrelseordföranden i Sverige, enligt Dagens Samhälle.