Jämställdhetsarbete 365 dagar om året

Idag är det Internationella kvinnodagen. Många feminister höjer sina röster genom att antingen fira eller protestera. Men varför låta en enda dag vara en dag för jämställdheten? Om detta skriver Sakine Madon i Norran. Det är ett evigt förhandlande om uppmärksamhet, resurser och uppgiftsfördelning mellan män och kvinnor.

Miljöpartiet föreslår att 8 mars ska bli en helgdag. Detta är symbolpolitik, hävdar jag. Viktigare är jobbskatteavdraget som har givit så mycket som en hel månadslön om året till många kvinnor. Vardagsfriheten ökar därmed. Det är också viktigt att även välfärdsföretag, där många kvinnor jobbar och som i hög utsträckning drivs av kvinnor, kan göra vinst, utan att misstänkliggöras. Min största fråga är vem som ska betala för Miljöpartiets påhitt. Är det företagen?

Jämställdhetsarbete pågår dagligen hemma vid köksborden när man fattar beslut om vem som ska vårda barn eller vem som ska ta föräldraledigt. A och O är planering. Det är inget som kan lagstiftas, utan sker i samtal mellan män och kvinnor. Vi som föräldrar är också förebilder för våra barn, där vi dagligen visar vad män respektive kvinnor gör eller inte gör.

För mig är kanske den viktigaste jämställdhetsfrågan, näst efter självförsörjningen, att återvinningen görs lätt och lönsam. Kvinnor ägnar sig generellt sett mer åt hushållsarbete än männen. För att effektivisera det hushållsmässiga miljöarbetet jobbar jag för att det ska bli hemhämtning av förpackningar, glas och tidningar. Tiden som det tar att köra iväg skräpet till en återvinningsstation kan då kortas avsevärt. Dessutom blir sorteringsarbetet mycket enklare om man gör det direkt. Jag hoppas att regeringens tillsatta arbetsgrupp kommer fram till ett återvinningssystem som både ger högre miljönytta och är lätt och lönsamt för konsumenten.