Inför tillståndsprövning av kemikalier

Centerpartiet med miljöminister Lena Ek i spetsen arbetar för en giftfri vardag. Gedigna program för att identifiera farliga kemikalier finns i form av REACH i EU, bland annat på grund av Centerpartiets målmedvetenhet i EU. Medvetenheten och kunskapen om kemikalier har ökat under de senaste åren. Men mycket vilar fortfarande i expertisens och politikens händer.

Hela lagstiftningen bygger idag på att alla kemikalier i grunden är tillåtna ända tills evidens hittas om att de är farliga och att de då förbjuds. Forskningen och lagstiftningen ligger hela tiden efter. När bisfenol-A har förbjudits kan den ersättas av producenter med en annan bisfenol, som vi har mindre kunskap om. Ett sätt att lättare komma åt farliga kemikalier skulle vara att man tilläts förbjuda hela grupper. Liknande ämnen uppvisar i regel liknande kemiska egenskaper.

Ett sätt att ytterligare öka kunskapen om kemikalier hos konsumenter är att, som miljöminister Lena Ek har föreslagit, införa en kemikalieuppslagsbok i stil med medicinens FASS. Detta kräver gedigna innehållsförteckningar med höga krav på noggrannhet av producenten, men också en drivkraft hos konsumenten att slå upp de olika kemikalier som en produkt består av.

Det finns ett enklare sätt. Jag menar att det vore bättre om vi vänder på hela systemet och inför en miljöprövning som bygger på tillståndsprövningar av kemikalier, istället för förbud i efterhand. Lagen borde utformas så att det bara blir tillåtet att använda kemikalier som har fått klartecken från forskningen. Då skulle inte okända kemikalier eller blandningar, sk cocktails, kunna användas förrän de är evidensbaserat ofarliga. Detta är ett arbete som måste ligga på EU-nivå, eller ännu hellre på världsnivå.

Med tillståndsgivning av kemikalier krävs säkerligen både höjda forskaranslag till kemikalieforskning, men också att den som tillverkar varor eller färgar kläder måste ha god kunskap om vilka ämnen som är tillåtna att använda. För oss konsumenter skulle systemet vara användarvänligt då varor med ej godkända ämnen helt enkelt inte får säljas. Kemikalieinspektionen skulle givetvis göra stickprov i handeln, men också samverka med andra länder för att kontrollera produktionsledet.

Marknaden är nämligen så funtad att den snabbt kommer anpassa sig till det system som råder. Detta visar till exempel den reform som EU införde vad gällde kvalitet på kylskåp. Inom kort hade 95 % av kylskåpen anpassats till den nya standarden.

Dagens system är alldeles för krångligt för oss konsumenter vad gäller att ha överblick kring vad som är förbjudet, hormonstörande eller hälsovådligt. Marknaden är internationell och så måste också lagstiftningen och tillståndssystemen vara. En omvänd bevisbörda för kemikaliers ofarlighet skulle tydliggöra producenternas informationsansvar och underlätta för konsumenterna. Det skulle krävas en omställning såväl lagmässigt som administrativt, men skulle skydda människors hälsa och reproduktion bättre. Därför anser jag att vi bör vända på lagstiftningen som bör bygga på att kemikalier och olika sammansättningar av kemikalier först får klartecken utifrån evidens och endast därefter förs in i produkter på marknaden.

 

Om kemikalier skriver också Supermiljöbloggen, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Dagens Nyheter.

Uppdaterat torsdag kväll: Underbaraclara bloggar hos Amelia om hur man kan bli medveten om kemikalier i hemmet.