Idag släppte Maud Olofsson sin bok
"Ett land av friherrinnor".
Presentationen av boken skedde i äppellunden i
Rosendals trädgård på Djurgården. Ingen plats kunde passa bättre än vår nationalstadspark, vår gröna lunga i storstaden.
Jag har läst boken. Den handlar om ledarskap och värderingar. Om förebilder och företagande. Om drömmar, om stöd och om att våga. Boken handlar om jämställdhet som ett genomsyrande perspektiv. Den handlar om människovärde. Olofsson berättar (med hjälp av Anna-Karin och Greger Hatt samt Anna-Britta Åkerlind) på ett trovärdigt och berörande sätt om sin uppväxt. Hur hennes farmor var. Om hur hennes far och Thorbjörn Fälldin lät henne argumentera hemma vid köksbordet. På ett gripande sätt om hur hennes mor alltför tidigt rycktes ifrån henne. På ett engagerat sätt om miljödebatten och entreprenörskapet. På ett ödmjukt sätt om hur hon tackade ja till frågan om att bli partiledare. På ett insiktsfullt sätt om samarbete. På ett förtroendefullt sätt om hur hon resonerade kring energi- och klimatuppgörelsen. På ett framtidsinriktat sätt om hur politiken skulle kunna reformera arbetsrätten i samverkan med näringsliv och fack.
Bokens berättelser och resonemang varvas med fotografier, artiklar och små reportage om personer som är vittnesskildringar till Olofssons resonemang. Detta gör boken lättläst och varierad.
Olofssons bok är en jordnära berättelse väl värd att läsa, oavsett om man gillar Centerpartiet eller ej. Jag vet själv att jag i egenskap av ordförande för
Förbundet Vi Unga (som för övrigt i Olofssons bok nämns som en god ledarskola vid två tillfällen) slukade boken "Med mina ord" av Mona Sahlin. Inte för att jag höll med om hennes värderingar, utan snarare törstade efter erfarenheter från andra kvinnliga ledare.
Maud skriver också på
Newsmill om sin bok.
Expressen,
Västerbottens-Kuriren,
Politikerbloggen rapporterar.
Etiketter: Ett land av friherrinnor, frihet, förebilder, jämställdhet, liberal, Maud Olofsson
