Skolplikt vs läroplikt - ett frihetligt dilemma

Den 22 januari kl 18.30-20.00 arrangeras ett samtal om skolplikt vs läroplikt - ett frihetligt dilemma. Jag får möjlighet att samtala med CUF:s ordförande Hanna Wagenius medan John Kåberg modererar.

Det ska bli riktigt roligt att diskutera frågan. Intresserade - oavsett politisk hemvist - är varmt välkomna till Scandic Malmen vid Medborgarplatsen. Stockholmscentern står bakom. Moderatorn har utlovat stort utrymme för publikfrågor.

Utbildningsnämnd i torsdags

I torsdags var det dags för Utbildningsnämnd i Stockholms stad igen. Det var glada miner - solen skiner - på den borgerliga bänken med anledning av förnyat förtroende av väljarna.

En tertialrapport var huvudämnet. Nämnden föreslog bland annat att kommunstyrelsen skulle göra en budgetjustering avseende lokaler för enskilt drivna förskolor med höga hyror, samt ge ett stimulansbidrag för enskilda utförares utbyggnad av förskolelokaler. Bra!

Årsmålet för andel av stadens storkök som sorterar matavfall för biologisk behandling ökades med fem procent till 40 %, vilket är bra, men givetvis måste målet bli 100 %.

Nytt var att en viktig samverkan kring studie- och yrkesvägledning sker för att minska antalet felval och avhopp, vilket jag framfört i tidigare diskussioner.

Vi fick också en rapport om intagningen till gymnasieskolorna. Andelen friskoleelever ökar till 40 % av stockholmseleverna. En hel del vakanser finns på kommunens gymnasieskolor.

Äntligen antogs det samverkansprogram som socialtjänsten och skolan ska jobba utifrån. Ändå kan man bli bekymrad över att ansökningar om hemundervisning kommer in, vilka avslås, överklagas och återigen inkommer nästa läsår. Att föräldrar håller sina barn hemma från skolan är fruktansvärt. Varje barn har rätt till en skolgång. Men tydligen menar inte socialtjänstlagen i dagens utformning att barnen far illa av att hållas hemma mot nämndens beslut.

Nej till hemundervisning - ja till skolplanen!

Jag gick aldrig på dagis. Vi bodde på landet och mina föräldrar jobbade i hemmet. Kyrkans barntimmar på fredagar var nyttigt: Sitta i ring, ta instruktioner och leka på andras villkor. Att börja förskolan som sexåring var stort. Jag beundrade mina fröknar, lyssnade och testade saker som inte mina föräldrar kunde. Lärde mig att samarbeta med andra barn. Framför allt insåg jag att vårt hem inte var världens centrum. Att man kunde tänka på andra sätt än min familj gjorde.



Enligt dagens DN spår forskare att hemundervisningen ska öka. På vems villkor sker hemundervisningen? Föräldrarnas eller barnens? I Utbildningsnämnden har vi haft tre ärenden om hemundervisning. Vi har avslagit samtliga.



Argumentationen är enkel: För att få gedigna, allsidiga kunskaper krävs behöriga lärare och olika kunskapskällor som bearbetas med variation. För att lära sig samarbeta, förhandla och kompromissa krävs klasskamrater. För att bli kritisk och kunna tänka fritt måste man också göra sig fri från andras tänkande dvs sina föräldrars. Och för en liberal måste individens fria tanke vara större än föräldrarnas valfrihet, tänker jag i denna fråga.



Idag diskuteras och klubbas förhoppningsvis en ny skolplan på kommunfullmäktige i stadshuset. Jag har varit med och påverkat den.
Det känns stort.