Företagsskatterna ska ses över för fler företag

Idag presenterade Annie Lööf att företagsskatterna ska ses över. Det är en välkommen reform som ska ske i kommittéform och ledas av Pontus Braunerhjelm. Dels ska innovationsstödet ses över och kartläggas, men också utvärdera sänkningen av aktiekapital från 100 000 kr till 50 000 kr. Kanske aktiekapitalet ska sänkas till en krona, som Lööf skrev i går i Aftonbladet. Skattereglerna ska också ses över ur perspektivet att någon går från anställning till företagande.

Fler företag är nödvändigt för fler jobb och god välfärd. Lagstiftningen bör utformas så att inte den som går från anställning till företag förlorar så mycket på att starta. Där kan Lööfs förslag om lägre aktiekapital vara en grundbult. Jag anser också att man bör se över skatterna så att de blir faktiska istället för preliminära, något som jag skrev en motion till Stockholmscentern om i år, vilken besvarades. Alla förändringar som kan göra det enklare att starta och driva företag är bra att lyfta upp för diskussion. Med Lööfs översyn tar Alliansen ett ytterligare kliv framåt i processen att göra det enklare för företag att skapa jobb. Det är där de nya jobben finns; i lönsamma och växande företag.

Bra med översyn av AF men privata jobbförmedlingar målet

Alliansregeringens initiativ att se över Arbetsförmedlingens verksamhet, vilket presenterades på DN debatt idag, är välkommet. Detta måste ses som en förhandlingsseger för Centerpartiet och Annie Lööf med tanke på Moderaternas tidigare ovilja att förändra myndigheten.  Men med ett starkare Centerpartiet i riksdagen skulle vi kunna komma ännu längre i jobbförmedlingsfrågan.

Centerpartiet är för en konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen, vilket skulle skapa privata förmedlingar som i större utsträckning kunde profilera sig och nischa sig mot olika målgrupper. På en fri marknad skulle det säkerligen poppa upp jobbförmedlingar gentemot särskilda yrkesgrupper som tex lärare och snickare, medan andra kanske specialiserar sig gentemot smalare målgrupper som arabisktalande ingenjörer, nyanlända med agrara erfarenheter eller unga utan gymnasieutbildning. Förmedlingar som fokuserade på bristyrken skulle kunna utveckla en tät samverkan med branscher med fokus på jobbskaparnas behov.  Jobbsökandet skulle då ske underifrån i de olika målgrupperna och deras nätverk, istället för uppifrån från ett statligt verk.

Med en konkurrensutsatt arbetsförmedling, som redan finns och fungerar mycket väl i andra länder, skulle bemötandet och servicen förbättras. Så har skett i och med andra valfrihetsreformer. Möjligheten att välja bort en förmedling skulle öka vardagsfriheten för individen.  På så sätt ökar egenmakten för den jobbsökande. Idag är du nämligen helt i händerna på din förmedlare eller coach.

Med ett jobbpengssystem skulle förmedlingarna verka i en marknadsekonomi.  Slutsatsen att förmedlingarna skulle utveckla bättre metoder och bli mer effektiva ligger nära till hands. Eftersom chansen att få olika målgrupper i arbete varierar så kunde jobbpengen även ha ett socioekonomiskt tillägg, som kompenserar de förmedlingar som engagerar sig i personer som står långt från arbetsmarknaden. Med ett sådant tillägg skulle säkerligen några jobbförmedlingar satsa på att utbilda sina kunder för att de skulle komma närmare ett jobb.

Framgångsrika jobbförmedlarföretag skulle gå med vinst. Och plötsligt blir resonemanget om vinster i välfärden tydligt och klart: Vinst måste vara okej om nu företagare tar risker och satsar på en helt ny bransch, men också om jobbförmedlingen lyckas höja måluppfyllelsen, nämligen att fler kommer i arbete. Skulle vinsten bli för stor får jobbpengen justeras nedåt så att vi hushållar med våra gemensamma resurser.

Om nu Centerpartiet skulle få med sig övriga Alliansen på att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen kunde man dessutom överväga att lägga in arbetslöshetsersättningen i samma system. Samma företag eller förening som jobbförmedlar kan ta emot A-kassa från arbetande medlemmar och betala ut arbetslöshetsersättningen till de arbetslösa. Om arbetslöshetsersättning och jobbförmedling funnes i samma system skulle förmedlingarnas fokus på att hitta jobb till personerna sannolikt öka eftersom man då vill betala ut så lite som möjligt i arbetslöshetsersättning. På denna marknad skulle också fackförbunden eller systerföreningar till dessa kunna verka, om de ville. De kunde ta emot medlemmar, betala ut arbetslöshetsersättning och förmedla jobb inom sin nisch. Dagens kontroll av de arbetssökande skulle med privata arbetsförmedlingar vridas till att staten kontrollerar att de privata företagen uppfyller sina löften gentemot jobbsökarna, vilket också skulle vara en välbehövlig förändring av synsättet i jobbförmedlingsfrågan.

Med ett starkare Centerpartiet kunde vi i Alliansen gå längre än att göra en översyn av Arbetsförmedlingen, nämligen skapa en marknad för jobbförmedlingar och därmed lämna över självbestämmande och makten till brukaren.

 

 

Lööf ger tydliga besked för fler företag

Idag ger vår partiledare Annie Lööf en del raka besked i en intervju i SvD. Lööf menar att det är orimligt att förbjuda olika företagsformer inom välfärden, hon vill att Centerpartiet växer i valet och anser att det bästa vore om Centerpartiet även innehade arbetsmarknadsministerposten.

Förslagen som Lööf räknar upp för att åstadkomma en bättre arbetsmarknad kan tyckas gamla, men faktum är att Centerpartiet ännu inte har fått med sig övriga alliansvänner på dessa jobbskapande åtgärder: Turordningsreglerna måste förändras, arbetsgivaravgifterna måste sänkas och sjuklönekostnaderna för företag måste sänkas. Det måste helt enkelt bli enklare att driva företag, så att fler vill förverkliga affärsidéer och livnära sig på sina drömmar.

Om regelkrångel och företagares osäkerhet skriver idag Carolina Dahlman som är egenföretagare. Hon har fått en skatteinbetalningsavi för retroaktiv skatt sedan sju år, vilket givetvis känns bittert, osäkert och svårt. Detta måste hon ju givetvis ha fått besked om flera år tidigare.

Det framgår klart och tydligt av reportaget med Lööf att hon och Centerpartiet är suget på att genomföra fler reformer för ett grönare, friare och mer företagsamt Sverige. Maria Ludvigsson tipsade allianspolitiker igår om att försöka sätta sig in i oppositionens perspektiv - om än med sina borgerliga ideologiska glasögon på sig - för att se behoven av reformer. Och nog är en sådan synvända viktig och givande.

Med kritiska ögon blir det tydligt att trösklarna till arbetsmarknaden är för höga för unga och invandrade. Det finns åtskilligt att göra för miljövänlighet i vardagen, men också reformer som på bred front skulle öka återvinning och återbruk. Och det måste bli lättare att driva företag i såväl storstad som på landsbygd. När företagsamheten skjuter i höjden på de små orterna gör de sig attraktiva för både turister, sommargäster och boende. Staten kan inte skapa företagen, utan det sker av människor med idéer, tid och kraft. Men förutsättningarna för företagen skapas till stor del av staten i form av regler, lagrum, signaler och skattepolitik. Och där är det en tydlig skiljelinje mellan Centerpartiet och övriga alliansvänner, även om inte jag skulle vilja kalla det för en spricka, utan ett välbehövligt, rakryggat ställningstagande, som ju också kan vara hälsosamt och hållbart även i den bästa av familjer.