Bra med översyn av AF men privata jobbförmedlingar målet

Alliansregeringens initiativ att se över Arbetsförmedlingens verksamhet, vilket presenterades på DN debatt idag, är välkommet. Detta måste ses som en förhandlingsseger för Centerpartiet och Annie Lööf med tanke på Moderaternas tidigare ovilja att förändra myndigheten.  Men med ett starkare Centerpartiet i riksdagen skulle vi kunna komma ännu längre i jobbförmedlingsfrågan.

Centerpartiet är för en konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen, vilket skulle skapa privata förmedlingar som i större utsträckning kunde profilera sig och nischa sig mot olika målgrupper. På en fri marknad skulle det säkerligen poppa upp jobbförmedlingar gentemot särskilda yrkesgrupper som tex lärare och snickare, medan andra kanske specialiserar sig gentemot smalare målgrupper som arabisktalande ingenjörer, nyanlända med agrara erfarenheter eller unga utan gymnasieutbildning. Förmedlingar som fokuserade på bristyrken skulle kunna utveckla en tät samverkan med branscher med fokus på jobbskaparnas behov.  Jobbsökandet skulle då ske underifrån i de olika målgrupperna och deras nätverk, istället för uppifrån från ett statligt verk.

Med en konkurrensutsatt arbetsförmedling, som redan finns och fungerar mycket väl i andra länder, skulle bemötandet och servicen förbättras. Så har skett i och med andra valfrihetsreformer. Möjligheten att välja bort en förmedling skulle öka vardagsfriheten för individen.  På så sätt ökar egenmakten för den jobbsökande. Idag är du nämligen helt i händerna på din förmedlare eller coach.

Med ett jobbpengssystem skulle förmedlingarna verka i en marknadsekonomi.  Slutsatsen att förmedlingarna skulle utveckla bättre metoder och bli mer effektiva ligger nära till hands. Eftersom chansen att få olika målgrupper i arbete varierar så kunde jobbpengen även ha ett socioekonomiskt tillägg, som kompenserar de förmedlingar som engagerar sig i personer som står långt från arbetsmarknaden. Med ett sådant tillägg skulle säkerligen några jobbförmedlingar satsa på att utbilda sina kunder för att de skulle komma närmare ett jobb.

Framgångsrika jobbförmedlarföretag skulle gå med vinst. Och plötsligt blir resonemanget om vinster i välfärden tydligt och klart: Vinst måste vara okej om nu företagare tar risker och satsar på en helt ny bransch, men också om jobbförmedlingen lyckas höja måluppfyllelsen, nämligen att fler kommer i arbete. Skulle vinsten bli för stor får jobbpengen justeras nedåt så att vi hushållar med våra gemensamma resurser.

Om nu Centerpartiet skulle få med sig övriga Alliansen på att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen kunde man dessutom överväga att lägga in arbetslöshetsersättningen i samma system. Samma företag eller förening som jobbförmedlar kan ta emot A-kassa från arbetande medlemmar och betala ut arbetslöshetsersättningen till de arbetslösa. Om arbetslöshetsersättning och jobbförmedling funnes i samma system skulle förmedlingarnas fokus på att hitta jobb till personerna sannolikt öka eftersom man då vill betala ut så lite som möjligt i arbetslöshetsersättning. På denna marknad skulle också fackförbunden eller systerföreningar till dessa kunna verka, om de ville. De kunde ta emot medlemmar, betala ut arbetslöshetsersättning och förmedla jobb inom sin nisch. Dagens kontroll av de arbetssökande skulle med privata arbetsförmedlingar vridas till att staten kontrollerar att de privata företagen uppfyller sina löften gentemot jobbsökarna, vilket också skulle vara en välbehövlig förändring av synsättet i jobbförmedlingsfrågan.

Med ett starkare Centerpartiet kunde vi i Alliansen gå längre än att göra en översyn av Arbetsförmedlingen, nämligen skapa en marknad för jobbförmedlingar och därmed lämna över självbestämmande och makten till brukaren.

 

 

Se individen istället för prata om klass

Anna Dahlberg skriver en ledare i dagens Expressen, där hon kritiserar Löfven för att inte föra en politik som främjar jämlikhet och minskade klyftor. Dahlberg menar att det är dags att börja prata om klass.

Dahlberg har uppenbarligen inte följt debatten i Stockholms kommunfullmäktige, vilket hon inte kan klandras för eftersom hennes uppgift är att hänga med i och kommentera riksdebatten. Men i stadsfullmäktige pratar vänsterflanken gärna om klass och klyftor för att försöka sätta en bild av att samhällsutvecklingen går åt fel håll och att inget görs. Jag har vid några tillfällen försökt att få dem att definiera vad de menar, men det blir inte några definitioner. Man fnyser och riskerar att osynliggöra utanförskap som finns i stadsdelar som man betraktar som generellt välmående. Man måste titta på siffrorna bakom och definitionerna av begreppen innan man svänger sig med "klass" och "klyftor". Jag bedömer uttrycken vara väldigt riskabla och starkt politiserade eftersom man stämplar folk och tenderar att dela in människor i fack som det är svårt att ta sig ur. Direkt när man etiketterar en människa med att tillhöra en viss klass gör man det också svårare för den personen att se sin individuella potential. Jag vill att det ska vara viktigare vart man vill än var man kommer ifrån.

Dahlberg skriver också att utvecklingen i skolan går åt fel håll. Hon har rätt i att det inte är acceptabelt att femton procent av Stockholms niondeklassare inte blir behöriga till gymnasiet. Vi ska komma ihåg att kraven på behörighet har höjts under Alliansens tid - från tre godkända kärnämnen till godkänt i minst åtta ämnen. Den politik som Alliansen för har som syfte att råda bot på att inte de unga är behöriga till gymnasiet. Dels ser vi att en del av dessa är nyanlända. Det behövs ett bättre mottagande, validering av kunskaper, höga förväntningar och rätt stöttning. Därför har Utbildningsnämnden beslutat om att inrätta en mottagningsenhet som kan ta emot de nyanlända eleverna på bästa sätt. Denna organisation riggas just nu. Dels ser vi att den låga måluppfyllelsen gäller vissa skolor med tuffa förutsättningar i förorten. Därför beslutade vi i verksamhetsplanen för 2013 att de femton skolor som har lägst måluppfyllelse kommer att få extra stöd i form av de resurser som finns på förvaltningen, där bland annat coachning och handledning är två åtgärder. Vi har konstaterat att det inte duger med "more of the same", utan att det måste till nya insatser som kan leda till högre måluppfyllelse. Något som Centerpartiet ständigt jobbar för är tidiga insatser där läskunskaperna är nyckeln.

Maria Ludvigsson kritiserar Dahlberg för att hamna fel i analysen: Det är inte klyftorna som gör det När det gäller skolvalet har det givit förortens ungdomar möjlighet att söka sig bort från sin närmaste skola. Så länge skolplatserna är fler än antalet elever är det ett väldigt demokratiskt sätt att ge makten till människorna.

Jag tycker att diskussionen om RUT-avdrag för läxhjälp är lite enkelriktad från vänsterhåll. Genom att göra det billigare med läxhjälp kommer fler att ha råd med det. Ambitiösa studenter från fattiga familjer kan nu få chans till extrajobb. Det kommer säkert också vara organisationer som gör det möjligt för människor att köpa läxläsningscheckar till familjer som är i behov av stöttning. Alltså kan läxläsningsverksamhet bli någon form av civilt fördelningssystem av resurser. Givetvis ska inte RUT-läxläsning ersätta de stödinsatser som skolan måste sätta in. Men nog kan det vara en möjlighet för familjer att avlastas i vardagen och att fokusera roligare form av stöttning som tex högläsning. Och det är en ytterligare chans för den som har svårt med matematiken - att kunna köpa hjälp som man inte tidigare har kunnat. Sedan kan man ju ha sina åsikter om en reform som riktas mot att vem som helst ska bli behörig i att hjälpa till med läxor, när läraryrkets status egentligen behöver höjas. Fast som det ser ut idag överlåts ju det mesta av läxläsningen till föräldrar som inte alls är utbildade pedagoger. Jag tycker ändå att reformen är bra eftersom den fokuserar mer kunskap - som Sveriges elever behöver.

Dilsa Demirbag-Steen skrev igår i GP om hur hennes initiativ Berättarministeriet kan bidra till att stärka barns språk, självkänsla och samhällssamhörighet. Snart startar man i Husby: Orden kan bryta sociala arvets bojor Det är ett viktigt arbete som ger ett mervärde för barnen. Intressant är när det offentliga samverkar med näringsliv och civilsamhälle på detta sätt. Det ska bli spännande att följa arbetet och även se hur det positiva kan spilla över på ungdomarnas måluppfyllelse i skolan.

Bra satsning på jobbpaket för unga

Igår pågick en debatt i Stockholms kommunfullmäktige om arbetslöshet och utanförskap. Det pratades mycket om att staden glider isär och förorter ställdes mot varandra av vänstergänget. Arbetsmarknadsborgarråd Ulla Hamilton spräckte på ett skickligt sätt ett rejält hål på socialdemokraternas selektiva urval av statistik. Debatten spretade och berörde många frågor som inte de egentliga motionerna behandlade.

Men även i Bromma stadsdel finns individer som uppbär försörjningsstöd. I juli i år fick 393 hushåll och 419 individer försörjningsstöd. Socialtjänsten har avslutat 53 ärenden och fått 50 nya. Bland försörjningsstödstagarna finns personer mellan 18 och 24 år som står långt från arbetsmarknaden. Man kan tänka sig att dessa är skolavhoppare, hemmasittare eller har hjälp av socialpsykiatrin. Man kan tänka sig att i en förort med fler vuxna som är försörjningsstödstagare finns ännu fler unga som antingen uppbär försörjningsstöd eller bor hemma, men försörjs av sina föräldrar. Det brukar inte bli bra att som ung vuxen bo kvar med mamma och/eller pappa. Du behöver pröva dina vingar, forma ditt eget liv och växa på egen hand. Detta kan vi inte åstadkomma med mer bidrag, utan med bättre utbildning, mer motivation och fler jobb som är möjliga att ta om man inte har så mycket utbildning. Därför är halveringen av restaurangmoms ett lysande drag som Centerpartiet drev starkt i valrörelsen 2010 och som nu ger resultat. Tim Svanberg bloggar här.

Varje dag som en individ får bidrag istället för att kunna bidra och känna sig meningsfull är en förlust för både individen och samhället. Försörjningsstödstagande går också i arv, vilket vi måste bryta med bättre utbildning, god studie- och yrkesvägledning samt möjligheten att arbeta med arbeten av olika sorter.

Det förekom också diskussioner om de sk nystartszonerna som aviserats av regeringen. Jag kan tycka att det är värt ett försök, men att man skulle kunna kombinera nystartszonen med lägre arbetsgivaravgift med att just gröna företag, dvs företag som finner och producerar klimatsmarta lösningar, skulle få etableras i denna zon. Detta skrev jag om i Dagens Industri 2010. Läs mitt blogginlägg här. Annie Lööf bloggade här.

Idag presenterade Alliansens fyra partiledare lägligt nog en satsning på jobb för unga. Med fler lärlingsplatser, fler platser inom yrkesvux och lärlingsvux kan fler unga utbilda sig. DN och SvD skriver. Det är mycket bra att unga ska få stöttning av Arbetsförmedlingen redan första dagen. Totalt läggs drygt åtta miljarder under fyra år på att dels möta den svaga konjunkturen, dels skapa jobb eller utbildning för unga. Vår regering tar frågan om ungdomsarbetslöshet på allvar, vilket känns tryggt och framtidsinriktat. Jobbpaketet är ett viktigt steg i rätt riktning. Men Centerpartiet vill givetvis mer. En ytterligare satsning på Yrkeshögskolan och en reformerad arbetsrätt till förmån för unga och invandrare är viktiga punkter på önskelistan.

Christian Ottosson brukar blogga engagerat om förorten. Bland annat här.

Väljarna stödjer Lööf om lägre ingångslön för unga

Annie Lööf fortsätter att debattera ungdomsarbetslöshet. Centerpartiets mål är att sänka trösklarna för unga som står utanför arbetsmarknaden. Det har så varit sedan 2006 och tack vare ihärdig opinionsbildning i frågan förverkligas nu, tack vare fack och arbetsgivarorganisationer, idéer som gör det lättare för unga att ta steget in på arbetsmarknaden.

Med sänkta ingångslöner kan fler jobb skapas. Det blir lättare för arbetsgivare att ta risken att anställa ett oprövat kort, någon som under sin första anställning kan få erfarenheter och utbildning, vilket då arbetsgivaren ges möjlighet att avsätta tid till med den lägre ingångslönen. Detta ser nu väljarna, enligt en undersökning bland 1002 svenskar i åldern 18-74 år som i april intervjuades.

Lööf presenterar idag undersökningen i Aftonbladet där även (S)- och (MP)-sympatisörer (59 %) anser att lägre ingångslöner är en bra idé för att unga ska kunna få in en fot på arbetsmarknaden. 53 % av svenskarna anser att lägre ingångslöner skulle mildra ungdomsarbetslösheten, enligt undersökningen gjord av United Minds. Sju av tio menar att unga tack vare lägre ingångslön lättare kan komma in på arbetsmarknaden.

Ett jobb är betydelsefullt för en meningsfull vardag. Självförsörjning leder till egenmakt. Därför behöver alla insatser bidra till hur unga kan komma in på arbetsmarknaden.

I Stockholm finns den sk ungdomsanställningen där 400 långtidsarbetslösa får möjlighet till en visstidsanställning inom stadens verksamheter. Lönen är 12 000-13 000 kr. 30 % av ungdomsanställningarna ledde 2011 till en vidare anställning inom staden.

Läs Lööfs artikel om lägre ingångslöner för unga på Aftonbladets debattsida idag: De rödgröna vill också ha introduktionslöner

Modet att stå upp för dem som står utanför

Annie Lööf skriver klart och tydligt på SvD Brännpunkt om att vi måste ha modet att reformera arbetsrätten. Hon adresserar det viktiga problemet med ungdomsarbetslöshet och den väntade stigande arbetslösheten.

Centerpartiet vill som vanligt sänka trösklarna för dem som har svårt att komma in i värmen. Detta genom en mer flexibel arbetsrätt, en omställningsförsäkring samt privatiserade arbetsförmedlingar med bättre matchning. Vi vill göra det lättare för dem som står utanför och knackar på. Då måste modet finnas att våga reformera arbetsrätten och att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen. Det modet och den kompetensen finns i Centerpartiet och hos Annie Lööf. Därför söker vi ett större stöd i valet 2014.

Almega bloggar också.

Arbetslöshetsförsäkringen ska vara frivillig

DN:s ledare skriver idag om arbetslöshetsförsäkringen och att den måste bli obligatorisk. Jag reserverade mig mot detta beslut på Centerpartiets partistämma 2009 (något som tyvärr ej syns i slutprotokollet) och skriver i en motion om socialförsäkringssystemet till årets partistämma hur jag ser på denna försäkring, som måste vara frivillig och individuell.

Jag ser en poäng i att den instans som försäkrar människor från arbetslöshet också är ansvarig för omställning och jobbcoachning, det vill säga kan bidra till att den försäkrade kommer ut på arbetsmarknaden igen genom att skapa sig eller hitta ett jobb. Försäkringsgivare skulle såväl fackförbund som försäkringsbolag kunna vara. Expertisen om målgruppen skulle kunna fördjupas. Arbetsförmedlingens roll skulle omformas till att bli enbart en platsbank, något som på sikt skulle kunna vara en tjänst att upphandla och som givetvis skulle finnas tillgänglig i hela Sverige, på internet och i platsbanksautomater runtom på försäkringskontoren.

Arbetslöshetsförsäkringen hänger dock ihop med försörjningsstödet. Det ekonomiska biståndet skulle vara möjligt att betala tillbaka, i form av sociallån, som kan tas hos kommunen eller i stadsdelen. Målet är ju hela tiden självförsörjning, som ger egenmakt.

Och det är viktigt med ett varmt Sverige som står upp för människovärdet. När människor vill bryta med misär, missbruk eller missförhållanden ska det gå snabbt från att personen ifråga anmäler sig själv till sociala myndigheter till att en första insats i en helhetsplan görs från samhällets sida.

För övrigt skriver sex fackförbundsordföranden på SvD Brännpunkt att regeringen måste stoppa utnyttjande av arbetskraft. Jag menar i en motion till partistämman att avtal är avtal, men att om de bryts ska näringsidkaren få näringsförbud och listas på internet. Någon måste då givetvis anmäla företagaren och någon form av inspektion måste ske för utfärdande av förbudet.

Långtidsutredningen pekar på att LAS gynnar "insiders"

Långtidsutredningen har presenterat en rapport idag. SOU 2010:93.

Den menar att det måste göras små löneökningar under en period för att arbetslösheten ska minska. Under 1990-talet ökade lönerna för snabbt. Arbetslösheten har jämfört med förra året minskat och ligger nu på 7,1 %, enligt SCB. Det bästa, enligt utredarna, är att lönerna sköts av Industriavtalet, dvs parterna.

Kajsa Hanspers och Lena Hensvik har också studerat privatisering av offentlig sektor. Ökad konkurrens leder till en bättre fungerande lönebildning och en högre sysselsättning bland svaga grupper, vilket är en glädjande läsning och ännu ett bevis för att kommunen ska försöka ge ytterligare förtroende till välfärdsföretag och lägga ut uppgifter på entreprenad.

Den franske forskaren Pierre Cahuc menar att LAS, lagen om anställningsskydd, och särskilt turordningsreglerna inte är effektivt utformat. På sida 126 i rapporten går att läsa följande:

"Sverige är det land inom OECD som har den största skillnaden mellan hur strikta regelverken är för tillfälliga anställningar och tillsvidareanställningar. Med andra ord är den svenska arbetsmarknaden extremt tudelad. Å ena sidan måste företagen följa relativt strikta regler som skyddar anställda med tillsvidarekontrakt. Å andra sidan har de stora möjligheter att använda sig av tillfälliga anställningar."

Senare står att läsa följande:
"Däremot kan turordningsreglerna, som definierar den ordning utifrån vilken de anställda blir
uppsagda, knappast motiveras som ett skydd mot godtyckliga uppsägningar. Snarare framstår turordningsreglerna som ett uttryck för en stark relativ position för insiders med lång anställningstid som kan vidmakthålla reglerna trots de negativa konsekvenserna dessa har för andra delar av arbetskraften. I realiteten kan företag och fackföreningar ofta kringgå turordningsreglerna vid lokala förhandlingar. Detta gör i praktiken regelverket mindre strikt men stärker också fackföreningarnas position. Det viktiga är att turordningsreglerna beskriver vad som händer om man inte kommer överrens vilket innebär att turordningsreglerna stärker ”insiders” positioner relativt ”outsiders”."

Utredaren föreslår att det ska vara möjligt att säga upp vilken person som helst, men att det då ska kosta pengar. Hmmm... Alltså inte ett förslag som är tillvänt småföretagen med de minsta kapitalen. Där det kanske gör mest skada om man måste säga upp i en svår tid eller har anställt helt fel person med fel inställning eller kompetens. Men det är bra att frågan kommer upp på bordet där den hör hemma, nämligen hos regeringen. Det är också väldigt skönt att höra att någon i utredarposition talar klarspråk - även om facket.
Pepparrotsgubben har också bloggat.