Väljarna stödjer Lööf om lägre ingångslön för unga

Annie Lööf fortsätter att debattera ungdomsarbetslöshet. Centerpartiets mål är att sänka trösklarna för unga som står utanför arbetsmarknaden. Det har så varit sedan 2006 och tack vare ihärdig opinionsbildning i frågan förverkligas nu, tack vare fack och arbetsgivarorganisationer, idéer som gör det lättare för unga att ta steget in på arbetsmarknaden.

Med sänkta ingångslöner kan fler jobb skapas. Det blir lättare för arbetsgivare att ta risken att anställa ett oprövat kort, någon som under sin första anställning kan få erfarenheter och utbildning, vilket då arbetsgivaren ges möjlighet att avsätta tid till med den lägre ingångslönen. Detta ser nu väljarna, enligt en undersökning bland 1002 svenskar i åldern 18-74 år som i april intervjuades.

Lööf presenterar idag undersökningen i Aftonbladet där även (S)- och (MP)-sympatisörer (59 %) anser att lägre ingångslöner är en bra idé för att unga ska kunna få in en fot på arbetsmarknaden. 53 % av svenskarna anser att lägre ingångslöner skulle mildra ungdomsarbetslösheten, enligt undersökningen gjord av United Minds. Sju av tio menar att unga tack vare lägre ingångslön lättare kan komma in på arbetsmarknaden.

Ett jobb är betydelsefullt för en meningsfull vardag. Självförsörjning leder till egenmakt. Därför behöver alla insatser bidra till hur unga kan komma in på arbetsmarknaden.

I Stockholm finns den sk ungdomsanställningen där 400 långtidsarbetslösa får möjlighet till en visstidsanställning inom stadens verksamheter. Lönen är 12 000-13 000 kr. 30 % av ungdomsanställningarna ledde 2011 till en vidare anställning inom staden.

Läs Lööfs artikel om lägre ingångslöner för unga på Aftonbladets debattsida idag: De rödgröna vill också ha introduktionslöner

Stöd för lägre ingångslön

Ungdomars möjlighet att skaffa sig ett jobb är aktuell och viktig i vardagen för många familjer. Idag publicerade DN en opinionsundersökning man låtit göra bland tusen svenskar: Många unga positiva till låga ingångslöner. Sex av tio svenskar är positiva till lägre ingångslön. Längtan efter att ställa väckarklockan för att få gå upp och göra sig i ordning för att gå till ett jobb är större än prestigen i att få lika mycket betalt än någon som redan jobbat i några år. Känslan i magen om meningsfullhet i vardagen då man kliver in på arbetsplatsen är viktigare än tanken på några tusenlappar mer på kontot den tjugofemte. Trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden måste bli lägre, har Centerpartiet kämpat för sedan valet 2006. Annie Lööf driver på i debatten.

Om sänkta ingångslöner skrev Lööf dåvarande Johansson redan 2009 på Newsmill. De sk avstampsjobben, som handlade om att varje individ som fullföljt en gymnasie-, högskole- eller universitetsexamen ska ha rätt att teckna ett lärlingskontrakt inom branschen till två tredjedelar av avtalsenlig lön, lanserades hösten 2009. Då IF Metall införde betalda praktikplatser, där ungdomar får 75 % av lönen delade Annie ut en uggla till facket för att uppmuntra initiativet och den fackliga flexibiliteten. Se Politikerbloggen.

Vi måste ha modet att reformera skrev Annie Lööf i SvD för någon vecka sedan. Det handlar om den tydliga politiska kompassen mot en reformerad arbetsrätt där Centerpartiet tar ställning för de som står utanför dvs funktionsnedsatta, unga och personer med utländsk bakgrund. Med större flexibilitet på arbetsmarknaden kan det bli lättare för företag att anställa och lättare att säga upp sig för att söka nytt.

Med förslaget att sänka ingångslöner generellt initierades också en debatt om att stå upp för de som står utanför arbetsmarknaden. Detta är solidaritet i sin innerligaste form. Där man måste dela med sig i prestige och lönesumma för att förstå att det är viktigare att ha ett jobb än att ha en hög lön. Självklart måste politiker kunna lägga sådana förslag utan att få fåniga argument i knäet om att sänka sin egen lön.

I Stockholm där ungdomsanställningar har funnits i några år resonerar man att dessa anställningar med cirka 12 000 kr i månadslön är bättre betalda än alternativet - försörjningsstöd. Det handlar inte om att folk ska "nöja sig med det", utan om ett sätt för det offentliga att sträcka ut en hand så att de långtidsarbetslösa ungdomarna får möjlighet till referenser, praktik och erfarenheter samt en meningsfull vardag, som en start för sitt yrkesliv. 30 % har enligt Arbetsmarknadsförvaltningen fortsatt med anställning inom staden och andra har gått åt andra håll.

Ungas möjlighet att skapa sig en framtid bygger på möjligheten att skaffa sig ett jobb. Där är initiativförmågan och handlingskraften hos den enskilde av stor vikt. Entreprenörskapet och företagsamheten kan vara en väg in i värmen. Tack vare entreprenörskap i alla gymnasieprogram och det entreprenöriella lärandet som en röd tråd i hela utbildningen ska företagandet bland unga öka.

En fullföljd gymnasieutbildning är en viktig förutsättning för framgångsrik framtid. Att Alliansen har möjliggjort tre utbildningsvägar är ett sätt att individualisera gymnasieskolan.

För att unga ska kunna skaffa jobb krävs företagare som tar risker och anställer oprövade kort. Detta risktagande kräver incitament som den halverade arbetsgivaravgiften för unga, men även möjligheter till tex lägre kostnader i övrigt som en lägre ingångslön, är. Många fler insatser krävs säkert, men samtidigt behövs en debatt där vi också stärker de unga i tron om att kunna skaffa sig jobb. Det är inte det offentligas ansvar att förse unga med jobb, utan att skapa förutsättningar för de unga individerna om att skaffa sig ett jobb eller starta ett företag. Lite empowerment, helt enkelt.

Många måste visa vilja för ungas jobb

Avtalsrörelsen är i full gång. Fackförbundet Handels hotade med strejk och fick systerförbund att varsla om sympatistrejk. Men avtalet slöts innan strejken utbröt, se SvD, tack och lov. Annars hade tredje man tex funktionsnedsatta i behov av personlig assistans drabbats, vilket jag finner vara helt bisarrt, vid sidan av det faktum att folk började bunkra toalettpapper. Facket använder de verktyg som finns att tillgå, trots att de skramlat i verktygslådan sedan industrialismens vagga. Jag anklagar inte facket. Sympatistrejk är möjligt enligt rådande lagstiftning och för närvarande helt omöjligt att förändra och därför överflödigt att bråka om i mellanvalsperiod. Punkt. Förhandlingar för Kommunal, lärarna och inom fastigheter och kommunala tjänstemän väntar, se SvD och nya strejkvarsel har lagts under tiden LO kampanjar under flaggen "Mitt Sverige" med klimax på sin kongress där Wanja Lundby-Wedin avgår.

                                                                   ***

DN:s ledare menar idag att handelsavtalet som möjliggör ungdomspraktikplatser till 75 % av full lön är en fjäder i hatten för Annie Lööf, som välkomnade avtalet häromkvällen, då det gör det lättare för unga att ta steget in på arbetsmarknaden. Den som har följt Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska opinionsbildning minns att utspelen har varit många med målet att sänka trösklarna för unga. Något Lööf har fått med sig övriga alliansledare på, vilket man tillkännagav i artikeln på DN debatt igår: Vi är beredda att sänka bolagsskatten.

Annika Qarlsson som är Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson skrev häromdagen på SvD.se att fler fackförbund borde ta efter Handels och IF Metall, vilka visat sig vara konstruktiva i arbetet med att skapa möjligheter för unga att lättare komma in på arbetsmarknaden. Vi ska också nämna den ungdomsanställning för långtidsarbetslösa ungdomar som SKL och Kommunal träffat överenskommelse kring sedan tidigare. Detta introducerades under 2010 i Stockholm stad. Under 2012 ges 400 ungdomar möjligheten till en sådan visstidsanställning, med målet om anställning. Ungdomssekreteraren för Handelsanställdas förbund håller inte med Qarlsson, utan menar att ungdomspraktiken är något annat än de ungdomsavtal som Centerpartiet har drivit sedan 2006. Och visst kan man beskriva praktiken som en bro från gymnasieskolans handels- och administrationsprogram över praktiken till arbetslivet.

Det är klart att inte facket tillskriver Centerpartiet någon form av erkännande för att driva framgångsrik opinion i frågor som ligger på deras planhalva att rå över. Självklart gillar inte facket utspel om lägre ingångslöner. Det har väl ingen väntat sig. Det viktiga är att allt fler inser vikten av att alla parter måste samverka och visa viljan att göra det lättare för vår framtid, ungdomarna, att kunna skaffa sig ett första jobb. Det jobbet är inte färdigt. Lööf har tagit över stafettpinnen efter Olofsson på ett förtjänstfullt sätt och har nu ledartröjan i frågan.

                                                                     ***

Fackets kamp att få upp lönerna för handelsanställda handlar om en jämställdhetssatsning, menar man. Jag skulle vilja påminna om förra vårens diskussion om hur jämställda löner skapas, nämligen med individuell lönesättning. Detta skrev SACO våren 2011 och tycks praktiseras av förbundet. Enligt en Demoskop-undersökning som SKL har låtit göra bland tusen kommunanställda önskas individuell lönesättning i samtal med chefen före generella schabloner. Och den individuella lönesättningen används även inom LO. Dessutom bekräftas på LO:s hemsida (se näst sista stycket) att lönesystemet kan gynna jämställdhet: ”Valet av lönesystem är viktigt eftersom lönesystemen är starka styrmedel i lönesättningen. På arbetsplatser med väl utformade lönesystem som är kopplade till utveckling i arbetet är löneskillnaderna mindre." (läs: mellan kvinnor och män)

Johan Hedin bloggar om att ett femte jobbskatteavdrag skulle ge mer i fickan än en strejk gör.
Mikael Andersson bloggar om att avtalet är helt i Centerpartiets linje.

Littorins LAS-öra mer lyhört?

Staffan Danielsson skriver på sin blogg att Sven-Otto Littorin har skrivit på Facebook att han förkovrat sig i ungdomsavtalen som finns i Holland och gillar det! Det är ju fantastiskt. Jag menar om vår moderate arbetsmarknadsminister inser att det skulle kunna gå att hitta andra lösningar i lagen om anställningsskydd vore det ju en ingång till att kunna minska ungdomsarbetslösheten och på sikt även luckra upp LAS med turordningreglerna. Det skulle vara intressant att få det bekräftat av Littorin själv.

Jag konstaterar att det finns en arbetsgrupp inom Alliansen som har till uppgift att inför valet 2010 formulera reformer för minskat utanförskap. När jag dristar mig till att klicka upp delrapporten som presenterades i Almedalen ser jag på sida 25 analysen av läget: "För unga människor och personer med utländsk bakgrund medför LAS en högre arbetslöshet än i andra grupper. Detta problem har alliansregeringen mött genom att bland annat sänka socialavgifterna för att göra det billigare att anställa yngre. Utanförskapet bland unga och personer med med utländsk bakgrund är dock fortfarande stort, trots att viktiga framsteg har gjorts. Det är viktigt att följa utvecklingen och ha beredskap för att göra ytterligare åtgärder för att stärka deras möjlighet att få jobb."

En sådan åtgärd skulle kunna vara att skrota LAS, Littorin. Nu när även Fp anslutit till skaran. Det är väl ett ganska gott läge att komma överens om att det är något att i alla fall gå till val på, om man inte vågar reformera innan. Min förhoppning till den nämnda arbetsgruppens slutrapport är stor. För företagens, ungdomarnas och mångfaldens skull.

LAS

Danmark är verkligen inte föredömliga på alla områden. Men då det gäller arbetsmarknadsreglerna borde Sverige ta efter mycket. Flexicurity kallas det. Den svenska sosseuppfinningen LAS, Lagen om anställningsskydd, som hämmar och hotar existerar inte där.

Ännu ett bevis på att LAS måste avskaffas: Ungdomsstyrelsens rapport om unga i utanförskapsområden. "Gruppen unga som varken arbetar eller studerar visar sig vara oroväckande stor, enligt vår beräkning var den 14 procent bland unga i åldern 20–25 år i hela riket under 2006. I de socialt utsatta områdena är nivåerna mycket högre. I Husby 38 procent..." skriver man i sammanfattningen. Alltså nästan tre gånger så mycket som i övriga landet! Hur mycket tid har inte dessa unga att hitta på bus? Hur liten självkänsla har ungdomarna och hur få förebilder har de i varandra? Har ungdomen väl fått ett jobb sägs han/hon upp när det råder övertalighet eller arbetsbrist. För sist in blir först ut.

Företagarna vill avskaffa LAS för frihetens skull. Men också för att bli mer produktiva och kunna påverka sammansättningen av staben. LAS utarmar arbetsplatserna också. Gruppen anställda riskerar att bli väldigt homogen. Den arbetsplats som saknar personer med annan etnisk bakgrund kan inte rekrytera några. Den arbetsgivare som föredrar en mix i ålder för att man inser att folk kompletterar varandra får en allt högre genomsnittsålder i arbetarskaran. I dagens lågkonjunktur är LAS också en inlåsningseffekt för folk. Man är väl medveten om turordningen och vill inte säga upp sig, för då blir man ju sist in på ett annat ställe - om man får något jobb! Och istället för att göra sitt allra bästa för sin arbetsgivare samlar man anställningsår och ojar sig över stämningen på jobbet eller att man vill röra på sig, men inte vågar, eftersom man då missar turordningen, som blir en självuppfyllande profetia.

Nu har facken insett att det finns en poäng med att luckra upp LAS, åtminstone för mindre företag. Men när ska alla inse att även offentlig sektor måste vara uppblandad och inte någon guldklocke-samlingsplats? Tex borde varje skola i Stockholms stad vara en turordningskrets. Om skolan går dåligt får den rektorn säga upp personal, så att inte det är någon annan skola/rektor som blir drabbad. En rektor vill ju kunna anställa sin personal själv under en anställningsintervju med tillhörande diskussioner kring arbetssätt och profil, som ju ser olika ut från skola till skola, inte få överta personal och säga upp sin egen.

Jag googlar vidare. Är de inte kloka? Facken vill fördubbla uppsägningstiden. Vilket århundrade lever de i? Tror de att alla företagsägare är pampar med sparat kapital på banken? Om man tex måste säga upp pga arbetsbrist så beror det på att utgifterna är större än inkomsterna och trenden är negativ. Hur många kommer inte flagga för uppsägning i tron att det går illa om ett år tex i lågkonjunktur? Det om något är väl otryggt! Men facket lever kvar med sin bild av träpatronerna på näthinnan.

Redan i februari 2006 kom Centerpartiet ut med idén om att slopa LAS för unga. Jag fick en artikel i City publicerad hösten 2007 om att stockholmsskolorna skulle slippa LAS.
Annie har också skrivit om detta idag ett som vanligt lysande sätt.
Intressant: LAS, facket, flexicurity, centerpartiet, centern, arbetsmarknad, ungdomsstyrelsen, ungdomar.

Målgrupp missnöjda? Ja tack.

Jag blev mycket glad då jag hörde att Alliansen hade antagit Maud Olofssons förslag om att tillgodose de fattigaste pensionärerna. Partiet har lyssnat på rörelsen bla på ordförandekonferensen. Jag tänkte också att det var bra med tanke på kd:s läge i opinionen. Hägglund fick redogöra för förslaget. Bra. En missnöjesgrupp är lite mer nöjd. Idag hörde jag att man ska införa arbetsgivaravgiftreduktion för företag som anställer unga under 26 år. Nästan ungdomsavtalet som förverkligas! Arbetslösa ungdomar, som är en potentiell missnöjesgrupp kommer in i matchen, i arbetslinjen. Med gemenskap och lön. Men även företagarna gynnas. Vilken blir nästa grupp att tillgodose? Mitt stora hopp ligger i att regeringen har förstått att de gör en prestigevinst om man river upp FRA-lagen för att utreda den och skriva om den så att den följer Europakonventionen. Det är faktiskt billigare än skattereduktioner. Det krävs ju bara en utredare och en nypa mod.