Reformerad arbetsrätt ger lägre trösklar

Regeringens reformarbete får viss kritik både från Företagarna och från LO, enligt en artikel i gårdagens SvD: Regeringen kritiseras för lågt reformtempo

Företag vittnar om att det behövs en uppluckrad arbetsrätt så att det blir tryggare att anställa. Det är en stor risk att anställa, både ekonomiskt och tidsmässigt. Centerpartiet vill se en reformerad arbetsrätt så det blir lägre trösklar till arbetsmarknaden för unga och nyanlända. Denna metod används redan i Danmark och kallas flexicurity. Eftersom det är lätt att anställa blir det också lätt att säga upp. Men det blir också lättare för arbetstagaren att få ett jobb eftersom rörligheten på arbetsmarknaden skulle öka.

LO, å sin sida, hävdar att regeringen går ifrån den svenska modellen med nya typer av anställningsformer. Men återigen är en mångfald av lösningar - och i detta fall anställningsformer - bra för att möta många olika behov.

Det är väl känt att Moderaterna kramar den svenska modellen med tillhörande turordningsregler. Med ett starkare Centerpartiet i riksdagen kan förutsättningarna att reformera arbetsrätten öka. Så lägg din röst på Centerpartiet och någon som eftersträvar bättre villkor för företagande och en förändrad arbetsrätt, tex Annie Lööf eller mig.

Reinfeldt och Löfven inspirerade av Olofsson?

Att Centerpartiet har kämpat för att få bukt med ungdomsarbetslösheten länge vet väl alla som sysslar med politik och förhoppningsvis även några väljare. Jag har berättat det på bloggen här förut; om hur Centerpartiets förtroenderåd i augusti 2006 tog ställning för de unga efter ett brinnande anförande av dalabänken. Att Centerpartiet på diverse stämmor tex i maj 2009 tog ställning för att reformera arbetsrätten. Hur Maud Olofsson i Almedalen 2010 sa att hon "till sista blodsdroppen" ska kämpa för att reformera arbetsrätten för de ungas skull. Och att Annie Lööf har tagit över stafettpinnen efter Maud Olofsson är tydligt.

Under våren har debatten om ungdomsarbetslösheten varit svallande och nu senast i Almedalen presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt den sk jobbpakten som handlade om att "den svenska modellen ska få arbeta". Detta förslag blev det som alla förhöll sig till i bla Lernias arbetsmarknadsdebatt, då Socialdemokraternas Ylva Johansson började prata om jobbpakten som "Löfven-modellen". Men jag hade hört idén förut och mindes att Maud Olofsson hade skrivit om ett handslag för de unga i sin bok "Ett land av friherrinnor" som gavs ut sommaren 2010. Nog är det väldigt nära både en jobbpakt och en Löfven-modell - men uppenbart är att både Moderaterna och Socialdemokraterna tassar runt arbetsrätten på ett helt annat sätt än både Annie Lööf i sitt tal och Maud Olofsson nedan beskriver utmaningarna med ungdomsarbetslösheten:

"En sådan dialog skulle kunna mejsla fram ett kontrakt för att bryta ungdomsarbetslösheten som vilar på fyra ben:
Det skulle krävas att de som är unga fortsätter vara beredda att leva upp till sina skyldigheter och tar skolan och utbildningen på allvar. Att det är beredda att söka och ta de jobb som finns, även om det första jobbet man kan få inte är det man långsiktigt drömt om, och även om lönen inte alltid är den bästa. Att man är aktiv i sitt arbetssökande och beredd att röra på sig för att få ett jobb.
   Det krävs att politiken ger bra förutsättningar så att även den som inte är superproduktiv har en chans att bli anställd, och se till så att konstnaderna för att anställa är lägre än idag, särskilt arbetsgivaravgifterna. Att vi är beredda att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, och sänka trösklarna in på den. Att vi på allvar ställer krav och garanterar de reurser som kräv för att vi ska ha ett utbildningsväsende i toppklass, som möter såväl arbetsmarknadens som morgondagens krav. Att vi är beredda att skattemässigt gynna sparande till sin egen eller sina anställdas kompetensutveckling, till exempel genom att införa det som ibland kallas Framtidskonto. Att våra sociala trygghetssystem ger trygghet vid arbetslöshet och sjukdom men också kraftfull hjälp att komma tillbaka.
   Det krävs att facken är beredda att medverka till förändringar av arbetsrätten som sänker trösklarna gentemot de som står utanför, istället för att huvudsakligen värna förmånerna för sina medlemmar och för de som redan tagit sig in på arbetsmarknaden. Till exempel genom att utöka turordningsundantagen. Kanske genom att lägga större vikt än idag vid kompetens när företag måste säga upp personal. Att ha aktuell kompetens för en aktuell arbetsmarknad måste vara det om ger den största tryggheten.
   Och det krävs att arbetsgivarna, om facken går med på att förändra arbetsrätten så att trösklarna för att ta sig in blir lägre, är beredda att ta sitt ansvar för att kompetensutveckla även äldre personal, så att man kan stå sig i konkurrensen med unga, välutbildade personer eller ta sig vidare till en ny arbetsgivare den dagen man behöver det." (s 111-112)

Jag lurar LAS istället för att klamra mig fast

Idag skriver jag på Newsmill om att jag lurar LAS och turordningslistan genom att vara tjänstledig för att starta ett företag. Hur många mer än jag klamrar sig fast vid turordningen? heter den.

Med ett starkt Centerpartiet i vår kommande riksdag ökar förutsättningarna att få en reformerad arbetsrätt och en mer flexibel arbetsmarknad. Där tryggheten snarare ligger i chansen att få ett nytt jobb istället för att vara trygg med sin plats i turordningen. Med en reformerad arbetsrätt kan vi öka möjligheterna för unga och personer utan arbetslivserfarenhet att komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt som vi fokuserar kompetens på arbetsplatserna och höjer nivåerna, såväl trivsel- som resultatmässigt, hävdar jag. Och det blir lättare för arbetsgivarna att jobba med mångfald och jämställdhet där så behövs. Dessutom blir arbetsrätten utformad utifrån företagarnas behov i större utsträckning, vilket skulle vara mer rättvist, än dagens arbetsrätt som är formulerad utifrån arbetarrörelsens synsätt.

Att jag har startat ett företag är något jag är stolt över och ska försörja mig på, men känslan av att klamra sig fast, inte våga släppa taget, att vara inbäddad i en falsk trygghet är obekväm. Och som sagt - hur många mer än jag går runt med den känslan på förskolor, sjukhus, skolor, renhållningsföretag, industrier, revisionsbyråer osv? Samtidigt som andra människors högsta önskan är att hitta ett jobb - vilket som helst - för att hitta en samhörighet och en uppgift.

Vad är mini-LAS?

Som svaret på frågan om vad vi ska göra med arbetsrätten föreslår partistyrelsen ett "mini-LAS". Härligt att vi inte räds debatten. Bra att man inser att ett ungdomsavtal inte löser alla frågor. Men vad ska ingå i mini-LAS? Vad ska staten in och peta i som inte arbetsgivare och anställd kan komma överens om?

Det är min andra centerstämma som ombud. Jag är så glad för att jag har hamnat i kommittén för "Jobb och företag".

Jag har nämligen fler förslag att driva: Att avveckla Almi till förmån för starta-eget-checkar som ska kunna erhållas från 18 år. Att underlätta för privat kapitalbildning genom att bland annat införa ett icke-progressivt skattesystem. Att följa och uppmuntra utvecklingen av sk islamistiska banker och lokala kreditgarantiföreningar. Att föra en dialog med bankerna om vikten av att underlätta för företagare. Att ta fram en vision för momsen. Argumentationen får tas i kommittén. Intressant: LAS, Centerpartiet, flexicurity, arbetsrätt
Stefan, Johan, Annie bloggar också.

Arbetsmarknadstrygghet inkluderar alla

Vad är vi rädda för? Företagarna vill riva upp LAS. Svenskt Näringsliv vill ha en mer flexibel modell. Säger vi att den som har jobbat länge inom ett företag eller en verksamhet automatiskt är dålig? Nej, det är ju en fördel att ha en grundkompetens, som utvecklas i praktiken, byggs på och ger erfarenhet. Men gruppen/strukturen/arbetsplatsen utvecklas bättre och berikas om det finns både nyanställda och mer erfarna, kvinnor och män, personer utan invandrarerfarenhet och andra med invandrarerfarenhet och dessutom yrkeserfarenhet från andra länder. Att riva upp LAS och turordningsreglerna är inte ett reflexslag mot svaga grupper, utan en hjälpande hand och en puff på axeln, så att det ska bli lättare att ta sig över tröskeln och lättare för företagare att skapa flera jobb. Och då kanske A-kassan behöver höjas under en första tid. Och kanske ska den vara obligatorisk för alla som har en tillsvidareanställning. Och med lika villkor för företagare. Jag gillar synen i c-arbetsgruppens förslag: Från anställningstrygghet till arbetsmarknadstrygghet. Det senare inkluderar alla, inte bara de som redan har en tjänst och strävar efter guldklockan.

Modern, flexibel arbetsrättslag, tack

Min motion om LAS och turordningsreglerna blev i princip bifallen av Stockholmcenterns distriktsstyrelse igår kväll. Förslaget till stämman lyder: Att skrota LAS till förmån för en modern och mer flexibel arbetsrättslagstiftning i enlighet med motionens syfte. Det är dags att se på företagarna med respekt. Det är dags att sluta se lagstiftningen ur ett totalt arbetarperspektiv. Det är dags att Alliansen vågar sätta ned foten. Vi lever inte på 1800-talet. Vi vill och måste ha fler jobb. Dessa skapas av människor som är villiga att driva företag. Då ska det vara enkelt och lätt att anställa. Och om det inte fungerar måste man kunna säga upp personen ifråga. Företagarna måste också känna att de från samhället har ett förtroende - inte blir misstänkliggjorda. Och ska vi vara ärliga - alla vill ju göra ett bra jobb, trivas och göra rätt för sig - även som arbetsgivare. En chef som beter sig omoraliskt får snart dåligt rykte. En arbetsgivare som sänder ut dåliga vibbar får inte den bästa personalen. Så en reformerad, moderniserad arbetsrättslagsstiftning där arbetstagare och arbetsgivare kan föra en dialog utan tvungen inblandning av fack och statens klåfinger är på tiden. Stockholmscentern går i spetsen för den.

Flera artiklar om LAS: Annie, Johansson, Magnus, Ankersjö. Och jag har skrivit förut och förut.

LAS

Danmark är verkligen inte föredömliga på alla områden. Men då det gäller arbetsmarknadsreglerna borde Sverige ta efter mycket. Flexicurity kallas det. Den svenska sosseuppfinningen LAS, Lagen om anställningsskydd, som hämmar och hotar existerar inte där.

Ännu ett bevis på att LAS måste avskaffas: Ungdomsstyrelsens rapport om unga i utanförskapsområden. "Gruppen unga som varken arbetar eller studerar visar sig vara oroväckande stor, enligt vår beräkning var den 14 procent bland unga i åldern 20–25 år i hela riket under 2006. I de socialt utsatta områdena är nivåerna mycket högre. I Husby 38 procent..." skriver man i sammanfattningen. Alltså nästan tre gånger så mycket som i övriga landet! Hur mycket tid har inte dessa unga att hitta på bus? Hur liten självkänsla har ungdomarna och hur få förebilder har de i varandra? Har ungdomen väl fått ett jobb sägs han/hon upp när det råder övertalighet eller arbetsbrist. För sist in blir först ut.

Företagarna vill avskaffa LAS för frihetens skull. Men också för att bli mer produktiva och kunna påverka sammansättningen av staben. LAS utarmar arbetsplatserna också. Gruppen anställda riskerar att bli väldigt homogen. Den arbetsplats som saknar personer med annan etnisk bakgrund kan inte rekrytera några. Den arbetsgivare som föredrar en mix i ålder för att man inser att folk kompletterar varandra får en allt högre genomsnittsålder i arbetarskaran. I dagens lågkonjunktur är LAS också en inlåsningseffekt för folk. Man är väl medveten om turordningen och vill inte säga upp sig, för då blir man ju sist in på ett annat ställe - om man får något jobb! Och istället för att göra sitt allra bästa för sin arbetsgivare samlar man anställningsår och ojar sig över stämningen på jobbet eller att man vill röra på sig, men inte vågar, eftersom man då missar turordningen, som blir en självuppfyllande profetia.

Nu har facken insett att det finns en poäng med att luckra upp LAS, åtminstone för mindre företag. Men när ska alla inse att även offentlig sektor måste vara uppblandad och inte någon guldklocke-samlingsplats? Tex borde varje skola i Stockholms stad vara en turordningskrets. Om skolan går dåligt får den rektorn säga upp personal, så att inte det är någon annan skola/rektor som blir drabbad. En rektor vill ju kunna anställa sin personal själv under en anställningsintervju med tillhörande diskussioner kring arbetssätt och profil, som ju ser olika ut från skola till skola, inte få överta personal och säga upp sin egen.

Jag googlar vidare. Är de inte kloka? Facken vill fördubbla uppsägningstiden. Vilket århundrade lever de i? Tror de att alla företagsägare är pampar med sparat kapital på banken? Om man tex måste säga upp pga arbetsbrist så beror det på att utgifterna är större än inkomsterna och trenden är negativ. Hur många kommer inte flagga för uppsägning i tron att det går illa om ett år tex i lågkonjunktur? Det om något är väl otryggt! Men facket lever kvar med sin bild av träpatronerna på näthinnan.

Redan i februari 2006 kom Centerpartiet ut med idén om att slopa LAS för unga. Jag fick en artikel i City publicerad hösten 2007 om att stockholmsskolorna skulle slippa LAS.
Annie har också skrivit om detta idag ett som vanligt lysande sätt.
Intressant: LAS, facket, flexicurity, centerpartiet, centern, arbetsmarknad, ungdomsstyrelsen, ungdomar.