Victoria i Rosengård

Åh, så glad jag blir när jag läser att kronprinsessparet har varit i Drömmarnas Hus i Rosengård i Malmö idag. De har talat med ungdomar och har säkerligen stärkt flera unga genom att lyssna på deras drömmar, vilket betyder mycket för de som blivit lyssnade på, precis som besöket i Ockelbo i maj kommer att betyda mycket för många.

Ja, jag är rojalist sedan barnsben, då kungaparet var i Vingåker mitt första skolår. Jag tycker att kungafamiljen generellt gör ett bra och viktigt jobb. Att de engagerar sig i sociala frågor och ungdomar är betydelsefullt. Jag tror att det är viktigt med traditioner och några symboler som håller ihop ett land. Där står kungafamiljen för kontinuitet och värme, som vi behöver. Kronprinsessparets signum har dessutom blivit kärlek, vilket vi aldrig kan få för mycket av.

Monarki är mervärde

Idag fyller Kronprinsessan Victoria år. Jag är rojalist. Det insåg jag för drygt tio år sedan då jag av en slump hamnade i ett folkhav som ställde upp sig i rader eftersom kungaparet kom i kortege längs med Stockholms gator. När jag efter en stunds väntan fick syn på Kungen i uniform och Drottningen, med vacker klänning och hatt med flor, fick jag en klump i halsen och blev tårögd. Ja, jag är lite blödig för kärlek och det var väl det kungaparet utstrålade då de vinkade och log mot folk.

Den här rojalistiska känslan är något som byggts upp med åren. Jag minns 1979 eller 1980 då kungaparet skulle komma på besök till Vingåker och alla skolklasser målade flaggor, ställde upp sig vid Säfstaholms slott och fick en skymt av kungaparet. Några utvalda fick lämna blommor och uppträda. Jag har haft släktingar som varit anställda för slottsförvaltningen i trädgårdstjänst och har hört gott om konungen som yttersta arbetsgivare, men också bordskavaljer vid fester. Kungen och monarkins roll har vuxit i mina ögon vid flera tillfällen: Efter tsunamin höll kungen ett tal som tröstade många och kunde få svenska folket att bli stolt över sin konung. Han har också fyllt en roll i att ofta nämna klimatfrågan. Hans engagemang i scoutrörelsen är viktigt för föreningsarbetet. Drottningen och prinsessorna gör ett gott arbete med insamlingar för funktionshindrade och deras anhöriga.

Framförallt är kungafamiljen en viktig symbol för Sverige. Det är en poäng med att titeln går i arv. Kungafamiljen gör landet känt, etablerar långvariga relationer med stater och skapar en vi-känsla kring riket. Vi tjänar pengar på att vara monarki. Kungens roll är inte en politisk roll, som en president har, utan en kulturhistorisk roll, som många, många kan enas kring. I kriser kan det vara av stor betydelse med en sådan partipolitiskt obunden statschef. Jag tycker absolut att monarkin ger oss ett mervärde. Jag ser fram emot Victorias och Daniels bröllop nästa år.

Kungen och Eritrea

Kungen har tydligen skickat telegram på nationaldagen till Eritreas president. Och det var inte något skämt, som man kunde tro. Det är en standardtext, initialt godkänd av HMK, vilken går ut från UD till alla celebrerande statschefer runtom på vår glob. Bra! Varför ska kungen börja bojkotta Eritreas president? Hans roll är ju att vara snäll mot alla och att sprida budskapet om Sverige, men att givetvis ställa nyfikna frågor under sina besök och resor. Kanske han och Silvia skulle intressera sig lite för det vackra landet, för att väga upp den kritik som landet och folket anser sig ha fått. Jag hörde i veckan ett ordspråk av en klok elev: "Håll dina vänner nära, men dina finder närmast!"