Victoria i Rosengård

Åh, så glad jag blir när jag läser att kronprinsessparet har varit i Drömmarnas Hus i Rosengård i Malmö idag. De har talat med ungdomar och har säkerligen stärkt flera unga genom att lyssna på deras drömmar, vilket betyder mycket för de som blivit lyssnade på, precis som besöket i Ockelbo i maj kommer att betyda mycket för många.

Ja, jag är rojalist sedan barnsben, då kungaparet var i Vingåker mitt första skolår. Jag tycker att kungafamiljen generellt gör ett bra och viktigt jobb. Att de engagerar sig i sociala frågor och ungdomar är betydelsefullt. Jag tror att det är viktigt med traditioner och några symboler som håller ihop ett land. Där står kungafamiljen för kontinuitet och värme, som vi behöver. Kronprinsessparets signum har dessutom blivit kärlek, vilket vi aldrig kan få för mycket av.

Empowerment Rosengård

Helt underbart. Rosengårdsborna satte p för maskerade vänsteraktivisters manifestation om att snuten ska ut ur Rosengård. Självklart har vi demonstrations- och yttrandefrihet. Men när organiserat upploppsskapande sprider oro och skam över Rosengård och dess invånare sa de boende ifrån, som jag har förstått på ett fredligt sätt. Empowerment! Civilsamhället fungerar. Det blir också ett sätt att stärka bilden av sitt eget område som något man vill vara stolt över, respekten för sig själv och inför sina barn. Vågen av växande självkänsla som sveper över Rosengård ikväll, som böljar när man stått upp för något bra, kan rosengårdsborna rida vidare på. Lycka till! Ta tillbaka makten över ert eget bostadsområde. Inte som sheriffer eller småpåvar, utan som starka, goda, positiva, närvarande medborgare. Rosengårdsborna är idag förebilder för oss alla.

Delaktighet föder ansvar

Delaktighet och lyssnande stärker människor. Att få påverka leder till ägandekänsla. Det är boendeprojektet i Herrgården, Rosengård som beskrivs i dagens DN ett bevis på. Jag blir glad!

Utegångsförbud ghettoförklarar Rosengård

Utegångsförbud i Rosengård föreslår (M) och (SD). Nyheten refereras i såväl huvudstadstidningar som landsortsbladen. Rosengård är nu av nationellt intresse. Niklas Wykman tycker att det är diktaturfasoner.På en sd-blogg förklaras också att man gärna ser ett besöksförbud för utomstående. Det är ju att ghettoförklara området, menar jag. Det påminner om andra världskrigets ghetton, dvs bostadsområden för judar, där man varken fick gå ut efter ett visst klockslag eller fick ta emot besökande. Vad är nästa förslag - att rosengårdsborna ska bära märken på jackslagen för att man ska se varifrån de kommer? Ett utegångsförbud är att pestsmitta, att bygga ännu fler murar. Ett utegångsförbud är kollektiv bestraffning. Ett utegångsförbud är att ta ansvaret från människor. Ett utegångsförbud är att likställa området med en krigszon. Snacka om stigmatisering! Jag hoppas att varenda Malmö-bo säger ifrån och genast beger sig ut i området för att trygghetsvandra/promenera såväl morgon som kväll. Förbud och stängdhet skapar ännu mer misstro mot samhället. Och uppgivenhet. När vi ger upp om individer ger de själva upp. Jag har några få erfarenheter kring detta från skolans värld och tillämpar det i mitt tänk om grupperoch bostadsområden.Lösningen för Herrgården och Rosengård måste bygga på öppenhet och leda till företagsamhet och trygghet. Vi måste inge hopp. Hoppet och möjligheten ligger i jobben. Malmö är sossestyrt. Varsågoda - upp till bevis! Ni sossar som är så duktiga på att bekämpa arbetslöshet och att integrera människor, enligt er själva - varsågod - leverera! Centerpartiet vill i Rosengård göra en nystartszon där det blir förmånligt och enkelt för företag att starta. Det är att tro på individernas resurser och drömmar.
Intressant: utegångsförbud, rosengård, integration, mångfald, centerpartiet, sverigedemokraterna

Speglar sig Rosengård i (s) människosyn?

Jag tycker att dagens ledare i UNT är otroligt nyanserad och balanserad. Den berör Försvarshögskolans studie i Rosengård. När det slår över, när det blir extremt, ja då böjs höger-vänster-skalan bakåt och blir till en cirkel, där de extrema tar varandra i hand och står näve mot näve och ser våld och hot och förtryck som den bästa lösningen. Det är viktigt att se studien i sitt sammanhang. Den beskriver trettio individers upplevelse av en ort. Inte ett folkslag, inte alla individer med en religion, inte en samhällsgrupp. Och kontentan handlar om att kommunerna måste ta ansvar. Och vilket ansvar tar Malmö stad? Vilket ansvar och vilket synsätt har man? Det är sossar som styr sedan länge. Jag ser att hemsidan är lite "hemlig", men hittar ändå trevliga initiativ som temalekplatser, projekt kring att bejaka elevernas starka sidor (sjukt att det måste vara ett projekt) samt pris till bästa interkulturella arbete. Men på vilket sätt ser staden Rosengård som en resurs? Jag ser att bostadsområdet ibland benämns som "utsatt". Alltså blir människorna utsatta och offer. Vem vill vara offer i någon annans ögon? Det är en del i det hela att ungdomar speglar sig i media, enligt forskaren Oscar Pripp. De får en självbild tack vare medias nyheter om bostadsorten. Positiv press ger empowerment, men negativa nyheter ger negativa förväntningar och utanförskap. När man känner att man kan så lyckas man och då blir föräldrarna stolta, sträcker på sig och gör ännu mer för sina barn. Så satsa på ungdomarna. Headhunta tio flickor och tio pojkar som får turnera runt i Sverige för att berätta om allt positivt med Rosengård. Åk dit på dialogmöten - på sfi, i skolorna och bland föreningarna. Lyssna på människorna: Hur är det att bo i Rosengård? Fånga deras bild. Se till att lärarna har handledning, poliserna dialogkunskap och att myndighetspersonerna är de mest empatiska med bemötandekompetens. Anställ ungdomsledaren Dallas som mentor till kommunalrådet. Förlägg en spetsutbildning till Rosengård. Se till att förebilder, tex Nyamko Sabuni, som anlänt sent till Sverige får komma till Rosengård och inspirera, väcka hopp. Ungarna älskar sin Zlatan, men inser att inte alla kan bli fotbollsproffs. Det behövs duktiga advokater, läkare och ingenjörer också. Och framförallt: Befria Malmö från sossarna och deras jante-lag som kväser dem alla. Staden har fler sverigedemokrater än centerpartister i kommunfullmäktige. Och det säger väl något om människosynen i staden. Jag har tidigare skrivit om extremism.

Bra med Beatrice besök

Det var bra att Ask besökte Rosengård och den lokala polismyndigheten. Hon tog problemet på allvar, lyssnade på berörda och uppmärksammade polisernas insats. Hon förstår situationen bättre och kan ta med sig tankar och intryck till högre instans. Dialog är en bra början. Att föräldrarna involveras i framtiden är en förutsättning. Skolorna i dessa områden har särskilt viktiga uppdrag vad gäller värdegrundsarbetet, men också i form av att ge eleverna tillräckligt med kunskap så att de får självförtroende och en känsla av att behövas och vara en del i vårt samhälle.

Det brinner i knutarna

Sverige brinner. Vilken minister besöker Rosengård eller åtminstone polisstationen och brandchefen för att visa sitt stöd? Fast det känns väl som i elfte timmen just nu. Plötsligt minns ingen varför bråket startade. Självklart måste hyresgästen följa kontraktet! Men var finns det en alternativ lokal till moské i området? Vem medlar? Att räddningstjänsten är hotad är allvarligt. Afa tar över hela showen. Ser sin chans till äkta bråk utan att kanske bli uppdagade. Extremisterna. Det finns ju redan några som är syndabockar... Draget med dialogpoliser känns genomtänkt och verkningsfullt. Det får inte verka som en poäng med att kasta sten, tutta eld och hota! DN skriver att Räddningsverket har satsat 2,7 miljoner kronor på forskning om relationen mellan blåljusmyndigheter och olika samhällsgrupper. Sabuni menar att Rosengårdsborna måste ta saken i egna händer. Hon vänder dem ryggen. Lämnar dem i sticket. Varför kan hon inte göra det tillsammans med föräldrarna? För att ge dem empowerment. Per Fornander får mig att inte behöva säga så mycket mer.