Migration är att bygga ett bättre liv

Angående sk nystartszoner som är ett förslag som Olofsson, Borg och Ullenhag skrev om i SvD i torsdags ska detta utredas med syftet att lyfta områden där hög arbetslöshet råder. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson menar att detta är diskriminering av svenskar och tog igår tillfället i akt att såga förslaget som desperat och ett nederlag för regeringen som skulle ha sett problem med sk "massinvandring".

Jag skriver idag en replik mot Åkesson på Newsmill om dels nystartszonsutredningen, dels den sk "massinvandringen": Migration är att bygga ett bättre liv. Det finns mycket mer att säga, mycket mer att skriva, men jag bidrar med en motbild.

En forskare replikerar om nystartszoner på SvD. Vänstervännerna i Stadshuset nämner inte ordet 'reservat' som Livh gjort flera gånger i debatten, utan kör Boultbee-spåret och att förslaget skulle ge företagen vinster när man rear ut arbetskraft.

Om inte migration funnits hade min svärmor aldrig kommit till Sverige. Min svärfar hade dessförinnan aldrig träffat min svärmor. Min mans farbror hade aldrig med sin nya familj flyttat till Kanada för att bygga ett bättre liv. Min bror hade aldrig utvandrat. Hans nuvarande fru hade aldrig kunnat följa med. Min pappas faster hade aldrig emigrerat till Amerika på femtiotalet. Min farfar och farmor hade aldrig haft anledningen att hälsa på och vidgat sina vyer. Min kusin hade aldrig arbetat på andra sidan jordklotet. Många av mina före detta elever och kollegor hade i sina hemländer levt under förtryck eller som gömda på grund av en avvikande religion eller för att deras föräldrar var regimkritiska.

Jag vill varken stänga gränserna utåt eller inåt. Migration är en anledning till att bygga ett bättre liv. De 50 000 svenskar som förra året utvandrade är lika många som under 1880-talets missväxtår. Procentuellt med befolkningsantalet är det inte jämförbart, men vi kan inte låsa in människor som vill ut i världen för att pröva sina vingar. Vi tackar givetvis andra länder som har tagit emot svenskar som emigrerat under sämre tider. Och vi vill bygga ett land där alla kan växa. Då handlar det om olika åtgärder för att människor ska kunna bidra och försörja sig själva. Nystartszon skulle kunna vara ett sådant. Låt detta utredas.

Och framför allt, Åkesson, hacka inte på invandrarna med diffusa begrepp som 'massinvandring' och dubbelbestraffning som "damn if you do - damn if you don't" (oavsett om du jobbar eller går på bidrag gör du fel eftersom du är just invandrare).

En vecka efter bomben

Säpo släppte sin rapport om våldsbejakande islamistisk extremism i onsdags. 200 personer räknas till gruppen. Säpo menar att inget än tyder på att självmordsbombaren hade medhjälp. Flera muslimska företrädare, sk imamer, har tagit avstånd från dådet, vilket har önskats av opinionen. Det är ett tydliggörande som är bra. Tyvärr nås väl inte alla av detta besked, då vi i vanlig ordning läser de nyheter som bekräftar redan befintliga teorier och ideologier.

Bombningen utnyttjas på bloggar, där SD-anhängare menar att Säpo saknar förståelse för islam, samt att SD slänger sig med begreppet "islamisering" som negativ beskrivning av samhällsutvecklingen. Självmordsbombningen den elfte december måste ses som extremism i likhet med vänster- och högerextremism, menar jag. Den är oacceptabel då den krossar familjer, inskränker friheter och gynnar brottslighet. Extremismen i alla dess former ska självklart bekämpas och förebyggas. Jag återkommer till förslag på förebyggande åtgärder.

På sta´n har det synts poliser, ordningsvakter och polisens volontärer. Och massor, massor av julshoppande glada människor. Det är viktigt att vi värnar vår öppenhet. Och trygghet skapas genom att många civila är ute.

Religion, för övrigt, hör inte längre hemma i den svenska politiken, varken i SD:s syfte eller för att bygga upp ett samhälle. Att vara troende står var och en fritt och kan vara en bakgrundsbeskrivning av vem man är, men religion hör inte hemma i politiska beslut eller ideologier. Människors lika värde, rättigheter och skyldigheter är grunden för en god politik.

Ulf Nilssons inlägg i Expressen är obegripligt. Paul Ronge kommenterar skarpt.

Det goda vinner med ord

Nu är Sverigedemokraterna tyvärr inne i riksdagen. Vi hoppas fortfarande på egen majoritet för Alliansen. Men inte ska SD isoleras från utskotten, som Mona Sahlin verkar tycka. Det är ju nu de ska granskas och stå till svars som övriga partier. Annars odlas offerrollen ytterligare. Med ord ska det goda vinna. Inte våld. Inte fulspel. Inte stigmatisering. Givetvis ska vi markera och värna människors lika värde, rättigheter och skyldigheter. Det kommer Maud Olofsson och hennes centerkollegor i regeringen och riksdagen att göra bra. Fortsatt fokus måste vara att jobba för det vill sträva efter. Nämligen ökat företagande, miljöoptimism och individens frihet. Och att få fler att tycka som oss så att vi kan få ett Sverige där alla kan växa.

Främlingsfientlighet bekämpas på individnivå

Idag skriver representanter för tankesmedjan Fores en viktig debattartikel i DN: Främlingsfientlighet måste bekämpas på lokalplanet. Artikeln baseras på en opinionsundersökning av Novus Opinion som visar att sex av tio tar en diskussion vid middagsbord, i tvättstugor, på tunnelbanan och vid köksbordet om främlingsfientligt gnäll.

Sex av tio som står upp för människors lika värde, rättigheter och skyldigheter är bra, men inte tillräckligt. Med tanke på att 45 % av de svarande har en närstående som visar uttryck för främlingsfientliga åsikter är det alldeles för få som säger ifrån och markerar.

Oftast när det händer att någon drar ett rasistiskt skämt eller säger något nedsättande sker det i en gemytlig stämning i någon form av omedvetet samförstånd om att alla hyser samma värderingar. Det går oftast också väldigt snabbt. Därför kan det vara bra att vara beredd. Här är tips på vad du kan säga när du känner att någon skämtar nedsättande om en annan kultur eller om invandrare:

• Jag förstår att du menar att skämta, men jag uppskattar inte ditt skämt. Jag gillar inte när folk skojar så där. Okej?
• Ska jag tolka det där som främlingsfientligt? Det är lätt att uppfatta det så. Menade du att vara det?
• Du drog nyss en judehistoria. Det gjorde man under Hitlers tid också utan att folk reagerade. Jag vill säga stopp.
• Ursäkta att jag avbryter. Vi har inte samma värderingar. Du skojar om min kollegas bakgrund. Jag blir ledsen.
• Det där var inte kul.
  

I förskola och skola är det jätteviktigt att markera, såklart. Oftast sker det genom att markera skarpt i nuet och att efter lektionen samtala med den som fällt en kommentar. I längden handlar det om att informera föräldrar och att skapa en förståelse för människor med olika bakgrund och av olika etnicitet.

I föreningar kan det vara av vikt att markera då någon (oavsett ursprung) blir hackkyckling, påhoppad som person eller inte respekterad för sina åsikter. Att ha högt i tak i debatter är betydelsefullt för alla föreningar. Den dag utrensningar av medlemmar börjar ske är det en varningssignal för demokratin generellt.

På tunnelbanan när några ger sig på en enskild i form av gliringar eller antydningar kan det vara bra att ställa sig i närheten av den utsatte och ge de påhoppande en blick och att lågmält säga "sluta". Det du gör är att du skyddar människovärdet.

Det är också av stor vikt att inte generalisera alla inom en kultur/etnisk grupp typ att "alla svenskar är så" eller "alla somalier..." eller "typiskt afrikaner att...".

Civilsamhället kan upprätthålla människovärdet

I torsdags var jag åhörare i ett seminarium om extremism i Europa. Tankesmedjan Fores arrangerade. Det var välbesökt och intressant. Lisa Bjurwald, Expo, och Per Gudmundson, SvD, deltog. Mina summariska reflektioner är följande:

• Det är viktigt att det etniska våldet i Europa uppmärksammas. I Tjeckien och Ungern pågår antiziganism.
• I Europaparlamentet har formerats en grupp med extremhögerpartier. Den väpnade grenen av ungerska Jobbik fick tre mandat. Bjurwald visade ett foto med uniformerade Magyar Garda-medlemmar.
• Islamofober tar bild och ord från propaganda mot judar i andra världskriget, berättade Bjurwald. Det är inte okej! En legitimiseringsprocess sker, vilken vi måste stå upp mot vid varje bild, varje ord, varje fnysning.
• Lagen om hets mot folkgrupp är trubbig och ett spel för gallerierna. Den står i bjär kontrast till yttrandefriheten. Ändra lagen så att om den handlar om uppvigling blir straffet kännbart. (Gudmundsons förslag)
• I Nederländerna och Österrike försöker man kopiera minaretförbudet som utfärdades i Schweiz. Sverigedemokraterna gör politik av ett moskébygge i Malmö. Det är ett icke-frihetligt parti.
• Skolan kan signalera till föräldrar då de upptäcker sympatier med extrema åsikter. Men var går gränsen för anmälan till socialtjänsten då man ser vartåt det barkar hän med en ungdom? Även unga har föreningsfrihet och yttrandefrihet. Kunskap borde vara nyckeln.
• Civilsamhället kan stå upp mot rasism och islamofobiska partier. Genom en stark antirasistisk rörelse kan vi behålla respekt för människovärdet.

Bloggar gör också Dick Erixon.

Våra värderingar visas i vardagen

Debatten om hur Sverigedemokraterna ska hanteras rullar på. Fokus måste flyttas från vem som ska samarbeta med vem om de mot förmodan skulle komma in. Det är klart nu.

Björn Johnson som är forskare på Malmö högskola skrev innan jul på DN debatt om att bara SD vinner på att integrationsfrågan skulle bli valfråga. Då mobiliseras främlingsfientliga väljare och partiet spelar då "på hemmaplan", menar han. Därför bör man enbart ta debatten med SD i de kommuner där de finns representerade. Med andra ord följa den kutym man har då det handlar om partiledardebatter osv. Klokt.

Christer Peterson, docent i filosofi, skrev igår på SvD Brännpunkt att ett anti-parti som bygger på dagens kvittningssystem kan hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande. Det kan jag tycka är en intressant lösning om det skulle gå så illa att de kommer med i riksdagen. Mathias Knutsson (C) menar att det är ett dåligt förslag eftersom det återigen gör SD till offer och visar på att det är "alla mot dem", vilket snarare lockar väljare. Jag menar att från och med nu måste vågmästarrollen ses som en icke-fråga. Centerpartiets mål måste vara klart och tydligt: Att vi vill ha förtroende för Alliansens politik. Vi måste kämpa allt vi kan för ett friare Sverige som ser människor som individer med all deras kraft. Inget annat. Om vi fokuserar på något annat har vi redan gett upp. På samma sätt måste de rödgröna föra sin fana.

Leif Lewin, professor i statsvetenskap, skriver idag på SvD Brännpunkt. Han menar att vi ska kräva svar på övriga politikområden av Sverigedemokraterna, där de faktiskt inte har så mycket politik. Jag kan rekommendera Anna-Lena Lodenius bok "Slaget om svenskheten" som visar partiets politik i alla politikområden och hur man kan debattera mot dem. Visst ska vi vara beredda på det, men inte utmana särskilt till någon "nu ska vi ta SD-debatt" i offentlighetens ljus. Sahlin har gjort sin och Olofsson tog sin för att visa på motstånd.

Vi i Sverige påtalar att den som tänker debattera med SD måste ha kunskap kring migration och invandringsfrågor eftersom de hela tiden landar där.

Media spelar en stor roll i detta spel. Enligt Lena Sundströms bok "Världens lyckligaste folk" fick SD framgång i Landskrona i ett val då den lokala tidningen hade haft en artikelserie om invandrare på orten. (Minns ej exakt vinkeln nu.) Jag vet av egen erfarenhet att Aftonbladet är intresserat av muslimaspekten. Det är liksom sprängkraft i den frågan, men blir en större fråga än den egentligen är. För det första hör inte politik och religion ihop. Absolut inte i Sverige. Självklart är det viktigt att stå upp för människors lika värde och rättigheter. Därför behövs motstånd. Men det räcker med etnifieringen dvs etikettering av människor pga ursprung eller religion.

Och SD? Vad gör de under tiden? Deras partinamn seglar upp på KNUFF tack vare oss andra. De ägnar sig åt att sammanfatta opinionsundersökningar på sin hemsida, spelar in valsånger och önska oss god jul i myssoffor, äter julbord, gör flygbladsutdelningar, blir martyrer i olika kyrkofullmäktigen där man enligt demokratins regler förhandlar sig till diverse platser men ingen vill samarbeta med dem. De ägnar sig åt lite politik också genom att följa burkautredningen i Danmark, minaretförbudet i Schweiz, flyktingbarns situation, förkovrar sig i studiecirkelform i begreppet svensk kultur samt anlitar Fryshusets Anders Carlberg (S) för att lära sig mer om hedersförtryck och integration. Med andra ord kör de sin enfrågegrej in absurdum och ett kollektivistiskt tänkande plus mobiliserar för den. Vid behov ska vi vara redo att ta debatten offentligt. Lokalt och ev centralt.

Vi måste se människor som individer i ett samhälle där vi drar upp generella linjer utan särlagsstiftningar, argumentera för vår politik och den vardag vi tycker att människor är värda, bemöta SD sakligt i de kommuner där de finns representerade samt ev politiska lösningar som skulle komma upp på riksnivå inom övriga politikområden.

Jag tror att vi gör det mest verkningsfulla jobbet underifrån. Enträget. I vår vardag på arbetsplatser, vid julbord, i omklädningsrum, på Konsum och tunnelbanan. När vi uppmuntrar att släktingen engagerar sig i ett annat parti. När vi visar våra barn, bekanta och brukare vilket samhälle vi vill ha. När vi står upp för våra värderingar om människors lika värde och rättigheter. När vi säger ifrån om bögskämt, främlingsfientligt gnäll eller rasistiska uttalanden. När vi berättar vid middagsbord och på släktkalas om våra elever eller jobbarkompisar med annan etnisk bakgrund som kämpar för en god framtid där de och deras barn får växa och leva lyckligt precis som du och jag. För genom att göra drömmar levande och värderingar verkliga kan vi få människor att förstå att det går att skapa ett varmare, tryggare och friare samhälle för alla.

Läs även Dick Erixon, Annika, Kent Persson, Björn Häger

Från integration till mångfald

Idag har Sakine Madon en intressant ledare om integration i Expressen. Hon är en av Sveriges klaraste liberala debattörer just nu, som jag ser det. Idag menar hon att vi måste avdramatisera integrationen genom att avskaffa identitetspolitiken, visa starkt stöd för demokratiska principer och avdramatisera svenskheten. Min syn på integrationen är liknande. Jag har en vision om ett Sverige med mångfald. Där du blir sedd för den individ du är. Där rättvisa råder på så sätt att alla får samma förutsättningar, nämligen en god utbildning där du får växa. Den ska vara individanpassad. Den som har lätt för sig ska få utvecklas optimalt. Den som behöver stöd ska få det i form av extra tid och mer pedagogik eller inlärning via modersmålet en tid. Det ska vara möjligt att få tolkhjälp i ett antal år, men inte livet ut. Våra förväntningar att de nyanlända ska lära sig svenska språket ska vara höga, men toleransen för flerspråkighet stor och inställningen positiv. Det viktigaste är inte om en person ser sig som svensk, utan att han/hon kan försörja sig, sin familj och känner att de bidrar i samhället. På arbetsmarknaden ska kompetens gå före anställningstid eller facktillhörighet. Jobblinjen ska gälla alla. Det ska löna sig att jobba, såklart. Den som absolut inte kan jobba ska självklart få stöd från gemensamma resurser, men allra helst få göra något meningsfullt som skapar delaktighet. De som startar företag ska hyllas och få det enklare, men också få morötter om man anställer och tar ansvar för andra. Jag har tidigare skrivit här och här, om sfi och LAS-skrotning för integrationen.

Att avdramatisera svenskheten vet jag inte vad Madon menar med, men själv är jag svensk och anser att folk får etikettera sig själva. Syrian-svenskar, svenskeritreaner, bosnisk svensk - du bestämmer. Inom samma familj kan identiteten se olika ut. Föräldrar ser sig som syrianer, men vill att deras barn ska vara svenskar, medan barnen kanske ser sig som svenska syrianer. Strunt samma, huvudsaken är att man vet själv, att vi talar svenska språket och hissar vår blå-gula flagga när vi ses vid högtider. Allemansrätten gäller och många av oss nävhälsar med ögonkontakt och pratar om väder och vind när vi ses. Ganska odramatiskt.

Något vi måste greppa är dock att klyftan mellan de som har positiva erfarenheter av invandrare och de som är negativa blir större. Generellt är folk mer positiva till mångfald och invandrare enligt årets Mångfaldsbarometer - gott! Gemene man märker att det är en tillgång med språkkunskaper, kulturkompetens och dubbla referensramar på arbetsplatser, i bostadsrättsföreningar och företag. Men bland lågutbildade minskar tyvärr de positiva erfarenheterna till invandrare. Det får mig att haja till.

Jag minns en bok jag läste på pedagogikkursen på Lärarhögskolan. Boel Westerbergs "...det är ju vi som är negern". Där författaren hade gjort intervjuer och funnit att verkstads- och fordonskillarna på gymnasieskolan såg hur natur- och samhällsvetarna som grupp såg ned på dem. De nyanlända ungdomarna som kämpade med språket i en teoretisk kurs i teoretikernas korridor hade högre status än de praktiska yrkeseleverna. Självklart uppstod en avundsjuka som yttrade sig i form av rasism mot de nyanlända. [Tipsa mig, den som känner till färskare litteratur om samma ämne, tack.] Om vi drar Westbergs teori som jag minns den till dagens politiska läge ser vi att en del av dagens arbetarklass går från (S) till (SD), där en stor andel är lågutbildade. Mina slutsatser är två: 1. Ju mer etablissemanget förfasar sig över dessa personer och ser ned på dem desto mer föraktar de personer som är nyanlända och i deras ögon borde hysas mindre respekt. 2. Något parti måste hitta en politik som attraherar och lyfter de lågutbildade. Det borde vara socialdemokraterna, men i deras lika-för-alla-kring-allting-iver missar de att lyfta lågutbildade som en resurs och som något viktigt för samhället. Nu senast med tanke på att de vill avskaffa hustjänster. Med kraft ville borgarråden Lindberg och Mogert avvisa stockholmarnas frihets-ökning. Självklart passar inte professionella städare in i deras samhällsbild där alla har exakt lika många högskolepoäng i statskunskap och filmvetenskap, bara för att det är "rättvist". Alliansen har med förslaget om ny gymnasieskola visat på att alla varken kan eller ska vara lika. Du avgör vad som är bäst för dig och din framtid. Det är gott nog! Din vilja och drivkraft avgör vilken väg du tar och den är lika god som andras. Varje unik individ behövs. Oavsett de lagar min skinnjacka, klipper mitt hår, städar min toalett, byter mina däck, uppdaterar min blogg, skriver ut medicin för min astma, kunskapsutvecklar min son eller hämtar mina sopor. Vissa av de tjänster jag nämnde nyss har vi valt att finansiera med gemensamma skattemedel, eftersom de är livsnödvändiga (renhållning, förskola, vård). Andra betalar man för frivilligt eftersom man kanske skulle kunna utföra dem själv, även om det blir bättre med en proffshantverkare. Självklart sågs det som en lyx att gå till en frisör innan det fanns en frisersalong i varje hyreslänga. Allt som bara ett fåtal unnar sig är det lätt att bli avundsjuk på, men det handlar ju om hur vi själva prioriterar i hushållsbudgeten. (Nu håller jag på att kolla upp hustjänster, främst för att höja statistiken för dem med tanke på (S)-hållningen, men givetvis också för att jag varken kan eller gillar att städa.)

Ingerö lyfter också Madon på sin blogg, men ur ett annat perspektiv, som jag inte tar ställning till. Om attitydundersökningen bloggar också Centerpartiets integrationsnätverk, MinaModerataKarameller och Medier & Mångfald som längst ned i sitt inlägg länkar till rapporten som gjorts av sociologiska institutet på Uppsala universitet. My dad read Kirkegaard är kritisk till att rapporten gjorts. Det är nog Sakine Madon också med tanke på hennes vilja att skrota identitetspolitiken.

Maud Olofsson är tydlig

Igår kväll ringde SVT till mig för att fråga vad jag tyckte om Sverigedemokraterna och hur man ska förhålla sig till dem om de skulle komma in i riksdagen. Jag hade då ingen aning om den artikel som skulle föranleda att Maud Olofsson tog debatten för människors lika värde och rättigheter i SVT1 och som idag sågas av imam Abd al Haqq Kielan. Jag sa att det är en hypotetisk icke-fråga eftersom Alliansen söker stöd för förnyat förtroende som egen majoritet. Det kändes mycket skönt att ha ett stämmobeslut att luta sig tillbaka mot. Jag citerade det så gott jag kunde från minnet: "inte under några omständigheter sitta i en regering tillsammans med främlingsfientliga partier, eller i en regering som stöds av sådana partier". Journalisten frågade om jag tycker att Maud Olofsson är tydlig i frågan, vilket jag givetvis svarade ja på.

S och SD kluvna till varandra

Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna i Trelleborg. Erixon har läst Sydsvenska dagbladets ledare och refererar att det gäller samverkan kring ett beslut om att införa måltidsavgifter i gymnasieskolan. S har alltså samarbetat med SD i överklagande och skrivningar. SD är ju etablerade i Skåne. Risken är just om SD kommer in att debattnivån förändras och sänks. En annan risk är att deras politik betraktas som rumsren, trots främlingsfientlighet, homofobi och muslimhets. I kyrkomötet vill väljare ha det så. Demokratiska val ska respekteras. Men Centerpartiet ska inte sitta i regering med Sverigedemokraterna eller göra sig beroende av en regering de stödjer. Hur skulle det se ut? Ha Andreas Carlgren som miljöminister med Jimmie Åkesson vid sidan om som kulturminister. Han kan ju inte ens förklara vad det svenska kulturarvet är. Ha Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister och Kent Ekroth vid sidan om som biståndsminister. Han som inte respekterar människor med andra religioner. Aldrig. Människor har lika värde och rättigheter. Kent och Jimmie också, men inte i en regering med C eller som vågmästarroll.

Mona Sahlins uttalande om icke-samarbete var i alla fall inte förankrat. Det var uppenbart inte heller verklighetsförankrat om nu samarbete förekommer på sina håll. Vilket tyvärr nog gynnar SD i långa loppet.

SD:s partiledare har sagt att han ser socialdemokraterna som huvudmotståndare, enligt Lodenius och Wingborg i "Ta debatten med Sverigedemokraterna". Men samtidigt talar de om folkhemmet, menar att Per-Albin Hansson hade varit Sverigedemokrat om han levat, samt att de försöker få socialdemokratiska väljare som är pensionärer och arbetare till sig. SD har uppenbarligen en kluven roll till S, liksom även S verkar ha till SD, såväl på gräsrots- som toppnivå, från och med nu. Ingen kommentar från Sahlin på s-sidan, men uppenbarligen ska de ha kongress om en månad. Det är tydligen jobben i fokus. Men jag hoppas att s-väljarna inser att för jobb, jobb, riktiga jobb krävs en politik som gynnar tillväxt och företagande. Dvs Centerpartiets politik.
Per, Ingrid, Stina, Annie, Johan, Johan, Anders bloggar.

Människors lika värde...

Människors lika värde gäller även invandrare och homosexuella skriver jag avslutningsvis på Newsmill idag.

Ekeroth använder islamistens retorik

Newsmilldebatten rullar på. Ekeroth använder islamistens retorik, menar jag.

Rösta på någon som vill avpolitisera

Så har även DN skrivit det. Att kyrkan borde befrias från staten och att inte politiken hör hemma där. Att såväl kyrka som Sverige skulle må bra av att likställa Svenska kyrkan - denna en gång statskyrka - med övriga samfund. Jag tror på underifrånperspektivet, att det blir en medlemsorganisation. Med Stockholmscentern i ryggen går jag till val på att avpolitisera kyrkan. Jag kan arbeta för det i både kyrkomöte och inom Centerpartiet. Övriga frågor är mångfald, öppenhet och religionsdialog. Det är ingen hemlighet att en stor drivkraft är att Sverigedemokraterna ställer upp och sitter med fyra mandat i kyrkomötet. Vi har olika visioner om samhället och synen på människors lika värde och rättigheter, jag och SD.

Tro på individen

Tro på individen istället för att hitta syndabockar skriver jag idag på Newsmill med anledning av bränderna i förorterna och att Sverigedemokraterna försöker skuldbelägga muslimer som grupp.

Utegångsförbud ghettoförklarar Rosengård

Utegångsförbud i Rosengård föreslår (M) och (SD). Nyheten refereras i såväl huvudstadstidningar som landsortsbladen. Rosengård är nu av nationellt intresse. Niklas Wykman tycker att det är diktaturfasoner.På en sd-blogg förklaras också att man gärna ser ett besöksförbud för utomstående. Det är ju att ghettoförklara området, menar jag. Det påminner om andra världskrigets ghetton, dvs bostadsområden för judar, där man varken fick gå ut efter ett visst klockslag eller fick ta emot besökande. Vad är nästa förslag - att rosengårdsborna ska bära märken på jackslagen för att man ska se varifrån de kommer? Ett utegångsförbud är att pestsmitta, att bygga ännu fler murar. Ett utegångsförbud är kollektiv bestraffning. Ett utegångsförbud är att ta ansvaret från människor. Ett utegångsförbud är att likställa området med en krigszon. Snacka om stigmatisering! Jag hoppas att varenda Malmö-bo säger ifrån och genast beger sig ut i området för att trygghetsvandra/promenera såväl morgon som kväll. Förbud och stängdhet skapar ännu mer misstro mot samhället. Och uppgivenhet. När vi ger upp om individer ger de själva upp. Jag har några få erfarenheter kring detta från skolans värld och tillämpar det i mitt tänk om grupperoch bostadsområden.Lösningen för Herrgården och Rosengård måste bygga på öppenhet och leda till företagsamhet och trygghet. Vi måste inge hopp. Hoppet och möjligheten ligger i jobben. Malmö är sossestyrt. Varsågoda - upp till bevis! Ni sossar som är så duktiga på att bekämpa arbetslöshet och att integrera människor, enligt er själva - varsågod - leverera! Centerpartiet vill i Rosengård göra en nystartszon där det blir förmånligt och enkelt för företag att starta. Det är att tro på individernas resurser och drömmar.
Intressant: utegångsförbud, rosengård, integration, mångfald, centerpartiet, sverigedemokraterna

Politiker personifierar partiets värderingar

Som politiker har jag ett ansvar. Självklart på möten, men också när jag går runt med min centerklöver på jackan. Ofta har jag ett ansvar som ledare. I min roll personifierar jag Centerpartiets värderingar. Där ingår ett öppet, företagsamt, grönt och tryggt ledarskap. I den rollen ingår varken fula sånger eller skämt på andra människors bekostnad. I vardagen har jag ett ansvar att säga ifrån om någon uttrycker sig rasistiskt eller fördomsfullt. Genom att markera att jag inte håller med. Genom att ställa frågor till personen och bemöta det som sagts. Jag kallar det för civil lydnad. Jag fick förmånen att träna på detta redan i tonåren, men har under perioder inte orkat stå emot, utan tyst hört på vid olika tillfällen. Men just nu känner jag mig stark på den här punkten. Stärkt av en trygg, varm grupp där grundvärderingarna är desamma. Den styrka och energi som gruppen ger mig kan jag bära med mig till andra platser och situationer. Gruppen är vår distriktsstyrelse, som utövar positivt grupptryck på mig. Intressant: centerpartiet, värdering, ledarskap
SD bemöter inte Kalibers granskning, utan fokuserar sidosaker, vilket gör dem till ännu mer offer. Fredriksson och Fahlstedt har kommenterat dagens radioprogram.

SD har inte nolltolerans mot rasism

Sveriges Radios program Kaliber har genom wallraffing granskat partiet Sverigedemokraterna. I tre program får vi följa tre medlemmar som i smyg bandat förtroendevalda och medlemmar under partimöten och kommunfullmäktigemöten. Länk till programmet hittar du här.
En medlem jämförde muslimer med grisar och en annan var tvungen att byta ut golvet hemma om sonen tog med sig en somalisk kompis hem. En tredje menade att våld tillhörde ett visst folks kultur. Genom att ingen annan mötesdeltagare sade ifrån och mötesledarna bara bytte ämne blir det som ett samtycke, ett tyst medhåll. Och då blir det inte trovärdigt att säga att man som parti har nolltolerans mot rasism.

Ang min artikel i Expressen förra söndagen pågår fortfarande debatten i kommentarsfältet. Antalet kommentarer uppgår till drygt 420 just nu. Den största frustrationen tycks ligga i att integrationen inte fungerar, samt någon form av rädsla för mångkultur, men även personliga erfarenheter som på något sätt leder till en slutsats att mindre invandring skulle gynna dem själva. Här har Alliansen en stor uppgift i arbetslinjen, en ny integrationspolitik och att synliggöra exempel på lyckad mångfald. Hedin anser att rasismen i facket ska granskas. Fahlstedt menar att SD är öppenhetens motsats.

Punktera sd:s maktdröm

I Expressen skriver jag idag om den motion som Petri Salonen, jag, Magnus Andersson, Abir Al-Sahlani och Aphram Melki skrivit på Petris initiativ till partistämman i maj. Att Centerpartiet måste fatta ett beslut om att inte på några villkor samverka med sd vid en icke-förmodad riksdagsentré. Vi har ett ansvar i Alliansen att driva denna fråga, men framförallt har våra väljare rätten att få veta var vi står. Annars kommer Sahlin utnyttja detta som ett retoriskt knep för att skrämma över våra väljare till sin sida. Skillnaden i människosyn är så stor om man jämför Centerpartiets med (SD). Maud och Flanking har redan markerat tydligt, men vi behöver ett stämmobeslut i denna fråga.
Intressant: Centerpartiet, Sverigedemokraterna, liberal

Vinna-vinna med Turkiet i EU

Jag ser bara fördelar med att Turkiet skulle uppnå medlemsstatus i EU. Detta skulle gälla från 2014. Om Turkiet blir medlemsstat har de ju jobbat mycket med den kravlista EU angett. På den står bla mänskliga rättigheter, religionsfrihet och demokrati. Vilken vinst för folket i Turkiet. Vilken status för landet. Och det verkliga förändringsarbetet sker väl i och med det eventuella medlemskapet, då utbytet och samarbetet kommer ned på mellanmänsklig nivå mer än bara sola-bada-pina-colada. Vinsten för EU-länderna skulle bli mångfald då EU berikas med ett språk från en annan språkfamilj och ett land som har islam som majoritetsreligion. För alla turkiska gästarbetare i Tyskland och turkar som emigrerat till andra europeiska länder skulle det säkerligen kännas lättare. Det skulle bli bättre handelsförbindelser, en bro till öst samt att vi knyter ihop historien. Konstantinopel - nuvarande Istanbul - var huvudstad i det bysantinska riket som sträckte sig över södra Europa, Turkiet och norra Afrika. Det finns andra som just gått med i en observatörsgrupp där flera av partierna motverkar att Turkiet blir medlemsstat. Tokigt tänkt. Med Turkiet i EU skulle vi få kunskap och kontakter som vi inte kan missa.

SvD granskar sd

SvD beskriver situationen i Kävlinge kommunfullmäktige. Tidningen Neo kommenterar. Jag hoppas på flera granskande artiklar. Tex om Nykvarn, Nynäshamn mm. Vad åstadkoms av blåsipporna? Mer än att de niger och säger att "nu är det vår". Den som vill bli mer upplyst bör läsa deras principprogram. Tommy Möller menar att partierna måste bekänna färg. Centerpartiet har redan gjort det, enligt min tolkning, då Maud Olofsson invigde framtidskonventet i november och sa att vi skulle ta upp kampen mot de främlingsfientliga krafterna. Lena Ek sa igår att "vårt Europa är inte Berlusconis Europa". Men Alliansen har som mål att få egen majoritet, så att ta ställning för huruvida den ska samverka med sd som tungan på vågen är en icke-fråga. Min största tankeverksamhet går just nu till hur vi kan få upp valdeltagandet i kyrkovalet och Europaparlamentsvalet. 45 % för stockholmarna i förra EP-valet. 12 % av Svenska Kyrkans medlemmar i Stockholms stift i kyrkovalet öppnar ju för andra krafter. Jag har några goá idéer som presenteras senare, men bidra gärna här i kommentarsfältet! Men Sverigedemokraterna ÄR främlingfientliga. Mot muslimer, homosexuella och nyanlända. Vill gärna utpeka sig som offer och appellerar till äldres rädsla.
En snutt ur sd:s principprogram: "Med tiden har ett värdeorienterat parti växt fram, där begrepp som familjen, hembygden och nationen blivit centrala. Sverigedemokraterna är ett demokratiskt, nationalistiskt parti. Vi har idémässigt låtit oss inspireras av såväl det förra sekelskiftets svenska nationalkonservatism som delar av den socialdemokratiska folkhemstanken. Syftet är att kombinera principen om grundläggande social rättvisa med traditionella värdekonservativa idéer. Partiet låter sig av den anledningen inte enkelt placeras in på den klassiska vänster-högerskalan. Nationalismen och önskan om ett demokratiskt styrelseskick utgör de mest grundläggande principerna i sverigedemokraternas ideologi." Vidare skriver de: "Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för sverigedemokraternas politik." Snacket om det demokratiska styrelseskicket blir dock lite märkligt då man läser om syftet i §1 i partiets stadgar: "Sverigedemokraternas syfte är att värna det svenska folkets och den svenska nationens bestånd. Genom partipolitiskt engagemang vill partiet genom sina föreningar och aktiva som en folkrörelse skapa inflytande åt dem som delar syftet." Rundgång.
Den kanske viktigaste utmaningen inför valet 2010 för Alliansen är att hitta en gemensam, långsiktig integrations- och mångfaldsplan. Perspektiv bör vara jämställdhet, valfrihet för alla och tron på varje individ. Där ingår arbetslinjen, avskaffandet av jante-lagen och synliggörande av positiva exempel.

Speglar sig Rosengård i (s) människosyn?

Jag tycker att dagens ledare i UNT är otroligt nyanserad och balanserad. Den berör Försvarshögskolans studie i Rosengård. När det slår över, när det blir extremt, ja då böjs höger-vänster-skalan bakåt och blir till en cirkel, där de extrema tar varandra i hand och står näve mot näve och ser våld och hot och förtryck som den bästa lösningen. Det är viktigt att se studien i sitt sammanhang. Den beskriver trettio individers upplevelse av en ort. Inte ett folkslag, inte alla individer med en religion, inte en samhällsgrupp. Och kontentan handlar om att kommunerna måste ta ansvar. Och vilket ansvar tar Malmö stad? Vilket ansvar och vilket synsätt har man? Det är sossar som styr sedan länge. Jag ser att hemsidan är lite "hemlig", men hittar ändå trevliga initiativ som temalekplatser, projekt kring att bejaka elevernas starka sidor (sjukt att det måste vara ett projekt) samt pris till bästa interkulturella arbete. Men på vilket sätt ser staden Rosengård som en resurs? Jag ser att bostadsområdet ibland benämns som "utsatt". Alltså blir människorna utsatta och offer. Vem vill vara offer i någon annans ögon? Det är en del i det hela att ungdomar speglar sig i media, enligt forskaren Oscar Pripp. De får en självbild tack vare medias nyheter om bostadsorten. Positiv press ger empowerment, men negativa nyheter ger negativa förväntningar och utanförskap. När man känner att man kan så lyckas man och då blir föräldrarna stolta, sträcker på sig och gör ännu mer för sina barn. Så satsa på ungdomarna. Headhunta tio flickor och tio pojkar som får turnera runt i Sverige för att berätta om allt positivt med Rosengård. Åk dit på dialogmöten - på sfi, i skolorna och bland föreningarna. Lyssna på människorna: Hur är det att bo i Rosengård? Fånga deras bild. Se till att lärarna har handledning, poliserna dialogkunskap och att myndighetspersonerna är de mest empatiska med bemötandekompetens. Anställ ungdomsledaren Dallas som mentor till kommunalrådet. Förlägg en spetsutbildning till Rosengård. Se till att förebilder, tex Nyamko Sabuni, som anlänt sent till Sverige får komma till Rosengård och inspirera, väcka hopp. Ungarna älskar sin Zlatan, men inser att inte alla kan bli fotbollsproffs. Det behövs duktiga advokater, läkare och ingenjörer också. Och framförallt: Befria Malmö från sossarna och deras jante-lag som kväser dem alla. Staden har fler sverigedemokrater än centerpartister i kommunfullmäktige. Och det säger väl något om människosynen i staden. Jag har tidigare skrivit om extremism.