En vecka efter bomben

Säpo släppte sin rapport om våldsbejakande islamistisk extremism i onsdags. 200 personer räknas till gruppen. Säpo menar att inget än tyder på att självmordsbombaren hade medhjälp. Flera muslimska företrädare, sk imamer, har tagit avstånd från dådet, vilket har önskats av opinionen. Det är ett tydliggörande som är bra. Tyvärr nås väl inte alla av detta besked, då vi i vanlig ordning läser de nyheter som bekräftar redan befintliga teorier och ideologier.

Bombningen utnyttjas på bloggar, där SD-anhängare menar att Säpo saknar förståelse för islam, samt att SD slänger sig med begreppet "islamisering" som negativ beskrivning av samhällsutvecklingen. Självmordsbombningen den elfte december måste ses som extremism i likhet med vänster- och högerextremism, menar jag. Den är oacceptabel då den krossar familjer, inskränker friheter och gynnar brottslighet. Extremismen i alla dess former ska självklart bekämpas och förebyggas. Jag återkommer till förslag på förebyggande åtgärder.

På sta´n har det synts poliser, ordningsvakter och polisens volontärer. Och massor, massor av julshoppande glada människor. Det är viktigt att vi värnar vår öppenhet. Och trygghet skapas genom att många civila är ute.

Religion, för övrigt, hör inte längre hemma i den svenska politiken, varken i SD:s syfte eller för att bygga upp ett samhälle. Att vara troende står var och en fritt och kan vara en bakgrundsbeskrivning av vem man är, men religion hör inte hemma i politiska beslut eller ideologier. Människors lika värde, rättigheter och skyldigheter är grunden för en god politik.

Ulf Nilssons inlägg i Expressen är obegripligt. Paul Ronge kommenterar skarpt.

Civilsamhället kan upprätthålla människovärdet

I torsdags var jag åhörare i ett seminarium om extremism i Europa. Tankesmedjan Fores arrangerade. Det var välbesökt och intressant. Lisa Bjurwald, Expo, och Per Gudmundson, SvD, deltog. Mina summariska reflektioner är följande:

• Det är viktigt att det etniska våldet i Europa uppmärksammas. I Tjeckien och Ungern pågår antiziganism.
• I Europaparlamentet har formerats en grupp med extremhögerpartier. Den väpnade grenen av ungerska Jobbik fick tre mandat. Bjurwald visade ett foto med uniformerade Magyar Garda-medlemmar.
• Islamofober tar bild och ord från propaganda mot judar i andra världskriget, berättade Bjurwald. Det är inte okej! En legitimiseringsprocess sker, vilken vi måste stå upp mot vid varje bild, varje ord, varje fnysning.
• Lagen om hets mot folkgrupp är trubbig och ett spel för gallerierna. Den står i bjär kontrast till yttrandefriheten. Ändra lagen så att om den handlar om uppvigling blir straffet kännbart. (Gudmundsons förslag)
• I Nederländerna och Österrike försöker man kopiera minaretförbudet som utfärdades i Schweiz. Sverigedemokraterna gör politik av ett moskébygge i Malmö. Det är ett icke-frihetligt parti.
• Skolan kan signalera till föräldrar då de upptäcker sympatier med extrema åsikter. Men var går gränsen för anmälan till socialtjänsten då man ser vartåt det barkar hän med en ungdom? Även unga har föreningsfrihet och yttrandefrihet. Kunskap borde vara nyckeln.
• Civilsamhället kan stå upp mot rasism och islamofobiska partier. Genom en stark antirasistisk rörelse kan vi behålla respekt för människovärdet.

Bloggar gör också Dick Erixon.

Kyrkan agerar för religionsfrihet

Som medlem i Svenska kyrkan tycker jag att det är bra att kyrkan engagerar sig mot islamofobin och uppmanar andra kyrkor att stå upp för religionsfriheten i Schweiz. Rabbiner har också fördömt folkomröstningsresultatet. Vad händer efter detta? Känner sig muslimer i Schweiz förföljda eller utpekade?

Självklart måste folk kunna kritisera extremism och islam, som är en religion som alla andra. När den blir överdriven och politiseras blir den galen. När den är privat måste den få utövas i frihet och behandlas med ömsesidig respekt, precis som kristendomen.

Muslimer har ett ansvar att upplysa om sin religion. Fredsagenterna är ett sätt. Jag mötte två av dem i somras i Almedalen. Det är inte konstigt att muslimer i Europa vill bygga moskéer. Svenskar flyttar till Saudiarabien för att arbeta och där har flera kyrkor byggts på senare år. Utomlands tenderar ens egen kultur att förstärkas.

Bloggar gör också jj.n Stina har bloggat och fört en ivrig, ståndaktig debatt i kommentarsfältet.

Kyrkan kan bekämpa islamofobin

Jag vill ha ett öppet samhälle som genomsyras av människors lika värde och rättigheter. Det största hindret för ett öppet samhälle just nu är islamofobin. Var femte ung muslim har känt sig utsatt för sin religion. Muslimhetsen späs på av Sverigedemokraternas syndabockstänk där allt muslimer gör eller säger förklaras med det faktum att de är muslimer, oberoende om de är religiöst aktiva eller aldrig sätter sin fot i några moskéer. Man beskriver också muslimer som en enhetlig grupp som alla har samma uppfattningar av vad islam är. Tack vare yttrandefriheten kommer fördomarna fram, men gränsen till hets mot folkgrupp är nära. Islamofobin måste bekämpas och jag anser att Svenska kyrkan har en viktig roll i det arbetet.

Genom att sprida kunskap och föra dialog kan vi få förståelse för varandras religioner. Vi lär oss att Bibeln och Koranen har mycket gemensamt. Vi inser att islam inte är synonymt med terrorism och att jämställdhet inte kommer av sig självt, utan tack vare engagerade män och modiga kvinnor som vågar bryta mot mönster och traditioner.

Med 70 % av landets befolkning som medlemmar har Svenska kyrkan en stor medlemskår, som över tid är möjlig att påverka. I möten, predikningar och medlemsblad. Stockholms stift samverkar redan med kyrkostyrelsen i ett föredömligt arbete där man inrättat ett centrum för religionsdialog. Det är betydelsefullt att det arbetet får leva kvar och utvecklas. Med större inflytande från Sverigedemokraterna än de ledamöter de redan har riskerar arbetet att stoppas.

Man kan tycka att Svenska kyrkan har nog med sig själv med ekonomisk och ideologisk kris. Men alltför ofta är det just när man vänder sig inåt och sluter sig som skalet blir ännu starkare. Genom att vända sig utåt och stå upp för de värderingar man har och de principer man vill leva efter blir man stark och målmedveten.

Med obligatorisk undervisning om islamologi i kyrkans utbildningar för diakoner, präster och pedagoger kan Svenska kyrkans fotfolk förberedas på uppgiften att möta medlemmar och medborgare med frågor och fördomar om islam. Idag förekommer på Pastoralinstitutet några lektioner om andra religioners traditioner, men jag menar att islamologi borde utgöra en egen kurs. Med kunskap i möten och dialoger kan vi få en kyrka som står upp för människors lika värde och rättigheter gör samhället mer öppet. Bloggar om kyrkovalet: Eva, Esbjörn, Erika, Stefan, Håkan, Värmdöcentern, Niklas