Zaremba och systemet
Maciej Zaremba följer upp sin följetong om vuxenmobbning med att beskriva den offentliga sektorns verkliga offer. Inte feldiagnoser eller elever där brist på uppföljning har varit ett svek mot läsa-skriva-räkna-garantin. Utan arbetstagare som har framfört saklig kritik mot sina kollegors eller arbetsplatsens rutiner eller förehavanden. Och när en lem felar är det dags för amputering. Genom att ge andra arbetsuppgifter eller avgångsvederlag.
Det måste till ett mer medvetet kund- och brukarperspektiv generellt i offentlig sektor. Obligatorisk grupphandledning av proffs borde ske på alla arbetsplatser där människor arbetar människointensivt i team. De goda relationerna är vägen för att nå goda resultat. För att detta ska ske måste man tala om och ha planer för båda. Men uppdraget måste vara klart. Man arbetar inte i offentlig sektor främst för sin egen skull, utan för att kommunen och dess skattebetalare vill ha tjänster utförda.
Jag jobbar själv i offentlig sektor och vill å det starkaste säga att jag aldrig har upplevt mobbning varken själv eller av kollegor. Men nog vet jag att handledning gör susen för klimatet i en grupp. Och att det kostar på att framföra kritik mot både chef och arbetsrutiner. Självklart beror det på hur kritiken förs fram och i vilket syfte. Och alla kan inte få sin vilja igenom i alla lägen. Ledningen har överblicken och helhetsperspektivet. Med god argumentation för förändringar måste även sådana få göras.
Jag kan ställa mig tveksam till nyttan med att outa chefernas namn. Det blir någon form av Carina Rydberg-vendetta, vilket i och för sig skapar personlig upprättelse för de mobbade, vilket i sig är viktigt nog. Men ska inte detta ske i en domstol?
Ibland tror jag att välfärdsföretagen har större piska på sig rent lagmässigt dvs att hålla sig till lagar och regler. Dessutom är vinstkravet hos välfärdsföretag av godo då det faktiskt finns mindre tid för tjafs och tjoller. Individuell lönesättning är också viktigt för det personliga ansvaret. Jag tror dock att närheten till chefen, att man ställer upp på mål och medel är viktigast för att lyckas. Det har man i många välfärdsföretag.
Det måste till ett mer medvetet kund- och brukarperspektiv generellt i offentlig sektor. Obligatorisk grupphandledning av proffs borde ske på alla arbetsplatser där människor arbetar människointensivt i team. De goda relationerna är vägen för att nå goda resultat. För att detta ska ske måste man tala om och ha planer för båda. Men uppdraget måste vara klart. Man arbetar inte i offentlig sektor främst för sin egen skull, utan för att kommunen och dess skattebetalare vill ha tjänster utförda.
Jag jobbar själv i offentlig sektor och vill å det starkaste säga att jag aldrig har upplevt mobbning varken själv eller av kollegor. Men nog vet jag att handledning gör susen för klimatet i en grupp. Och att det kostar på att framföra kritik mot både chef och arbetsrutiner. Självklart beror det på hur kritiken förs fram och i vilket syfte. Och alla kan inte få sin vilja igenom i alla lägen. Ledningen har överblicken och helhetsperspektivet. Med god argumentation för förändringar måste även sådana få göras.
Jag kan ställa mig tveksam till nyttan med att outa chefernas namn. Det blir någon form av Carina Rydberg-vendetta, vilket i och för sig skapar personlig upprättelse för de mobbade, vilket i sig är viktigt nog. Men ska inte detta ske i en domstol?
Ibland tror jag att välfärdsföretagen har större piska på sig rent lagmässigt dvs att hålla sig till lagar och regler. Dessutom är vinstkravet hos välfärdsföretag av godo då det faktiskt finns mindre tid för tjafs och tjoller. Individuell lönesättning är också viktigt för det personliga ansvaret. Jag tror dock att närheten till chefen, att man ställer upp på mål och medel är viktigast för att lyckas. Det har man i många välfärdsföretag.
Etiketter: mobbning, offentlig sektor, skola, vuxenmobbning, välfärd, välfärdsföretag
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 07:24
0 Åsikter, vad tycker du?
