lördag 7 mars 2009

Lasa ut LAS

En jag känner är kulturarbetare och jobbar bakom scenen. Med scenografi, rekvisita, produktion och det som måste finnas för att skådespelarna ska ha rekvisita och kunna utföra sina arbetsuppgifter. Många inom kulturbranschen har ALDRIG haft en tillsvidareanställning, ALDRIG haft en betald semester och ALDRIG fått en julklapp från en arbetsgivare. Min kompis har betalat all fortbildning på egen hand. Det är inte synd om min vän, utan symptomatiskt för branschen. Något som vi bortskämda kulturkonsumenter inte tänker på.

Scenarbetaren får ett kontrakt på två månaders heltid (vilket innebär jobb både dag- och kvällstid) och är sedan ledig i några månader då nya jobb ska hittas, får ett halvårskontrakt, är arbetslös och söker jobb, får en månads sommarjobb, ledig under resten av sommaren (semester? Vet ju inte vad man ska komma tillbaka till. Ringer samtal för att marknadsföra sig.) Anställd i totalt några år på en institution, men blir varje år uppsagd i juni för att skriva kontrakt i augusti igen.

På frågan om varför inte min vän är egen företagare gäller det ju att över huvud taget inga trygghetsförsäkringar för företagare finns. Vännen vet att det bara finns visstidsanställningar, även om målet och hoppet är en tillsvidareanställningl Därför är kulturarbetar-A-kassan viktig mellan varven. I debatten har förekommit argument som att kulturarbetare VILL gå på A-kassa. A-kassan blir ett nödvändigt ont för att kunna betala räkningarna då jobben inte är några tillsvidareanställningar, utan bara visstidsanställningar några veckor innan och under en produktion. I regel är produktioner inte mer än ett halvår, så tryggheten varar inte så lång tid i taget.

För skådespelare och dansare finns sk Allianser som är anställningsformer som ger heltidsanställningar under några år. Men för scentekniker, attributörer, inspicienter, producenter finns inte något sådant. För de syns inte på scenen...

Nu spelar väl inte julklappen någon större roll, utan det man kan ifrågasätta är vilken anställningstrygghet som finns. Vilket anställningsskydd finns? Bli pappa/mamma? Vilken löneutveckling finns? Under vilka förutsättningar ska man jobba vidare? Skola om sig? Ge upp sitt kall - sin nisch?

Många inom kultursektorn blir också utlasade. Arbetsgivaren kanske gillar resultaten och insatsen, men är helt medveten om LAS-reglerna. Man får ju bara ha projektanställning i ett visst antal månader innan man automatiskt blir tillsvidareanställd! Och automatiskt tillsvidareanställda fungerar inte att ha hur många som helst. Så många blir utlasade och räknar ned tills det har gått tre år då jobb återigen kan sökas på den institutionen. Så även för kultursektorn skulle det vara bättre om LAS skrotades. Så att det var möjligt att projektanställa folk så lång tid som behövs, istället för att lasa ut folk när de överskridit ett visst antal månaders anställning. LASA ut LAS!

Fler artiklar om projektanställningar, LAS, knuff, las
Jag har bloggat om LAS, arbetslagsrätt, arbetarögon på LAS och LAS. dessutom Per, Johan, Annie, Oscar.

Etiketter: , , ,

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Hem

Design: Denna blogg är skapad av Daniel Runvik | Foto: Christina Bodelsdotter