Förstatligande gynnar facket

Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, skrev i DN den 21 januari att en stor del av skolpengen går till administration, istället för undervisning. Självklart är det uselt. Men hon vill därmed omyndigförklara kommunala skolpolitiker och förstatliga skolan. Hennes tes är att ökade resurser hänger ihop med högre måluppfyllelse och hon stärker den med en OECD-rapport och PISA-resultat. Vd för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, slår i dagens DN tillbaka genom att förklara att Fjelkners förslag varken är någon korrekt uträkning eller skulle vara effektivt. (Tyvärr hittar jag ej repliken på nätet.)

Jag menar att Fjelkner går i eget ärende. En statlig skola skulle stärka fackets roll, motverka lokalt ansvarstagande och börja handla om organisation igen. Det är ett steg tillbaka.

Alliansens skolpolitik har gått mot starkare, självständigare skolor med större ansvarstagande för rektor, samt ökad delaktighet hos föräldrar. Med Lärarlyftet och Rektorslyftet sätter vi kunskap i fokus inte bara hos elever, utan även hos lärare och skolledning. Med tydligare kursplaner och uppföljning av lärare med låga resultat fokuseras också kunskap. Med SALSA-värden, rankingar och synliggörande av resultat toppar sig lärarlagen och hittar nya lösningar.

Centerpartiet menar att beslut ska fattas så nära människor som möjligt. Med ansvarstagandet kommer också nya lokala lösningar utifrån behovet. Individualisering kan ske i praktiken.

Lärarfackets rapport bygger på den ålderdomliga tesen om att ökade resurser hänger ihop med högre måluppfyllelse. När vi ser på resultaten i Stockholms skolor stämmer inte det. De skolor som har mest resurser ligger tvärtom fortfarande lågt. Det är allvarligt och måste utvärderas och följas upp, men visar att sambandet mellan resurs och resultat inte är entydigt.

Forskning om framgångsrika skolor stärker Centerpartiets slutsats om att ett starkt och tydligt ledarskap med fokus på kärnverksamheten kan höja resultaten.

Metta Fjelkner talar dessutom i egen sak, menar jag, när hon anser att skolan ska förstatligas. Hon och lärarfacken skulle få en större roll om skolan återigen knöts till staten. Risken att det fackliga stridshornet skulle ljuda är överhängande. Alla landets offentliga skolor skulle utgöra en turordningskrets. Risken för att Metta Fjelkner schabloniserar lönen för lärare som verkar i förort, glesbygd eller storstad ökar, istället för att gå mot en mer individualiserad lönesättning som beror på insats och engagemang.

Att som i Stockholm samla alla kommunala skolor under ett paraply och en ledning är en självklarhet. Det finns samordningsvinster och principer för likvärdighet inom kommunen för att alla skolor ska styras av en förvaltning. En skattebetalare i Högdalen lägger lika mycket på skolan som en annan i Hässelby. De ska få samma kvalitet och valfrihet för pengarna.

Men att stockholmarna ska stå till svars för södertäljebornas val av politisk ledning och slösaktiga låt-gå-mentalitet i form av att skicka ännu mer pengar till kommunal skatteutjämning är fräckt. Kommuner med fungerande skolpolitik och –styre ska alltså straffas för att perpetum mobile-socialdemokratiska Södertälje har låg måluppfyllelse och stor administration, menar Fjelkner.

Ju längre det är mellan anställd och ansvarig, desto mindre blir ansvarskänslan och förmågan att vara flexibel utifrån individens behov, menar jag. Med tydliga kursplaner, fokus på kunskap, elevens behov och uppföljning kommer måluppfyllelsen att öka. Men ska vi göra ett omtag enligt det Metta Fjelkner föreslår kommer skolan tappa fart till förmån för organisation och resurssnack igen, som vi hade passerat när vi 2006 åter började fokusera kunskap.

Jag bloggade också i förra veckan, oktober och mars om detta.
Andra som bloggar om skola, facket, Helen Törnqvist, Centerpartiet