Förebilder inom företagande behövs

Igår var jag tillsammans med ett femtiotal personer åhörare till ett seminarium som Almi och Tillväxtverket arrangerade. Två av de 200 kvinnliga ambassadörer som blivit utvalda utifrån sina ansökningar, har utbildats och fått stipendium deltog i panelen tillsammans med en genusforskare, Melinda Wrede - banbrytare inom hipphoppen - och Riksidrottsförbundets generalsekreterare Erik Strand.

Ja, ni minns projektet som kritiserades i januari från liberalt håll. Inte alla uppskattade att myndigheten bett Maud Olofsson att låna ut sin röst till den radioreklam som sökte kvinnorna, tillika företagarna. Inte alla gillade att ett projekt speciellt för kvinnliga företagare initierats. 1400 sökte om att få bli ambassadörer. Vilken kraft!

Jag försvarade projektet och tror fortfarande starkt på dess innehåll. Man kan tackla frågan på tre sätt. Antingen säger man att det inte spelar någon roll att en fjärdedel av företagarna är kvinnor, att bara var tredje företag som startas (Tillväxtverket) drivs av en kvinna och att kvinnors vilja att starta ett företag minskar med åldern, medan männens situation är den motsatta (Entreprenörskapsbarometern). Man kanske tycker att det inte spelar någon roll att en av tio nämner i första hand nämner en kvinnlig entreprenör, fyra av tio inte kan nämna en kvinna som är företagare överhuvudtaget, medan fem av tio nämner en manlig entreprenör. (Synovate) Det andra sättet att relatera till den bristande jämställdheten är att tycka att det är riktigt orättvist och därför vill tvinga fram jämställdheten med hjälp av lagstiftning och kvotering. Dvs styra jämställdheten uppifrån. Den tredje jämställdhetsvägen - den jag företräder - är att anse att det är viktigt med ett jämställt ägande och ett jämställt Sverige då kvinnor besitter så många resurser och idéer och kompetenser som inte kommer till sin rätt. Där jag menar att vi vill ha ett Sverige där alla får växa. Där varje individs fulla förmåga behöver komma fram för att vi ska få ett samhälle där var och en utvecklas.

Såväl panelen som publiken konstaterade att förebilder behövs - både i vardag och vision - och framför allt gör det enklare att våga säga ja. "Kan hon så kan jag".

Jag menar att det finns en större kraft i att söka sig till något än att bli tillfrågad/inkvoterad. I det egna valet ligger naturen av att vara trygg och självständig, att tro på sig själv och känna stöd. Nu gäller det att valberedningarna i börsnoterade bolag besitter den vilja och kompetens som bla panelens Erik Strand visade prov på igår, genom att tillfråga kvinnorna till uppdrag. Kunskaper som...Att världen inte är jämställd, att vi tack vare samhällets bemötande och förväntningar blir antingen upplyfta eller nedtryckta. Att vi blir påklistrade olika roller och identiteter utifrån vilket kön vi har. (Bra jobb Helene och Katrin med era jämställdhetsutbildningar i tjejprojektet 1993-94 som banat väg för er ordförande och alla de tjejer som inom idrottsrörelsen tror mer på sig själva och sitt ledarskap.)

De komponenter som måste finnas i ett könsstärkande projekt är enligt min slutsats från seminariet:

• Utbildning (forskningsbaserad om statistik, könssocialisation, jämställdhet)
• Nätverk (frizon)
• Förebilder, ledarskap
  
• Morötter, exklusivitet (stipendier el extra kurs)
  

På samma sätt skulle man kunna jobba med att rekrytera manliga förskollärare eller språklärare av manligt kön. Om man nu tycker att det är ett problem att våra barn i sin vardag bara har kvinnor som förebilder och ledare.