Motion om att skapa möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Några centerpartister skriver idag på GP debatt om några viktiga viljeinriktningar som skulle göra det lättare för HBT-personer att bilda familj. Jag skulle vilja gå steget längre i en fråga, nämligen att det skulle vara möjligt att ha flera vårdnadshavare. Jag beskriver en sådan lagändring i en motion som jag idag har sänt till Stockholmscentern. Det skulle inte bara ge barnet rätt till alla sina föräldrar och fler familjer större frihet. Det skulle innebära att vi inom socialtjänsten sparar utredningsresurser till att i ännu större utsträckning fokusera på barn som far illa. Se motionen nedan.

 

-------------------------------------------

Motion om möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Enligt dagens lagstiftning är det möjligt att bara ha två vårdnadshavare. Jag vill att alla barn ska ha rätt till alla sina föräldrar och föreslår därför att lagstiftningen ska ändras så att det blir möjligt att uppge flera vårdnadshavare redan under graviditeten.

Genom att förändra lagstiftningen så att gravida kan uppge flera vårdnadshavare än två skulle det bli möjligt att låta alla barnets vårdnadshavare vara delaktiga från början, under såväl graviditeten som barnets födsel och uppväxt.

En sådan lagändring skulle underlätta föräldraskapet för familjer där flera personer är inblandade i barnets tillkomst och uppväxt. Det skulle bli möjligt för en surrogatmoder att bli vårdnadshavare tillsammans med andra. Och ett surrogatpar kunde vara vårdnadshavare tillsammans med ett par som är ofrivilligt barnlöst. Framför allt skulle möjligheten att uppge flera vårdnadshavare bekräfta den verklighet som många barn växer upp i med till exempel två pappor och två mammor.

Centerkvinnorna har redan stämmobeslut om ett liknande förslag där man betonar enkelheten i att dela upp föräldraförsäkringen mellan flera närstående personer. Nu vill jag att Centerpartiet visar vägen i att ge barnet rätt till alla sina föräldrar genom att bifalla denna motion.

I praktiken skulle lagstiftningen innebära att barnet slipper välja mellan flera närstående vuxna till exempel i samband med ifyllande av blanketter, men det skulle också skapa en större trygghet för barnet ifall något skulle hända någon av vårdnadshavarna.

Med mitt förslag skulle vårdnadshavarna finnas på plats redan vid födseln. Detta skulle vara tryggare för barnet än att dess andra förälder sedan måste adoptera barnet. Byråkratin skulle också minska för socialtjänsten. För lokalpolitiken skulle lagändringen nämligen innebära att man slipper ta ställning till faderskapsutredningar i efterhand. Jag menar att detta förslag skulle vara bra för samhället i stort, eftersom det betyder att man kan föra över socialtjänstens resurser från onödiga utredningar om faderskap och adoption i välfungerande familjer till att istället fokusera på barn som far illa.

Människor som väljer att skaffa barn är vuxna nog att bestämma vilka som ska ta hand om barnet. Det kan inte vara ett problem för ett barn att det får för mycket kärlek. Däremot skulle denna reform frigöra resurser från socialtjänsten för att finnas till för barn som far illa och för att stötta de familjer som är i behov av stöd, samtidigt som lagändringen skulle ge fler familjer frihet och barnet rätt till alla sina föräldrar.

Jag yrkar att:
lagstiftningen ändras så att det blir möjligt för barn att ha fler än två vårdnadshavare.

Barnets vårdnadshavare ska meddelas redan under graviditeten.

motionen sänds vidare till Centerpartiets partistämma

Helen Törnqvist, medlem i Stockholmscentern, Bromma 2014-08-01

 

-----------------------------------------------------------------------------

Läs också Alliansens partiledares viktiga förklaring om hur de ger medel till att stärka kunskaperna om HBT inom offentlig sektor.

Min presentationsfilm

 

Idag blev min presentationsfilm klar. Välkommen att titta på Youtube på följande länk:
http://www.youtube.com/watch?v=IEBYi_OJbQg

Ankersjö och Bengtsson om hemkörningens dubbelmoral

Per Ankersjö och Stina Bengtsson skrev häromdagen på SvD.se om förslaget om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker, vilket tycks hamnat i byrålådan till förmån för hemkörning från Systembolaget. De skriver att det råder stor dubbelmoral med tanke på att förslaget om gårdsförsäljning hänvisas till en ytterligare utredning medan förslaget om hemkörning från Systembolaget tycks bli verklighet. Läs gärna artikeln här.

Gårdsförsäljning är ju ett förslag som skulle kunna ge möjlighet för gröna näringar att växa, samt att tillgängliggöra ytterligare smakrika drycker på marknaden. Jag ser också att det finns ett fint underifrånperspektiv med hela tanken om gårdsförsäljning, där ju entreprenörer skulle ges möjlighet att själva producera, marknadsföra och sälja nya varor, säkerligen med tillhörande runtomkringverksamhet. Hemkörning från Systembolaget, däremot, representerar ett överifrånperspektiv där ett statligt bolags verksamhet utökas. Å andra sidan kan man säga att hemkörning är ett sätt att förändra Systembolagets roll lite grand, vilket ju är nyttigt, då det kan få människor att förstå att dess roll inte behöver existera för evigt.

Sk folkhälsa byggs inte av statliga bolag och regleringar, utan hälsa skapas av människors val då vi i vardagen väljer att äta bra, sova gott och känner att vi har en meningsfull vardag och stimulerande fritid. Ibland behöver vi vård och stöttning och där ska samhället stå starkt, men att gårdsförsäljning skulle vara hälsovådligt för svenska folket är att se ned på människor. Dessutom ser man inte den potential som finns på landsbygden och i Matlandet Sverige.

Vd för Vinoteket skriver här om gårdsförsäljning.
Eva Cooper bloggade här.

C ökar tryggheten för egenföretagare

Med glädje och stolthet läser jag i Expressen Annie Lööfs artikel om de förbättringar av socialförsäkringar för egenföretagare som Alliansen nu genomför: Småföretagarna har också rätt till trygghet

Centerpartiet har redan förbättrat trygghetssystemet för småföretagare, men tar nu tillsammans med Alliansen ytterligare ett steg. Istället för lägsta karenstid sju dagar ska det vara möjligt att precis som anställda ha en karensdag, mot en lite högre egenavgift, som egenföretagarna betalar in varje månad, just för socialförsäkringar.

Annie Lööf ger exempel på egenföretagaren som floristen och dagmamman, men det kan också vara en journalist, taxichaufför eller hantverkare som driver företaget som just enskild firma.

Det är symboliskt sett en mycket viktig fråga som Annie Lööf har drivit igenom. Både för Centerpartiet, och för landets alla småföretagare. När man frågar människor om de kan tänka sig att bli företagare är det just tryggheten som folk säger sig sakna. Friheten finns där och nog lockar den. Men vad händer om taxischauffören bryter benet eller dagmamman går in i väggen?

Nu gäller det för Centerpartiet att göra frågan känd, så att attityden till företagande förändras ytterligare. Även om inte landets alla företagare väljer just en karensdag och även om många företagare väljer att jobba trots att de är halvkrassliga är möjligheten att vara fri att välja det lägsta antalet karensdagar av stor betydelse.

Företagarna, Svenskt Näringsliv och Företagarförbundet är viktiga organisationer som driver på i företagarfrågor.

Reformer för tillväxt och frihet

Idag skriver Svenskt Näringsliv i SvD om att den europeiska tillväxten behöver en kickstart som komplement till de budgetsaneringar som sker. Reformer som ges exempel på är avregleringen av Apoteket, men både friskolereformen, förskolepengen, Vårdval Stockholm, Lagen om Valfrihet (LOV) är bevis på att företag växer fram i branscher som politiken banat väg för. Några avregleringar som skulle kunna göras för att få ytterligare fart på entreprenörskap och konkurrens i Sverige är följande:

• En konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen. Om man inför en jobbpeng som följer den arbetslöse skulle troligen specialiserade, målgruppsinriktade jobbförmedlingar träda in på marknaden. Med öppna jämförelser kunde kvaliteten säkras. Om det var samma aktör som stod för både arbetslöshetsersättning och jobbcoaching skulle det finnas starka incitament för att snabbt få ut den arbetslöse i jobb. Och vem skulle vara bättre lämpad att coacha en arbetslös LO-medlem än LO itself?
• Att avreglera Systembolaget skulle innebära att handeln lönar sig bättre. Det skulle givetvis krävas en särskild utbildning för att få sälja alkohol i sin butik. Åldersgränsen skulle även fortsatt vara 20 år och langning till minderåriga är inte acceptabelt. Man skulle kunna införa legitimationstvång för alla under 30 år. På Konsum och ICA skulle det vara möjligt att köpa en flaska vin även på söndagen. I likhet med utlämningsställen på mindre orter skulle det vara möjligt att beställa hem lite mer ovanliga sorter som inte finns i sortimentet. Dryckesdelikatessaffärer skulle säkert vara mer välsorterade och kanske bara finnas i större städer.
• Att i Stockholm upphandla biblioteksverksamhet eller införa bibliotekspeng. Biblioteken startade med studiecirkeln, hemma hos folk. Varför kan inte en annan utförare än kommunen vara den som lånar ut böcker? Med en reform skulle säkert biblioteksentreprenörer vara ännu mer målgruppsstyrda och säljande.
• Konkurrensutsätt högre utbildning. Sfi, KomVux, Yrkeshögskolan erbjuder kurser som arrangeras av andra utförare än kommun respektive stat. Kanske det vore välgörande för kvaliteten i de högre utbildningarna om privata aktörer på teoretisk grund erbjöd utbildningar?
• Diverse tillståndsgivning. Historien visar på att det är möjligt att fördela ansvar för olika tillstånd. Tex körkortet skrevs till en början ut av polismästaren i en by. På samma sätt kan man fundera över vilka tillståndsgivningar en kommun eller staten kan delegera till certifierade utfärdare. Delegeringen av ansvar måste alltid kopplas till en kontinuerlig tillsyn, som sker av annan aktör. Frågan är om det alltid är det gemensamma, samhället, som måste stå för tillsynen eller om även denna kan delegeras/upphandlas, dock till oberoende part.

Den stora utmaningen i att avreglera monopol är att säkra förekomsten av diverse serviceorgan i glesbygden. Men då kanske vi går tillbaka till bokbussar och hemleverans av mat, apoteksvaror och alkohol. Givetvis utan att tulla på bestämmelser. Inte ska jag som politiker hitta lösningarna på sådana utmaningar. Det är näringslivet självt utmärkt bra på.

Förtroende för folket vore frihet

Debattens vågor om alkoholmonopolet, gårdsförsäljning och Systembolagets förslag om hemkörning av alkoholvaror går höga, där Stockholmscenterns ordförande Per Ankersjö med den äran viftar med frihetens fana. Idag med en slutreplik gentemot Folkpartiets Barbro Westerholm: Enastående hyckleri om Systembolaget.

Traditionen att svenska staten har monopol på att sälja alkoholhaltiga drycker är lång och sägs handla om ansvarstagande och restriktion. Men motboken är avskaffad för länge sedan och det är inte heller kutym att ge arbetarna betalt i form av supar. Systembolaget borde förknippas med en svunnen tid.

Ett samhälle som är varmt och tar ansvar för sina utsatta står för en människovärdesgaranti där den som anmäler sig själv till sociala myndigheter för missförhållande får den rehabilitering och vård som behövs inom ett dygn. Ett samhälle som värnar om de utsatta agerar när någon instans, tex vårdcentralen, Arbetsförmedlingen eller arbetsgivaren, har en misstanke om risk för alkoholism. Ett fungerande samhälle består av starka individer som inser att de i det civila kan påverka sina medmänniskor i tal och handling genom att fråga, bry sig och säga ifrån.

För min farmor som saknade körkort och hade två mil till närmsta Systembolaget hade möjligen hemleverans skapat en större vardagsfrihet. Men ännu större hade den varit om hon hade fått förtroendet att gå runt på ICA och välja bland flaskorna. Och tänk om hennes kusin hade fått tjäna sig en slant på den goda likören han tillverkade och bjöd på i samband med att vi köpte ägg. Men hans hantverk var förbjudet att kommersialisera.

Ingenting säger att Systembolagets anställda skulle ha en striktare kontroll av försäljning till onyktra än vad entreprenörer - måna om sina försäljningstillstånd - skulle ha. Nog skulle det kännas mer vettigt att i samband med vännernas spontana söndagsbesök gå till affären och handla en flaska vin - eller mysigare att på en gård i samband med lördagsutflykten köpa en av kärlek tillverkad flaska likör- än att åka in till sta´n på fredagen och bunkra upp inför helgen "för säkerhets skull".

Jag förstår att det måste vara svårt för en nykter alkoholist att stå emot vindisken i livsmedelsaffären. Men tänk, det finns bot på detta också: Hemleveranser av matvaror, speciella betalkort som inte tillåter alkoholköp eller "nyktra" livsmedelskedjor. Marknaden kommer att hitta lösningar. Och är man nykter alkoholist kanske inte utflykter till vingårdar står på önskelistan.

Självklart måste åldersgränsen hållas strikt. Hembränning och langning ska straffas hårt. Men människans förnuft sitter i hennes psyke, inte under gulgröna skylten. Jag ser en framtid där människor är kloka, ansvarstagande och kan fatta vettiga beslut. Där ingår inte vinmonopolet, som det heter i Norge. Nej, mer frihet för folket genom att visa oss förtroende att fatta vardagsbeslut.

Solna vill locka livsnjutare

Magnus Andersson som är kommunalråd i grannkommunen Solna målar idag upp en härlig vision för sin stad på DN debatt: Vill vill göra Solna till en plats för livsnjutare

Solnacentern vill ta Matlandet Sverige även till storstaden genom att förenkla och möjliggöra för nya alternativ. En arbetsgrupp har tillsatts för att göra Solna till en plats dit livsnjutare vallfärdar. Anderssons tes är att politiken måste ta ett steg tillbaka, för att kultur- och nöjeslivet ska vara fritt och levande, samt att regeringens alkoholpolitik inte ska sorteras i samma fack som politik mot narkotikahandel, vilket stoppar en bransch som har möjlighet att växa.

Det finns åtgärder som går att göra på kommunal nivå för att ge folket mer frihet i vardagen. Ett exempel på detta är den reform Centerpartiets Björn Mellstrand motionerade om och fick igenom i Stockholm under nittiotalet; Tidigare uppförande och senare nedplockning av uteserveringar än de datumgränser man hade haft dessförinnan. Något som gav vårglada människor mer frihet och ökade potentialen för restaurangbranschen.

Artikeln är väl värd en läsning och ligger i linje med det till exempel Mattias Svensson på Neo berättar om att han skriver i sin bok "Glädjedödarna". Och jag känner den positiva konkurrensen - vad ska vi i Bromma/Stockholm bjuda över och locka med så att det är vi som får de nya skattebetalarna till oss?

Omreglera Systembolaget

Carl B Hamilton (FP) vill göra det möjligt för hemleverans av Systembolaget. Detta bland annat som lösning på frågan om gårdsförsäljning. Jag hoppas istället att Centerpartiets partistämma visar mod att bifalla motionen från Stureplanscentern om omreglering av Systembolaget.

Gårdsförsäljning skulle kunna bli en del av Sveriges mat- och dryckeskultur. En potential finns i att bekräfta det hantverk som vintillverkning måste ses som. Känslan av det genuina att köpa en flaska vin i sin tillverkningsmiljö går inte att ersättas av hemleverans. Att få ett ansikte på den som med kärlek har kryddat drycken och med stolthet har klistrat på etiketten på flaskan går inte att ersätta med hemleverans av en "personlig, statligt anställd bolagskassörska". Att stå under körsbärsträdet och få höra historien om hur körsbären till körsbärsvinet plockades kan inte ersättas av en ringning på dörren då budet kommer. Men en omreglering av Systembolaget skulle kunna innebära både gårdsförsäljning och hemleverans av alkoholhaltiga drycker.

Människor är kloka och ansvarstagande och bör få förtroendet att handla alkoholhaltiga drycker i butiker som drivs av företagare. Där Systembolaget sköter tillsyn, rådgivning och tillståndsgivning till försäljarna. Ankersjö och jag skrev om detta i ett inlägg i december 2010: Det vore bra om monopolet försvann

Staffan Danielsson bloggar också.
Uppdaterat: Per Ankersjö replikerar på Hamilton: Nu är det hög tid att överge alkoholmonopolet

Sprutbyte kan ge narkomaner frihet

Individens frihet kan innebära lägre skatt, men ännu viktigare att våra skattemedel går till goda, väl avvägda insatser som t ex förbättrar individers hälsa. Ett beslut som skulle förbättra en grupps hälsa och minska smittorisk är att införa ett sprututbyte för narkomaner i Stockholm, enligt den Sprutbytesutredning som landstinget beställde 2007.

Ett sådant beslut har vi kämpat för sedan november 2007 i Stockholmscentern.

I skrivande stund förväntas borgarrådsberedningen i Stockholms stad besluta om en blocköverskridande överenskommelse om att införa en försöksverksamhet kring sprututbyte för injicerande narkomaner. Sprutbyte innebär minskade smittrisker och att en kontaktyta bildas mellan vård och individ, där förtroendet mellan personal och sprututbytaren kan bidra till att narkomanen ställer sig positiv till vård och rehabilitering. Det om något är väl frihet - friheten från drogberoende.

Stina Bengtsson, ledamot i Socialnämnden i Stockholm, och Gustav Andersson, landstingsråd, skriver klokt, engagerat och bra på Newsmill: Välkommet beslut om sprutbyte.

Ny modell för arbetsmarknaden

Ett handslag gäller, brukar man säga i mina umgängeskretsar. Ett avtal är ett avtal. Inte ska tredje part behöva lägga sig i det avtalet, som är upprättat mellan två myndiga personer i nyktert tillstånd. Lite mer sådant över arbetsmarknaden, tänker jag. Där arbetsgivare och arbetstagare befinner sig i en vinna-vinna-situation.

Kloka Anna Ekström och erfarne Svante Nycander skriver om frågan med Lagen om anställningsskydd, Las, på DN debatt idag: Ny modell för Las gynnar både företag och anställda. De menar att en skiljenämnd, med nominerade nämndemän från parterna, skulle kunna döma huruvida en arbetsgivare har rätt att frångå turordningsregeln eller inte. Det är ett bra kompromissförslag. De kan sin historik. Det är ett bra förslag för de som önskar se den svenska modellen fortleva. Men det räcker givetvis inte.

Människor - löntagare och företagare - måste ses som kompetenta även på arbetsmarknaden. Det finns de som inte alls vill vara fackligt anslutna. Dessa personer påverkas ändå av kollektivavtalen, vars regler gäller även för den som inte är fackmedlem. Det är en förlust för arbetsmarknaden och för företagen och även för individerna att det är få möjligheter att skriva de avtal som människor önskar. Men om man bryter om avtalet försvinner hedern. För ett handslag gäller ju.

Stockholm - frihetens stad

Idag har jag haft förmånen att promenera på Kungsholmen i vårkvällen. Stockholm är så vackert och vitalt. Det slår mig att mycket av det jag ser i vardagen är resultat av politisk vilja.

Det byggs på sina håll. Allians för Stockholm vill bygga. Full aktivitet rådde i skateboardrampen - en satsning av Kungsholmens SDN där Oscar Fredriksson satt för Centerpartiet förra mandatperioden. Uteserveringarna har kommit upp. Att restaurangägarna får slå upp dem redan 1 april är resultatet av en motion av Björn Mellstrand som satt i kommunfullmäktige under 1990-talet.

Stockholms stad annonserar om att dubbdäcken ska vara avtagna så att de inte river upp partiklar, något som är viktigt för personer med astma eller andra luftvägssjukdomar, men även för barn. För att Stockholm ska vara frihetens stad måste luften vara ren. Något som vårt stadsmiljöborgarråd kämpar för. Att människor tar ansvar för sin del av luften är av betydelse för individens frihet.

Luftkvaliteten i skolan är en frihetsfråga

Alliansen i Stockholm har höga förväntningar på att duktiga lärare och vetgiriga elever i Stockholms stads skolor ska nå höga resultat i ämnena. Men för att kunna lära sig måste arbetsmiljön vara god. Ventilationen är en grundläggande arbetsmiljöfaktor. God luftkvalitet är en fråga om vardagsfrihet för alla elever och lärare, men framförallt en tillgänglighetsfråga för de som har astma och allergier. Att bara ”öppna fönstret” som recept mot en dålig ventilation är inte heller verkningsfullt. Störningar utifrån påverkar undervisningsmiljön negativt. Dessutom kommer snart pollen i luften att förvärra situationen för allergiska.

Att arbeta i en lokal med dålig ventilation kan innebära hälsoproblem som sår i näsan, dålig hy och att smittorisken ökar. Alla vuxna vet väl hur det känns att sitta i en kurslokal utan ventilation. Det börjar tränga lite över ögonen och i näsan. Några får ont i huvudet. På någon kliar det i ögonen. Tröttheten kommer krypande. Det blir svårt att hänga med i det ledaren pratar om. Tankarna avstannar och prestationsförmågan minskar. Att befinna sig i en sådan vardag dagarna i ända är inte acceptabelt.

De allra flesta skolor i Stockholm har en fin, fungerande skolmiljö. Detta är inte en fråga som föräldrar eller elever klagar på i stora mått till Utbildningsförvaltningen. Man kan alltså se det som att det inte är något stort problem. Men det är ett problem för de som är drabbade och det kan också finnas ett mörkertal. Vi människor vänjer oss lätt vid missförhållanden. Vi hankar oss fram och tänker att vi inte kan få något bättre. Vi känner oss rätt nöjda och hittar bortförklaringar. Det blir normalt att ha trasiga ventilationsproblem och en dålig arbetsmiljö. Att skyddsombudet - som har en betydelsefull funktion - då agerar, som Svante Johansson har gjort, är av stor vikt!

Många av Stockholms skolor är gamla och byggda för en annan tid. Under året har vi fått upp ärenden i Utbildningsnämnden i Stockholm som handlar om Högalidsskolan och Sköndalsskolan, där ventilationen moderniseras. Vi har nu fått rapporter om att bland annat Enskedefältets skola har så pass dålig ventilation att skolan måste stängas i årsskiftet 2012/13 om inget görs. Det ska komma upp ett ärende under året.

Luftfrågan i Stockholms skolor är en frihetsfråga. Därför har jag idag kontaktat skolroteln för att ge några förslag på vad som skulle kunna göras. Man har diskuterat frågan på morgonmötet, är öppen för en diskussion och välkomnar mitt förslag att lyfta detta i en framåtsyftande diskussion om hur vi kan jobba mer intensivt i frågan på den borgerliga gruppen på tisdag.

Det är Stockholm stads bolag SISAB som är fastighetsägare och som ansvarar för OVK, godkänd obligatorisk ventilationskontroll. Äntligen har Stockholmscentern insyn där. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar och har redan tillsatt personal som ska arbeta med inomhusmiljö. Jag tycker att man i kommunstyrelsens lokalutredningsuppdrag borde ta hänsyn till aktuell status på ventilationen.

Jag kommer att föreslå att skolhälsovården ska identifiera de barn och ungdomar som har kroniska sjukdomar som astma för att följa upp deras eventuella frånvaro i de skolor som har brister i ventilationen. Givetvis avidentifieras eleverna och lärarna med anledning av den sekretess skolhälsovården har. Finns det något samband mellan dålig luft och frånvaro?

Dessutom skulle jag vilja diskutera ytterligare en parameter eller indikator i Jämför service – Stockholms internetbaserade kvalitetsjämförelsesystem, nämligen luftkvalitet eller inomhusmiljö. De föräldrar som ser att luften är en viktig faktor för deras barns hälsa, välmående och kunskapsutveckling kan utifrån egna beslut välja skola. Skolorna kan på så sätt konkurrera om bästa luftkvalitet och föräldrarna kan ta ansvar för sitt barn och välja en skola med god luftkvalitet.

Kvaliteten på luften i våra skolor är en fråga om vardagsfrihet och en möjlighet för optimal inlärning för våra elever. På vissa skolor kan säkert elever hjälpa till med att trycka på ventilationsknappar och lära sig hur de kan bidra. Men Utbildningsnämnden måste göra vad som står i dess makt i frågan. För individens frihet.

Anm: Har skrivit i Word och därför är det annorlunda text och dessutom ett streck nedan som jag ej får bort. Ber om ursäkt.

Invigning av tandhälsoprojekt

Idag inviger Catrin Mattsson ett projekt för förebyggande barntandvård det sk ettåringsprojektet. Med information och insatser för att förebygga karies kan barn i områden med barnfattigdom få stöttning tidigare. Härligt Catrin! Hälsa är en del av friheten.

Johan Norberg och friheten

Igår lyssnade jag till Johan Norberg på Stureplanscenterns välbesökta träff. Det var första gången jag hörde honom tala. Jag hade hört att han är miljöpartist, så jag var lite så där skeptisk som man kan vara när man har någon form av föreställning om vad han ska säga eller tycka, utan att faktiskt ha en aning. Ni vet, sådär trångsynt avvaktande bara för att det är någon "från andra sidan".

Jag fick ju direkt mina fördomar bekräftade eftersom han sa att alla som befann sig i lokalen var intelligenta. Något jag av två skäl är skeptisk till. Det första är väl att jag själv med min bakgrund varken är eller ser mig som intelligent och därför kände mig utesluten - rädd att blottas. Det andra är att jag anar en elitism som jag ogillar. Jag förknippar nämligen intelligens med något biologiskt som är få förunnat. Men säkerligen är intelligens något man kan träna och utveckla. Samtidigt blir jag motvilligt lockad av att läsa hans bok på temat.

Men det blev en intressant berättelse! Norberg berättade om hur det kom sig att Europa blev starkt och framgångsrikt till skillnad mot tex Kina. Europa var tolerant. Europa var en demokrati. Europa handlade. Europa hade näringsfrihet. På sina håll i diktaturstaten Kina började folk lösa problem. När de delade upp statens mark mellan sig och odlade valfria grödor på sina egna sätt blev utfallet bättre. Entreprenörskap och kreativitet gjorde jordbruket mer lönsamt.

På samma sätt är det med ledarskap. En ledare som vill få medlemmar att växa släpper tankar fria och lämnar över ansvar. Han eller hon låter människor vara delaktiga och lyssnar även till meningsmotståndaren. Ledaren stödjer även den som har en avvikande åsikt. Det är svårt i praktiken, men tänk så stimulerande de möten är när det fungerar.

Det är precis som att tillämpa ett entreprenöriellt lärande i klassrummet. Läraren har en plan om vilka mål man ska uppnå. På vilket sätt visar sig lite under vägen, men ett är säkert - varje individ ska ta sig dit.

Ja, han var verkligen allegorisk, Norberg. Och det är väl ett tecken på intelligens?
Karl Malmqvist bloggar också.

Frihet är inte någon accessoar

En härlig helg är till ända. Idag har jag jobbat med företaget, men under gårdagen fick jag mycket gjort som strykning, åka till återvinningscentralen mm. Sonen och jag bevistade Grimsta naturreservat. Det var imponerande koll hundägarna hade på sina hundar på fältet som är en enorm fri hundrastgård - Stockholms stads största? Hundarna verkade också vara vana vid att lyda order och inte som när hundar får gå lösa här i kvarteren.

Hur som helst har jag läst Håkan Juholts sk installationstal. De mest frekventa värdeorden är enligt mitt överslagsomdöme 'frihet' och 'solidaritet'. Men friheten ska tydligen bestämmas av staten, liksom solidariteten. Det är inte frihet! Juholt slänger sig med begreppet frihet som det vore en nyköpt accessoar.

Juholt verkar mest vurma för historien som han understryker med citat från diverse socialdemokratiska ledare. Jag har klippt ur några citat, som givetvis är lösryckta ur sina sammanhang. Jag reflekterar över dem rapsodiskt nedan.

"Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: - människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad."
I sitt sammanhang ställer han planekonomi mot marknadsekonomi. Jag föredrar i alla fall att bli betraktad som människa med mina val på marknaden, före att staten bestämmer vad jag ska tycka, välja eller handla. På något annat sätt kan jag inte tolka 'medborgarskapet'.

"Eller så uppmanas man klämkäckt att starta eget företag – kanske diska på någon krog, men inte som anställd utan som egen företagare med Fskattesedel. Så kringgås både arbetsrätt och kollektivavtal."
Juholt har inte alls förstått poängen med företag. Enda gången han nämner företagande i sitt tal är det på detta sätt. Därmed förringar han alla de människor som brinner för en idé och kämpar för sin försörjning i företagsform. Företagande är inte något som man klämkäckt rekommenderar, utan något som spirar och gror i individens innersta. Som ska vårdas och få blomma ut. Men Juholt skriver smått föraktfullt som om företagsamhet - den yttersta spetsen av individens drivkraft - är ett sätt att kringgå arbetsrätt och kollektivavtal. Juholt tycks ju i alla fall ha förstått att arbetsrätt och kollektivavtal ibland är krångligt och något som man helst vill vara utan i vissa fall, men inte kan, eftersom det finns lagstiftning kring detta.

"Barnfattigdomen är oacceptabel och ovärdig vårt modernt samhälle. Politiken ska kraftsamla för ett omfattande program mot barnfattigdomen, som sträcker sig hela vägen från barnbidrag till fler människor i arbete. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel!"
Självklart är barnfattigdomen oacceptabel och ovärdig. Men märk perspektivet - ovanifrånperspektivet. Juholt nämner inte ett ord om att utbildning är vägen ur fattigdom.

"Segregationen ska bekämpas. Vi ska ägna större energi och kreativitet åt att bryta ner den ojämlikhet som finns i vårt land; mellan stadsdelar, mellan bostadsområden, mellan människor."
Hur då? Med fördelningspolitik som gör människor passiva? Tell me more. Det är inte okej!

"Inte för att det är ekonomiskt försvarbart, utan för att somliga ser det som ideologiskt rätt. Vi ska inte längre äga, bara ägas."
Eh? Juholts "vi" syftar på den offentliga sektorn. Men "vi" i egenskapen politiker är inte främst representanter för politikens egen skull, menar jag, utan för det förtroende som vi fått från väljarna, brukarna. De vill inte vara ägda. Politiken tjänar ju brukarna och nog måste de få möjlighet att äga så mycket som bara är möjligt. Ägande skapar delaktighet. Ägande ger ansvar. Och brukarna äger redan offentlig sektor. Politikerna förvaltar den. Och förnyar den, tänker jag i alla fall.

"...den moderna idén att vissa saker ska skötas utan ekonomisk vinst som främsta drivkraft. Samhället ska sätta gränser för vad som ska vara en medborgerlig rättighet."
Se där ja. Relaterat till mäster Palm som står staty hemma i min hembygd. Staten ska alltså bestämma vad som är en medborgerlig rättighet. Och då kan jag berätta för herr Juholt att samhället ska sätta så få gränser för individen som möjligt. Så länge inte individens frihet inskränks av någon annans friheter. Och där tar lagen vid. För när individen är fri kan han/hon växa och utvecklas. Ofta tillsammans med andra, men även på egen hand. För det är inte så att vi har haft för många som är duktiga i vårt avlånga land, utan problemet har varit att man inte har fått vara duktig, just på grund av det tankearv vi har från Mäster Palm mfl som står staty i fd brukssamhällen.
DN, SvD

Åskådare är också delaktiga

Nyhetens behag i frihetsrevolutioner har lagt sig. Frihetskampen i Libyen överskuggas av katastrofen i Japan. Det är lätt att bli likgiltig av nyhetsflödet. Men Kadaffis våld och ord hårdnar. Att vara åskådare är att vara delaktig i processen, jämte förövare och offer.

Omvärlden måste göra det den kan för att visa att övervåldet inte är acceptabelt. Ett flygförbud är en stark markering. Samtal och förhandlingar i demokratins namn skulle kunna vara en annan. För människorna. För friheten. För samvetet.

Gustav Andersson och Johan Hedin har också bloggat.

Företagande är frihet

Jag vill bara meddela att det är otroligt roligt att driva företag. Det är frihet under ansvar. Jag lär mig så mycket och får göra det jag gillar: Föreläsa och läsa elevtexter.

Jag lär mig otroligt mycket. Det tar ungefär fem månader från att jag första gången tar kontakt med en kund till att jag får möjlighet att utföra jobbet. Dvs sex månader från jord till bord (då fakturan är betald). Tre månader därefter betalas momsen in. Varje månad betalar jag ut preliminära skattebetalningar, oavsett om jag har tjänat något eller inte.

Allt hänger på mig. Jag kan inte skylla på någon annan om inte jobben trillar in. Det är mitt ansvar att se kundnyttan och att uppfylla kundens förväntningar. Och det är kul när det går bra. Jag unnar verkligen fler att få pröva vingarna inom deras område, för deras dröm. Mina vingar bär än så länge, men företaget bär sig inte riktigt än. Men det ska!

Jag och Fredrik Posse har skrivit en motion om sänkta skatter för fler företag. Om vi vill ha fler jobb måste någon skapa dem. Det gör företagare. Då måste vi minska riskerna med att bli och vara företagare.

Frihetskamp kräver tillstånd

Idag arrangerades en demonstration mot Khadaffis våld i Libyen vid Sergels torg. Det är imponerande hur de arabiska folken som lever i exil har slutit upp kring kampen för sina landsmän. Jag såg demonstranterna tåga från torget och upp längs Drottninggatan. Med stort engagemang och yvigt kroppsspråk ropade de något som tyvärr lät som en svordom mot vårt polisväsende, vilket gjorde mig arg, men jag missuppfattade tydligen allt, tack och lov.

Enligt både SvD och DN avlöpte mötet lugnt. Dock tycktes den inte ha tillstånd, vilket ändå är en av delarna i att vi kan ha demonstrationsrätt. Eller? Det fria ordet kan i och för sig aldrig hindras till förmån för byråkrati och regler. Det verkar som om polisen visar någon form av flexibilitet på den punkten, vilket säkert är viktiga avväganden i situationen, som någon form av "snabbtillstånd" som söks på plats. Jag tänker inte bara på frihetskämpande folk, utan även på spontana hyllningssamlingar av idrottslag eller valvinster osv.

Sergels torg är lite av ett Speaker´s Corner där människor samlas för att visa glädje eller ilska, sorg eller oro. Poängen med att ansöka om demonstrationstillstånd är väl att inte aktiviteter ska krocka, att någon ska vara ansvarig och därmed visa ledarskap ifall planerna går överstyr samt att polisen ska kunna planera sina insatser. Det ska respekteras, men kanske inte alltid är möjligt, eftersom det just handlar om starka känslor där engagemang kanske är den sköraste.

Politikpub 2 feb: Försäkringar för framtiden - och individens frihet

Varmt välkommen till Stockholmscenterns politikpub på onsdag 2 feb kl 18.30-20.00 på St Nygatan 4. Temat är offentliga - privata försäkringar.

Medverkande:
Henric Falkman, Stockholms Universitet som bland annat skrivit följande uppsats om principerna för offentliga-privata försäkringar.
Pär Andersson, Svenskt Näringsliv: En arbetslöshetsförsäkring för arbete och företagande
Fredrick Federley, riksdagsledamot (C) deltar i panelen.

Medlemmar, sympatisörer och allmänt intresserade är varmt välkomna! Som vanligt avslutas föreläsningsdelen med en temporär tankesmedja dvs reflektioner och inspel från deltagarna.

Moderator:
Maria Bunyemen

Frihetslunch till Estlands ära

Idag fick jag äran att med make delta i lunch i Gyllene salen med anledning av statsbesöket av den estniske presidenten. Givetvis var det en fin tillställning med delikata rätter. Eftersom det är tjugo år sedan Estland med sin "sjungande revolution" erövrade sin självständighet var det en frihetslunch.

Jag fick förmånen att sitta bredvid bland andra två estniska entreprenörer som berättade om företagande, livsvilkor och utbildning i Estland. Plattskatt 21 %. Höga sociala avgifter för företagen, menade de. 35 %. Kan man väl tycka i Sverige också. När det gäller utbildning har man intagningsprov för eleverna i första klass. Då har barnen gått i en ettårig förskola först. Men vad gäller e-learning verkar man ligga långt framme. Esterna berättade också om självständigheten och yttrandefriheten. Hur världen öppnade sig för dem 1991.

Eftersom jag gjorde en semesterresa till Tallinn sommaren 1990 fick jag ur turistperspektiv ytligt uppleva kommunismen och förtrycket. Jag beskriver den i ett specialarbete jag gjorde under en eftergymnasial utbildning (arbetsmarknadsåtgärd) som jag deltog i 1992-93. Arbetet handlade just om "Estonia´s independence". Jag beskriver det kommunistiska systemets planekonomiska tänkande i shoppingerfarenheter:

"In one shop only socks were sold, and there had obviously been a lack of socks since the shop was overcrowded. All the products lay on shelves behind a counter where the shop assistants stood. Often with a bored attitude. If I wanted to buy something a shop assistant gave me a piece of paper with the price which I took and gave to a woman at a cash register. There I paid the price, got a receipt and went to the counter again. I gave the receipt to a third assistant who gave me the thing I had bought. It is evidently a good system against shoplifting, but I think it was a waste of time.

I was also surprised when I came to Tallinn´s largest department store. In the department for shoes it was actually possible to stroll with a basket and look around and try on shoes, although watched by assistants. But there were only six baskets and for this reason the queue meandered some metres away. In the beginning of the queue stood an assistant who kept the queue in order.

There were also so-called "currency shops" which only welcomed tourists with foreign currency. The shop offered imported spirits, cigarettes, chewing gums, Coke, electric mixers and such things that were very attractive to the Estonians. But they or their currency were not welcome. Of course they were allowed to go to the ordinary food shops, but there they had to stand and wait for their turn a long time. Women often needed two hours a day only to buy food! There was really a shortage of food and the state had had to introduce food rationing some years before. The rationing was laughable. 600 g coffee per person and year, for instance."

Och några reflektioner om monopolet som yttrade sig i form av attityd och bemötande och är viktiga minnen i värnandet av näringsfriheten:

"I saw that the shop assistants, the hotel staff and the waitresses did not care about the profits for the firm they worked for. They were slow and irritated and did not concentrate upon service. I think this was because the state owned everything and the employees had no influence on their situation. In one restaurant we were not let in with the reason that there "was no room". We saw through the windows that there was. When the doorman realized that I was a Swedish tourist there were suddenly lots of tables free."

Jag tänker på hur folk fortfarande kämpar för demokrati i närheten av oss i Belarus-Vitryssland. Hur viktigt det är att de sanktioner som är möjliga att genomföra verkligen vidtas.

Carl Bildt skrev en tänkvärd artikel om den baltiska kampen i GP i söndags.