S-traineejobb är uppifrånjobb

I förrgår presenterade Socialdemokraterna ett förslag om att unga arbetslösa inom 90 dagar ska få ett traineejobb. Detta sägs vara Socialdemokraternas viktigaste vallöfte. Denna arbetsmarknadsåtgärd skulle kosta fyra och en halv miljard. Men när man ändå satsar så mycket på en insats har man ändå inte avsatt medel till handledning, vilket nu fackförbunden riktar kritik mot.

Det är väldigt naivt av Magdalena Andersson att tro att outbildade ungdomar bara kan hoppa rätt in i en verksamhet och avlasta befintlig personal. Introduktion kräver ju snarare tid av de utbildade i offentlig sektor att instruera och följa upp den nya personalen. Vissa arbetsuppgifter kommer aldrig att kunna utföras av ungdomarna eftersom de inte har adekvat utbildning. Till exempel kommer inte kunskapshöjningen i skolan gynnas av fler outbildade på fritidshemmen. Det krävs en utbildning för att kunna jobba pedagogiskt och till exempel med språkstimulans.

Ungdomarna ska jobba 75 % och gå utbildning 25 %. Traineejobben ska förmedlas av Arbetsförmedlingen, som alltså får ännu mer att göra utan att det leder till riktiga jobb. Och vilken hisnande summa: 4,5 miljarder. Undrar hur många procent man kan sänka arbetsgivaravgiften generellt för den prislappen.

Istället för att göra det lättare för privat sektor att anställa folk vill Socialdemokraterna lägga ytterligare en börda på fritids och äldreomsorg, medan Centerpartiet och Alliansen vill göra det ännu mer förmånligt att anställa personer under 23 år. Med lägre arbetsgivaravgift blir det lättare och lönsammare att skapa jobb för företag, medan offentlig sektor får vara i lugn och ro.

Socialdemokraterna står för ett uppifrånperspektiv där jobb skapas av offentlig sektor och politiken, medan Centerpartiet är starkt förvissade om att jobben kommer underifrån - från företag. Åtgärderna blir därför helt olika och jag hoppas att vi i Centerpartiet får gehör för våra lösningar om en vecka.

Martin Ådahl slår på Ekonomibloggen hål på Socialdemokraternas argument om att antalet jobb inte blivit fler med sänkta arbetsgivaravgifter för unga.

Centerpartiet tackar ja till Socialdemokraternas utmaning

I veckan rapporterade nyheterna om att Socialdemokraterna ska försöka sänka Centerpartiet inför valet 2014, genom att börja prata landsbygdspolitik och på så sätt ta över de röster vårt parti brukar få därifrån. Annie Lööf och Michael Arthursson var inte sena att anta utmaningen och att konstatera att Sverige önskar konkreta politiska förslag som leder till fler jobb, än att just sänka Centerpartiet. I sociala medier spreds en genialisk bild över vad Centerpartiet önskar sänka: Arbetsgivaravgifter, skatten för pensionärer, klimatskadliga utsläpp mm. En bra sammanfattning över vad Centerpartiet vill göra för att förbättra Sverige.

Idag skriver Martin Ådahl, chefekonom på Centerpartiets riksorganisation, i SvD om att Centerpartiet är berett att debattera landsbygdspolitik med Socialdemokraterna, men att man inte fått något gensvar på den inbjudan som skickats. Han beskriver också den besvikelse han känt över att det gamla arbetarpartiet saknar en jobb- och förnyelseagenda, något som han förväntade sig i och med Löfvens tillträde som partiledare och att Magdalena Andersson tillsattes som ekonomisk talesperson.

Debatten inför valrörelsen kommer huvudsakligen handla om jobben, menar experterna. Centerpartiet har en reformagenda för fler jobb, där jobbskaparna, dvs företagen, står i fokus. Arbetsgivaravgifterna måste sänkas, den andra sjuklöneveckan måste staten istället för företagaren stå för. Infrastrukturen - såväl fysisk som digital - måste vara god i hela landet så att det är möjligt att starta och driva företag på alla platser i landet. I Stockholm måste företagarnas nöjdhet med staden öka så att den överensstämmer med politikernas uppfattning. Tillståndsgivning måste förenklas och staden skulle kunna vara mer lyhörd för och generös med att ge tjänstledigt då anställda har affärsidéer. Att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen och införa jobbpeng skulle också vara en viktig reform för att hitta träffsäkerheten i jobbförmedling och -skapande.

Det verkar inte ha inkommit något svar från Socialdemokraterna vad gäller att verkligen skapa en debatt om landsbygden. Mycket märklig strategi, att först utmana och sedan ignorera. Under tiden Socialdemokraterna tiger jobbar Lööf mfl på för de politiska förslag vi centerpartister brinner för att genomföra, nämligen en äkta jobbagenda med fokus på dem som står utanför arbetsmarknaden.

Sahlin om kvinnor och makt

I onsdags arrangerade Centerkvinnorna i Stockholms stad en diskussion med Mona Sahlin, fd minister och partiordförande för Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Temat var kvinnor och makt. Johan Hedin var moderator.



Det var en intressant afton där Sahlin berättade hur hon själv blev feminist under ett möte i början av 1990-talet då de "roliga" historierna om finansminister Anne Wibble duggade tätt och ofta kom att handla om hennes kön. Sahlin insåg att om hon skrattade åt Wibble skrattade hon även åt sitt eget kön. Då började hon tänka att "en kvinnas framgång är alla kvinnors framgång".

Sahlin blev bland annat medveten om symboler och bilder i LO-salen, där många manliga arbetare stolta står och visar upp sina redskap eller roller, medan en kvinna så huld och vän står med en bebis i famnen och beundransvärt blickar upp på en av männen. Sahlin menar också att det spelar roll för medlemmarna att en av de två sånger som alltid sjungs på Socialdemokraternas arrangemang är "Arbetets söner". Sahlin menar att det osynliggör de kvinnliga medlemmarna.

Jag ställde en fråga om vilket ansvar vi runtomkring har när vi tycker oss se att media utsätter en ledare pga hennes kön, tex Annie Lööf, som vi i Centerpartiet är så stolta över att ha som ledare. Sahlin menar att vi runtomkring har ett stort ansvar. Att stötta, ifrågasätta och synliggöra könsförtryck. Sahlin hade själv blivit som mest överraskad när hon fick stöd från oväntat håll, vid ett särskilt tillfälle av Stig Malm, som annars gått hårt åt henne.

Jag ställde också en fråga om härskarteknikerna - hur man kan synliggöra dem och spräcka hål på dem. Sahlin menade att man i första hand måste vara medveten om dem och kunna dem. Sedan kan man synliggöra dem genom att benämna dem för sin motståndare, som Australiens premiärminister nyligen hade gjort på ett väldigt rättframt och modigt sätt.

Jag är väldigt glad för den grundkunskap som jag fick i jämställdhet i Vi Unga. Det handlade om att få syn på hur jämställdheten ser ut i statistik, samt att inte bortförklara den på grund av slumpen. Jag är också glad att jag fick med mig kunskapen om härskarteknikerna, som Berit Ås formulerade:
1) Osynliggörande
2) Förlöjligande
3) Undanhållande av information
4) Dubbelbestraffning
5) Påförande av skuld och skam

Det är klart att härskartekniker används i politiken som har så mycket med makt att göra. Mer eller mindre omedvetet. Man kan dock aldrig veta om någon pratar när jag pratar beror på en härskarteknik eller rent ohyfs. Det viktiga är att inte ta på sig skulden och börja tänka att man är ointressant, utan att be om tystnad och själv bete sig hyfsat när motståndarna pratar. Jag försöker låta bli att förlöjliga folk eftersom jag vet att det ger en känsla av otrygghet i gruppen. Jag försöker se alla deltagare i ett möte, även om jag inte känner dem sedan förut och oavsett deras position.

Det som var roligast att höra var när Sahlin berättade om hur Maud Olofsson och hon hade haft tuffa debatter i riksdagen, men en vecka efter Sahlins avgång hade Olofsson ringt upp henne för att fråga om hon ville ses över ett glas vin. Hur de hade gått tillsammans på premiären för "Järnladyn" och vid journalisternas fråga om vem som var Sveriges järnlady hade pekat på varandra.

Jag hade förmånen att få ha Mona Sahlin som mentor under mitt första år som förbundsordförande i Vi Unga, hösten 1998-99. Jag önskade henne dels för att hon var en sådan självständig profil gentemot Göran Persson mfl och en fighter, dels för att hon bar en kunskap om jämställdhet och om glastaket. Detta var långt innan jag blev medlem i Centerpartiet. Under mentorsprogrammet blev Mona Sahlin näringsminister och jag fick kämpa mig till att kunna träffa henne på de möten jag blivit lovad. Det var nyttigt i sig. Jag lärde mig en hel del om ledarskap och givetvis är det roligt att gå tillbaka till de gamla anteckningarna.

Aftonbladet och Expressen skrev om Mona Sahlin i augusti efter att hon kandiderat till Socialistinternationalen.

Gott nytt politiskt år!

Nu är det dags att önska gott nytt år, käre läsare. Ja, jag bröt traditionen med nyårsrim. Inte för att året har varit händelsefattigt eller trist, utan för att jag ägnade mig åt annat skrivande just då. Helgerna har varit härliga och avkopplande, med mycket umgänge med dem som står mig närmast: Make, son, mamma, pappa, svärmor, svågrar och svägerskor, mormor, bror med familj som under året flyttat till Sverige och göteborgskusin. Ja, jag är lyckligt lottad som har många nära och kära att dela vardagar och högtider med. Däremellan läsande, skrivande och sådan typ av städning som för min del brukar äga rum efter helgerna då städlusten infinner sig.

Nu ser jag framemot ett 2012 med fortsatt ledamotskap i Utbildningsnämnden och Bromma stadsdelsnämnd, samt kommunfullmäktige. Dessutom ersättarskap i kommunstyrelse med tillhörande utskott. Det är spännande och lärorikt och stimulerande att ha möjligheten att vara förtroendevald. Jag är också mycket glad och stolt över att i december ha kunnat mobilisera medlemmar här i Bromma. Syftet presenteras inom kort.

I år gäller det. Det är mellanvalsår och Alliansen måste gaska upp sig. Vem kan få Alliansen att vakna till bättre än den kloke PJ Anders Linder i en söndagskrönika? Risken är att majoriteten fokuserar för mycket på misstag och dåligt ledarskap i oppositionen, än att odla god politik och fruktsamt teamwork i de egna leden.

Det är nu vi bygger laget inför 2012. Det vi säger 2012 kommer vi kunna skörda frukten av i valen 2014. Där behövs vart och ett av de fyra partierna i fyrklöversamarbetet, med sina kompetenser och särskilda engagemang. Det är i år vi måste se vilka nya reformer som krävs för att göra skolan ännu bättre för framtiden. Det är nu vi måste börja utvärdera de reformer som har sjösatts. Och det är nu vi börjar dra linjer inför den berättelse Centerpartiet vill måla upp i valen 2014. Det känns hoppfullt med en kunnig och engagerad partiledare som har en klar och tydlig politisk kompass (läs Lööfs nyårslöfte i Aftonbladet), med ett idéprogramarbete som är på gång, men framför allt en organisation lokalt som är taggad och sugen på delaktighet.

Juholts rädsla för öppenhet

Igår var det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Juholt höll sitt premiärtal. I sitt tal kritiserade Juholt, enligt DN, arbetskraftsinvandringen. Socialdemokraterna efterlyser hårdare kontroll, mer statlig styrning och är rädda för att lönerna ska dumpas. Rädsla för öppenhet, tolkar jag det som. Dessutom ställer Juholt grupper mot varandra. Inhemsk arbetskraft mot arbetskraftsinvandring, där den inhemska redan har ett försprång i form av kunnighet i språket. Signalerna som sänds till omvärlden är inte välkomnande. Istället borde Sverige säga: "Välkommen, vi behöver dig och dina idéer och din kompetens för att bygga vårt land." Som Maud Olofsson talade om nybyggarlandet häromdagen.

Istället för att ge människor förtroende att skriva avtal sinsemellan - arbetsgivare och arbetstagare - ska farbror staten, enligt Juholt, och även facken fortsatt in och peta över huvudet på individerna. En socialdemokratisk övertro på kollektivet alltså. Jag förespråkar en annan variant av avtalsskrivning där fackens makt inskränks. Läs min motion om avtalsskrivning till partistämman här.

Med löftet om den lagliga rätten till heltid tränger Juholt också ut deltidsarbetande sistanställda, då ju lagen om anställningsskydds turordningsregler gäller. Ska Juholt tvinga företagare att heltidsanställa eller nöjer han sig med offentlig sektor, vilket är illa nog? Istället för att arbetsplatsen får två kompetenser att dra nytta av sägs den sistanställda upp pga övertalighet, med Juholts förslag. Eller tänker han ge de två anställda rätten att vara kvar inom vilket område som helst, vilket sker då kommuner tex upphandlar verksamheter på entreprenad. Som om det är en rättighet att vara anställd kommunalt. Detta blir givetvis kostsamt för kommuner, på bekostnad av välfärden. En annan aspekt är att kvinnor som startar företag oftare än män arbetar deltid på ett jobb under tiden företaget byggs upp. Deltidssysselsättningarna har alltså flera vinster med sig.

Idéer kan födas via kulturen

PJ Anders Linder skriver idag i sin söndagskrönika om att socialdemokraterna och den nye ledaren Juholt saknar politik. Metaforen är det socialdemokratiska huset som har blivit till ruiner där ledaren går runt och visslar så det ekar tomt mellan väggarna. Få konkreta politiska förslag. Ingen bestående samverkan med övriga oppositionspartier.

Vi behöver ett starkt oppositionsparti som vi kan målfokusera på. Jag ser att det är Juholts icke-tal om näringslivet, hans pillande i kommunala musikskolor, samt hans prat om driftsform i välfärdssektorn, istället för att tala om kvalitet. Det jag har snappat upp är också att han ska utrota barnfattigdomen, men utan att nämna några lösningar. Samtidigt slänger hans partisekreterare Jämtin upp testballonger om nya högtider.

Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus. Men Centerpartiet har gjort en gedigen eftervalsanalys. Den måste nu genomföras. Hälften av distrikten har bytt ledare, vilket kan ses som en del av förnyelsen. Maud Olofsson och partistyrelsen har också utlovat ett idéprogramarbete. Det är helt rätt. Delaktigheten som ett sådant arbete kan ge är viktig grogrund för växande och återväxt, samt nytt spirande engagemang. Utöver detta måste omvärldsbevakningen ske ständigt och inte enbart inför val. Problemet för socialdemokraterna är nog att deras verklighetsbeskrivning inte stämmer. Klassamhället finns inte. Brukssamhällen har blivit brukarsamhällen, där människor vill känna frihet i sin egen vardag.

En idé jag fick häromdagen var att Centerpartiet och Socialdemokraterna faktiskt skulle kunna samarbeta under idéturnén. Just eftersom Socialdemokraterna är en önskvärd opposition. I revy- eller kabaréform skulle man kunna framföra kupletter och sketcher som är samhällskritiska och kanske självironiska, varefter idéarbetet äger rum under fikapausen i form av åsiktstorg och drömfångare, åtminstone för Centerpartiets del. Varför vi skulle samverka? För att få en bred publik som inte behöver känna sig stämplad som varken centersympatisör eller sosse, men som ändå är samhällsintresserad och kan tänka sig att bidra under nya former. Skratt är en ganska bra temperaturmätare på hur rätt man hamnar i samhällsanalysen. Detta skulle absolut inte ses som någon form av politisk samverkan istället för Alliansen. Tvärtom. I fyrklövern krävs också någon form av viljeinriktning inför 2014. Startskottet gick väl igår tack vare Magnus Andersson mfl. Partiledarna tar säkert någon form av initiativ efter omvalet.

Bifall till borgarrådsberedningens förslag

Idag var det kommunstyrelse med efterföljande ekonomiutskott. På kommunstyrelsemötet blev jag och en folkpartist till vår stora förvåning tjänstgörande istället för socialdemokrater som inte närvarade. Vi lämnade soffan i hörnet till förmån för stora mötesbordet.

Det kändes bra i maggropen att vara med och småviska "ja" som bifall till borgarrådsberedningens remissvar om elevers rätt att överklaga betyg, remiss om olovlig fotografering, biogasstrategi mm. Allt var ju redan förutbestämt sedan flera veckor tillbaka då förhandlingarna kring skrivningarna skedde, först av tjänstemän och slutligen av majoritetens borgarråd. Men besluten måste tas formellt. Och då av de som inte är borgarråd, vilka är adjungerade under kommunstyrelsen.

Karin Wanngård valdes till oppositionsborgarråd för (S). Kul med en västerortsbo i ledande befattning.

Frihet är inte någon accessoar

En härlig helg är till ända. Idag har jag jobbat med företaget, men under gårdagen fick jag mycket gjort som strykning, åka till återvinningscentralen mm. Sonen och jag bevistade Grimsta naturreservat. Det var imponerande koll hundägarna hade på sina hundar på fältet som är en enorm fri hundrastgård - Stockholms stads största? Hundarna verkade också vara vana vid att lyda order och inte som när hundar får gå lösa här i kvarteren.

Hur som helst har jag läst Håkan Juholts sk installationstal. De mest frekventa värdeorden är enligt mitt överslagsomdöme 'frihet' och 'solidaritet'. Men friheten ska tydligen bestämmas av staten, liksom solidariteten. Det är inte frihet! Juholt slänger sig med begreppet frihet som det vore en nyköpt accessoar.

Juholt verkar mest vurma för historien som han understryker med citat från diverse socialdemokratiska ledare. Jag har klippt ur några citat, som givetvis är lösryckta ur sina sammanhang. Jag reflekterar över dem rapsodiskt nedan.

"Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: - människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad."
I sitt sammanhang ställer han planekonomi mot marknadsekonomi. Jag föredrar i alla fall att bli betraktad som människa med mina val på marknaden, före att staten bestämmer vad jag ska tycka, välja eller handla. På något annat sätt kan jag inte tolka 'medborgarskapet'.

"Eller så uppmanas man klämkäckt att starta eget företag – kanske diska på någon krog, men inte som anställd utan som egen företagare med Fskattesedel. Så kringgås både arbetsrätt och kollektivavtal."
Juholt har inte alls förstått poängen med företag. Enda gången han nämner företagande i sitt tal är det på detta sätt. Därmed förringar han alla de människor som brinner för en idé och kämpar för sin försörjning i företagsform. Företagande är inte något som man klämkäckt rekommenderar, utan något som spirar och gror i individens innersta. Som ska vårdas och få blomma ut. Men Juholt skriver smått föraktfullt som om företagsamhet - den yttersta spetsen av individens drivkraft - är ett sätt att kringgå arbetsrätt och kollektivavtal. Juholt tycks ju i alla fall ha förstått att arbetsrätt och kollektivavtal ibland är krångligt och något som man helst vill vara utan i vissa fall, men inte kan, eftersom det finns lagstiftning kring detta.

"Barnfattigdomen är oacceptabel och ovärdig vårt modernt samhälle. Politiken ska kraftsamla för ett omfattande program mot barnfattigdomen, som sträcker sig hela vägen från barnbidrag till fler människor i arbete. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel!"
Självklart är barnfattigdomen oacceptabel och ovärdig. Men märk perspektivet - ovanifrånperspektivet. Juholt nämner inte ett ord om att utbildning är vägen ur fattigdom.

"Segregationen ska bekämpas. Vi ska ägna större energi och kreativitet åt att bryta ner den ojämlikhet som finns i vårt land; mellan stadsdelar, mellan bostadsområden, mellan människor."
Hur då? Med fördelningspolitik som gör människor passiva? Tell me more. Det är inte okej!

"Inte för att det är ekonomiskt försvarbart, utan för att somliga ser det som ideologiskt rätt. Vi ska inte längre äga, bara ägas."
Eh? Juholts "vi" syftar på den offentliga sektorn. Men "vi" i egenskapen politiker är inte främst representanter för politikens egen skull, menar jag, utan för det förtroende som vi fått från väljarna, brukarna. De vill inte vara ägda. Politiken tjänar ju brukarna och nog måste de få möjlighet att äga så mycket som bara är möjligt. Ägande skapar delaktighet. Ägande ger ansvar. Och brukarna äger redan offentlig sektor. Politikerna förvaltar den. Och förnyar den, tänker jag i alla fall.

"...den moderna idén att vissa saker ska skötas utan ekonomisk vinst som främsta drivkraft. Samhället ska sätta gränser för vad som ska vara en medborgerlig rättighet."
Se där ja. Relaterat till mäster Palm som står staty hemma i min hembygd. Staten ska alltså bestämma vad som är en medborgerlig rättighet. Och då kan jag berätta för herr Juholt att samhället ska sätta så få gränser för individen som möjligt. Så länge inte individens frihet inskränks av någon annans friheter. Och där tar lagen vid. För när individen är fri kan han/hon växa och utvecklas. Ofta tillsammans med andra, men även på egen hand. För det är inte så att vi har haft för många som är duktiga i vårt avlånga land, utan problemet har varit att man inte har fått vara duktig, just på grund av det tankearv vi har från Mäster Palm mfl som står staty i fd brukssamhällen.
DN, SvD

Juholt blir bra opposition

Socialdemokraterna har valt en ny partiledare. Håkan Juholt. Bra och befriande. Det finns en möjlighet att återigen få en stark, stabil opposition, som man vet var man har. Som är möjlig för Maud mfl att på ett tydligt sätt möta och vinna över.

Självklart vill jag att Alliansen ska få förnyat förtroende 2014. Målet måste vara gott samarbete och majoritet i riksdagen. Arbetet börjar nu. Idag, faktiskt, i Västra Götaland.

Det är tydligt att Socialdemokraterna väljer att dra åt vänster. I Stockholm markerade man häromsistens i ekonomiutskottet, som är ett utskott till kommunstyrelsen, att man inte tycker att staden speciellt ska rekommendera stadsdelarna att uppmuntra enskilda förskolor att starta på nya ställen. Märkligt. Man markerar än en gång under denna vår mot privat drivna verksamheter. För mig är det självklart att ju mer av vår gemensamma välfärd - som betalas av gemensamma skattemedel - som ägs av andra än stat, kommun eller landsting, desto starkare blir ansvarstagandet och därmed samhället. Men kvalitetskraven, avtalsskrivande och -uppföljning, inspektionen och tillsynen ska ske av det gemensamma. Det är det diskussionen framöver måste handla om. Kvaliteten och kvalitetskontroller i såväl kommunal som privat driven välfärdsverksamhet. Med visionen om ett 100 % privat ägande och utförande. Det om något måste väl vara solidariskt och ge mångfald.

Annie Johansson och Magnus Andersson bloggar också.

Från brukssamhälle till brukarsamhälle

Jag har ögnat igenom Socialdemokraternas valanalys. Det är en rätt tuff kritik inåt - mot alla led. Dock tycks man inte nämna att tidigare ledare, Göran Persson, gick ut och skällde på rörelsen några dagar innan valdagen, vilket givetvis sänkte vallokomotivens auktoritet. Man verkar inte heller nämna turerna kring det rödgröna samarbetet.

Jag väljer att klippa ut några citat som lockar mig till kommentarer. De är ibland ryckta ur kontexten. Analysen är tolkad ur mina ögon, en centerpartists, som bara ser socialdemokratin på håll. Jag gör kommentarerna för att tänka högt och spegla mina tankar i (S)-analysen.

"Den borgerliga regeringen försöker idag stjäla arbetarrörelsens begrepp på olika
områden"
Jag visste inte att arbetarrörelsen hade copyright på några särskilda ord. Det känns ju varken rättvist eller solidariskt i ett varmt samhälle. En studiecirkel i äganderätt rekommenderas.

"Behovet av gemensamma lösningar är enormt."
Ja, behovet av gemensamma lösningar är enormt om man har en enorm skattekista att ösa medel ur. Gruppen föreslår en skattehöjning. Men om man hushållar med skattebetalarnas pengar blir inte tillgången så stor och då finns inte någon möjlighet att vara kreativ att hitta på nya projekt och insatser.

"Klyftorna i Sverige har ökat i trettio års tid, även under socialdemokratiska regeringar. Följden av den ökande ojämlikheten och att allt fler står utanför arbetsmarknaden är att ofriheten breder ut sig i samhället."
Bra insikt att det inte är den borgerliga regeringen som står för arbetslösheten. Dock signaleras någon form av offerkänsla eller passivitet som förklaras med ojämlikhet. Det är ju socialdemokratin i sitt nötskal. Man "fick" ett jobb på bruket. När det gick illa blev man av med det och kunde inte påverka sin situation. I värsta fall slogs hela samhället ut, då det bara funnits en stor arbetsgivare på orten. Hela tänkandet utgick från centralmakten. Därför blev man ett offer för omständigheterna. Men om människor får höra att de inte kan påverka, så gör de ju inte det heller. Jag vill se individen som delaktig i det som händer.

"Individens frihet och utvecklingsmöjligheter är beroende av hur det omgivande samhället ser ut. Dessa samhällsstrukturer kan bara påverkas gemensamt, det vill säga genom demokratin och politiken. Om politiken träder tillbaka blir resultatet inte ökad frihet för den enskilde, utan bara att andra maktgrupper - exempelvis starka ekonomiska intressen - träder in i stället."
Återigen ser vi socialdemokratins behov av kollektivet och klassamhället för att ha en berättigad existens.

"Det bristande förtroendet för socialdemokratins förmåga att skapa full sysselsättning är ett av de viktigaste skälen till att partiet två val i rad tappat stora väljargrupper. Arbetslösheten gör att klyftorna i samhället ökar och dämpar tillväxten, och går därmed emot kärnan i det socialdemokratiska budskapet."
Det ska bli intressant att se vilka lösningar som ges, utom fördelningspolitiska.

"Det behövs en mer rörlig och flexibel arbetsmarknad."
Intressant att citatet hade kunnat komma ur min mun, men lösningarna är diametralt olika. Jag önskar mindre facklig påverkan. S-rapporten önskar mer facklig påverkan, liksom mina S-vänner i Stadshuset gör. Jag menar att vi måste ha brukaren i fokus. S menar att vi måste ha personal i offentlig sektor i fokus. Det ska egentligen inte stå emot varandra, men i debatten och lösningarna gör det det.

"möjligheterna att gå ner i arbetstid under vissa perioder av livet utökas. Möjligheterna för den enskilde att mer aktivt påverka fördelningen av arbetstid behöver också stärkas generellt."
Å ena sidan är ni för rätten till heltid, å andra sidan vill ni ha arbetstidsförkortning. Men menar ni att samhället ska betala det? Det kan inte vara så att samhället ska stå för att någon är ledig en dag i veckan för att gå på målarkurs eller ägna sig åt politisk karriär. Denna tes står också emot den starka föräldraförsäkringen. Eller vill man ha dubbelt upp?

"När kommunal välfärd gör överskott går däremot resurserna undantagslöst tillbaka till verksamheten. För skattebetalaren är det alltså dyrare med privat utförd välfärd än kommunal."
Och när fristående skolor går med vinst går man i taket. Men när offentlig verksamhet går back brukar det inte sägas så mycket.

"I det sammanhanget så vill vi peka på att vårt sätt att ta upp Sverigedemokraterna i valrörelsen kan ha varit kontraproduktivt. Då sa vi att vi som parti aldrig skulle samarbeta med dem, och utmanade de borgerliga att ge samma löfte. Det är visserligen en korrekt linje; vi ska inte samarbeta med detta främlingsfientliga och löntagarfientliga parti. Men utspelet gjorde att SD ytterligare kunde spela på sitt föregivna martyrskap, och det förde dessutom över diskussionen från sakpolitiken till det politiska spelet, d v s till ett vem-tar-vem-spel efter valet. Det hade varit klokare att, om man nu över huvud taget skulle ta upp Sverigedemokraterna i valrörelsen, i så fall inrikta sig på att kritisera dem sakpolitiskt."
Jaa, verkligen Mona Sahlin. Jag ångrar inte den debattartikel i ämnet som jag skrev där jag önskade att Maud Olofsson skulle ta ställning. Men inte hade jag trott att VARJE tal av S-ledaren skulle innehålla en pajkastning och martyrmålning av SD därefter.

"När den dominerande ideologin i ett samhälle dessutom tycks sakna konkurrerande
alternativ tenderar de kritiska samhällsrörelserna att försvagas. Vi får ett till synes
konfliktfritt politiskt tillstånd. De gemensamma visionerna privatiseras – i stället för
allas vår frihet ökar betydelsen av var och ens enskilda (ekonomiska) valfrihet. I ett
sådant läge tappas demokratin på möjligheterna att begränsa eller kringskära
marknaden. Och missnöjet med demokratin leder antingen till framväxten av antidemokratiska rörelser eller att medborgarna struntar i att delta i demokratiarbetet –
de slutar rösta och gå på möten."
Och utan konflikter tycks socialdemokratin ha det svårt. Men de finns ju här inskrivna i citatet ovan. S vill bekämpa marknaden. Men man får det svårt när människor - som utgör marknaden - själva får bestämma. För när du väl fått smak för valfriheten vill du ha mer egenmakt och mer självbestämmande. Det handlar inte om ekonomi att välja vårdcentral eller förskola eller andra utförare. Det handlar om synen på väljarna, medborgarna. De är kompetenta och villiga att välja. Varje individ vet vad som är bäst för honom/henne.
Ja, det är möjligt att medborgarna struntar i att gå på S-möten. Men jag ser ett väldigt engagemang i olika föreningar och kampanjgrupper runtomkring. De är inte antidemokratiska!
Tyvärr ser jag här i det ovanstående citatets passivform något uppgivet och återigen offerstämplat. Det är inte en sådan opposition vi behöver. Vem vill rösta på ett offer?

Sammanfattningsvis ser jag att socialdemokraterna inte har gjort upp med brukssamhället. Mycket har hänt sedan Alliansen tillträdde. Vi lever nu i ett brukarsamhälle med jämförbarhet, ökad tillgänglighet, Lagen om Valfrihet. Vill verkligen Socialdemokraterna vrida tillbaka klockan?

Intressant är att den sista punkten av alla i hela analysen (utom en sidas citat av organisationsutredning) är att NetRoots tillskrivs en stor eloge och ses som ett stort framtidshopp.

SvD, SvD Bloggar gör också: Peter Andersson, Christer Jonsson, Magnus Andersson,

Aftonbladets nyårskampanj mot C

Traditionerna duggar tätt dessa tider. Aftonbladet är sin vana trogen vid årsskiftet. Aftonbladet blåser nämligen i mistluren för att skriva ned Centerpartiet och Maud Olofsson. I år jämför de nya centerpartister med japanska svampar som inte är så lättodlade på dessa breddgrader. Menar att Centerpartiet inte längre representerar någon. Aftonbladet har rätt i att Centerpartiet gick fram i storstäder. Och att Maud Olofsson har förnyat Centerpartiet. Båda dessa teser hänger ihop. Hade inte Maud Olofsson funnits hade vi inte gått fram i Stockholm. Hade vi inte förnyat oss hade vi inte gått fram i Stockholm. Att dra fram gammalt tjafs om Maud Olofssons tid i Hushållningssällskap känns inte relevant i sammanhanget. Man gör det för att skada partiet i en jobbig tid för Socialdemokraterna.

Jag uppfattar att det finns en krismedvetenhet i Centerpartiet. En valanalysgrupp genomför en bred utvärdering. Den leds av Annie Johansson. Ledare ute i landet gör vad som behövs. För underväxtens skull. En hel del kommer nog att hända på stämmorna under våren. För nästan alla företrädare är förnuftiga och ser till partiets bästa före sin egen position.

I Stockholm gick vi mot strömmen genom att normalisera vårt läge till att växa ikapp övriga siffror. De frågor vi driver i Stadshuset och landstinget är typiska centerfrågor: Miljö och företagande. Men vi försöker också driva på riksplanet i olika frågor. Något som uppfattas att vi ställer oss till höger om moderaterna, vilket inte är så svårt i dessa tider.

När medlemmar ansluter sig på löpande band till Stockholmscentern - 62 nya medlemmar i och med valet 2010 - säger de allra flesta att det beror på Centerpartiets politik och/eller Maud Olofsson. De vill diskutera ideologi och liberala reformer. Lösningen ligger inte i att beskylla partiledaren och knoppa av henne. Den viktigaste utmaningen ligger i att formulera en vass politik som rimmar väl med tanken om underifrånperspektivet och tron på individens kraft och förmåga. En politik som bygger på treenigheten människa, marknad och miljö. En politik som resonerar kring friheter. En sådan politik ska inte attrahera varenda medborgare, utan kanske en femtedel av Sveriges befolkning - vår målgrupp. Sedan kan man leta personer som företräder dessa värderingar och idéer. Men att skriva ned Maud Olofsson på Aftonbladets usla sätt handlar bara om att man vill ändra fokus från sossarnas partiledarletande.

Peter Andersson bloggar också. En centerstudent tror att Olofsson är knäckt politiskt.

Jämlikhet inom Broderskapsrörelsen

Per Gudmundson i SvD uppmärksammar att den socialdemokratiska trosrörelsen Broderskap värnar homosexuellas rättigheter i den kristna grenen, men inte i den muslimska.

En jämlikhetsparagraf lyder på ett sätt för kristna socialdemokrater, men på ett annat sätt för muslimska socialdemokrater, som inte tar upp aspekten sexuell läggning för jämlikhetsfrågan. Detta undergräver givetvis trovärdigheten hos rörelsen. Alltid rött, alltid rätt håller med.

Ju mer jag tänker på det, desto viktigare blir det att politik och religion separerar. När jag surfar runt på Broderskapsrörelsens hemsida ser jag att man har en hel valrörelsekampanj (för valet 2010!) kring religiös socialdemokratisk tillhörighet (en för kristna socialdemokrater, en för muslimska socialdemokrater). Partistyrelsen har ett viktigt arbete i att skilja Centerpartiet från kyrkopolitiken med anledning av den motion som skrevs till stämman 2009 och ska utredas.

Goda och onda företag

Två personer debatterar utifrån socialdemokratisk synvinkel idag på Brännpunkt om företagande och näringsliv. Nytt är väl att herrarna - som Ilja Bataljan också uttryckte sig i P1 i somras - vill slopa ett återinförande av förmögenhetsskatten.

Men i vanlig ordning lyckas socialdemokraterna tolka samhället utifrån någon form av sagoperspektiv där det goda står mot det onda och samhället ska agera domare för att avgöra rätt eller fel. I detta fall är de goda företagarna de som ser på företagande som långsiktigt. Johnsson och Elmbrant menar att det finns en god kapitalism som tex utgörs av familjeföretag. De onda är börsklippare och de som då i konsekvensens namn gör snabbare affärer eller kanske säljer ett bolag med en god affärsidé för att man vill gå vidare med andra drömmar eller möjligheter.

Men det här är ju också, liksom LAS och en stelbent arbetsrätt, att låsa fast människor!! Människor kommer anpassa sig efter de lagar och de förmåner som finns. Min far hade aldrig startat egen trädgård, utan brukat mark på Hisingen. Jag hade varit hortonomutbildad perennodlare med sår på händerna, troligen i kompanjonskap med min bror. Det som krävs är att villkoren för företagande generellt förenklas och underlättas. Med lägre arbetsgivar- och egenavgifter. Där man kan göra vinst utan att skatta bort den. Där det är fint att gå med vinst - oavsett bransch eller kön.

Låt varje individ bygga sin dröm! Låt Maud Olofssons och Centerpartiets politik få större utrymme i Sverige så att vi kan konkurrera i en globaliserad värld.

Johan Hedin är lite mer positiv i sitt inlägg.

(S) kluvet i styrning

Att läsa protokoll är inte den roligaste läsningen, men det senaste protokollet från Utbildningsnämnden ger en glimt av socialdemokraternas syn på styrande.

I ärendet angående karriärtjänster för lärare i Stockholm stad menar (S) mfl att "det är märkligt att Skolverket skall besluta över tjänstebeskrivningar i Stockholms stad" med anledning av att "Enligt riksdagens beslut om ny skollag ska legitimerade lärare efter ansökan till statens skolverk kunna utnämnas till lektor om de har avlagt minst licentiatexamen och under fyra år visat på pedagogisk skicklighet. Endast den som av staten utnämns till lektor ska i skolväsendet få benämnas lektor."

Däremot när det handlar om upphandling av vuxenutbildning i en senare punkt ville (S), (MP) och (V) absolut till förfrågningsunderlaget tillföra en klausul om kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor.

Vänsterkartellen i Stockholm vill alltså inte anpassa sig efter lagstiftning, men däremot gärna styra över företagens anställningsvillkor. Något som jag anser hämma lusten att vilja driva företag. Dessutom spär det på misstänksamheten mot företag. 99 % av alla företagare vill göra rätt och göra rätt för sig. Att ha inställningen att alla företagare vill smita undan gynnar inte företagande eller att fler vill ta steget att driva företag.

Jämtin försöker ta tillbaka förbifartsfrågan

Socialdemokraterna börjar vakna till efter valrörelsen. Carin Jämtin (S) skriver idag på DN debatt om Förbifart Stockholm, som bör utvecklas. Hon menar att borgerligheten hårdnackat har nekat att vägen ska gynna kollektivtrafik. Själv föreslår hon tunnelbana mellan Skärholmen och Vällingby. Önskedrömmar som inte ingår i någon form av helhet. Dessutom inte en bra lösning. Tunnelbana är bättre att vi satsar på i andra delar av länet, när vi nu ska investera i en led där man kan dra kollektivtrafikleder samtidigt.

Centerpartiet i Stockholms stad och Stockholms län har en gemensam plattform vad gäller den regionala politiken och där är givetvis trafiken och Förbifart Stockholm en viktig del i en helhet för regionen, vilket Stockholmscentern kämpat för sedan 2005. Den ska vara världens mest miljövänliga led - är vår ambition. Att den ska dras i tunnel är ett steg på vägen.

"Kollektivtrafiken måste också prioriteras när Förbifarten planeras."står det i programmet. Vi vill ha ett särskilt körfält för snabbussar. Infartsparkeringar kan göra att bilister ställer bilen och tar snabbussen, som givetvis går på biogas, vilket gör resan fossilfri - som ju är målet.

Utspelet är säkerligen ett sätt att fjärma sig från Miljöpartiet i eftervalstid, men också ett sätt att försöka så split i Alliansen. Framför allt ett sätt att försöka ta tillbaka frågan. Jämtin blev i våras pressad mellan S-riks och Miljöpartiet lokalt till att svänga i frågan om Förbifart Stockholm. En folkomröstning skulle bli lösningen. Tack för att vi slipper den, väljare! Den nämns dock ej i dagens inlägg...

Jämtin osynliggör helt Centerpartiet i artikeln och riktar in sig på moderaterna. Hon missar helt resonemanget om att det inte är bilarna som är miljöovänliga, utan bränslet de går på. Steg ett är att bygga vägen. Då har vi något som kollektivtrafiken kan gå på. Sedan måste man vara teknikutvecklingsvänlig. Där är det dags för socialdemokraterna att krypa upp ur lövkojan där de befunnit sig med Miljöpartiet senaste mandatperioden. Åtminstone om man med seriositet ska diskutera infrastruktur.

Politiker skapar inte jobb

Jag har sett att sossarna kampanjar för fullt nu med internetreklam. De menar att de varit för tillväxt sedan 1889. (Tillväxt av partiet då kanske...) Undrar om du vill ha ett rikare liv och tänker berätta hur de ska skapa jobben.

Just det, hur sossarna ska skapa jobben. De nämner inte hur de vill skapa jobb för fackombud och i rörelsen, utan det som åsyftas är såklart att man vill investera i och bygga ut den offentliga sektorn. Och där är skiljelinjen mellan de två olika jobblinjerna, som inte är dragna parallellt utan åt varsitt håll. Vänstertrion vill göra investeringar i och satsningar på just den offentliga sektorn, vilket kommer att innebära skattehöjningar. I en youtube-film på sossarnas hemsida ser jag de fyra företrädarna för vänsterfalangen där den yngsta övertygad säger att de nya jobben finns i offentlig sektor. Så var det med den företagssatsningen.

Visst är det viktiga jobb i välfärdssektorn. Lärare, hemtjänstpersonal och sjuksköterskor sliter för andras framtid och hälsa. Men risken är att ju fler personer vi anställer i kommuner och landsting, desto längre från kärnverksamheten kommer vi. Då ska det in extrauppdrag och projekt och nya mål som inte har med kunskaper och hälsa alls att göra. Ju längre från kärnverksamheten man kommer desto sämre resultat. Och när vi sedan vaknar till och börjar skala av verksamhet blir folk arga för att det ska skäras ned. Naturligt nog eftersom personer blir uppsagda. Nej, kommunerna måste bli bättre beställare än att vara utförare.

De nya jobben finns i företagen. Det är inte några riktiga jobb som politiker skapar. Politiken kan ge mer eller mindre goda förutsättningar för företag att skapa jobb. De nya jobben skapas av människor som ser ett behov att fylla, en produkt eller tjänst som kan utveckla eller berika. De nya jobben tillför något. De nya jobben gör att ett företag tar ett steg vidare. För även när det investeras i infrastruktur är det ändå företagaren som står där med ansvaret att vinna en upphandling, att rekrytera lämpliga anställda, att skriva avtal, att leda och planera arbetet, att följa upp, att följa anställningsvillkor och rigida lagar. Staten, kommunen eller landstinget sätter bara upp en plan för vad som ska göras under vilken tid och under vilka kriterier. Sedan betalar staten fakturan och följer upp gentemot planen. Sedan är jobbet slut för företaget. Under tiden har säljavdelningen förhoppningsvis fått nya uppdrag. Men det kommer inte som en kalldusch från arbetsgivaren som kanske bytt politisk inriktning, effektiviserat verksamheten, fått minskat elev- eller patientunderlag eller har fått minskade intäkter i skattkistan.

Jag kan rekommendera Per Ankersjös välskrivna veckokrönika med anledning av sossarnas icketal om hur investeringssatsningarna ska finansieras.

Vill (S) ha en Saab-minister eller?

Maud Olofsson är på semester i Sydafrika, vilket oroar GT och Expressen, men även facket i Trollhättan och ett antal socialdemokratiska bloggare. Självklart vill man byta fokus. Ankersjö kallar det klokt nog negative campaigning av (S). Redan sedan valvinsten 2006 har den socialdemokratiska partiapparaten i Västerbotten systematiskt skrivit insändare och anfört kritik mot Olofsson lokalt. De senaste månaderna har det övergått till en nationell kampanj.


Olofsson har varit vid flertalet tillfällen i Trollhättan. Hon har klokt nog delegerat processen till en departementssekreterare. Är det något konstigt med det? Vad ska hon göra? Sitta och hålla handen? Släppa allt annat? Dutta här och där? Ta tillbaka initiativet? Det är inte något bra ledarskap. Men det verkar (S) förespråka. Olofsson har en övergripande roll med ansvar för fler frågor. Hon är inte Saab-minister. Eller är det möjligen så att S-rörelsen inte vet vem de ska skylla på om de sista ansträngningarna inte går i lås? Typisk dubbelbestraffning. Om Olofsson är med får hon bära hundhuvudet. Om hon inte är med gör hon också fel eftersom hon då "smiter". Från vad? Staten kan inte äga bilfabriker. Det påminner om kommunismen och den trodde jag föll i Europa för tjugo år sedan.

Självklart - med respekt för alla anställda - måste man få ett besked på SAAB. Detta vakuum i kombination med den negativa speglingen i media är säkert inte nyttigt, utan folk vill gå vidare och söka nya lösningar. Antingen jobba kvar och utveckla företaget och dess produkter. Eller starta företag, hitta nytt jobb eller omskola sig. (S) vill att planen ska komma uppifrån. Vilken egenmakt är det? En oförskämd syn på vuxna individer, menar jag. Folk vill skapa sina egna liv.

Men jag tror inte de blir gladare om Maud Olofsson är den som ger beskedet. Det är väl bättre att hon får en välförtjänt semester och kan komma hem utvilad med nya idéer kring nyföretagande, företagares villkor och entreprenörskap - som kan leda Sverige in i framtiden med nya tjänster och produkter.
Pettersson, Tornberg, Prärietankar bloggar också.

Dubbelmoral hos sossarna

S-kongressen pågår. Sahlin pratar företag utan att ha förstått villkoren. Jämtin ser vinster i företag som ett hot. Istället för att se välfärdsföretagen som likvärdiga med offentlig sektor skriver man ned dem i programmet ”Solidaritet och ansvar för verksamheten”: De är ett alternativ och ett komplement.

Vinst i välfärdsföretag måste ses som något positivt, menar jag. Allt annat är planekonomi. Alla företag måste få vara lika självständiga som den socialdemokratiska koncernen. Allt annat är dubbelmoral.
Vinsten är en drivkraft för företagsägarna, en säkerhet inför något oförutsett och en möjlighet att växa. Det är att värna kontinuiteten och säkra kvaliteten inför brukarna. Ett företag har inte möjlighet att höja någon skatt om man ena året förlorar kunder eller tar ansvar för anställda.

Välfärdsföretagarna förnyar sig, producerar mer och ger bättre välfärd för brukarna. Kvaliteten kan vara nog så bra, även om man går med vinst. Det visar bland annat alla de fristående skolor i Stockholm som tillsammans har högre måluppfyllelse än de kommunala grundskolorna har i genomsnitt. Men den socialdemokratiska ledningen skriver i häfte G att ”Privatiseringen får inte bli ett självändamål och vinstintresset får aldrig vara styrande över kvaliteten.”, vilket jag menar misstänkliggör företagare generellt och i synnerhet välfärdsföretagare. Det är allvarligt att politiska partier försöker skriva ned Sveriges hjältar; de som finansierar sin och andras löner tack vare idéer, engagemang och tid. Och dessutom betalar moms och arbetsgivaravgift.

Jag anser att det egna ägandet ger en extra ansvarskänsla hos individer. Politiker ska inte bestämma vad vinstpengarna ska användas till. När en SSU:are säljer en Kombolott till en socialdemokrat och han/hon vinner kan ingen annan bestämma hur vinsten ska förbrukas. På samma sätt som det måste vara upp till (S)-ledningen att bestämma vad man vill bjuda på under partibanketten eller om man avsätter pengar till en valfond, samt hur den används. Det är upp till ert parti och era ägare dvs era medlemmar. På samma sätt är det upp till företagsägarna att bestämma över en vinst. Liksom väljaren lägger en röst för att ge (S) sitt förtroende kan en brukare välja en vårdcentral. Är man missnöjd byter man vårdcentral. Eller parti.

Att (S)-koncernen, som man kallar sig i verksamhets- och förvaltningsberättelsen, med dotterföretag gick (såvitt jag kan utläsa) med vinst 2007 så att man kunde avsätta 174 miljoner i dispositioner, (vilket redovisas på s 69), har 120 miljoner i kassa och bank är medlemmarnas sak. Att partistyrelsen väljer att göra en avsättning så att man visar ett minusresultat på trettiotretusen är medlemmarnas sak. Att (S)-koncernen 2007 också gör ett plus på 122 miljoner i realisationsvinst på andelar i dotterföretag (såvitt jag kan förstå) spelar inte mig någon roll. Grattis – ni gjorde bra placeringar, säger jag! Att ni 2008 fick 14 miljoner kronor i anslag från fackföreningsrörelsen, varav 6 miljoner kronor från LO rör mig inte i ryggen. Jag har aldrig varit medlem i något fack. Att ni 2008 i den förtroendevalda ledningen hade en kvinna och tre män och i styrelsen inklusive VD hade tretton män och åtta kvinnor får mig att förstå att kvotering är angeläget. Slutligen; att ingen av de 57,5 centralt tillsvidareanställda var under 29 år får mig att inse att frågan om LAS inte är aktuell för debatt i partiet. Men det är er politik som ni är ansvariga för. Inse att välfärdsföretagarnas arbete är likvärdigt med den offentliga sektorns. Och att en vinst de lyckas göra beror på idogt arbete, goda idéer och väl använda pengar. Då måste de också få bestämma vad vinsten ska användas till. Precis som ni gör, för skattebetalarnas pengar. Allt annat är missunnsamhet, bevis på jante-lag och en otrolig dubbelmoral.

Maud Olofsson skriver på Newsmill att den rödgröna jobbpolitiken leder till 140 000 färre jobb. Ankersjö, Svanberg, Ottosson, Hellberg, Bengtsson, Pettersson bloggar också.

(S)luta hacka på välfärdsentreprenörer

Skolborgarrådet Lotta Edholm besvarar idag Carin Jämtins och Roger Mogerts fredagsinlägg med skärpa om deras hemmasnickrade statistik. Jag bloggade om detta i fredags. Edholm gör rätt i att se niondeklassarnas meritvärde för samtliga huvudmän som en helhet, enligt Skolverkets statistik, nämligen 225,4 poäng, vilket också gör att genomsnittsvärdet stiger tack vare de fristående skolorna. I vår skolpolitik måste vi sätta eleverna i fokus, inte vilken skolform de och deras föräldrar väljer. Kommunerna måste alltid anpassa antalet platser till hur många som väljer den kommunala verksamheten. Därför måste också socialdemokraterna inse att vinstmöjligheten för välfärdsentreprenörer är en förutsättning att göra nya investeringar i form av renoveringar och lokalsatsningar, men också att ha möjlighet att extraanställa vid behov, spara pengar för att ägaren ska kunna ta ut lön vid sämre tider eller kunna ge pedagoger bonus eller bygga en ny skola. Ja, allt som företagare i andra branscher ges möjlighet till tack vare vanliga icke-planekonomiska principer. Eftersom det är ett personligt risktagande att vara företagare där man går in med privat tid, engagemang, kunskap, kontaktnät måste det finnas en drivkraft. Det finns inte något (s)kyddsnät i form av rörelsen som sluter upp under en företagare när man gjort minus i partikassan eller ett dåligt valresultat. Så nu hoppas jag att (S) ser sanningen i vitögat och slutar hacka på välfärdsentreprenörerna, när de faktiskt gör ett riktigt bra jobb och drar upp meritvärdet för Stockholms invånare. Eller är det helt enkelt så att jante-lagen är för stark inom (S)?

S och SD kluvna till varandra

Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna i Trelleborg. Erixon har läst Sydsvenska dagbladets ledare och refererar att det gäller samverkan kring ett beslut om att införa måltidsavgifter i gymnasieskolan. S har alltså samarbetat med SD i överklagande och skrivningar. SD är ju etablerade i Skåne. Risken är just om SD kommer in att debattnivån förändras och sänks. En annan risk är att deras politik betraktas som rumsren, trots främlingsfientlighet, homofobi och muslimhets. I kyrkomötet vill väljare ha det så. Demokratiska val ska respekteras. Men Centerpartiet ska inte sitta i regering med Sverigedemokraterna eller göra sig beroende av en regering de stödjer. Hur skulle det se ut? Ha Andreas Carlgren som miljöminister med Jimmie Åkesson vid sidan om som kulturminister. Han kan ju inte ens förklara vad det svenska kulturarvet är. Ha Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister och Kent Ekroth vid sidan om som biståndsminister. Han som inte respekterar människor med andra religioner. Aldrig. Människor har lika värde och rättigheter. Kent och Jimmie också, men inte i en regering med C eller som vågmästarroll.

Mona Sahlins uttalande om icke-samarbete var i alla fall inte förankrat. Det var uppenbart inte heller verklighetsförankrat om nu samarbete förekommer på sina håll. Vilket tyvärr nog gynnar SD i långa loppet.

SD:s partiledare har sagt att han ser socialdemokraterna som huvudmotståndare, enligt Lodenius och Wingborg i "Ta debatten med Sverigedemokraterna". Men samtidigt talar de om folkhemmet, menar att Per-Albin Hansson hade varit Sverigedemokrat om han levat, samt att de försöker få socialdemokratiska väljare som är pensionärer och arbetare till sig. SD har uppenbarligen en kluven roll till S, liksom även S verkar ha till SD, såväl på gräsrots- som toppnivå, från och med nu. Ingen kommentar från Sahlin på s-sidan, men uppenbarligen ska de ha kongress om en månad. Det är tydligen jobben i fokus. Men jag hoppas att s-väljarna inser att för jobb, jobb, riktiga jobb krävs en politik som gynnar tillväxt och företagande. Dvs Centerpartiets politik.
Per, Ingrid, Stina, Annie, Johan, Johan, Anders bloggar.