Människors egna val skapar hälsa

Livsmedelsverkets generaldirektör skriver idag på DN debatt om människors matvanor: Dåliga matvanor hotar den svenska folkhälsan

Jag är nästan allergisk mot ordet folkhälsa, som jag anser representerar ett uppifrånperspektiv. Ordet signalerar att någon med makt ska organisera hälsa hos folket. Men hälsa kommer inifrån varje individ. Hälsa uppstår när du tar ansvar genom att äta bra, motionera bra och sova bra. Svårare än så är det inte. Ibland har någon otur och blir sjuk; fysiskt eller psykiskt. Då måste man givetvis få vård och stöttning i den grad som behövs från det offentliga.

Självklart måste det finnas en samhällelig infrastruktur för att kunna upprätthålla sin hälsa i form av tillgängliga cykelbanor, naturreservat, joggingstigar, idrottshallar att hyra för sportutövande osv. Vem som helst förstår att en människa som cyklar till och från jobbet fem dagar i veckan har bättre kondition än en person som alltid tar tunnelbanan och aldrig tränar. Men valet är den enskildes.

Att barn och ungdomar dricker fyra liter läsk i veckan är ett stort problem. Men inte för oss politiker, utan för barnens föräldrar som grundlägger och uppmuntrar barnens vanor, dels vad de dricker, dels vad de köper för veckopengen. Det finns en massa information om vad som är nyttigt eller onyttigt i samhället. Men ansvaret att leva sunt eller osunt måste bottna i människors egna val. Självklart kan det sitta på sin plats att informera föräldrar om kostråd i samband med barnavårdscentralbesök och tandläkarbesök, men om nu människor vill äta lite mer smör för att det är gott och konsekvensen blir att man lever ett år mindre - vari ligger problemet när människor njuter av smörstekta kantareller?

Det finns tillfällen i livet då ohälsa uppstår. Då söker man vård. Så är det även i fall när människor lider av fetma eller dylikt. Visst kan information som förebygger diabetes sitta på sin plats. Men nog är det viktigare att se över vad som säljs i elev- eller sjukhuscafeterian än att sockerskrämmas.

Generaldirektörens artikel är ett exempel på vad det offentliga inte ska syssla med, nämligen att moralisera över människors livsstil. Artikeln är också mycket motsägelsefull. Å ena sidan noteras att sju av tio äter för lite fisk för att må bra, å andra sidan konstateras att kvinnors fisk- och skaldjurskonsumtion har ökat med 30 % och männens med 60 %.

När det gäller det offentligas roll i matfrågan är det av stor betydelse att mat som serveras på förskolor, skolor, inom vård och äldreomsorg håller en hög kvalitet. Den ska vara god, näringsrik och lockande att äta. Livsmedelsverkets livsmedelsinspektion/-kontroller är mycket viktigare än att moralisera över folks privata mathållning.

Måltiden i offentlig sektor viktig

Hanne Kjöller skriver idag om den gemensamma måltidens betydelse i vård, skola, omsorg. Hon slår huvudet på spiken då hon konstaterar att kommuner sparar i överdrift på det dagliga mötet vid matbordet, medan vi i dagarna förfasas över lyxrepresentationer och mer extraordinära utsvävningar i statens namn.

Min erfarenhet är att reglerna tolkas på olika sätt på olika skolor. På ett ställe måste personalen betala lunchen och ändå utföra arbete i samband med måltiden. På en annan skola blir personal som får äta gratis vid pedagogiska måltider utvalda, medan deras kollegor får betala och därför låter bli och sitter i personalrummet med egenhavd matsäck. Relationerna till eleverna blir något märkliga där lärarna som äter gratis vissa dagar lätt blir tjat-pellar och har en drös konflikter att rapportera vidare till de personalrumsrastande lärarna. På andra håll ser man genom fingrarna och låter alla lärare äta gratis eller till en billig penning för att de ska vara med och hjälpa till i matsalen, där lunchen blir en värdefull stund att knyta relationer till elever.

Många är de fina minnen från förtroliga och intressanta samtal med elever i skolmatsalen. Salladsbordet erbjöd alltid diverse röror och salladsblandningar från olika kulturer som fanns representerade i bespisningspersonalstyrkan.

Tyvärr är minnena från konflikter i samband med lunchen också ett antal. När undervisningsschemat inte överensstämmer med matsalsschemat måste elever avvisas eller det blir överfullt vissa tider och maten räcker inte till, vilket leder till konflikter. Utan mat i magen är det lätt att bli grinig och orkeslös. Organisationen kring skolmåltiderna är viktig och betydelsefull för en helhetsupplevelse.

I Stockholm ser villkoren ut på de olika skolorna, har jag fått som svar på frågan om hur de pedagogiska måltiderna ser ut. Mycket har skett sedan Alliansen tillträdde 2007. På riksnivå har skollagen skärpts vad gäller näringsriktighet. Riktlinjer och allmänna råd har utfärdats. I Stockholm har också ett arbete inletts. Kostchefer har tillsatts. En utbildningsinsats för personal har skett. Viktigt är att riktlinjerna för kost som antogs av Utbildningsnämnden i våras följs. Tyvärr har inte dessa lagts ut på nätet än. Det är av betydelse att stunden vid matbordet blir rofylld och ger möjlighet till rekreation och trevliga samtal - för var och en av de 65 000 unga som serveras skolmat varje dag i staden.

Äldreförvaltningen i Stockholm har haft riktlinjer för kost inom äldreomsorgen sedan 2008. Våra vänner i landstinget har en genomtänkt vision för måltidssituationen. Värd att läsa för varje politiker!

Här i Bromma ser vi till att det blir ett tillagningskök vid Mälarbacken, så att de äldre även där får närlagad mat. Som centerpartist brinner jag givetvis för kvalitet kring den gemensamma måltiden.

Här bjuder jag på ett foto från en av sommarens middagar här hemma. En rumänsk potatissallad som vi utifrån svärmors recept ibland gör när vi umgås med andra. Ingen kan göra dressingen som svärmor kan, men vi andra försöker vårt bästa. Salladen serveras här i en vacker keramikskål som vi fick av goda vänner på bröllopsdagen 2005, med uppläggningssked som jag fick när jag tog min lärarexamen.

Från råvara till god mat i skolan

Idag hade jag förmånen att delta i ett seminarium arrangerat av Hushållningssällskapet och MittKök, den sk Sverigeresan. Många intressanta talare gav exempel på hur man lyckas med god upphandling och att förverkliga visionen för Matlandet Sverige. I slutet av dagen deltog jag i en paneldebatt bestående av politiker som arbetar med matfrågan på olika sätt.

Det sker en hel del på matfronten när Centerpartiet finns med i politiska organ. I budgeten för 2012 för Stockholm stad poängteras att Stockholm ska vara en föregångskommun där elever och personal vet att de får en god, näringsrik och säker mat.

I Stockholm slogs i våras fast i miljöprogrammet att minst 25 % av andelen mat ska vara ekologisk, samt att man ska följa Miljöstyrningsrådets riktlinjer i och med alla upphandlingar.

I Utbildningsnämnden antogs i april i år äntligen riktlinjer för skolmåltider. Där anges att råvarorna ska vara säsongsanpassade, att varje skola ska ha ett matråd, samt att det alltid ska finnas två rätter att välja mellan i skolrestaurangerna. Det är en bra start och uppföljningsbiten blir viktig på politisk nivå där brukarundersökningar med nöjdhetsmätningar måste följas på både skol- och kommunnivå.

Vad gäller arbetet i Bromma stadsdelsnämnd fick jag ännu mer energi till att ta reda på vilka förskolekök som har tillagnings- respektive mottagningskök och vad som krävs för att få en bättre kvalitet på förskolematen.

Skolmåltiden är en viktig upplevelse som ger vila, kraft och energi inför resten av skoldagen. Det är också ett sätt att lära sig umgås och att möta nya eller traditionella maträtter. För en del ungdomar är skolmåltiden det enda lagade mål mat de äter om dagen. Det är viktigt att kvaliteten på måltid och upplevelse är hög i fvåra förskolor och skolor.