Centerbudgeten andas grönska

I veckan presenterades Centerpartiets budget för stadsfullmäktige i Stockholm. Per Ankersjö refererar den på sin blogg. Det är ett fantastiskt språk som den är skriven med. Vad sägs om att "parkerna är Stockholms gröna guld" eller "Stockholmare som behöver bilen ska inte mobbas utan erbjudas attraktiva alternativ" och vackrast är nog: "Centerpartiet vill bygga Stockholm som en grön metropol. En stad med utmanande arkitektur, en stad som snarare ger en kärleksfull blinkning åt gammal bebyggelse snarare än låter den undertrycka 2000-talets skapandekraft och uttryck." Förslaget om gröna infartsparkeringar är bra och användbart för ytterortsbefolkningen, men kommer oss som bor vid stora vägar som leder in mot city till del i form av mindre trafik. Nu är det bara att avvakta budgetdebatten 12-13 november som jag säkert delvis kommer att följa via webben. Sedan kommer verksamhetsplanerna för de olika nämnderna antas i slutet av november. Då beror det på vilka förslag majoriteten har anammat. Förra året tog de förslaget om kostchefer rätt av.
Gustav bloggar också.

Facket fastnar i formen

Metta Fjelkner sätter sig i knät på Folkpartiet och önskar en statlig skola. Tron på staten och det statliga perspektivet är stor. Det är klart att det gynnar facket om skolan är statlig. Hela perspektivet i artikeln är von oben. Jag blir nästan förolämpad när hon skriver att skolor misslyckas igen och igen. Återigen drar fack liksom vänsterfalang snabba slutsatser om att kvalitet har med antalet kronor och ören att göra. I vilken forskning finns den relationen? Hon glömmer de framgångsfaktorer som forskningen på senaste år anger som viktiga: Ett tydligt ledarskap med positiva, höga förväntningar. Lärare med goda ämneskunskaper, social kompetens och tydligt ledarskap med positiva, höga förväntningar. Dessa lärare går varken att klona eller deportera. Nej, låt expertlärare turnera i landet för att observera och kalibrera undervisningen dvs föra över kunskaper. Öppna upp klassrummen och låt kollegor auskultera hos varandra. Det är faktiskt när lärarutbildningen är slut som det livslånga lärarlärandet börjar. Det är inget att hymla med att man som lärare inte är fullfjädrad när utbildningen är slut. Man lär sig om grupprocesser, sitt ämne och utvecklar didaktik dagligen. Låt oss inte fastna i snack om pengar och former. Det är skolan alltför viktig för. Mer betydelsefullt är att fokusera vilket innehåll alla elever ska ha med sig då de lämnar nio års grundskola, samt att ge rektorer förutsättningar att kunna ge eleverna en god undervisning där de når målen. jj.n bloggar

Dubbelmoral hos sossarna

S-kongressen pågår. Sahlin pratar företag utan att ha förstått villkoren. Jämtin ser vinster i företag som ett hot. Istället för att se välfärdsföretagen som likvärdiga med offentlig sektor skriver man ned dem i programmet ”Solidaritet och ansvar för verksamheten”: De är ett alternativ och ett komplement.

Vinst i välfärdsföretag måste ses som något positivt, menar jag. Allt annat är planekonomi. Alla företag måste få vara lika självständiga som den socialdemokratiska koncernen. Allt annat är dubbelmoral.
Vinsten är en drivkraft för företagsägarna, en säkerhet inför något oförutsett och en möjlighet att växa. Det är att värna kontinuiteten och säkra kvaliteten inför brukarna. Ett företag har inte möjlighet att höja någon skatt om man ena året förlorar kunder eller tar ansvar för anställda.

Välfärdsföretagarna förnyar sig, producerar mer och ger bättre välfärd för brukarna. Kvaliteten kan vara nog så bra, även om man går med vinst. Det visar bland annat alla de fristående skolor i Stockholm som tillsammans har högre måluppfyllelse än de kommunala grundskolorna har i genomsnitt. Men den socialdemokratiska ledningen skriver i häfte G att ”Privatiseringen får inte bli ett självändamål och vinstintresset får aldrig vara styrande över kvaliteten.”, vilket jag menar misstänkliggör företagare generellt och i synnerhet välfärdsföretagare. Det är allvarligt att politiska partier försöker skriva ned Sveriges hjältar; de som finansierar sin och andras löner tack vare idéer, engagemang och tid. Och dessutom betalar moms och arbetsgivaravgift.

Jag anser att det egna ägandet ger en extra ansvarskänsla hos individer. Politiker ska inte bestämma vad vinstpengarna ska användas till. När en SSU:are säljer en Kombolott till en socialdemokrat och han/hon vinner kan ingen annan bestämma hur vinsten ska förbrukas. På samma sätt som det måste vara upp till (S)-ledningen att bestämma vad man vill bjuda på under partibanketten eller om man avsätter pengar till en valfond, samt hur den används. Det är upp till ert parti och era ägare dvs era medlemmar. På samma sätt är det upp till företagsägarna att bestämma över en vinst. Liksom väljaren lägger en röst för att ge (S) sitt förtroende kan en brukare välja en vårdcentral. Är man missnöjd byter man vårdcentral. Eller parti.

Att (S)-koncernen, som man kallar sig i verksamhets- och förvaltningsberättelsen, med dotterföretag gick (såvitt jag kan utläsa) med vinst 2007 så att man kunde avsätta 174 miljoner i dispositioner, (vilket redovisas på s 69), har 120 miljoner i kassa och bank är medlemmarnas sak. Att partistyrelsen väljer att göra en avsättning så att man visar ett minusresultat på trettiotretusen är medlemmarnas sak. Att (S)-koncernen 2007 också gör ett plus på 122 miljoner i realisationsvinst på andelar i dotterföretag (såvitt jag kan förstå) spelar inte mig någon roll. Grattis – ni gjorde bra placeringar, säger jag! Att ni 2008 fick 14 miljoner kronor i anslag från fackföreningsrörelsen, varav 6 miljoner kronor från LO rör mig inte i ryggen. Jag har aldrig varit medlem i något fack. Att ni 2008 i den förtroendevalda ledningen hade en kvinna och tre män och i styrelsen inklusive VD hade tretton män och åtta kvinnor får mig att förstå att kvotering är angeläget. Slutligen; att ingen av de 57,5 centralt tillsvidareanställda var under 29 år får mig att inse att frågan om LAS inte är aktuell för debatt i partiet. Men det är er politik som ni är ansvariga för. Inse att välfärdsföretagarnas arbete är likvärdigt med den offentliga sektorns. Och att en vinst de lyckas göra beror på idogt arbete, goda idéer och väl använda pengar. Då måste de också få bestämma vad vinsten ska användas till. Precis som ni gör, för skattebetalarnas pengar. Allt annat är missunnsamhet, bevis på jante-lag och en otrolig dubbelmoral.

Maud Olofsson skriver på Newsmill att den rödgröna jobbpolitiken leder till 140 000 färre jobb. Ankersjö, Svanberg, Ottosson, Hellberg, Bengtsson, Pettersson bloggar också.

Miljöpartiet svävar på målet

Miljöpartiet ska satsa på småföretag. Bra att de kommit till insikt. Men metoderna är fel. De ska sänka arbetsgivaravgiften med 10 % för småföretag och finansierar det med att ta bort Alliansens sänkta arbetsgivaravgift för 18-25-åringar, läser jag på sida 60 i mp-budgeten. Istället vill man ge stöd, satsa på utbildning och arbetsgivaravgiftsubventionera långtidsarbetslösa ungdomar. Inga riktiga jobb alltså. Två varianter av friåret förekommer också. Det jag inte förstår av förslaget är deras skrivning: "...soloföretagare får en nedsättning så att de endast betalar en ålderspensionsavgift, drygt 10 procent av lönen, för den första anställda under det första året." Jag förstår inte om man menar den första medarbetaren eller när man tar ut egen lön ur företaget. Men som vanligt gäller jante-lagen för de rödgröna. Risken är att de små företagen kommer att förbli små. Och vad får företagaren göra med de pengar han/hon tjänar på den subventionerade arbetsgivaravgiften? Den största oklarheten är nämligen hur Miljöpartiet ställer sig till vinstfrågan i välfärdsföretag, vilket inte nämns varken i artikeln eller i budgeten (varken under vård eller skola - men upplys mig om jag skummat dåligt. Ordet friskola nämns inte heller en gång i skoltexten. I SvD-artikeln får jag svaret: "Det behövs fler entreprenörer inom den offentliga sektorn." Okej. Alltså inte i konkurrens till den offentliga sektorn, utan de ska hålla sig innanför ramarna, inom kommunal och landstingsverksamhet. Man ska istället stödja människor som vill förändra och utveckla den kommunala verksamheten. Det kanske är en lagom formulering för att inte fucka upp med fack och sossar. Kom ihåg att Miljöpartiet är emot Förbifart Stockholm, att skrota LAS och oftast röstar med V och S här i Stockholm, åtminstone i Utbildningsnämnden.

Hedin och Ankersjö bloggar också.

Vilken vision och intention har Lundkvist?

Det finns en centerpartist som just nu reflekterar mycket över islam och homosexuellas rättigheter, Stefan. Jag är osäker på om Stefan gör det för att provocera eller för att han verkligen tycker som han skriver: Kyrkomötets beslut om vigselrätt för samkönade är ogenomtänkt, Jimmie Åkessons artikel om muslimer var harmlös, burka och niqab är extremt, Reinfeldt inskränker yttrandefriheten när han säger att Åkessons artikel är rasistisk.

Jag brukar ta folk på allvar och väljer det även här. Han skriver dessutom att han stödjer Frimodig kyrka, som jag uppfattar det även i beslutet om könsneutrala vigslar.

Det senaste inlägget handlar om Gaybröllop i moskén. Lundkvist har tagit ett klipp från Youtube som visar på muslimsk demografi i Frankrike, Tyskland och Canada. Filmen går ut på att nativiteten är låg i de europeiska länderna och att vi är i behov av invandring. Gott. Inte tänker jag föda på beställning. Men hotet i filmen är ju då att just familjer som utövar islam har ett högt födseltal. Slutsatsen blir att Frankrike ska bli en islamsk stat. För det första, Stefan, folkbokförs inte människor utifrån sin religiösa tillhörighet. För det andra, har staten och kyrkan inte mycket med varandra att göra, och mindre ska det bli när vi tio år efter separationen får skilsmässan att helt träda i kraft. Gaybröllop i moskén måste ju de som är medlemmar i moskén fatta beslut om. Vilken politiker har tvingat kyrkan att fatta beslutet? Sex biskopar röstade emot beslutet, men tack och lov röstade kyrkomötesdelegaterna för. Jag hade velat gå längre, men anser att detta är en bra första kompromiss. För det tredje undrar jag vad du har för problem med principen om människors lika värde och rättigheter. Du gick ju också på stämman upp i debatten kring huruvida vi skulle fatta beslut om att ställa oss utanför en regering som gör sig beroende av främlingsfientliga partier eller ej. Du menade ju att Sverigedemokraterna inte solklart kan ses som främlingsfientliga. För oss andra centerpartister är frågan klockren. Jag och många med mig känner oss kränkta å våra muslimska vänners och kollegors vägnar. För mig är det inte ett problem om Stockholm skulle bestå av hälften kristna och hälften muslimer. I min vision råder nämligen religionsfrihet där religioner kan leva sida vid sida. I min vision är religionen något privat, som inte är politiserat i ett sekulärt samhälle. I min vision kan individen ta ansvar för sig själv och andra. För min del blir det ett barn, som jag kan ta hand om och hinner älska och upfostra. Men jag kan inte kräva av honom att han ska ta hand om mig när jag blir gammal. Jag vill kunna betala för tjänster inom äldrevården. Då krävs det arbetskraft där. Det spelar ingen roll för mig om hon har slöja eller han har radband. Det viktiga är bemötandet och kvaliteten i verksamheten. Är du medveten om hur du uppfattas när du stödjer de främlingsfientliga? Jag skulle önska att se din vision för Sverige. Lagstiftning om två barn per familj? Eller ser du äktenskapet som en funktion för att hålla uppe barnafödandet? Menar du att vi andra ropar "VARG" när vi kritiserar SD? Vilken intention har du när du stödjer de som inte värnar människors lika värde och rättigheter?

Min blogg

Jag är medveten om att det står att jag vill till kyrkomötet på min blogg och att det uppfattas som om jag liksom slickar såren efter nederlaget, men faktum är att här i stugan skrivs det texter till en makeover av bloggen, som kommer i sinom tid. I övrigt är det planering av certifierad valarbetar-kurs, rundringning till nya medlemmar och sammanställning efter ny-medlems-kursen i förra veckan. Jag har också skrivit skoltexten till Centerpartiets budget som presenteras i nästa vecka. Tack för det Per och Lukas :) Min valplan är än så länge ett levande dokument och jag skriver artiklar utifrån den. En lunch med annan och annan företagskunnig då och då hinns också med, vilket ger input såklart.

Min man upplyste mig om att jag skrivit här att jag bara ska blogga mån-tors. Så trött var jag. Jag menade ju tvärtom. Min intention är att främst blogga fre-sön eftersom jag jobbar ganska långa dagar mån-tors och ibland har förmånen att delta i möten på vardagskvällar. Men det är väl ingen idé att säga så mycket. Bloggen lever liksom sitt eget liv.

Politik i praktiken

Idag var det Utbildningsnämnd. Jag la ett ersättaryttrande om en remiss. Ang skolinspektörernas rapport lade vi i (C), (KD), (FP) och (M) ett gemensamt uttalande om att mycket är bra, men att man måste ta tag i den ogiltiga frånvaron med skärpa samt att ta tillvara nyanländas förkunskaper, vilka de snabbt ska få sätta svenska ord på. Vi gav också förvaltningen i uppdrag att överklaga länsrättens beslut om att avslå nedslag från Datainspektionen om kameraövervakning på Ross Tensta gymnasium och Bromma gymnasium. Till detta lades, på mitt initiativ, ett uttalande som vi har lagt tidigare. Det lyder: "Övervakningskameror har visat sig vara en betydelsefull åtgärd för att öka tryggheten på våra skolor. En noggrann avvägning mellan behovet av övervakning och elevernas och personalens integritet måste alltid ligga bakom behovet och bruket av varje enskild kamera. Det är också mycket angeläget att de som vistas på skolan informeras om den övervakning som sker. Skolan bör också regelbundet ompröva behovet av de kameror som finns uppsatta på skolan, eftersom detta kan förändras över tid. Avslutningsvis vill vi understryka att rektor är den person som på varje enkild skola är bäst lämpad att avgöra behovet och bruket av övervakningskameror. Beslut om att införa kameror fattas av rektor men ska föregås av dialog med elever och personal."

CUF inspirerar

Ikväll hann jag titta in en snabb stund hos CUF i Stockholm. De hade stämma, som precis var avslutad. Simon Lundberg som är nyvald ordförande är intresserad av skolfrågor, vilket låter lovande. Tobias Gillberg, vice ordförande kampanjar stort inför att hamna på landstingslistan. Annika Ivarsson som sitter för CUF i nomineringskommittén berättade om det arbetet. Vi behöver en massa ungdomar som vill skrota LAS på listorna! Dessutom mötte jag en brommatjej och min mentor Elias som ska lära mig allt om Twitter. Jag är mest nyfiken på vad Tinyurl är :) Coolast är att CUF ska ha CUF-stämma i Stockholm våren 2010. Det är Kristi Himmelfärds-helgen, så då får vi partister boka in oss för att stå i garderober och nattcaféer eller städa när ungdomarna har debatterat klart.

Utbildning på likvärdiga villkor

Idag var det presidie- och förvaltningschefsträff för samtliga utbildningsnämnder i Stockholms län. Jag var inbjuden, men kunde tyvärr inte närvara. Det som stod på agendan var en gemensam gymnasieregion här i Stockholm. Det finns ett avtal mellan kommuner (utom Stockholms stad) i Stockholms län om att ta emot sökande elever på lika villkor. I praktiken betyder det att även stockholmsungdomarna har möjlighet att söka till populära gymnasieskolor i andra kommuner. Eftersom inte Stockholm tar emot elever från andra kommuner på lika villkor har alltså stockholmsungdomarna inte kunnat få total valfrihet. Centerpartiet är det enda parti i Utbildningsnämnden i Stockholms stad som vill ha öppenhet gentemot övriga kommuner och alltså underteckna avtalet. Nu vet jag inte vad som sades på mötet, men jag hoppas att kloka tankar väcktes så att det blir utbildning på likvärdiga villkor. Var det inte det Björklund också ville ha? Jag har bloggat tidigare. och ännu tidigare. Jag har lyft det i Utbildningsnämnden och i KSL.

Maud Olofsson är tydlig

Igår kväll ringde SVT till mig för att fråga vad jag tyckte om Sverigedemokraterna och hur man ska förhålla sig till dem om de skulle komma in i riksdagen. Jag hade då ingen aning om den artikel som skulle föranleda att Maud Olofsson tog debatten för människors lika värde och rättigheter i SVT1 och som idag sågas av imam Abd al Haqq Kielan. Jag sa att det är en hypotetisk icke-fråga eftersom Alliansen söker stöd för förnyat förtroende som egen majoritet. Det kändes mycket skönt att ha ett stämmobeslut att luta sig tillbaka mot. Jag citerade det så gott jag kunde från minnet: "inte under några omständigheter sitta i en regering tillsammans med främlingsfientliga partier, eller i en regering som stöds av sådana partier". Journalisten frågade om jag tycker att Maud Olofsson är tydlig i frågan, vilket jag givetvis svarade ja på.

Avkommunalisera istället för att förstatliga

Jan Björklund vill debattera ett förstatligande av skolan. Varsågod, säger Sofia Larsen och Centerpartiet.

Omorganisationer kräver energi och kostar pengar så det är viktigt att de är väl genomtänkta. Den omorganisation som alliansen i Stockholm gjorde med grundskolorna våren 2007 var en centralisering, som ska ge en likvärdig utbildning. Poängerna har varit många.

Centerpartiet förespråkar en kommunal grundskola och ser en poäng i att beslut fattas nära människan. Nackdelarna med ett förstatligande är följande:

Det blir långt till chefen för rektorerna. Nu träffas rektorer och förvaltningschefer en gång i månaden och beslutsvägarna är korta. Vi behöver snarare en mer flexibel organisation än en stelbent där det är långt mellan brukare och beslutsfattare, som behöver ha en otrolig lyhördhet och förståelse.

Ansvaret för rektor har ökat senaste åren. På gott eftersom det blir en ledning nära eleverna. Det är väldigt tydligt vem som är ansvarig för vilket beslut. Det går inte att skylla ifrån sig. Riksdagen sköter det övergripande. Rektorn sköter såväl driften som är ansvarig ekonomiskt.

Kommunpolitikerna - det vill säga grannen och konsumkunderna på orten - ska ställas till svars inför den övergripande styrningen av skolan, samt storleken på skolpengen i relation till övriga verksamheter samt kontra administrativa avdelningen och tillsättande av skolchef och rektorer.

En knivig resursfråga kommer att uppstå. Ska alla skolor ha lika mycket eller ska man anpassa sig efter socioekonomisk bakgrund? Vem ska betala skolskjutsarna i Norrland? Den andra sidan av myntet är lärarlönen: Ska den vara lika stor för alla över allt i landet?

En ännu knivigare anställningsfråga kommer att uppstå: Ska alla landets skolor bli en turordningskrets? Så när en skola läggs ned i Stockholm för att elevantalet minskar blir lärarna erbjudna jobb i Skellefteå eller Norrtälje.

Björklund vill ha en likvärdig skola. Men den nostalgiska dröm han har om en statlig skola kommer inte radera det faktum att det är skillnad på elever med olika bakgrund. När vi vingåkersbor kom till gymnasiet 1988 märkte jag ganska snabbt att mina femmor inte var likvärdiga medelklassens barns toppbetyg från stan. Trots att jag hade gått i en annan statlig skola två mil bort. Undervisad av andra statligt anställda lärare. Med samma kursplaner, men dock relativ betygsskala.

Är det likvärdig bedömning Björklund vill åt är det bättre att satsa på projekt då lärarna får mötas för att diskutera betygskriterier och elevprestationer. För att kalibrera sig. I samarbetet lärare emellan sker inlärning och nivån man lägger sig på i undervisningen.

Lärarnas attraktionskraft höjs inte genom att lönen kommer från Anders Borg. Attraktionskraften ligger i kompetensutveckling, karriärvägar, individuell lönesättning, medarbetarinflytande (absolut inte nödvändigtvis fackligt), men även att runtomkring-verksamheten fungerar. Idag måste många lärare torka spott och sopa fröskal, fylla i blanketter, bära bänkar och spika upp tavlor. Något som de varken är utbildade för eller engagerade i, men för att verkligheten ska fungera ser det ut så. Se till att maskineriet runtomkring fungerar så att lärarna kan göra det de är utbildade för: Undervisa, bedöma och bygga relationer med unga människor.

Fördelarna med att alla skolor har samma huvudman är att magister Björklund kan sätta betyg på undervisningen, avgöra hur åtgärdsprogramsblanketter ska se ut och bestämma vilken fortbildning alla lärare över hela landet är i behov av. I mina ögon är ett återförstatligande inte bara dåligt rent ideologiskt utan även orealistiskt.

Nej. Kanske det rentav är så att kommuner inte ska driva skolor, utan kan lägga ut allt på entreprenad eller låta fristående skolor driva verksamheten. När nu både lärare och elever generellt trivs bättre på friskolor än kommunala. När nu måluppfyllelsen och meritvärdet är bättre på friskolor.

Gustav Andersson, som politiskt länge arbetat med förnyad välfärd lyfter flera synpunkter om varför skolan inte ska vara förstatligad. Stefan Tornberg bloggar också. Jag skrev i mars.

Fantastiska företagare fixar friskola

Underbar läsning! Företagarna på Orust tar inte bara ansvar för sin egen och andras sysselsättning. Nu räddar de skolan på Orust, genom att dra igång en friskola. Helt fantastiska entreprenörer som har energi och engagemang att lägga tid och pengar på andra. Men de kanske blir stoppade av sossarna. Risken finns ju att de går med vinst och det är ju fult, tycker vänstern.

Rädsla kan inte bygga politik

Staffan Danielsson och Lennart Pettersson (C) hävdar i SvD 091016 att de har rättighet att i ett öppet samhälle se människors ansiktsuttryck. Därför vill de förbjuda burka i offentliga miljöer.

Några veckor innan de la sin motion var jag med och stödde det beslut som Utbildningsnämnden i Stockholms stad fattade, nämligen att skolor ska få sätta upp regler kring vad man har på sig eller inte i undervisningen, då en studerande vid barnskötarutbildningen i en kommunal vuxenutbildning bar niqab i undervisningen. Det är rimligt att skolor, arbetsplatser och sjukhus får sätta upp policies för klädsel för att eleverna eller de anställda ska kunna uppfylla yrkets funktion och möta kunder och brukare på ett effektivt sätt, anser jag. Men inte ska vi lagstifta om vilken klädsel som är acceptabel på offentliga platser, dvs gator och torg.

I somras när Sarkozy förde fram samma förslag i Frankrike blev jag arg. Nu blev jag mest förvånad och lite olycklig. Danielsson och Pettersson är reko grabbar, men den här motionen är helt fel ur ideologisk synvinkel. Jag menar att Danielssons och Petterssons motion strider mot två viktiga principer som Centerpartiet står för. Dessutom bygger den på teoretisk rädsla.

Centerpartiets grundportal är att alla människor har lika värde och rättigheter. Det betyder att var och en av oss är lika mycket värd, är lika inför lagen och har möjligheten att själv bestämma över sitt liv och vad man har på sig eller inte, så länge man inte inkräktar på någon annans frihet. I ett tolerant samhälle är vi toleranta mot varandra. Men Danielsson och Pettersson menar att de har rättighet att se sina medresenärers ansikten, rättighet att se fotgängares leende och rättigheten att ordentligt höra vad andra butikskunder säger. Visst är det trevligt att småprata på tunnelbanan, få ett leende av sina grannar eller byta några ord på Konsum. Jag ser det som vardagsbonus. Men inte är det en rättighet. Motionärerna menar således att burka-plaggen och andra maskeringar inkräktar på deras frihet, vilket är helt absurt, enligt min åsikt.

För det andra har Centerpartiet en stark tro på människans vilja och förmåga att ta ansvar, för sig själv och andra. Dessa kvinnor i burka är inte några offer. Det är kvinnor som oss andra, med en vilja att växa och få förverkliga sina drömmar. Säkerligen beror burkabärandet på tradition. Men kvinnorna har möjlighet – om de vill – att när som helst ta av den, på samma sätt som min far skulle kunna kasta sin keps eller farmor sin basker, menar jag. Självklart krävs det mod av burkabärarna och kanske inte är konfliktfritt i ett socialt sammanhang. Det är liksom inte som att ändra åsikt i smyg, att kasta av sig burkan. Det blir så synligt! Men att lagstifta bort burkan är lika fundamentalistiskt som det är åt andra hållet där man måste bära den. Eller måste odla skägg. Och vad skulle vi göra med maskeringsförbudet när vintervinden viner och du vill skyla ditt ansikte med halsduken eller den sena nattimman då du vill dra jackhuvan över huvudet på tunnelbanan för att slumra? Böter för det?

Vilken rädsla hyser då Stefan och Lennart? För det kan inte vara något annat som denna motion är sprungen ur. Hur många gånger har de blivit hotade av burkaklädda kvinnor? Hur ofta möter de en niqabklädd kvinna som spänner ögonen i dem så att de tappar andan? Hur ofta har de på tåget upp till Stockholm gjort bort sig genom att inte höra vad den rånarluveklädde medpassageraren som vill prata politik mumlar om? Det är viktigare frågor att bygga ett Sverige på företagande och mångfald genom att hejda ungdomsarbetslösheten och skrota LAS, att bekämpa islamofobin, att avreglera Sverige och att börja se ungdomar som individer. Men det är klart, det krävs mer jobb än en liten lag. Själv försöker jag i politiken utgå från Centerpartiets människosyn, inhämtad fakta och egna erfarenheter och eget engagemang, inte från teoretisk rädsla. Så kommer i alla fall jag arbeta om jag någon gång vinner förtroendet att sitta i Sveriges riksdag.

Men jag tycker det låter allvarligt att ha blivit utfrusen!! Vi behöver ett öppet, varmt Sverige.

Simhallen inte viktigaste platsen för jämställdhet

I min älskade hembygd Vingåker finns ett mycket fint badhus. Det har vattenrutschkana och konstgjorda palmer och bubbelpool! Jag hatar klor och att simma, men var med i simundervisningen. Det fanns tjejer som hade mens varje gång i badhuset. Särskilt en tjej som också var retad av killarna för att hon var mullig och en annan som fick kommentarer om sina bröst. När jag tänker tillbaka hade det verkligen varit bra med simundervisning i könssegregerade grupper eftersom det hade skapat större trygghet. Nästan avklädd är man väldigt utlämnad, särskilt åt kommentarer och blickar. Väl i poolen berodde det ju på vad man gjorde, men de gånger det var simtävling var jag alltid sämst och det var så tydligt att jag var en halv längd efter alla andra. Resten av klassen stod runt och stirrade. Tillfälle till kommentarer fanns.

Innan det fina, moderna badhuset byggdes fanns en simhall som då senare rivdes. Det hade inte stora, öppna fönster, så där fanns två kvällar i veckan för damer och två kvällar i veckan för herrar. Då var det nakenbad, om man ville. Mammor och döttrar badade bastu. Jag vet hur en kille som vuxen berättade minnen om badhuskvällarna med pappan, som mötte gamla lumparkompisar i herrbastun, men också gjorde en aktivitet med sonen, just dessa kvällar.

Målet om jämställdhet är viktigt. I familjen, företagen och offentligheten. Men inte är simhallen den viktigaste platsen för jämställdhet. Ibland kan det vara bra att vara könssegregerade, faktiskt för trygghetens och nätverkandets skull. Bara det sker på lika villkor mellan könen och med ett öppet motiv.

En kommentar i sdebatten

Med anledning av den debatt som råder lägger jag här upp mitt kommentarssvar till ett av mina blogginlägg från juli 2008:

Hej sd-väljare! Tack för din kommentar. Jag har inte kritiserat er existens, utan bara ifrågasatt det stöd som partiet tillfälligt tycks ha fått. Jag har svårt att förstå det då jag läser ert partiprogram.

I mina ögon är det odemokratiskt att ta avstamp i att en grupp av människor är mer värd än alla andra. Den första paragrafen i ett partis stadgar genomsyrar ju hela partiet med dess politik. Det betyder ju att företagarpolitiken ska gynna etniska svenskar, skolpolitiken ska gynna etniska svenskar och att äldreomsorgen ska gynna etniska svenskar. Eller? Det får man aldrig glömma då man läser ett enskilt förslag eller en enskild valfråga. Jag förstår inte vad etniciteten har att göra med ett företags existens. För mig är demokratin det viktigaste vi har. Folkstyret där din och min röst är lika mycket värda. Att lyssna på och då vi lägger den i valurnan. För mig klingar det märkligt att sortera folk utifrån etnicitet. Är jag svensk? Min farfarsfar åkte till Danmark för att skola sig till trädgårdsmästare, fann sin Inger och fick tio barn. En mycket nära bekant flyttade hit till Sverige för att gifta sig för trettiofem år sedan. Hon har arbetat hårt de senaste tjugofem åren. Talar och skriver god svenska, dock med en liten brytning, som är så vanligt då man anländer som vuxen. Är hon svensk? Eller är det bara era medlemmar som räknas till svenskar som ni vill gynna?

Inledningen av Centerpartiets stadgar ser ut enligt följande: ”Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Varje människa har förmågan att skapa och ta ansvar för sig själv och för andra.” Där bottnar jag.
Det finns lösningar för integration: http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=61800

Jag vet inte vad min bostadsort har att göra med mitt ideologiska ställningstagande om alla människors lika rätt och värde. Det är ju som att säga att ingen som har barn får diskutera barnuppfostran eller att folk som inte har bil ska strunta i trängselskattdebatten. Jag bodde i Norsborg i norra B i två år. Det var ett tjusigt område med närhet till natur, vänliga människor som hälsade i porten eller bytte ett ord i tunnelbanevagnen då vi rullade in mot slutstationen. Öppettiderna i närbutikerna var goda, skratten från ungdomarna hördes ofta från fotbollsplanen, grilldoften spreds i området på somrarna. Nu bor jag i svensksegregerade Bromma. Tack vare företagande syrianer möter Bromma-borna personer med annan etnisk bakgrund dagligen. Tack vare två friskolor i området råder mångkultur på skolfronten. Där är det viktigt med modersmålsundervisningen, för trygghetens och identitetens skull. Men enligt känd forskning också för måluppfyllelse.

Jag är inte svenskfientlig. Jag älskar mitt modersmål, får tårar i ögonen då kungen och drottningen åker kortege genom city och just nu semestrar jag helst i Sverige. Men varför måste allt vara svart eller vitt? Vi är många som får plats i vår stad och vårt land. Jag ser rikedomen i att ha kollegor med andra erfarenheter, tjusningen i att höra om firande av persiskt nyår eller Eid och möjligheterna med flerspråkighet. Oliktänkande breddar förhoppningsvis även min tankevärld.

Vilket är det svenska kulturarvet som ska bevaras? Låt mig gissa! Vårt språk som är ett indoeuropeiskt språk som är släkt med bla persiska och indiska, såklart. Och fika som är ett ord från romani, som vi gör med kaffet som kom från Turkiet. Astrid Lindgrens böcker, såklart, som är illustrerade av Ilon Wikland, född i Estland, med sånger tonsatta av tjeckiskfödde Georg Riedel. Eller Selma Lagerlöf som fann inspiration i Jerusalem till ett av sina verk? Eller våra vikingar som åkte utomlands för att köpa varor och upptäcka Europa, men också plundra och våldta? Vilket är det svenska kulturarvet som ska bevaras? Hur ska det gå till?

Jag tror inte vi blir överens om vilken partiledare som har mest utstrålning. Men det var ju inte syftet vare sig med mitt eller ditt inlägg.

Energi av nya medlemmar

Igår var det utbildning för nya medlemmar. Centerpartiet i Stockholms län och Stockholmscentern samverkade. 25 nya medlemmar från Södermalm och Tjockö, Botkyrka och Bengtsfors. Vi diskuterade borgerliga miljöalternativet med redovisning på riksdagstrappan i duggregnet. Kerstin Lundgren visade runt i riksdagen och berättade om sitt arbete som riksdagskvinna. Hon sitter i utrikesutskottet. Hon påminde oss om att det är med samtalet vi förändrar i en demokrati. Det är dialogens natur att påverka. Gustav Andersson berättade senare om sitt arbete i Stockholms läns landsting. Han hade en stark ideologisk tråd i sitt anförande kring hur han fattar beslut om vård, tandvård och skärgårdsfrågor. Det roligaste var som vanligt att lyssna till de nya medlemmarna och varför de fallit för just Centerpartiet. Klimatet och entreprenörskapet var det genomgående. Det var en riktig kick för partiengagemanget den där dagen, med alla kompetenta och nyfikna nya medlemmar med ambitioner. Och min hälsning till dem är: Gör vad ni vill av medlemskapet. Tro på er själva och ta för er. Allt är möjligt!

HIV-vård för papperslösa - för människovärdet

Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet menar att lagstiftningen måste förändras så att det blir lagligt att ge vård till papperslösa. Partistämman 2009 tog det symboliska ställningstagandet, utifrån Stockholmcenterns initiativ, att Centerpartiet som parti ska arbeta för en lagändring. På flera håll i landet hade redan initiativ tagits till att utveckla former för vård för papperslösa. Centerpartister runtom i Sverige menar att det är viktigt att ge de lägst stående i samhället akut vård vid behov. För att inte bryta mot konventionen om mänskliga rättigheter. För att vi inte vill ha ett samhälle där ett brutet ben är viktigare att laga än ett annat. För att vi inte vill ha förlossningar i stall eller tunnelbanegångar 2009. För att sova med gott samvete om natten. Det kan aldrig vara brottsligt att ge en annan människa vård. Oavsett om han eller hon betalar skatt i vårt land. Moderaterna menar att det är en felaktig signal att ge icke-skattebetalare vård. På samma sätt som Littorin menar att LAS ska behållas för att ungdomar (som ju ännu inte hunnit betala så mycket i skatt) ska sägas upp, trots kompetens, före äldre.

I veckan fick vi faktastöd för vårt ställningstagande. En rapport från Health Consumer Powerhouse visar att Sveriges HIV-vård är lågt rankad. Bland annat beror rankingen på att vi i Sverige inte ger HIV-vård till papperslösa. Steg 1 är ju att våga ta sig till en klinik för att testa sig för HIV. Så länge det inte går att köpa HIV-test på Apoteket (eller det kanske det gör??) borde ju HIV-test räknas som akutvård. HIV är ett virus som kan utveckla AIDS som är en svår sjukdom med dödlig utgång. Den sprids via kroppsvätskor, dock ej saliv. Jag skulle inte önska min värsta fiende en Sixten Herrgård-död.

De papperslösa finns här. De är av kött och blod. De finns på gator och arbetsplatser. Ibland blir någon kär och hittar en partner. Som skulle kunna vara du eller jag. Några försörjer sig säkert som prostituerade. Dessa sexbrottslingar som köper lycka skulle kunna vara gifta med dig eller mig. Att ge papperslösa HIV-vård skulle alltså också vara förebyggande.(Sexköpslagen är en annan fråga som jag återkommer till.) Det är lång tid kvar tills vi har en helt öppen värld där man kan bosätta sig var man vill när man vill. I väntan på och strävan efter den måste vi på vårt håll i världen upprätthålla människovärdet. I denna fråga stavas det V-Å-R-D.

Gnistan

Engagemang har alltid varit en stor drivkraft för mig. Som känsla är den läskigt nog i paritet med kärleken. (Vilket min make vet, så det är inte något jag outar här på bloggen.) Engagemang är att arbeta i grupp eller som individ för ett visst syfte eller mål under en viss tid. Dess motsats är likgiltighet eller uppgivenhet. Det kan jag också känna ibland, såklart. Den gråa kraften kan bero på mycket att göra, att systemet vinner över människan eller sjukdom i kroppen. Engagemang för min del handlar om företagande, mångfald och jämställdhet, dvs entreörenörskap och principen om människors lika värde och rättigheter. Mitt livsmål är att göra något så bra jag kan för mig och min familj, men också för ungas möjligheter i Sverige att uppleva entreprenörskap, mångfald, jämställdhet.

Vad är det då som ger mig gnistan? Ibland kan det vara när någon säger det motsatta. Som när en centerpartist inte kan förstå hur Magnus Andersson och många av oss andra - i motsats till systemkramaren Littorin - vill avskaffa LAS, eller det låter som om någon vill sponsra bensinstationer på planekonomiskt sätt. Det kan också vara när folk vill eller förespråkar en rangordning av människor i samhället.

Jag vill se människor växa. Jag vill se mångfald och företagande. Människor som tar initiativ och blir uppmuntrade för det. Människor som förverkligar idéer och blir stolta över det de gör. I den stunden, när personer kommer med idéer och blir framsläppta händer något stort. Dels hos den som får pröva sina vingar, dels hos den som vågar släppa fram. Visst är jag formad av Vi Ungas idéprogram. Tack vare det vände jag mig till Centerpartiet 2004. Idag fem och ett halvt år senare är det stort att få vara med på ny-medlems-kurs för Stockholmscentern och Centerpartiet i Stockholms län, med 22 nya medlemmar som liksom jag vill se ett Stockholm och Sverige som är öppet, grönt och bygger på mångfald och företagande.

För övrigt är det planerat att min blogg kommer att genomgå en makeover i slutet av november. För att hålla mig frisk, kunna vara en bra lärare och familjemedlem kommer jag att begränsa bloggandet måndag-torsdag.

Inflation i betyg - eller god undervisning?

Idag har jag läst handlingar till Utbildningsnämnden och haft borgerlig förgrupp i Stadshuset. Det viktigaste var skolinspektörernas rapporter, sambandet mellan grundskolebetyg och gymnasiebetyg läsåret 2007/08 samt betygens samstämmighet med nationellt prov i år 9 2009.

Några skolor sätter enligt rapporten generellt för höga betyg. Det är lätt att tänka att det måste vara fel på förortsskolorna, som sätter för höga betyg. Någon kanske menar att det går inflation i betygen. Det är möjligt. Men i politikernas ivriga ambition om måluppfyllelse och kunskap kan också följande faktorer göra att elever har högre betyg i år 9 än i år 3, tre år senare:
- Grundskolerektorerna formulerar ofta inför sin personal att det är viktigt att alla elever når målen. Därför hittar lärarna många olika lösningar till bedömningstillfällen.
- Föräldrarna stöttar barnen mer under grundskoletiden med läxläsning och åtgärdsprogram. I gymnasieskolan är det mer eget ansvar som gäller. Det kan också bero på att kontakten mellan skola och föräldrar är bättre.
- Eleverna får inte/väljer bort den undervisning de har rätt till på gymnasiet i form av modersmål, studiehandledning eller svenska som andraspråk, som ju gynnar betygsutvecklingen i övrigt.
- Grundskolan sätter in extrakurser på sportlov, påsklov och sommarlov, som gör att eleven till slut når målen.
- Grundskolan är skyldig att ge många försök till att nå målen.
- Grundskollärarna individualiserar undervisningen och anpassar den till att många elever har ett annat modersmål dvs ger förförståelse och arbetar språkutvecklande, vilket kanske inte görs på samma medvetna sätt på alla gymnasieskolor.
- Eleverna känner sig trygga i sin förortsskola.
- Lärarna har höga förväntningar på sina elever i förortsskolan.
Givet är ju samarbete kring betyg och bedömning skolor emellan. Det är viktigt att frågan utreds, så att inte rektorer och lärare på de grundskolor som sätter högre betyg än deras elever får på gymnasiet tre år senare känner sig dubbelbestraffade.

Kyrkomöteskryssen räknade - grattis Karin Söder!

Nu är äntligen det slutgiltiga resultatet för kyrkovalet klart. Det presenteras på Svenska Kyrkans hemsida. Ett stort grattis till Ann-Sofie Persson och Karin Söder som för Stockholms stift ska representera Centerpartiet i kyrkomötet. Karin Söder har kryssat sig förbi mig, som stod nummer två. Karin Söder; Lärarinnan från Värmland som blev Sveriges första kvinnliga partiledare och Sveriges första kvinnliga utrikesminister. Fd ordförande i Rädda Barnen och Nordiska Rådet. Hon står upp för människors lika värde och rättigheter och har främst kampanjat i Täby. Det var en rolig och lärorik valrörelse, som jag tackar Centerpartiet i Stockholms län och i Stockholms stad för. Jag tackar de som kryssat mitt namn. Jag beklagar att jag inte kan driva frågorna vidare i realiteten, mer än inom partiet. Dessutom ett tack till riksorganisationen för personvalskampanjpengarna, som möjliggjorde roliga aktiviteter. Det innebär att jag lämnar kyrkopolitiken och får tid över till andra politiska frågor.

Bra att lärararbetsgivarna tar ton

De som är folkvalda att förhandla kring läraravtalen tar bladet från munnen idag på SvDs Brännpunkt med rubriken att "Jante hör inte hemma i skolan". De sätter elevernas behov i fokus och förespråkar lokala avtal där makten läggs på rektorerna. Så många gånger har jag sagt att alla barn inte är lika. Att vi inte kan hitta samma lösning för varje barn, eller ens varje lärare, som ju besitter olika kompetenser, intressen och förmågor. Facken kommer väl troligen att sätta kaffet i vrångstrupen eftersom delegationen går ut officiellt med vad man ska förhandla om, som jag aldrig minns har skett tidigare. Det brukar snarare vara tvärtom. Då är fackens natur liksom att alla ska ses som ett kollektiv och behandlas väldigt lika. Och Anders Flankings förslag om att de riktigt bra lärarna ska kunna få hög lön bejakas. Vill vi ha ett samhälle med entreprenörskap och tron på individens förmåga, den obegränsade möjligheten att växa - ja då måste jante avskaffas även i skolan. En bra start är att jante hos arbetsgivarna avskaffas i och med att denna artikel skrivs. En tydlig arbetsgivare uttalar sina förväntningar och vad man önskar, en vision.

Maskeringsförbud och kandidatkritik är två olika debatter - ingen handlar om islam

Nej, Stefan. Vi ska inte tillåta barnäktenskap eller stening av homosexuella i Sverige. Vilka av det hundratal burkaklädda personer som finns i Sverige har stenat homosexuella? Hur kan du säga att dessa kvinnor ska bära hundhuvudet för företeelser som sker i andra delar av världen där religiösa fundamentalister styr? När det gäller kvinnoförtryck ska män och kvinnor ha lika rättigheter och skyldigheter i samhället. Vi ska följa utvecklingen med statistik, arbeta med utbildning och positiva exempel och DO finns för att anmäla ojämställdhet inom arbetslivet mm. Regeringen arbetar ju också medvetet med att fatta beslut som i långa loppet kommer att gynna kvinnor som grupp: Sänkning av skatt för låginkomsttagare, indvidiuellt stöd för nyanlända osv. Föräldraförsäkringen med jämställdhetsbonusen ger förutsättningar att få jämställdhet. Men jämställdheten i parrelationer och i familjer och släkter måste komma inifrån. I samspelet mellan de två. Ojämställdheten kan vi inte lagstifta bort. Jämställdheten i en parrelation ligger i känslan av att ge den andre frihet att växa, glädjen i att se den andre utvecklas och blomstra. Burkan må vara en symbol FÖR något, nämligen islam. Men ska du då också förbjuda Eddie Meduza-tröjor pga hans dåliga kvinnosyn eller Ulf Ekman-pins pga synen på homosexuella? Jag vill ha ett öppet, fritt samhälle där individen själv får möjlighet att fatta sina egna beslut. Jag har sett två burkaklädda kvinnor i Sverige en gång. Med raka ryggar och god ordning på barn och kollin gick de på i Slussen. Och visst drog jag efter andan då jag mötte det svart klädesplagget och tycktes skymta en blick bakom huvudbonaden. Men inte är de offer. De är liksom du och jag, individer med en egen fri vilja, som de i samspel med sina nära och kära fattar beslut utifrån och formar till ett liv.

När det gäller Elisabets artikel i Expressen kan man ha olika uppfattningar om debatten om partiets kandidater ska föras officiellt eller internt samt huruvida en kandidat i ett distrikt har befogenhet att diskutera ett annat distrikts kandidaters lämplighet. Elisabet valde att skriva en debattartikel som har nått många. Den handlar inte om islam, utan om en viss kandidats lämplighet på grund av sina extrema åsikter. Om någon nazist hade stått på ett distrikts lista hade säkerligen Elisabet känt samma ansvar att lyfta debatten.

Jag hoppas att skillnaden framgår i resonemanget ovan. En motion om maskeringsförbud i offentliga miljöer skulle inskränka människors frihet och därmed även samhällets. En debattartikel om en kandidat som enligt debattörens privata efterforskningar står för odemokratiska ställningstaganden lyfter en debatt om nomineringsprocesser och vilka värderingar centerpartistiska kandidater bör ha.

Jag vill att vi kan se på vårt kära avlånga land som ett rike där vi vill ha religionsfrihet, så mycket makt som möjligt åt individerna och respekt för alla människors lika värde och rättigheter.

När får ensamstående och anhöriga husmorssemester?

Jag säger till folk att jag ska på husmorssemester lördag-söndag. Jag är verkligen inte någon hemmafru eller Anna Anka-hyllare, men försöker hämta och lämna på dagis vid hälften av tillfällena, viker oftast tvätten. Damma och städa är mitt ansvar, medan maken sköter merparten av handling och är klart bäst på matlagning. Nej, uttrycket husmorssemester kommer från min mormor som jag ibland ber berätta om den husmorssemester hon fick möjlighet att göra vid 35 års ålder. Då kluckar hon glatt och berättar sitt minne. Kommunen ombesörjde att trebarnsmodern tillika bondhustrun kom iväg på semester till Jämtland. Hon fick resan och vistelsen betald och dessutom hundra kronor i fickpengar. Givetvis älskade hon sin make och sina barn, liksom sysselsättningen och hemmet. Men för henne var det stort och otroligt avkopplande att få komma bort en vecka. Någon satsade på henne. Hennes moster Agda tog väl hand om barnen en vecka. Jag använder ordet husmorssemester lite raljant istället för egentid med kompis eller dylikt.

Jag har med en frisk partner, ett bra arbete, rikt fritidsliv och ett positivt, öppet barn alla möjligheter i världen att koppla av och uppleva omväxling i både vardag och semestertider. Men de jag tänker på som borde kunna åtnjuta någon form av avlastning är de ensamstående med ett eller flera barn, eller de som är sammanboende med funktionshindrade och kanske även barn. Att vara ensamstående arbetande med barn kan vara nog så krävande, men att dessutom ha en partner med funktionsnedsättning kan göra att även den starkaste går i väggen. Alternativet hon oftast får höra är att sjukskriva sig. Men nog vore det bättre att kunna få avlastning eller hemhjälp och kunna åka på husmorssemester någon gång om året. Det måste bli billigare för samhället i längden. Ett annat alternativ för anhöriga är ju att köpa avlastning som tjänst. Men när de anhöriga kvinnorna är så utarbetade att de inte orkar fatta ett sådant beslut är det viktigt med stöd i form av rekommendationer eller att upphandla tjänsten. Kanske det finns en framtid för certifierade frivilligorganisationer att etablera sig som avlastare för ensamstående och anhöriga. Som jag ser det är det en jämställdhetsfråga. Min farfar hade aldrig klarat av att anhörigvårda farmor i tio år, som min farmor gjorde med farfar. Min farmor klarade det och har min fulla beundran. Tack vare tacksamheten för det lilla, hoppet och sin optimism klarade hon det.

Imorgon uppmärksammas alla anhörigvårdare i Stockholm i Stadshuset. Bra! Men den reella avlastningen som kan ge vila och respit in reality - var är den? Är jag dåligt upplyst vill jag gärna få reda på det.

Det finns flera som bloggat om husmorssemester.

Flankings förslag får gehör

Läste imorse i DN och SvD att lärarna i Malmö stad ska utvärderas. Förslaget kommer från början från Flanking. Att facket är negativa är inte förvånande. Andra får ju inflytande, nämligen eleverna.

Vem blir lycklig av burkaförbud?

Jag vill ha ett öppet, grönt Sverige som bygger på företagande och mångfald. Ett Sverige som värnar människors lika värde och rättigheter. Ett Sverige där religionen inte spelar någon roll. Ett Sverige där du blir respekterad för den du är och det du gör - oavsett bakgrund. Ett Sverige med frihet där du får välja vad du har på dig, säga vad du vill och hur du lever ditt liv; om det inte kränker andra eller inkräktar på andra individers frihet.

Vid några tillfällen i mitt liv har jag försökt dölja mitt ansikte med en sjal. Det är när mina ansiktseksem varit som mest infekterade, innan jag har uppsökt läkare och fått antibiotika. Jag minns också åttiotalets karga vintrar då jag virade in näsa och mun i halsduken när jag promenerade kilometern mot skoltaxin. Nyligen fick jag ett ord för detta: Niqab.

Med ödmjukhet för att jag inte alls känner till hur man skriver riksdagsmotioner (som jag dock hoppas kunna få möjlighet att göra efter valet nästa år) måste jag säga att Staffan Danielssons och Lennart Petterssons motion om gränsdragning för burka och niqab är förvirrande.

Beslutsförslaget lyder att: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda och återkomma med förslag om tydliga gränser för användningen av burka eller nikaber i Sverige."

Detta förslag rimmar väl med debatten och med aktuell problematik. Särskilt efter det beslut som fattades i Utbildningsnämnden i Stockholm häromsistens då fallet om förbud av niqab var föremål för yttrande till diskrimineringsombudsmannen. Dilsa Demirbag-Steen skrev några dagar därefter på DN debatt om arbetsgivarnas möjlighet att upprätta klädkoder på arbetsplatser. Bra och pragmatiskt uppfångande av läget, Stefan och Lennart, menar jag.

Men motionens brödtext är förvirrande och värderingslös. Danielsson och Pettersson menar att det är bekymmersamt med burka och niqab och tar exemplet att helkroppsbeslöjade personer i en demonstration skulle vara maskerade. Hur ofta har Lennart och Stefan deltagit i eller varit åskådare till demonstrationer där niqab-klädda deltagit? På vilket sätt är det bekymmersamt att människor bär niqab? Vilken rätt har jag som medborgare att kräva att min medpassagerare på tunnelbanan tittar på mig eller ler mot mig vid möte i rulltrappan? Hur många gånger har jag inte önskat 100 % integritet på tunnelbanan efter ett möte i slutet av vardagen...

Jag håller dock med motionärerna igen när de skriver: "att tänka sig ett öppet samhälle där alltfler människor döljer ansiktet för varandra i t ex offentliga miljöer samt på sina arbeten och i skolor känns inte som en framtidsväg". Men för vem är det inte en framtidsväg? För samhället eller för personen ifråga? Om de tänker efter är det nog för individen som de menar. Och då ska inte samhället peta i individens val.

Sedan kommer förbudsförslaget: "Vi menar att en gräns rimligen går vid att vilja eller åläggas att dölja sitt ansikte i t ex offentliga miljöer och på sitt arbete." Då ska vi börja peta i hur människor ser ut när de går på Brommaplan eller runt Lillsjön eller på tunnelbanan eller på biblioteket.

På vilket sätt har demokrati med ansiktet att göra?undrar jag. Nu står det inte i motionen att de anser det vara en demokratisk rättighet att se någons ögon, mun och näsa, som någon centerpartist tolkat motionen som. Men vad är ett öppet samhälle? Att äldre erbjuder yngre sin plats, att tunnelbanepassageraren småpratar om min handdator, att någon sitter och gråter och får göra det ifred? I min mening är ett öppet samhälle ett samhälle där medborgarna respekterar olika åsikter, klädsel, olika sminkning och stil utan att andra lägger sig i.

Staffan Danielsson och LennartPetterssonär tyvärr för snabba med att leverera ett svar i denna fråga. Centerpartisterna reagerar med ryggmärgen. Muharrem, Johan, Stina, Per, Magnus, Abir, Peter, Erika, Anders vill absolut inte lagstifta mot varken burka eller niqab i offentliga miljöer.

Stefan håller med om att burka inte hör hemma i Sverige, men ogillar lagstiftning.

Den ende centerpartist som verkar gilla motionens intention är Stefan Lundkvist. Han menar att Expressens läsare som röstat på att förbjuda burka är "svenska folket". Det stämmer inte! Rasister och främlingsfientliga har mobiliserats att rösta på denna fråga eftersom det är en symbolfråga för de främlingsfientliga partierna. Burkan är så tydligt en extrem symbol för islam, som Sverigedemokrater och Danske Folkeparti starkt motverkar. Lundkvist är också den som menar att inte Sverigedemokraterna är rasistiska och att det är svårt att ta ställning för att Centerpartiet inte ska regera med de nämnda. Det får tala för honom, men jag kan tipsa honom att läsa Sverigedemokraternas principprogram, Anna-Lena Lodenius bok "Ta debatten med Sverigedemokraterna" och Lena Sundströms nypublicerade bok "Världens lyckligaste folk" om främlingsfientlighet i Danmark. Sedan kan vi prata om vad som är främlingsfientligt eller inte. Vem som blir lycklig av burkaförbud. På vilket sätt skulle det öka Danielssons, Petterssons och Lundkvists livskvalitet?

I fortsättningen menar jag att det är värdefullt om vi beskriver det Sverige vi vill ha och önskar att se. Hur ska vi få den mångfald vi önskar se? Hur kan entreprenörskap och mångfald blomstra? Inte det vi inte vill ha. För då är det bara Sverigedemokraterna med sin negativa kraft som får styra agendan. Och de enda som vinner något på det är just - SD.

Afghanistan på agendan

Ikväll var jag på politikpub hos Stockholmscentern. Ett trettiotal deltagare anslöt. Temat var Afghanistan och kriget där. Det var en intressant genomgång av landets historia, folkgrupper och läget. NATO och FN-soldaterna har ett uppdrag att ordna infrastrukturen och upprätthålla säkerhet och ordning. All verksamhet ska utföras av afghanerna själva, för långsiktighetens skull. Det är en smart strategi, men man måste jobba från båda hållen dvs stärka såväl ledning som underifrånperspektiv. Där gör tydligen Svenska Afghanistankommittén ett stort och viktigt jobb. Utbildning och skola är A och O. Som vanligt känner jag mig stärkt av Stockholmcenterns arrangemang. Dels av innehållet, dels av nya medlemmar och goda vänner.

(S)luta hacka på välfärdsentreprenörer

Skolborgarrådet Lotta Edholm besvarar idag Carin Jämtins och Roger Mogerts fredagsinlägg med skärpa om deras hemmasnickrade statistik. Jag bloggade om detta i fredags. Edholm gör rätt i att se niondeklassarnas meritvärde för samtliga huvudmän som en helhet, enligt Skolverkets statistik, nämligen 225,4 poäng, vilket också gör att genomsnittsvärdet stiger tack vare de fristående skolorna. I vår skolpolitik måste vi sätta eleverna i fokus, inte vilken skolform de och deras föräldrar väljer. Kommunerna måste alltid anpassa antalet platser till hur många som väljer den kommunala verksamheten. Därför måste också socialdemokraterna inse att vinstmöjligheten för välfärdsentreprenörer är en förutsättning att göra nya investeringar i form av renoveringar och lokalsatsningar, men också att ha möjlighet att extraanställa vid behov, spara pengar för att ägaren ska kunna ta ut lön vid sämre tider eller kunna ge pedagoger bonus eller bygga en ny skola. Ja, allt som företagare i andra branscher ges möjlighet till tack vare vanliga icke-planekonomiska principer. Eftersom det är ett personligt risktagande att vara företagare där man går in med privat tid, engagemang, kunskap, kontaktnät måste det finnas en drivkraft. Det finns inte något (s)kyddsnät i form av rörelsen som sluter upp under en företagare när man gjort minus i partikassan eller ett dåligt valresultat. Så nu hoppas jag att (S) ser sanningen i vitögat och slutar hacka på välfärdsentreprenörerna, när de faktiskt gör ett riktigt bra jobb och drar upp meritvärdet för Stockholms invånare. Eller är det helt enkelt så att jante-lagen är för stark inom (S)?

Politikpub om Afghanistan

Idag debatterar ÖB på DN debatt kriget i Afghanistan. En annan artikel står också i frågan. Jag ska läsa dem båda och även besöka politikpuben på temat Afghanistan där Fredrik Bojerud ur distriktsstyrelsen tjänstgjort som FN-soldat. På onsdag kl 18.30 på Stora Nygatan 4 i Gamla stan för den som är intresserad, medlem eller icke. Välkommen!

Bemöt individen som en resurs

Förortsbränderna fortsätter tyvärr. I Göteborg och Uppsala framför allt. I Botkyrka är det rätt så lugnt. Där samverkar kommun och polis. Och framför allt ser man de vilsna unga vuxna som individer, som jag skrev i Newsmill-artikeln för några veckor sedan. Hallundakontoret ligger ett stenkast från åttavåningshusen åt ena hållet, Hallunda centrum åt andra hållet, där bland annat en gymnasieskola huserar och en kommunal grundskola ligger åt det tredje hållet. Botkyrka kommun är inte tagen på sängen. De har arbetat medvetet sedan åtminstone början av 2000-talet med medborgardialog. Haft trygghetsvandringar med folk, åtgärdat otrygga punkter, återkopplat till medborgarna. Samlat ungdomar för rådslag. Och polisen har varit tillgänglig och möter tonåringarna där de är. När jag arbetade som lärare i norra Botkyrka var det enkelt att komma i kontakt med polisen för att ordna ett studiebesök. I Hässelby här i Stockholm arbetas det också med delaktighet, trygghet och involvering av föräldrar och föreningar. Så att man strävar åt samma håll och gör en kraftsamling. Men också ser resursen i medborgarna och det civila samhället. Som stärks och är så mycket starkare än myndigheter. I helgen invigdes Järvadialogen då Rinkebybor har möjlighet att tycka till om sitt boende. Det är bland dem som lösningen finns. Det är bra att Alliansen tar över initiativet från socialdemokraterna som länge låtsats "äga" Järvafältet med hjälp av Hyresgästföreningen och andra organisationer inom arbetarrörelsen, som haft de boende i ett kvävande järngrepp.

Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Och så är det ju - att föräldrarna behöver stöd från folk runtomkring. Stödet i form av en puff i rätt riktning eller ett medhåll om att följa förälderns uppmaning. Och när inte föräldern är närvarande krävs det att andra vuxna hjälper till att fostra de unga. När jag kampanjade i kyrkovalet var det ett gäng ungdomar på Brommaplan som på fredagseftermiddagen inte ville skingras efter skolan. Tyvärr höll de på att driva en närpolis till vansinne genom att skräpa ned, provocera och håna honom. Hade deras föräldrar sett dem hade de inte känt igen dem och hade skämts något oerhört. Jag närmade mig för att ge den ensamma polisen mitt stöd, men sa inget, mer än att blänga på ungdomarna som tidigare stört mig under en fotografering. Det är uppmärksamhet och kontakt dessa unga söker. Man kan inte alltid ge den, men kanske om varje person gör det lite, lite oftare så kan vi gå i rätt riktning.

SvD:s PJ Linder tar idag i sin krönika upp ett förslag om lokal polis. Känns igen från centerstämman 2009 där vi efter en bra föredragning av Annie Johansson beslutade om polisfrågornaatt vi vill:

- Utreda förutsättningarna för att slå ihop alla länspolismyndigheter till en nationell polismyndighet och införa kommunala polisnämnder.
- Införa ett nytt lokalt nedbrytbart uppföljningssystem för polisen, så att samhällets resurser för att förebygga brott används mer effektivt.
- Ha en effektiv och synlig polis placerad i varje kommun.

Självklart ska polisen jobba på. Omorganisationer kan kräva mycket energi och tid. Men nog måste arbetsmetoderna ses över. Ett krafttag bör tas med ett underifrånperspektiv, där varje individ ses som en resurs som kan bidra.
JJ.N och Peter har också bloggat.

Ett öppet, grönt Sverige som bygger på företagande och mångfald

När jag var liten var jag ibland hos mina grannar. De hade köksfönstret mot mammas och pappas hemförsäljning. Riktigt fina dagar på våren kom det många kunder som ville handla pensé, petunia eller primula. Grannarna skojade ibland om att mamma och pappa blev rika när de hade många kunder. Ibland trodde jag i min barnsliga naivitet att de trodde att vi samlade pengar på hög. Vi som levde på fiskbullar och blodpudding. Festade till med lövbiff och pommes frites till födelsedagar. På lördagkvällen kunde det bli pannkaka med lite socker i. Eftersom perennaodling är säsongsbetonat fick mamma och pappa låna sparade pengar av mig och min bror i mars, när skatten skulle betalas i förväg till staten. Jag minns än i dag hur mamma och pappa bad att få tala med oss i vardagsrummet. Satte sig ned i de svarta plastsnurrfåtöljerna. Vi slet oss från teckenspråksprogrammet som visades på den svartvita TV:n. De frågade om de fick låna ett par tusen av de pengar vi fått av farfar och farmor, som de jobbat ihop i sin handelsträdgård. Hur mamma och pappa lovade med allvar och lite skam i blicken att betala tillbaka när de levererat sitt första lass. Hur min pappa som stolt perennodlare hatade att beskära träd under de kalla vintrarna på åttiotalet för att dryga ut kassan. Folkvagnsbussen med sommardäck slirade ned till samhället och han ställde upp sin stege mot äppleträd efter äppleträd. Balanserade med den långa sekatören. Kallpratade, tog en kopp kaffe ur den gulblåa termosen, tog betalt. Varenda krona redovisades. Hur min mammas politiska engagemang tog tid, men säkert gav en liten extra slant till hushållskassan.

Idag när jag talade med mamma tackade hon för att jag passat hemförsäljningen för någon helg sedan. Tyckte att jag sålt bra. Det hade säkert en utomstående också tyckt. Tusen kronor är mycket pengar. En tusenlapp, varav en femtedel är moms. 800 kr för de plantor som stacks förra hösten och har värmts upp och vattnats i vintras, planterats, ställts ut, vattnats, rensats, valts ut och vattnats, vattnats, vattnats, sålts. Nej, inte är det för att tjäna pengar mina föräldrar driver hemförsäljningen. Tack och lov säljer de perenner i parti också, så det är inte en helt ideell verksamhet. Och genom att träffa kunderna i hemförsäljningen förstår de ju sina partikunder, hittar argument och kan följa trender vad folk vill ha eller inte. Så egentligen sparar de ju pengar på marknadsundersökningar genom att möta kunder dagligen. Att folk är misstänksamma och missunnsamma mot företagare har de vant sig med för länge sedan. Det är bara att köra sitt race. Gör man bara något man tror på, på ett rakt och ärligt sätt så är det bara att köra så det ryker. Det har jag lärt mig av mina föräldrar. Själv har jag som nästa mål att få stockholmarnas förtroende att sitta i Sveriges riksdag. Jag vill ha ett öppet, grönt Sverige som bygger på företagande och mångfald.

Bisarrt bullbesök i Blackeberg

Idag har jag serverat kaffe och bullar till folk i Blackeberg. Bromma församling har festvecka för att Ängbykyrkan fyller 50 år. Det är viktigt för en öppen kyrka att vara välkomnande och varm. Att då och då bjuda in människor. Det var stor uppslutning från församlingen: En präst, en diakon, en pedagog, två kyrkvärdar, en gudstjänstvärd, jag från barn- och ungdomskommittén, en kantor och fem tjejer från Kyrkans Unga. Sedan kom kyrkoherden med familj och tittade förbi. Vi hade roligt, för folk blev glada för att vi bjöd dem. Det blev några pratstunder med personer. En muslimsk kvinna berättade att hon ibland går i kyrkan med sin kompis. En romersk-katolsk person brommabo menade att Svenska kyrkan kastat ut honom, men då fick jag förklara första steget i separationen mellan stat och kyrka. Många tackade ja till att komma på festgudstjänsten imorgon. Flera som inte gått i kyrkan på länge sa att de kanske skulle passa på. Oro för några ungdomar i trakten. Lite prat om kyrkovalet. En musikant hade ställt upp ett tält med synth och högtalaranläggning. Han spelade gamla slagdängor, som lockade folk med och utan kläder att öppna fönster för att uppleva folkfesten. Torghandlarna gör mycket för stämningen och handeln. De är viktiga och så glada trots kylan. Banktjänstemän stod och gjorde reklam för sin bank två meter från en urseg bankomat som åstadkom värre köer än i varuhusen i Ryssland. Det lokala cafét gav dock en signal om osund konkurrens så här intas nu min lunch för att gynna företagandet. En något bisarr situation, men väldigt rolig upplevelse, denna förmiddag i Bromma.

S och SD kluvna till varandra

Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna i Trelleborg. Erixon har läst Sydsvenska dagbladets ledare och refererar att det gäller samverkan kring ett beslut om att införa måltidsavgifter i gymnasieskolan. S har alltså samarbetat med SD i överklagande och skrivningar. SD är ju etablerade i Skåne. Risken är just om SD kommer in att debattnivån förändras och sänks. En annan risk är att deras politik betraktas som rumsren, trots främlingsfientlighet, homofobi och muslimhets. I kyrkomötet vill väljare ha det så. Demokratiska val ska respekteras. Men Centerpartiet ska inte sitta i regering med Sverigedemokraterna eller göra sig beroende av en regering de stödjer. Hur skulle det se ut? Ha Andreas Carlgren som miljöminister med Jimmie Åkesson vid sidan om som kulturminister. Han kan ju inte ens förklara vad det svenska kulturarvet är. Ha Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister och Kent Ekroth vid sidan om som biståndsminister. Han som inte respekterar människor med andra religioner. Aldrig. Människor har lika värde och rättigheter. Kent och Jimmie också, men inte i en regering med C eller som vågmästarroll.

Mona Sahlins uttalande om icke-samarbete var i alla fall inte förankrat. Det var uppenbart inte heller verklighetsförankrat om nu samarbete förekommer på sina håll. Vilket tyvärr nog gynnar SD i långa loppet.

SD:s partiledare har sagt att han ser socialdemokraterna som huvudmotståndare, enligt Lodenius och Wingborg i "Ta debatten med Sverigedemokraterna". Men samtidigt talar de om folkhemmet, menar att Per-Albin Hansson hade varit Sverigedemokrat om han levat, samt att de försöker få socialdemokratiska väljare som är pensionärer och arbetare till sig. SD har uppenbarligen en kluven roll till S, liksom även S verkar ha till SD, såväl på gräsrots- som toppnivå, från och med nu. Ingen kommentar från Sahlin på s-sidan, men uppenbarligen ska de ha kongress om en månad. Det är tydligen jobben i fokus. Men jag hoppas att s-väljarna inser att för jobb, jobb, riktiga jobb krävs en politik som gynnar tillväxt och företagande. Dvs Centerpartiets politik.
Per, Ingrid, Stina, Annie, Johan, Johan, Anders bloggar.

September positiv företagandemånad

September blev en ljus månad för företagandet i Sverige. Trygghetsreform för företagare. Men också att den nedåtgående trenden av nystartade företag bröts, enligt SvD som refererar Bolagsverket. Nyföretagandet ökade 18 % jämfört med samma månad föregående år. Det är första ökningen sedan sommaren 2008! Gävleborg ökar med 67 %. Företagsklimatet kan vara avgörande för om man startar ett företag eller inte. Näringsdepartmentet skapar förutsättningar för god företagsamhet. Men att starta företag, det gör entreprenörerna själva.

Organisationen Företagarna har också utsett sin företagarkommun som blev Oxelösund. Stockholm rankades till plats 102. Framförallt handlar den dåliga placeringen om att företagen gjort sämre resultat under 2008. En sådan ranking lyfter Oxelösund, Mörbylånga och Gällivare, samt deras företagare som tog guld, silver och brons. Grattis!

Här i Västerort har Vinsta företagsgrupp startat ett lokalt näringslivsråd. Rådet ska även samverka med den trygghetsinsats som sker i Hässelby-Vällingby, vilket tydligen är det första i sitt slag i Sverige. Jag har bara följt trygghetsarbetet på håll, men Vinsta företagsgrupp var Centerpartiet i Västerort på besök hos för några år sedan. De gör ett bra jobb med att stötta nyföretagare. En stor del var av annan etnisk bakgrund. Alltså även ett mångfaldsarbete utan offermentalitet.

(S)kolstatistik kontra Skolverkets

Socialdemokraterna i Stockholm stad skriver idag på Brännpunkt om en satsning på skolresultat. Det är underbart att höra att sossarna äntligen inser att det är kunskaperna i form av måluppfyllelse och resultat som är det viktigaste för eleverna. Man tar också ord som konkurrera i arbetslivet i sin mun. De har sammanställt en egen rapport där man väljer ut 43 grundskolor som har fått lägst resultat i Stockholm. Jag har lagt några timmar idag på att betrakta Skolverkets statistik för att genomskåda om det ligger någon fakta i sossarnas artikel. Eller om det bara är retorik.

Lärartätheten ökade i Stockholms kommunala skolor från 8,6 lärare per hundra elever 2006 till 8,7 lärare per hundra elever läsåret 2008/2009, redovisar Skolverket. Antalet pedagogisk personal som arbetade heltid med hundra elever ökade också från 9,1 2006 till 9,2 2008-09, enligt tabellen.

Vad är det vi pratar om egentligen? Jo, antalet elever i procent som har nått målen i kärnämnena (ma, eng, sv/sva) i de kommunala grundskolorna i Stockholm stad.
2006 var de 89,3 % jämfört med rikets 89,5 %
2007 var de 87,6 % jämfört med rikets 89,1 %
2008 var de 88,3 % jämfört med rikets 88,9 %
Går det utför för Stockholms kommunala grundskolor? Nej. Men elevunderlaget för de kommunala grundskolorna har förändrats, menar jag. Om man tittar djupare i statistiken ser vi att en fjärdedel av eleverna i kärnämnet svenska som andraspråk inte når målen. Till skillnad mot 17 och 10 procent några år tidigare. Beror det på att eleverna är omotiverade, undervisningen är dålig och resurserna för knappa? På någon skola kan det vara så. Det kan handla om negativa förväntningar eller att det inte råder trygghet och studiero. Det kan handla om att bara några elever har MVG i svenska som andraspråk dvs slussas för fort vidare ut i svenska, då de egentligen har rättighet till sva. Elever som är modeller för och förebilder i gruppen. Som behåller den höga nivån i arbetstakt och ger input i språket. Men ofta handlar det om att elever har kommit sent och har svårt att hinna komma ikapp sina kompisar i språkutvecklingen och läsförståelsen. De som har ett starkt modersmål, har stor motivation, god hjälp av studiehandledare och starkt stöd från föräldrar klarar sig bra och med lite talang, goda pedagoger och hårt arbete kan de klara att nå målen i svenska som andraspråk på drygt ett år. Men för de elever som är medelsnittselever och kommer till Sverige i årskurs 7-8 är det en nästan omöjlig ekvation att hinna få betyg i alla ämnen inklusive kärnämnet sva på bara några år. Dessa elever borde faktiskt räknas i en särskild statistikkolumn.

Meritvärdet har ökat under Alliansens tid. Med ett perspektiv på individen i fokus gynnar det gruppen. 2008 blev meritvärdet (genomsnittsbetyget) 222 poäng av 320 möjliga i de kommunala grundskolorna. Inte oväntat blev meritvärdet 15 poäng högre i fristående skolor. Året innan, 2007, var meritvärdet för de kommunala grundskoleeleverna 218 poäng. Drygt tio procent över rikssnittet. De stockholmselever som valde att gå i en fristående skola som har valt att rapportera sitt meritvärde till statistikbanken hos Skolverket fick 232 poäng i genomsnitt.
Läsåret 2005-06 var resultatet något högre för de kommunala grundskoleeleverna, 219 p. Elever i fristående skolor fick 234 poäng.

I socialdemokraternas Stockholm 2005 gick 19 % av grundskoleeleverna i en fristående skola. I Alliansens Stockholm har valfriheten ökat. 26 % av stockholmarna väljer en fristående grundskola till sitt barn. Det betyder också att de barn vars föräldrar inte kollar upp fristående alternativ väljer att gå i den kommunala grundskolan.

Lotta Edholm redovisade på sin blogg i maj hur resurserna tack vare Alliansen ökat till skolan: Lotta Edholm

Lite mer Skolverksstatistik:
Andel elever som nått målen i alla ämnen
Fristående Kommunala
2006 77,9 % 74,4 %
2007 77,2 % 74,0 %
2008 79,6 % 73,8 %

Andel elever som blivit behöriga till nationellt gymnasieprogram
Fristående Kommunala
2006 92,7 % 89,3 %
2007 91,3 % 87,6 %
2008 92,1 % 88,3 %
Min reflektion är att 2007 sticker ut i nästan alla dessa tabeller och ligger lägre än övriga år. Min personliga analys är att maktskiftet med omorganisationen påverkade verksamheten. Rektorerna och lärarna ägnade lite mindre tid och hade mindre kraft åt slutbetygsräddande insatser under vårterminen. Men rådande organisation där rektor har större ansvar ska räcka länge och gynna många elevers kunskapsutveckling.

Enligt Stockholm stads brukarundersökningen i år 9 och år 6 för 2009 är eleverna nöjdare med undervisningen.

Det finns i alla fall en sak som talar sitt tydliga språk: Antalet drop-outs i socialdemokraternas stockholmsskolor 2004 var 1,9 %. 2008 var de 0,7 % i fristående skolor och 1,1 % i de kommunala. Enligt Skolverkets statistik.
Jag har bloggat om statistik och meritvärden förut.

Nyheter

Vissa dagar är sådär underbart aktiva. Det är så skönt att känna att ha jobbat ikapp. Det är en speciell känsla att arbeta i en skola. Man är så avskärmad från omvärlden. Det är här och nu och vi som gäller. Nyheter skapas liksom i nuet och berör bara närvarande elever och lärare och den undervisning som pågår. Idag var det orientering. Den stora nyheten för många blev hagelskuren vi upplevde. Kaveldun var en annan. En skål med fallfrukt på en trädgårdsmur för elever att plocka ur istället för att få infallet att palla en tredje. Nu ska jag gå och lägga mig. Och läsa morgontidningen. Hörde att det står något om att skolan bara blir sämre och sämre.