Stockholm 2040

Ikväll var det visionernas afton på Stora Nygatan. En grupp som tillsatts av distriktsstyrelsen hade diskuterat sig fram till sjutton punkter, som Stockholm ska formas utifrån. Gruppen leddes av Per Karlberg och deltagarna var Maria Brogren, Lukas Forslund, Anna Jonasson och Stephan Andrén. I Stockholm 2040 ska människan vara i centrum. Det var en intressant diskussion om liberala principer med tjugotalet medlemmar, varav de flesta inte deltagit i debatten på visionsbloggen. Abirs brandtal för att människan är viktigare än systemet var lysande, liksom Oscars tankar om att individens resurser ska tas tillvara. Själv bidrog jag med tankar om att få lyckas, företagsamhet samt att vi till 2040 inte ska behöva tala om integration, utan kan tala om mångfald.

Shorash dröm

Det här är Shorash Hussein. Han är taxichaufför. Jag fick åka med honom till Arlanda i fredags. Han prioriterar sitt arbete och hade inte tagit ledigt från jobbet för att fira bayram/Id med sin familj, utan jobbade hela dagen med att köra kunder mellan olika platser på ett säkert och trevligt sätt. Shorash arbetar hårt och sparar pengar för att kunna köpa en bostadsrätt. Hans dröm är att tillsammans med sina bröder starta en restaurant någonstans i Stockholm. Att driva ett företag är något fint, men det kräver startkapital. Kunskap kan den kompetente kockbrodern bidra med. Jag hoppas att Shorash kan förverkliga sin dröm, så att han får växa som människa och Sverige blir lite friare. [Jag fick löfte om att publicera bild och namn på min blogg.]

Stockholmscentern – där vi får växa

I senaste numret av Bladet skrev jag ledaren, som handlade om ledarskap för växande. Jag skrev inte om vår distriktsordförande för att vara snäll, inte för att vara omtänksam, utan för att visa på att en god ledare kan få andra att växa och att den enskilde personen har ett ansvar för sina val och handlingar. Centerpartiet vill ha ett Sverige där vi får växa. Vi vill visa på att individens kraft är så stor, om vi bara tillåter den växa och blomstra. Nedan följer texten:

Snart har jag varit medlem i Centerpartiet i fem år. Det har varit fem fantastiska och innehållsrika år. Jag har fått förtroende att sitta i Utbildningsnämnden, som mitt första politiska uppdrag. Det är lärorikt och utmanande. Underbar är känslan av att kunna påverka politiken i den riktning jag och Centerpartiet vill. Att se saker hända på ens eget initiativ är stort: Miljöformuleringar i skolplanen, särskilt uttalande om övervakningskameror eller en samordning av elevavräkningar i Stockholms län för att underlätta för friskolor. Jag har självklart en inre drivkraft, men för växande och utveckling krävs ledare som är lyhörda och stödjande, bekräftande och bejakande. Ledare som ger lite frihet i taget och visar tillit. Som vår distriktsordförande Per Ankersjö gör. Tack!

Jag vill att Stockholmscentern ska vara ett forum för medlemmar oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning att växa i. Initiativ och kreativitet ska få blomstra och tas tillvara. Drivkraft ska ses som en tillgång, inte ett hot. Avdelningar och nätverk kan ta initiativ och öppet bjuda in. Kandidater kan mobilisera och valarbetare organisera. Om vi bara har vårt gemensamma mål klart för oss; om att vinna valet 2010 i riksdag, landsting och kommun med ”det borgerliga miljöalternativet” som paroll kan vi låta medlemmarna utbilda sig, få testa idéer och pröva argument. Med positiv konkurrens kan vi bli starka och toppa oss själva. Genom att leva Centerpartiets idéprogram – vara centerpartister i tanke, ord och handling – kan vi öva på att leda Stockholm och Sverige.

För på samma sätt vill jag se Stockholm och Sverige: Öppet, grönt, med företagande och mångfald som grund. Där individen är fri, tar ansvar för sig själv och andra och får växa. På egen hand och tillsammans med andra.

Ta ansvar för ditt växande som medlem: Anmäl dig som certifierad valarbetare, nominera dig själv inför valet och börja nätverka, delta i kampanjer och politikpubar, kom med förslag om aktiviteter och utbildningar. Använd ditt medlemskap för att växa. Ingenting är omöjligt.

Rättelse: Jag blev medlem 1 januari 2004, så jag har varit medlem i sex år.

Mer makt till rektorer

Idag var det Utbildningsnämndsmöte i Stockholm. En verksamhetsplan för 2010 lades. Där nämndes självklart måluppfyllelse och att lärarna är elevernas viktigaste resurs. Fina stycken om såväl entreprenörskap som entreprenöriellt lärande, kostchefer och riktlinjer för deras arbete, samt att göra en översyn av skolgårdar. Särskilt viktiga insatser var rutiner för klagomålshantering och att goda lärarinsatser ska premieras i form av positiv löneutveckling, ett förslag som från början kom från Anders Flanking och som alltså vunnit gehör i kommunpolitiken.

Jag fick svar på min skrivelse om att varje skola ska bli en turordningskrets. Det är ju inget man kan göra innan avtalet löper ut, menar förvaltningen. Ingen anslöt till mitt ersättaryttrande enligt följande lydelse: "Alliansen har under mandatperioden givit rektorerna ytterligare makt och ansvar, samt skapat lika villkor för kommunala och fristående skolor. Om varje rektorsområde skulle vara en egen turordningskrets kunde rektorerna känna ännu större självbestämmande över sin egen personalstyrka, vilket vore positivt för måluppfyllelsen och kontinuiteten för eleverna på de skolor där söktrycket är stabilt." Oppositionen svarade att jag har missuppfattat hur hanteringen av övertalighet i staden går till. Man framhåller också att det viktiga är duktiga och engagerade lärare. Ska man som kommun kunna locka till sig de bästa lärarna ställer det krav på god personalpolitik, där anställningstrygghet har en framskjutande roll.

Min första fråga är vilken anställningstrygghet som den som är sist in verkligen har. De har missuppfattat hela skrivelsen. De låter systemet gå före individen. De bortser från ledarskapet på skolorna, som jag anser ger skolframgång. De har liksom missat en poäng i skolforskningen.

Det här är LAS i praktiken. Jag står på rektorernas sida och menar att de ska ha möjlighet att anställa och ansvaret för sin egen personal. Jag står också på den nyrekryterade lärarens sida, på den expanderande skolan. Som blir tvungen att gå om det kommer en övertalig lärare från en skola där man är tvungen att säga upp lärare. Framförallt tänker jag på eleverna. De elever som förlorar en lärare som de nyss etablerat en relation till på den skola som får få sökande elever blir ledsna och upprörda. Men inte måste ÄVEN de elever på skolan där söktrycket är högt och rektor nyss hittat en lämplig lärare bli av med sin lärare. Det blir ju liksom dubbel plåga. För måluppfyllelsen. Och den är viktigare för mig, än vad systemet är. För det handlar om elevers drömmar. Elevers möjligheter att nå sina mål om yrken och kommande utbildningar.

Sluta klaga - ta ansvar

Men nu RÄCKER det! Vad är det för bittra själar som gnäller och klagar. Hur ofta är ni själva ute och kampanjar och hittar nya förslag som går slag i slag med Centerpartiets ideologi? Hur ofta ser jag er bära centerknappen med stolthet? Hur ofta mejlar ni idéer till partiledningen? Eget ansvar borde vara en del av kritiken. Anders Flanking och Maud Olofsson har förtroende av förtroenderådet och av partiledningen. Jag sa på förtroenderådet att vi behöver en stark och tydlig ledning. Där ingår att ge information vid kriser till medlemmar. Annars tar andra initiativ och ledare i landet tvivlar, vilket kan vara farligt. Jag har flera idéer och reflektioner, som jag mejlar Flanking direkt.

[Foljande text saknar svenska alfabetets tre sista bokstaver.] Nu: fokus val 2010. Fokus politik. Sverige behover ett starkt Centerparti med grona liberaler som star enade kring att vi vill ha ett Sverige dar vi far vaxa, ett Sverige dar individens kraft kan bli stor och dar varje person har ansvar for helheten. Da behover vi varje medlem; Henrik och Fredrick ar vardefulla spelare i laget. Ert fantastiska jobb tog oss till seger for tre ar sedan! Stockholmscenterns distriktsstyrelse har antagit en valplan. Spela in era idéer for hur vi kan vinna val i Stockholm och Sverige. Era idéer ar viktiga, men sluta klaga utan att ta ansvar. Nu ska vi vinna val genom att vara ett parti, en rorelse, som med positiv kraft visar att individens kraft och ansvar kan bygga Sverige.

Sveriges superhjältar

Våra företagare är våra hjältar. Sedan finns det superhjältar som Ung Företagsamhet som brinner för att fler medborgare ska bli entreprenöriella och att fler ska starta företag. Jag fick möjlighet att träffa Helena Fond och Emma Gustafson igår. De hade läst min artikel om entreprenöriellt lärande och tog därför kontakt med mig. De berättade om vad vi kan göra på nationell och lokal nivå för att öka det entreprenöriella lärandet och entreprenörskapet i skolan. Ett sätt är att påverka förslag till nya kursplaner för grundskolan. Jag berättade om mina tankar och kunde även bidra i egenskap av verksam lärare. Ett givande möte med inspirerande, driftiga unga kvinnor som är goda förebilder för unga företagare.

En Maud-kick

Jag behöver en Maud-kick då och då. För att hålla min egen energi uppe. För att bli stärkt i engagemanget och få mina värderingar bekräftade. För att få nya bilder till de argument och lösningar vi har för ett grönt, företagsamt Sverige. Direkt när hon anlände i sin thatcherblåa dräkt möttes hon av applåder och strax en stående ovation. Det var en lång och varm applåd som hon besvarade med sitt äkta leende. Talet handlade om hur vi behöver lösa ungdomsarbetslösheten. Hur Centerpartiet sitter på lösningarna: Luckra upp LAS, införa avstampsjobb, införa lärlingsplatser och trainee, stimulera ungas innovationer. Hon var stark, bestämd och engagerad. Hur vi ska försvara regeringens och Centerpartiets reformer och kämpa för nya. Vi kan göra skillnad! Åttiotusen säljare har vi i Centerpartiet runtom i landet, som strax ställer om till valrörelse.

Statssekreterare Ola Alterå berättade också om Vattenfall-affären. Där måste jag säga att Per Ankersjö har gjort mycket för att få fram motinformation som motbilder till angreppet på Maud som person. Framförallt den film han själv har gjort visar på vem som egentligen bär ansvaret för pantsättning mm. Denne person som sedan kommer med motstridiga uppgifter - VD Lars Josefsson. Ola Alterå sa att vi har Sveriges starkaste ledare och då måste vi vara beredda på att det blåser och stå starka i vinden. Då krävs just sådan motinformation och desarmering av angreppen som Ankersjö och Alterå gett.

Vi antog så några utgångspunkter inför valet 2010. Jag läste dem igår kväll och kände då att partistyrelsen lyckats riktigt bra. Partisekreterare Anders Flanking presenterade planen engagerat och positivt. Anders sa att han inte haft skygglapparna på varken under eller efter valrörelsen, utan att han och riksorganisationen dragit lärdomar. Det var viktigt att höra! Han blev avtackad av presidiet med en blombukett och orden om att förtroenderådet har just förtroende för honom, vilket är viktigt för vårt parti. Nu kör vi!

Centerpartiet är inte redo för rättvis skatt

Centerpartiets förtroenderåd har antagit en skattevision. Vi vill ha lägre skatter, bättre skatter och enklare skatter. Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgifterna ytterligare. Man vill sänka den statliga inkomstskatten som inträder vid en månadslön om 31 600 kr och införa ytterligare ett jobbskatteavdrag. Jag yrkade på att Centerpartiet vill: "På sikt införa en helt rättvis skatt med samma skattesats rätt över." Magnus Andersson, CUF, understödde. Det blev avslag för min del och någon menade i debatten på att det var ett både udda och extremt förslag, men jag menar att det handlar om rättvisa och jante-lagen. Att varje individs ansträngning och kompetens ska behandlas lika. Att man vill spara 20 % istället för att skatta 20 %. Kanske för att förverkliga en dröm om ett företag eller att investera i något annat viktigt.

Jag sa också att det är klokt att invänta den statliga utredningen kring utjämningsskatten, samt att den för mig personligen (då jag inte kan erinra mig att jag har några distriktsbeslut att förhålla mig till) är lika självklart solidarisk som vård för papperslösa. Men jag ställde ändå tre frågor som jag vill föra in i diskussionen:

1. Känner man sig inte som ett offer när bygden åtnjuter utjämningsskatt?
2. Hur rimmar idén om utjämningsskatten med våra federalistiska principer?
3. Kan det vara så att utjämningsskatten hämmar entreprenörskap, innovationer och idéer för en levande landsbygd, som vi ju alla vill ha?

Gösta bloggar också.

Förtroenderåd pågår

Centerpartiets förtroenderåd pågår. Jag har förtroendet av distriktet att ersätta Per Ankersjö då denne studerar stadsbyggnad i Holland. En skattepolitisk vision och ett uttalande ska antas. Jag har ställt en fråga om det har funnits ett resonemang i gruppen kring att införa rättivsa skatter. Svar kommer strax och därefter diskussion.

C vill att individer ska växa

Idag håller Centerpartiet förtroenderåd. Jag har höga förväntningar, vilka redan börjat infrias denna morgon i form av att Maud Olofsson deklarerar på DN debatt att Centerpartiet ska ta kampen för jobben och framförallt ungdomsarbetslösheten inför valet 2010. Självklart är jobb viktigare än lön. för ungdomar. Olofsson är tydlig och målinriktad i sin artikel. Centerpartiet är det parti som har den vassaste politiken för att göra drömmen för många unga verklig, nämligen att stå på egna ben, kunna flytta hemifrån och göra rätt för sig, pröva sina vingar och få en första egen inkomst att komma hem med till mamma och pappa.

Centerpartiets valrörelse måste vara klart ideologisk och infria hopp om människor för ett bättre, mer värdigt liv. Genom att ge individen mer makt i form av bestämmande och pengar i plånboken. Idag presenteras också den skattevision som arbetats fram under året. Denna presenteras fint på Brännpunkt. Höga skatter ger sämre välfärd. Stockholmscentern menar att vi ska ha en helt rättvis skatt som har samma skattesats för alla, oavsett inkomst. Den som arbetat sig upp till högre löner ska inte bestraffas. Dessutom skulle det gynna kapitalinvesteringar och därmed tillväxten att ta bort både statlig inkomstskatt och värnskatt.

Centerpartiet kan nå målet om att fördubbla sig i valet 2010. Men då måste vi helt släppa kärnkraften. Det är vår akilleshäl, men nu finns en energiuppgörelse som vi ska hålla oss till. Sälj Vattenfall. Låt marknaden hitta lösningar för förnyelsebara energikällor. Sätt upp mål för energieffektiviseringar, säkerställ energiproduktionen och sköt tillsynen av kärnkraft. Låt kommunerna ha vetorätt i uranbrytning och slutförvar, men släpp kärnkraften!

För att fördubbla oss krävs också en samsyn i hela landet kring vissa liberala grundprinciper. Vi måste få upp fördomar om stad och land till ytan och spräcka hål på dem. Stureplanscentern är inte champagnetroll. Det finns solklart liberala centerpartister ute på landsbygden. Ideologin spränger ideologin. Jag efterlyser ett ideologiskt visionsarbete i form av en turné med öppna möten till starka centerfästen. Där vi får diskutera vad vi menar med alla människors lika värde och rättigheter. Där vi funderar över hur vi kan göra vår ort grönare. Där vi diskuterar öppenheten och hittar liberala lösningar på mångfald i alla dess former. Och kläcker knäckfrågorna om hur vi i Sverige kan ge individen mer makt över sin egen vardag och hur vårt samhälle ytterligare kan stimulera entreprenörskap och initiativkraft. Allt för att få ett Sverige där du och jag får växa. I takt med oss själva, och utan på bekostnad av någon annan. Helt enkelt bara som individer. För det är när många olika individer känner sig trygga och fria som vi tillsammans som grupp kan växa och nå oanade höjder. Centerpartiet kommer att ta ett steg framåt i sitt växande idag.

Allianspolitik ger utdelning

Alliansens arbete med skolpolitiken för stockholmseleverna har börjat ge utdelning. I DN går idag att läsa att meritvärdena ökat för Stockholms elever. Självklart är det härlig läsning att kunskapsskillnaderna minskar mellan elever som har låg- respektive högutbildade föräldrar.
Det ska också göras utredningar av skolor där man misstänker att det råder betygsinflation. Det lönar sig att arbeta målmedvetet med måluppfyllelse och att ge ökad makt till rektorer och de som vet hur man bäst når målen, nämligen lärarna. Allianspolitik bygger underifrån och ger alla del av kakan. Att bli behörig till ett nationellt program eller kunna komma in på just det program på den skola man vill är att kunna förverkliga sin dröm. Det är att få växa.

MP måste förstå företagarnas villkor innan de säger sig vara företagarparti

Idag skriver Andersson, Ankersjö och Lundgren på DN debatt att Miljöpartiet är längre till vänster än (S) när det gäller landstingsfrågorna. Jag känner till från Utbildningsnämnden i Stockholm att miljöpartiet nästan alltid ansluter sig till uttalanden från (S) och (V). Man pratar hellre om resurser än om resultat. I landstinget förespråkar de förbud om mobil i T-banan, istället för att låta människor ta ansvar och be varandra lite fint att prata lägre om de blir störda. Det nya "småföretagarpartiet" vill också stoppa vinst för välfärdsföretagare. I miljöpartiets företagarsverige är det alltså fult att göra vinst om man driver en god verksamhet. I miljöpartiets företagarsverige är det fult att växa. I miljöpartiets företagarsverige råder inte marknadsekonomins villkor - utan planekonomins.

Miljöpartiet vill dessutom stoppa Förbifart Stockholm, vilket skulle vara förödande för såväl västerortsbor som innerstadsbor. Men framförallt för företagarna i Lunda-Nova, Vinsta och alla företag som skulle kunna få arbetstillfällen i och med en byggnation av vägen.
Bloggar gör också Anders W, Fredrick, Johan, Christian, Annie, Elisabeth, Oscar, Elias

Inte alla moderater kramar LAS

Elisabeth Thand-Ringqvist, som kandiderar till riksdagslistan för Stockholmscentern och Johnny Munkhammar, (M) skriver idag en mycket innehållsrik och välformulerad artikel på SVT Debatt om att arbetsmarknaden utan LAS inte skulle vara vilda västern, utan kunna styras utifrån ett antal punkter. Mycket bra, Elisabeth! Det här skapar ett tryck på moderaterna internt. Och när det inte "bara" är ungdomsförbundare som ser poänger med att se över arbetsrätten finns det en chans att bli lyssnad på från ett nytt håll. Det jag särskilt gillar, och som jag bloggat om tidigare, är att de vill inta de smås perspektiv. Själv har jag idag under ett möte hittat en lokal moderat som uppger sig inte heller vara LAS-kramare och som troligen vill slå slag i saken av att skriva något om hur vi kan göra varje skola till en turordningskrets, beroende av hur bra mitt förslag till skrivning blir till Utbildningsnämnden på torsdag.

En skola - en turordningskrets

Jag skrev i våras en skrivelse till Utbildningsnämnden om att man ska göra varje skola till en egen turordningskrets. Argumenten är att rektor själv vill anställa sin personal, inte ta emot övertaliga från andra skolor enligt turordningsreglerna, dessutom att det blir en homogen lärarkår samt att fristående och kommunala skolor ska ha lika villkor. Svaret kom med handlingarna till torsdagens nämndmöte. Förvaltningen skriver att gällande kollektivavtal går ut i december 2011. Dock står att endera parten under avtalsperioden kan ta upp frågan om en ändrad indelning i övertalighetsområden. Men detta blir enligt förvaltningen endast aktuellt om staden under avtalsperioden genomför förändringar i sin förvaltningsorganisation, vilket förvånar mig. Viljan finns alltså inte att ta upp frågan. Man ska helt enkelt inte fucka upp med facket. Detta förslag yrkade jag även på partistämman och fick bifall till (s 13). Jag kämpar alltså vidare. För kontinuiteten, stabiliteten och självbestämmandet på skolorna.

Länge leve LAS-debatten

Folkpartiet gör en svängom och vill luckra upp LAS till viss del. Bra! Björklund vågade dock inte bryta med traditionen. Centerpartiet går längre och vill ha en proportionerlig turordning. För företag med upp till tio anställda ska kompetens vara viktigare än anställningsår, fullt ut. För företag med fyrtio anställda får åtta undantas från turordningsregler. För företag med femtio anställda får tio undantas från turordningsregler. Jag vill att vi skriver en helt ny arbetsrätt, med företagaren som utgångspunkt, inte facken. För en flexibel arbetsmarknad där det blir lättare att få jobb och att kunna säga upp. Flitiga läsare vet att jag bloggat hela året om frågan, ur olika synvinklar. Grunden är att jag själv blev utlasad från en skola 2002, men argumenten och fakta för att skrota LAS är större än min övertalighet. Detta är en av mina valfrågor.

Svenskt Näringsliv rapporterar på sin hemsida en ny undersökning om att tvåpersoners-undantaget vid uppsägningar är viktigt för de företag med max tio anställda som har behövt göra uppsägningar. Viljan att anställa är beroende av möjligheten att avsluta anställningen. Sju av tio är också för en större rörlighet på arbetsmarknaden. Turordningsreglerna motverkar en rörlighet. I många länder upplever också anställda en större trygghet trots ett mindre omfattande anställningsskydd, skriver man i en nypublicerad rapport om turordningsregler och ungdomsarbetslösheten. Det handlar troligen om att det är lättare att få ett jobb i de andra länderna med större rörlighet på arbetsmarknaden, skriver man.

LAS-debatten har varit levande hela 2009. Människor lever med LAS året runt. Många företagare, men även anställda som klamrar sig fast, blir utestängda eller uppsägda trots en hungrighet och färsk kompetens. Jag är optimist. Jag tror och hoppas och vet att droppen urholkar stenen. Med fler argument och en ivrig debatt kan vi liberala alliansvänner som vill skrota LAS fortsätta att synliggöra de orättvisor och negativa effekt på arbetsmarknaden som befintlig arbetsrätt ger upphov till. Bloggar gör också: Kerstin Lundgren, Johan Hedin

Företagarnas förtroende för regeringen stort

Företagarnas förtroende för Maud Olofssons näringslivspolitik har stigit fem procent sedan augusti, visar en undersökning Företagarna gjort. Mest positiva är de största företagen (80 %) och minst positiva är småföretagen (64 %) med en till nio anställda. Trots flera utspel från de rödgröna tycks de inte ha gjort intryck på företagarna, menar Anna-Stina Nordmark-Nilsson, vd. Däremot har Centerpartiet fått igenom en viktig trygghetsreform för företagare. Centerpartiet ville i budgetförhandlingarna sänka arbetsgivaravgifterna ytterligare, vilket skulle gynna företag generellt. Nu gäller det att fortsätta arbeta på den inslagna vägen. Trägen vinner. Och är det någon som är målmedveten och fokuserad, så är det Maud Olofsson och hennes Näringsdepartement.

Barnkonventionen 20 år

För tjugo år sedan satt jag och ett femtiotal Vi Unga-medlemmar i en ring i en idrottshall i Stora Sundby i Södermanland. I egenskap av vice ordförande läste jag några dikter som hade med barn och barns rätt att göra. Vi läste artiklar ur barnkonventionen som kommit till. Vi Unga drev något projekt kring barnkonventionen för att upplysa barn och ungdomar kring den. Frivilligorganisationerna spelade en stor roll både för konventionens tillkomst och för att upplysa om den. För tio år sedan talade jag på ett seminarium i riksdagen i egenskap av förbundsordförande i Vi Unga om hur goda vuxna kan stödja barns och ungdomars delaktighet. Hur vuxna kan göra för att lyssna på unga. BO arbetade med myndigheters möjligheter att låta barn komma till tals i olika samhällsplaneringsfrågor. Idag fyller alltså barnkonventionen tjugo år. Men kanske känner barnen i Sverige till lagen mindre än någonsin, skriver sju generalsekreterare och Barnombudsmannen i SvD idag. Skribenterna uppmanar myndigheter och politiker att kika på hur man i Norge inkorporerat konventionen i lagstiftning. Nog tål det att tänka på. Nog tål det att se efter hur barnkonventionen nämns i skolplanen, verksamhetsplaner eller förslag till kursplaner. Nog måste barn ha vetskap om sina rättigheter för att kunna ta dem tillvara. Men värt att lägga på minnet är att rättigheterna har barnets bästa i fokus, vilket kan innebära att barnet inte alltid har rätt eller kan köra över vuxna, vilket också barnet måste bli medvetet om.

Öppenhet ger insikter

Idag när jag åt lunch under kampanjen på Centralen mötte jag en man som jag kom att språka med. Han hette Lennart och var från Umeå. När jag berättat om min kampanj sa han att han är aktiv inom en frikyrka, där han ibland predikar. Att söndagens text passar ihop med klimatarbete var givet för honom. Han frågade vad jag tycker om könsneutrala äktenskap. Mitt svar blev givetvis att beslutet är ett kliv framåt för människors lika värde och rättigheter, men att jag skulle vilja att präster fick ansöka om en vigselbehörighet som skulle innebära att de fick viga såväl samkönade som olikkönade par. Lennart berättade att han för sin del gärna kan tänka sig att viga homosexuella. För han hade bott i ett område i någon stad i USA där många HBT-personer bor. Och det är inget fel på dem. Nej, precis. Tänk om fler vore så insiktsfulla och öppna som Lennart, som ser människan för den hon är och inte för hennes yttre. Att kärleken är större än könet. (Jag fick Lennarts tillstånd att blogga om vårt möte, samt att publicera bilden.)

Varma väljarmöten

Idag har jag kampanjat för www.2grader.se. Miljöminister Andreas Carlgren startade kampanjen för några månader sedan. Han vill ta pulsen på svenska folket. Och vi är med! Vi stödjer honom i hans arbete att få världens ledare att underteckna ett globalt klimatavtal som syftar till att höja temperaturen max två grader. Ett avtal som också ska säkerställa de fattigaste ländernas utveckling. Det var lätt att få underskrifter och många hade redan hört talas om kampanjen som måste anses lyckad. Många ville skriva under just för att visa Carlgren sitt stöd. Flera ville skriva under för att de jobbar med miljön i form av miljövänliga system eller odling för balans eller teknikutveckling för bilar. Många förstår att varje individs handling kan leda till en sammantagen klimatförbättring. Oj, så kul att möta väljare - från Luleå till Kristianstad, men även Tyskland och Estland. Som vanligt var det god uppslutning av Stockholmscentern. Lycka till i Köpenhamn, miljöministern.

Kandidathearing

Så var kandidathearingen klar och medlemsomröstningen har börjat. Jag vill ha ett Sverige där vi får växa. Ett öppet, grönt Sverige som bygger på företagande och mångfald. Många kompetenta kandidater var det. Att många var nya medlemmar var roligt att se. Värda att nämna inför riksdagsvalet var Andreas Carlgren, Elisabeth, Oscar, och Abir. Entusiasm, liberalism och kompetens. Jag ser framemot en valrörelse som stärker Stockholmscentern och våra värderingar. En valrörelse som får människor att växa och ger ett Sverige där människor får växa. Jag vill gärna vara en del av den som kandidat för Centerpartiet till riksdagen. För den som vill rösta på mig i provvalet kan man betala 150 kr till plusgiro 19 00 37-2 för att delta i medlemsomröstningen vars sista datum är 30 november.

Kommunsamverkan är bra

Idag är jag tjänstledig för att mötas med KSL:s utbildningsberedning i några timmar. En rapport om hur man ska förebygga och hindra hedersvåld godkändes. Kommunerna i Stockholmslän, Polismyndigheten och Länsstyrelsen ska samverka kring utbildningar, men också att införa ett hedershus, som var en idé centerpartistiska riksdagsledamoten Maria Kornevik-Jakobsson snappat upp från den utredning som gjorts i frågan inom ramen för socialtjänstverksamheten i Stockholms stad. I verksamhetsplanen gäller det ju att under valåret ro i hamn det som initierats och att alla kommuner och program ingår i samverkansavtalet kring gymnasieutbildningarna. Andra samverkanspunkter är ju en gemensam prislista för gymnasieutbildningar, att den elevdatabas som jag nämnt tidigare är efterfrågad i kommunerna och planeras införas 1 januari 2011. Idag var det samverkan kring studie- och yrkesvägledning som jag drev på framåt i. Inte att hitta gemensamma mål, utan att lyfta upp positiva exempel och att med ett underifrånperspektiv få med elevernas upplevelse av den vägledning de får inför gymnasiet. Vilka faktorer och egenskaper bör finnas i en framgångsrik studie- och yrkesvägledning? Det skulle också förhoppningsvis kunna leda till högre anställningsbarhet, färre avhopp och därmed större självkänsla hos individerna, men även vara samhällsresurseffektivt. Spännande samverkan, där jag och moderaterna som representerade Alliansen.

Skola för växande

Idag skriver Per Ankersjö och jag om Skola för växande på Newsmill.

Centreprenörskap

Idag skriver jag på www.centreprenor.se om min syn på entreprenörskap.

Entreprenörskapande

Tre centerpartister har startat en sida som heter CENTREPRENÖR. Underbar titel. Sajten ska publicera exempel på texter om företagande och entreprenörskap. De driver själva varsitt företag. Jag har alltid varit entreprenör, men aldrig företagare. För mig har det varit inom föreningsformen som jag utvecklat kreativitet och kunnat vara entreprenöriell.

När jag var liten lekte jag förening. Jag och grannbarnen arrangerade cirkus och teaterföreställningar som vi tog inträde till. Vi tiggde saker till en loppmarknad. Jag glömmer aldrig hur en granne slängde igen dörren mitt framför näsan på mig när jag sa att om vi skulle få något som var större än en soffa behövde vi hämta den med bil. Jag förde kassabok och vi köpte in teatersmink till nästa föreställning. I tonåren startade jag och mina kompisar en Vi Unga-klubb som möjliggjorde att vi tog initiativ till egna läger och utflykter. Vi arrangerade en droginformatörskurs och informerade själva alla kommunens sjätteklassare om ANT.

Högstadietiden bestod för mig och mina klasskompisar utöver studier av pengainsamlingar: Discoarrangemang, mannekänguppvisning, extraknäck i klassens föräldrars företag, brödbakning och -försäljning, loppmarknad, lottförsäljning. I maj 1988 åkte klassen till London på skolresa i fem dagar. Vi fick till och med över till fickpengar så en tjej kom hem med mer pengar än hon hade när hon åkte. Några år senare startade jag och min dåvarande sambo Vingåkers-revyn, som vi satte upp i flera år. SV-distriktet stod för startplåten: 15 000 kr som sedan blev 20 000, som blev 40 000. Jag ordnade eget sommarjobb på kommunen genom att driva ett musicalprojekt för sommarlediga mellanstadieelever. Året därpå ledde jag en dagteaterkurs. Idéerna flödade och det lokala nätverket var användbart.

Jag har varit entreprenör, men aldrig företagare. Det steget är stort. Att ta ansvar för sin egen ekonomi helt och fullt. Att ta ansvar för sin egen marknadsföring. Att ta ansvar för alla papper. Nej, det steget är för stort för mig än så länge. Men jag beundrar alla de som bygger sin dröm genom att sälja varor och tjänster till oss övriga, som skapar jobb för sig och andra - och dessutom drar in pengar till staten genom arbetsgivaravgifter. Det är företagarna som bygger Sverige. Tänk om steget från dröm till verklighet vore lite kortare för mig och många, många fler runtom i Sverige. Det kan det bli. Om vi politiker signalerar hur viktiga företagare är. Om vi politiker gör allt för att förenkla företagande och göra det lönsamt att vara företagare. Om vi politiker ser värdet i företagandet.

Staden hittar lösningar - som mp vill stoppa

Stockholms stad säljer Hässelby slott till en entreprenör som vill använda slottet, sköta parken och dessutom hålla den öppen för allmänheten. Bra. Miljöpartiet är dock oroat över att slottsägorna ska bebyggas eftersom de ska göra det i grannstadsdelen Bromma vid ett annat slott, nämligen Ulvsunda. Ulvsunda slottspark, menar man, ska nyttjas av de boende i området, inte bebyggas. Men vem vill ligga femtio meter från vältrafikerade Ulvsundaleden och sola, mitt under inflygningen till Bromma flygplats? Att promenera på grusgångar är inte heller någon höjdare, med eller utan barnvagn. Vill någon bo där är det välanvänd mark. Lillsjöparken finns på andra sidan vägen och den räcker gott och väl. Det här är exempel på hur man vill stoppa entreprenörer och byggen bara för att just säga nej, men också för att man vill stoppa tiden för att det känns säkrast så.

Vilken skatt?

Centerpartiet föreslår ytterligare skattesänkningar. Framförallt för medel- och låginkomsttagare, som man menar är Sveriges hjältar. Det är möjligen ett konkret sätt att mota Olle i grind, vilket jag efterlyste i lördags. Och gynnar arbetslinjen. Men i skattefrågan måste jag även ta hänsyn till vad våra stämmor tyckt de senaste åren. Vi gillar ju individens möjlighet att fatta beslut över sin vardag och sina pengar i så stor utsträckning som möjligt. Såvitt jag minns vill vi ju också ha en skatt som bygger på att varje persons arbetade timma är lika mycket värd som alla andras. Samma skattesats rätt över. Rättvisa alltså. Vi vill också ta bort den statliga inkomstskatten. Och sänka arbetsgivaravgifterna. Det är nog till att ta en funderare kring vad som hamnar överst på önskelistan. Övriga som bloggar är: Ingrid, Johan, Emil, Stefan, Karl, Fredrick.

Flykting-NIMBY uppfattas som rasism

Riksmoderaterna reagerar på situationen i Vellinge, vilket är bra. Oron kniper nämligen tag i hjärtetrakten: Att det inte bara är tradition eller osäkerhet som gör att kommunens företrädare tackar nej till flyktingbarn. Att det skulle vara rasism och inskränkthet. Kommunalrådet själv informerar om vad som har hänt och hur han tänker. Jättebra! Det visade sig vara den vanliga NIMBY-grejen, fast nu gällande människor, vilket är rejält lätt att uppfatta som rasism. Nu behövs fler kommuner som tar sitt ansvar för asylsökande under arton år. Jag sa det på partistämman: Det som krävs är utbildning och en familj - det kan alla kommuner ordna. Men det är ju lätt för mig att sitta här i Stockholm och säga... Samtidigt greppar Billström debatten. Mycket bra att det blir lättare för personer som har barn i Sverige, men har fått avslag på ansökan, att söka asyl inifrån Sverige. Det som också skulle behövas är att man inte har strikt tidsbestämda utredningar. Målet är att utredningen ska klaras på sex månader och det är bra. Men vissa asylfall behöver mer tid på sig för att bli rättssäkert bedömda. Kanske ett samtal till med den ansökande. Migrationsverket har information om asylprocessen och rollfördelningen på sin hemsida. Merit Wager bloggar också. Jag anser att en lösning finns i civilsamhället.

Omprövning av betyg utreds

Sofia Larsens och Centerpartiets förslag om att elever ska ha rätt att ompröva betyg ska nu utredas. Bra. Det ska bli spännande att se vad utredningen kommit fram till om ett år. För övrigt längtar jag till att nya skollagen träder i kraft.

Punkt för kyrkofullmäktige

Ikväll var det mitt sista kyrkofullmäktige i Bromma församling. Det var med stort nöje jag såg i verksamhetsplanen och budgeten att man prioriterar rekrytering av en ungdomspräst och en ungdomspedagog, vilket jag också framförde. Jag fick också anledning att yrka bifall till kyrkorådets förslag om att genomföra en arbetssocial genomlysning av verksamheten. Det känns bra att lämna ett sammanhang medan det är kul och att jag bidragit på en lagom nivå. Christina Andersson som är centerkvinna har lett förhandlingarna för vår nomineringsgrupps räkning. Hon sköter jobbet som gruppledare med bravur.

Bussbloggning för beskrivning av lärarläget

En liten snabb bloggning från bussen bara för att beskriva läget. Det är november. För en lärare innebär det att man precis klarat av att skriva omdömen om eleverna inför utvecklingssamtal, befinner sig mitt i de viktiga utvecklingssamtalen med elever och föräldrar. Till detta kommer att eleverna är särskilt trötta i november och mars, enligt min erfarenhet. Inte sällan får man själv eller kollegorna någon förkylning. Det är viktigt att få vikarie. Det är viktigt att kollegorna stödjer vikarien. Till detta läggs arbete inför Öppet hus då man ska tänka framåt för att få elever. Undervisningen rullar på som vanligt med läsning, skrivande, tänkande, argumentationer, inlämningar, prov och rättning. Det är underbart att vara lärare. När skapandet i klassrummet ger nya insikter. När elevers ögon tindrar till när de läser något fantastiskt eller när klassrummet blir magiskt av en engagerad redovisning. Men ibland är det mycket att göra, ska jag villigt erkänna. Trevlig dag!

Årets företagare en välfärdsentreprenör

Årets företagare är utsedd av Företagarna. Det blev en välfärdsföretagare som utsågs, nämligen Barbara Bergström som 1992 startade Internationella Engelska Skolan, som idag har fjorton skolor runtom i Sverige. Hennes företag är lönsamt för henne själv och för Sverige. Planer till ytterligare expansion finns. Ett stort grattis till skolledaren, välfärdsentreprenören och banbrytaren Bergström. En fet understrykning av åsikten att det måste vara okej att göra vinst även i välfärdsföretag.

Littorins LAS-öra mer lyhört?

Staffan Danielsson skriver på sin blogg att Sven-Otto Littorin har skrivit på Facebook att han förkovrat sig i ungdomsavtalen som finns i Holland och gillar det! Det är ju fantastiskt. Jag menar om vår moderate arbetsmarknadsminister inser att det skulle kunna gå att hitta andra lösningar i lagen om anställningsskydd vore det ju en ingång till att kunna minska ungdomsarbetslösheten och på sikt även luckra upp LAS med turordningreglerna. Det skulle vara intressant att få det bekräftat av Littorin själv.

Jag konstaterar att det finns en arbetsgrupp inom Alliansen som har till uppgift att inför valet 2010 formulera reformer för minskat utanförskap. När jag dristar mig till att klicka upp delrapporten som presenterades i Almedalen ser jag på sida 25 analysen av läget: "För unga människor och personer med utländsk bakgrund medför LAS en högre arbetslöshet än i andra grupper. Detta problem har alliansregeringen mött genom att bland annat sänka socialavgifterna för att göra det billigare att anställa yngre. Utanförskapet bland unga och personer med med utländsk bakgrund är dock fortfarande stort, trots att viktiga framsteg har gjorts. Det är viktigt att följa utvecklingen och ha beredskap för att göra ytterligare åtgärder för att stärka deras möjlighet att få jobb."

En sådan åtgärd skulle kunna vara att skrota LAS, Littorin. Nu när även Fp anslutit till skaran. Det är väl ett ganska gott läge att komma överens om att det är något att i alla fall gå till val på, om man inte vågar reformera innan. Min förhoppning till den nämnda arbetsgruppens slutrapport är stor. För företagens, ungdomarnas och mångfaldens skull.

Niqab - påbud eller civil olydnad?

Idag har jag som centerpartist tillbringat några timmar med ett femtiotal muslimska kvinnor i södermalmsmoskén. Då jag deltog i Klöverdams seminarium "Kan man vara troende muslim och feminist" i tisdags blev jag och andra centerpartister inbjudna. Eftersom temat var niqab blev jag intresserad av att lyssna, men också bli lyssnad på för min ståndpunkt om att skolor och arbetsplatser måste kunna ange klädkoder för att alla deltagare och medarbetare ska känna trygghet och kunna föra en öppen diskussion samt för att inte klädseln ska hindra jämställdhet. Ordföranden för kvinnoföreningen, Berna Noor, återgav höstens debatt på ett mycket analytiskt och skickligt sätt. Dessutom höll hon i diskussionen på ett mycket proffsigt och kritiskt sätt. Självklart kom Danielssons och Petterssons motion upp.

Jag får höra motiven till att bära niqab. Att någon har hittat bevis i Koranen för att man ska bära niqab. En niqabbärare menar att det inte är några problem att bära niqab. Det är bara vi politiker som ser problemen. Man anpassar sig och kan jobba med muslimska barn, där man kan fälla upp niqaben. Att pappor ska vara med i utvecklingssamtal eller att det kan finnas manliga assistenter till elever existerar dock ej i niqabistens tanke. Moderatorn konstaterar att det kanske inte är något problem för niqabbäraren, men för just personerna runtomkring. Hon förklarar också att det tillhör svenska kulturen att man hälsar genom att ta i hand och genom att kunna se varandras ansiktsuttryck och ha ögonkontakt, framför allt på möten. "Vi måste kunna samskapa." Hon menar att det är rätt av Sverige att sätta upp en gräns.

Det finns olika tolkningar av Koranen angående niqab. Kvinnans klädsel nämns på ett ställe (några verser/suror) i Koranen och där står det att hon ska bära slöja, hijab, vilket nästan alla närvarande kvinnor gör dagligdags. Någon berättar för mig att enligt islam ska inget göras av tvång, utan bara med ens hjärta. Några menade att de gärna har niqab på sig och har valt det på senare år, men då väljer bort vissa yrken där man inte kan bära niqab. Niqab är alltså inte ett religiöst måste, utan ett kulturellt attribut.

Träffen avslutades med att alla fick hitta konkreta lösningar till hur fördomarna kring islam kan minska. Moderatorn var mycket noggrann med att var och en skulle se sitt ansvar i den uppgiften. Mitt tips var att ge sig in i debatten som starka kvinnor och att ge sin syn på denna och andra frågor. Jag hoppas på det - många goda debattörer fanns i den församlingen!

Jag gick hem stärkt i min åsikt om att skolor och arbetsplatser kan ha regler för vad man inte får ha på sig. Om syftet är att skapa en god kommunikation i gruppen eller med kunderna och ett gott samspel i samhället i övrigt.

Företagande viktigt inför valet

PJ Anders Linders krönika i dagens SvD är tänkvärd och viktig inför valet. Camilla Littorin som är vd för Företagarförbundet kommenterar den på sin blogg. Intressant är hennes slutkläm om att det råder en enighet bland landets politiker om att småföretagen är viktiga för tillväxt, samhällsbyggande och jobbskapande. Det "borde kunna resultera i bättre villkor samt möjligheter att starta, driva, äga och utveckla företag i landet." Om nu alla partier är sååå eniga skulle man ju kunna ha ett partiöverskridande samråd. Men frågan är om man kan komma överens om metoderna. Mycket har hänt under Maud Olofssons tid som näringsminister. Jag tänker framförallt på regelförenklingar och trygghetsreformen, införande av hustjänster, RUT- och ROT-avdrag, men även sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Mycket går att göra framöver, men det gäller att få med moderaterna på tåget. Björklund pratade om företagande i sitt Almedalstal. Det gäller som Linder säger att inte Alliansen får ta företagandet för givet, utan man måste hela tiden kommunicera visionen och vad man gjort. Jag ser det inte som någon risk att man skulle glömma bort företagandet inför valet. En av tio arbetsgrupper arbetar under ledning av Jöran Hägglund (C) med att ta fram ett program för entreprenörskap och hållbar tillväxt. Det ska vara klart i god tid före valet 2010.

Från integration till mångfald

Idag har Sakine Madon en intressant ledare om integration i Expressen. Hon är en av Sveriges klaraste liberala debattörer just nu, som jag ser det. Idag menar hon att vi måste avdramatisera integrationen genom att avskaffa identitetspolitiken, visa starkt stöd för demokratiska principer och avdramatisera svenskheten. Min syn på integrationen är liknande. Jag har en vision om ett Sverige med mångfald. Där du blir sedd för den individ du är. Där rättvisa råder på så sätt att alla får samma förutsättningar, nämligen en god utbildning där du får växa. Den ska vara individanpassad. Den som har lätt för sig ska få utvecklas optimalt. Den som behöver stöd ska få det i form av extra tid och mer pedagogik eller inlärning via modersmålet en tid. Det ska vara möjligt att få tolkhjälp i ett antal år, men inte livet ut. Våra förväntningar att de nyanlända ska lära sig svenska språket ska vara höga, men toleransen för flerspråkighet stor och inställningen positiv. Det viktigaste är inte om en person ser sig som svensk, utan att han/hon kan försörja sig, sin familj och känner att de bidrar i samhället. På arbetsmarknaden ska kompetens gå före anställningstid eller facktillhörighet. Jobblinjen ska gälla alla. Det ska löna sig att jobba, såklart. Den som absolut inte kan jobba ska självklart få stöd från gemensamma resurser, men allra helst få göra något meningsfullt som skapar delaktighet. De som startar företag ska hyllas och få det enklare, men också få morötter om man anställer och tar ansvar för andra. Jag har tidigare skrivit här och här, om sfi och LAS-skrotning för integrationen.

Att avdramatisera svenskheten vet jag inte vad Madon menar med, men själv är jag svensk och anser att folk får etikettera sig själva. Syrian-svenskar, svenskeritreaner, bosnisk svensk - du bestämmer. Inom samma familj kan identiteten se olika ut. Föräldrar ser sig som syrianer, men vill att deras barn ska vara svenskar, medan barnen kanske ser sig som svenska syrianer. Strunt samma, huvudsaken är att man vet själv, att vi talar svenska språket och hissar vår blå-gula flagga när vi ses vid högtider. Allemansrätten gäller och många av oss nävhälsar med ögonkontakt och pratar om väder och vind när vi ses. Ganska odramatiskt.

Något vi måste greppa är dock att klyftan mellan de som har positiva erfarenheter av invandrare och de som är negativa blir större. Generellt är folk mer positiva till mångfald och invandrare enligt årets Mångfaldsbarometer - gott! Gemene man märker att det är en tillgång med språkkunskaper, kulturkompetens och dubbla referensramar på arbetsplatser, i bostadsrättsföreningar och företag. Men bland lågutbildade minskar tyvärr de positiva erfarenheterna till invandrare. Det får mig att haja till.

Jag minns en bok jag läste på pedagogikkursen på Lärarhögskolan. Boel Westerbergs "...det är ju vi som är negern". Där författaren hade gjort intervjuer och funnit att verkstads- och fordonskillarna på gymnasieskolan såg hur natur- och samhällsvetarna som grupp såg ned på dem. De nyanlända ungdomarna som kämpade med språket i en teoretisk kurs i teoretikernas korridor hade högre status än de praktiska yrkeseleverna. Självklart uppstod en avundsjuka som yttrade sig i form av rasism mot de nyanlända. [Tipsa mig, den som känner till färskare litteratur om samma ämne, tack.] Om vi drar Westbergs teori som jag minns den till dagens politiska läge ser vi att en del av dagens arbetarklass går från (S) till (SD), där en stor andel är lågutbildade. Mina slutsatser är två: 1. Ju mer etablissemanget förfasar sig över dessa personer och ser ned på dem desto mer föraktar de personer som är nyanlända och i deras ögon borde hysas mindre respekt. 2. Något parti måste hitta en politik som attraherar och lyfter de lågutbildade. Det borde vara socialdemokraterna, men i deras lika-för-alla-kring-allting-iver missar de att lyfta lågutbildade som en resurs och som något viktigt för samhället. Nu senast med tanke på att de vill avskaffa hustjänster. Med kraft ville borgarråden Lindberg och Mogert avvisa stockholmarnas frihets-ökning. Självklart passar inte professionella städare in i deras samhällsbild där alla har exakt lika många högskolepoäng i statskunskap och filmvetenskap, bara för att det är "rättvist". Alliansen har med förslaget om ny gymnasieskola visat på att alla varken kan eller ska vara lika. Du avgör vad som är bäst för dig och din framtid. Det är gott nog! Din vilja och drivkraft avgör vilken väg du tar och den är lika god som andras. Varje unik individ behövs. Oavsett de lagar min skinnjacka, klipper mitt hår, städar min toalett, byter mina däck, uppdaterar min blogg, skriver ut medicin för min astma, kunskapsutvecklar min son eller hämtar mina sopor. Vissa av de tjänster jag nämnde nyss har vi valt att finansiera med gemensamma skattemedel, eftersom de är livsnödvändiga (renhållning, förskola, vård). Andra betalar man för frivilligt eftersom man kanske skulle kunna utföra dem själv, även om det blir bättre med en proffshantverkare. Självklart sågs det som en lyx att gå till en frisör innan det fanns en frisersalong i varje hyreslänga. Allt som bara ett fåtal unnar sig är det lätt att bli avundsjuk på, men det handlar ju om hur vi själva prioriterar i hushållsbudgeten. (Nu håller jag på att kolla upp hustjänster, främst för att höja statistiken för dem med tanke på (S)-hållningen, men givetvis också för att jag varken kan eller gillar att städa.)

Ingerö lyfter också Madon på sin blogg, men ur ett annat perspektiv, som jag inte tar ställning till. Om attitydundersökningen bloggar också Centerpartiets integrationsnätverk, MinaModerataKarameller och Medier & Mångfald som längst ned i sitt inlägg länkar till rapporten som gjorts av sociologiska institutet på Uppsala universitet. My dad read Kirkegaard är kritisk till att rapporten gjorts. Det är nog Sakine Madon också med tanke på hennes vilja att skrota identitetspolitiken.

Gröna gubbar ger go och frihet

Centerpartiet uppmärksammar i en frihetskampanj den tjugoåriga årsdagen för berlinmurens fall på måndag. Kampanjen heter "varning för röd gubbe", men kan också ses som ett påbud för grön gubbe: En grön, liberal, framåtsyftande person. Någon som får saker att hända. Något man längtar efter när man står vid övergångsstället. Något som gynnar en utveckling.


Anders Flanking skriver på Newsmill om bakgrunden till kampanjen, nämligen Vänsterpartiets snabba steg från kommunism till socialism och hur Mona Sahlin väljer som första socialdemokratisk partiledare att gå in i ett uttalat valsamarbete med en vänsterpartiledare som så sent som 2005 tydligen kallade sig för just kommunist, trots att partiet skrotade just epitetet kommunist 1990. Inget parti har väl haft så många utbrytarhistorier som detta. Man startade som en utbrytargrupp ur socialdemokraterna och gick sedan ännu längre vänsterut. Det skrivs också om uteslutningar hit och dit i historia-pdf:en, som värsta kommunistmetoderna.

Jag ringer min svärmor för att höra efter hur det egentligen var att växa upp och leva i ett kommunistiskt land, Rumänien. Jag har hört en del historier, men vill få dem uppfräschade. Det skulle behövas en hel dag, menar hon, men berättar några saker.

Att gå i skolan var kadaverdisciplin. Aldrig någonsin lärde man sig
kritiskt tänkande, för det hade man inte heller någon användning för. På alla
arbetsplatser och i varje hus fanns angivare. Dessa hade till uppgift att hålla
koll på vad folk sa, framförallt om regimen eller partiet. Den som uttryckte sig
för kritiskt blev fängslad. Att min svärmor blev kär i en västerlänning
var inte acceptabelt. Hon blev degraderad på jobbet. Från att ansvara för
utländska besök till att skriva maskin och översätta tekniska böcker. Hon fick
ansöka om tillstånd att gifta sig med sin blivande make. Myndigheterna kom hem till henne och försökte få henne att ändra sig. Han kunde ju vara spion...

Kommunismen strävar efter att alla ska ha det jämlikt, heter det. Men pamparna som var med i centralkommittén hade många förmåner som särskilda affärer där de fick köpa importerade varor, speciella sjukhus, bodde i stora hus och hade en privat strand där det på kvällarna visades filmer för deras familjer.

Jag minns mitt besök i Estland 1989 eller 1990. Då jag som turist fick köpa Dumlekola i en lyxbutik, medan esterna köade i varuhus med varor bakom disk och expediter som stod och filade naglarna. Konsumtionsapartheid. För mig är det märkligt att folk idag går omkring med femuddiga röda stjärnor på tröjor och jackor, men det är deras business. Här i Sverige har vi yttrandefrihet så det är ganska enkelt att vara kommunist; att säga att alla ska ha det lika och irritera sig på företagsvinster. Men jag hoppas att de som anser sig vara kommunister har satt sig in i hur många som dött i kommunismens namn. Och framförallt hur mycket frihet för både individen, familjen och i samhället som skulle försvinna om vänstersocialisterna skulle inta Sveriges regeringskansli.
Zander bloggar också.

EU: Från beredskap till aktion

Dawit Isaak sitter fängslad i ett fängelse för sina åsikter för att yttrandefriheten och demokratin är inskränkt i Eritrea. Min artikel från i våras där jag försökte ingjuta hopp i Utrikesdepartementet lever tydligen vidare på Newsmill och är nu länkad på freedawit.com. Författarförbundet stödjer Isaak genom att göra honom till hedersmedlem. Det har han inte så stor nytta av direkt, men opinionsbildningen är viktig för att inte glömma. Föreningen Expo fick Radio Västs Dawit Isaak-pris i samband med journalistens 45-årsdag den 27 oktober. Journalistkollegor protesterade utanför Eritreas ambassad samma dag. Symboliskt, ihålligt, kollegialt engagemang! Jag läser en DN-artikel om situationen i Eritrea från början av augusti. Exileritreaner som är regimkritiker menar att opinionsbildningen varit viktig. Muntliga källor anger att Isaak nu sitter i någon form av slutförvar. USA utfärdade i slutet av augusti en varning till sina medborgare att överhuvudtaget besöka Eritrea, då situationen är farlig och allvarlig utanför huvudstaden Asmara. Besökare har gripits utan orsaker.

UD i Sverige utövar tyst diplomati. Hoppet lever. Men utan information är det lätt att tro att inget händer, att inget görs. Regeringskansliet informerar i en rapport från 2007 om att mänskliga rättigheter är bristfälliga. Den avslutas med följande formulering: "På sexårsdagen i september 2007 upprepade EU i ett nytt uttalande sin begäran bla om att få träffa de gripna. Från EU:s sida har även uttalats en beredskap att bistå landet på MR-området." Då menar jag att det är dags att gå från beredskap till aktion nu, EU. Skicka dit en Åsne Seierstad med FN-beskydd. Ännu bättre är om Carl Bildt själv åker dit när han kommit hem från Indien.

Avstampsjobb trampolin in på arbetsmarknaden

Unga arbetslösa behöver komma in på arbetsmarknaden. Inte hållas utanför. Med jobbet kommer känslan av samhörighet och mening. Utan jobb riskerar man att hamna i utanförskap och kanske fyller dagarna med meningslös verksamhet, som bara ger mening för stunden.

För arbetsgivarna är det en stor risk att anställa ett helt oprövat kort, som varken har referenser eller arbetslivserfarenhet. En morot för den som anställer är att det blir lite billigare. Det är inte orealistiskt, utan helt rimligt då personen ifråga ska läras upp. Sedan kommer säkert många att finna att den med lägre ingångslön är minst lika snabb, jobbsmart och anställningsbar som den som är dubbelt så gammal.

Centerpartiets roll i inrikespolitiken är att hyvla trösklar för företag och ungdomar. Inte smälla igen dörrar. Därför lanserade Centerpartiets Annie Johansson igår idén om avstampsjobb för unga. Rapporten finns här. Till skillnad mot miljöpartiet vill man ge möjlighet till snabb entré på arbetsmarknaden. Till skillnad mot (S) och (V) ser vi att den största friheten ligger i ekonomin. Inte bara i maktfrågor i form av ungdomsråd eller kvotering på listor.

Visst skulle väl facken kunna vinna på förslaget då de skulle kunna argumentera hårdare mot att skrota LAS. Men det är inte troligt att de gillar det. En risk med sådana här utspel är att man suddar ut målet om att skrota LAS, men jag ser det ändå som mer positivt och lösningsinriktat att komma med konkreta förslag som kan gynna såväl företagare som ungdomar än att tiga still. För Centerpartiet är ungdomarna en resurs och vår framtid. På förtroenderådet i augusti 2006 sade Bertil Daniels som då var distriktsordförande för Centerpartiet i Dalarna att det är ungdomsavtalet vi måste prioritera. "För ungdomarna är vår framtid." Och jag håller med honom och hans partiombudsman om att det är ungdomarna som är vårt hopp och att vi aldrig får förlora hoppet om ungdomarna, för då tappar de tron på sig själva. Vi måste snarare ingjuta hopp och möjligheter genom att ge dem chansen. Ett avstampsjobb kan bli en trampolin in i en meningsfull värld.

Magnus Andersson, CUF, diskuterade frågan med Ida Gabrielsson, Ung Vänster, i Sveriges Radio. Vårt ungdomsförbunds ordförande debatterar med hög svansföring och menar att arbetsmarknadsministern borde be Sveriges ungdomar om ursäkt, då han i DI sagt att ungdomar borde förlora jobben först och därmed ställer en generation mot en annan.

Ankersjö, Hedin, Nasr, Linander, Ottosson och bloggar också.

Facket är företagarfientligt

Kravmaskinen är igång. LO kräver 2,6 % löneökning för alla rätt över. Dessutom kräver de rätten till heltid, att man inte går runt LAS med hjälp av bemanningsföretag samt en förstärkning av den anställdes rättigheter vid visstidsanställning. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson menar att det kan vara förödande för småföretagarnas framtidstro. Småföretagarna som står för tillväxten just nu. Även Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv är djupt oroad. Han menar att det är motsatsen till vad företag, medarbetare och arbetslösa behöver under finanskrisen 2010.

Det är så klassiskt. LO ska rädda sig själva som fackförbund. Vanjas sista strid. Går ut med trumpeter och basuner och piskar upp den där förstamaj-kampkänslan som får många fackombud att känna sig meningsfulla och hoppfulla. "Nu jävlar ska vi ge dem". [Dem är arbetsgivaren.] Återigen småpampsfenomenet där man ser den stora onda träpatronen som en girig fiende, som trampar och spottar på arbetaren. Den felaktiga bilden av företagaren. Visst ser jag framför mig stora industrier. Men där har man ju lokalt tex på Scania i Södertälje jobbat fram lösningar för att färre ska få gå, dvs fyradagarsveckor med 90 % lön eller liknande. Men Elektrikerförbundet måste ju ha otroligt många småfirmor med bara några stycken anställda. Ska nu dessa småföretagare ställas mot väggen och pressa upp löner som gör att de tvingas säga upp en person för att ha råd med lönehöjningen? Det kan bli konsekvensen om man driver förhandlingen till sin spets. Alltså får företagsägaren välja att säga upp en person eller dra in lönen till sig själv. Och ännu värre: Ska nu receptionisten på elfirman säga att hon kräver att jobba heltid så att man måste säga upp en elektriker 25 % och därför kan ta färre uppdrag. De är ju inte lite fräcka, facket. Eller så har de helt enkelt inte koll på verkligheten.

Fackföreningensrörelsen var av stor betydelse för åtta-timmars-dagen och drägliga villkor. Men när man motverkar sitt eget syfte dvs solidariteten att få fler i arbete är måttet rågat.

Rapporten nedanför avtalsnyheten på LO:s hemsida handlar om hur man måste jobba för att öka medlemstalet. Ett sätt är att nå personer som arbetar med tidsbegränsade jobb. En av de prioriterade grupperna i avtalsrörelsen. Det är klart att har man tappat 200 000 medlemmar på några år och bara under 2008 64 000 medlemmar måste man snacka medlemsvärvning. Men genom att försvåra anställningar generellt är ju en märklig, men inte oväntad taktik.

På riksdagsnivå vill jag se att LAS tas bort för att göra rörligheten på arbetsmarknaden större. Det ska bli lättare att anställa, inte besvärligare. På lokal nivå skulle jag vilja se en dialog där man sätter sig runt ett bord och tittar på företagets finanser och ser över vad som är möjligt. Många anställda skulle må bra av att se vad en sjukdag kostar företaget och många företagare skulle må bra av att motivera lönehöjningars nivå. Och framförallt är det bara genom samarbetsvilja, framtidstro och god konkurrenskraft som företagarna kan växa oss ur den här krisen.

Kvinnors företagande bra för jämställdhet

Idag läste jag en intressant och upplyftande kolumn av Maria Borelius som är vd för Hand in Hand international. Kontentan är att kvinnors företagande och uttåg på arbetsmarknaden stärker hela familjens ekonomi och även den sociala situationen. Det är ett viktigt jämställdhetsarbete i praktiken som Borelius mfl bedriver. Och ack så mycket bättre än det traditionella biståndet i form av bidrag. Det är hjälp till självhjälp som kan leda någon vart i längden. För att människor liksom kvinnan i texten ska gå raka i ryggen.