C ensam om depåplatsbyte

Lukas Forslund och jag hade en insändare publicerad i Mitt i Bromma idag ang spårvagnsdepån på Ekbacksvägen: "Centerpartiet är starka förespråkare för en utbyggd tvärbana. Samtidigt är vi det enda parti som tydligt säger nej till att förlägga en spårvagnsdepå vid Ekbacksvägen i Ulvsunda. Anledningen till detta är att de boende riskerar att få kraftiga permanenta störningar i sin boendemiljö och att det finns ett bättre alternativ. Istället för att spränga bort en halv bergsknalle med naturmark och ersätta denna med en spårvagnsdepå nära inpå de befintliga bostadshusen förordar Centerpartiet en annan lokalisering av depån. Den bör istället förläggas till andra sidan Norrbyvägen/Ulvsundaleden, i området där staden ska utveckla delar av det nya Ulvsunda. Där kan stadens planerar från början planera in depån med omgivande bullerskydd, avskärmande hus och nya bostäder i stadsbilden. Centerpartiet startar nu en kampanj för att få gehör för idén att flytta depån till andra sidan Norrbyvägen. Naturligtvis ska tvärbanan byggas ut och bidra till en förbättrad, miljövänlig kollektivtrafik, men större hänsyn måste tas till de boende i området och deras närmiljö."

Seminarium om extrempartier

Idag arrangerade Stockholmscentern, med stöd från Centerpartiet, ett seminarium med Anna-Lena Lodenius som föreläsare. På Facebook hade jag fått 77 anmälda, men dessa blev tio i min mejlbox. I realiteten blev vi sex intresserade personer. Kul med Maria från PeaceQuest och berikande med P från Vänsterpartiet. Lodenius berättade mycket om sin forskning om Sverigedemokraterna och hur det partiet fungerar. Jag fick flera insikter och stärkta tankar inför kommande arbete. Martyrskap är inte bra. Offerroll är inte bra. Tystnad är inte bra. Att arbeta för alla människors lika rätt och värde, religionsfrihet, yttrandefrihet, mångfald och öppenhet är rätt väg! Ett stort tack till våra certifierade valarbetare Kristian, Mathias och framförallt Kholod som hjälpte till.

Fågelvandring runt Lillsjön

Imorse var det fågelvandring runt Lillsjön. 7 grader vid halv-sju-tiden. Vi var nitton personer, varav två centerpartister. Ornitolog Mats Nordin berättade om fågelarter som sävsparv och vigg, men även hur det kom sig att rävskabben kunde påverka att skogsduvorna blev färre till antalet. Tyvärr såg vi inte någon strandskata, men hans levande berättelser gör att jag är ganska säker på att om jag väl ser en kommer jag att känna igen den. Vi pratade om att Centerpartiet är enda parti som tydligt tagit ställning mot spårvagnsdepån vid Ekbacksvägen och jag påminde under fikat om att det snart är val till Europaparlamentet. Vi genomförde denna årliga fågelvandring i samverkan med SV, Studieförbundet Vuxenskolan. Tack till Per som bokat ornitologen och Kari som delat ut flygblad!

Kampanj för Ulvsunda

Den här veckan har jag delat ut 400 flygblad om att Centerpartiet som enda parti inte vill bygga en spårvagnsdepå vid Ekbacksvägen. Vi är självklart för Tvärbanan, men depån skulle störa de boende för mycket, med tanke på att det finns ett alternativ till mark på andra sidan Norrbyvägen/Huvudstaleden. Vi tar parti för Ulvsundaborna. Imorgon bitti är det fågelvandring i området. Det är en fin tradition, som det alltid är lika spännande att se hur många som kommer till. När jag cyklade hem från utdelningen idag hörde jag en kvinna som talade med en granne om "the information about the bird watch". Spännande, med tanke på att vi har anlitat en professionell ornitolog.

Modigt vara optimist

Nej, det är inte någon kommuniststjärna, utan en EU-stjärna. Som du kan känna av den 7 juni.

Det är modigt att vara optimist. Men med näsan i morgontidningen känns det rimligare att vara pessimist. Svarta rubriker om finanskris, varsel och klimathot. Bilder av väpnade konflikter, rasism och flyktingkaravaner. Mellan raderna: Det finns ingen morgondag, gräv ner dig där du står!Men innan du gör det, varför inte höja blicken över tidningen och prova ett annat perspektiv: att gräva där du står. Du behöver bara skrapa bort det allra översta lagret av svartsyn och uppgivenhet för att hitta rotskott av hopp. Som att du faktiskt lever i en världsdel som uppfann demokratin, akademin och penicillinet. En kultur som besegrat barbari, fattigdom och epidemier. Som har rensat ut sina egna spöken och en gång för alla förenats i en fredlig union. Och om du lyfter blicken lite till så ser du att du inte är ensam. Runt dig står en halv miljard EU-medborgare med samma drömmar och våndor som du. 497 miljoner! Det är fler än USA och Ryssland tillsammans. Tänk dig nu att alla dessa människor bestämmer sig för att göra något åt världens ödesfrågor, istället för att bara träta om gurkor och trafikregler. Tänk dig att vi fokuserar forskare och entreprenörer i våra tjugosju länder på ny miljöteknik som kan hejda den globala uppvärmningen och ge arbete och välstånd på köpet.För ärligt talat, vem ska annars göra det?Tänk dig att vi utnyttjar vår diplomatiska och politiska makt till att släcka konflikthärdarna i Afrika, Mellanöstern och Sydostasien. Vem ska annars göra det? Tänk dig att vi bestämmer oss för att behålla initiativet i finanskrisen och ge världen ett nytt, hållbart finansiellt system. För vem ska annars göra det?Tänk dig till sist att förmågan till allt detta redan finns där. Kraften, kompetensen och pengarna. Parlamentet, förhandlingsborden och röstknapparna. Och att det enda som svajar är viljan.Dags att gå från tanke till handling. Den 7 juni har du chansen – i Europaparlamentsvalet. Att lägga din röst på Centerpartiet då är att lägga din röst på viljan. Och på de liberala krafter som sakta men säkert omvandlar vår europeiska union från Den stora byråkratin till Den goda demokratin. Då gräver du där du står.Då röstar du för Europas förenta krafter.Då visar du att det är både modigt och rimligt att vara optimist.

Värderingsskifte även i skolan

Spetsutbildningar även i grundskolan, föreslår Sofia Larsen (C). Det är ett lysande förslag. Man jobbar på så sätt tex på Rinkebyskolan i Stockholm, med språkklasser och matematikutbildningar. Det innebär inte att man överger barnen som inte har något specialintresse. Jag tycker att ordvalet "specialintresse" är träffande. Det handlar om elevernas lust att lära matematik, språk, SO eller NO. Ofta blir vi ju bra på det vi gillar att göra eftersom vi går in med just ett intresse. Det går bra och blir roligt för att vi når framgång och får uppmuntran.

Larsen gör ett ideologiskt bra statement. Jante-lagen måste avskaffas, inte minst i skolans värld. Ett värderingsskifte måste till. Där måste Centerpartiet ligga i framkant. En risk med sk nivågruppering är att det i de vanliga klasserna saknas draghjälp och positiva modeller för de elever som inte är så motiverade. Men jag är övertygad om att det kan skapa en ny bas av stjärnor dvs att de elever som går till spetsutbildningen lämnar över scenen till de som är "näst bäst" i klassen. Ty redan tidigt skapas roller i klasserna. En oro kan vara att man satsar för mycket på spetsutbildningar i kommunerna och inte får "pengar över" för barn i behov av särskilt stöd osv. Men våra rektorer är skickliga att se behoven, som ju blir olika för spetsklasser, ordinarie klasser och barn i behov av särskilt stöd. Nämnaren nämner också nyheten. I höst startas tio spetsutbildningar inom gymnasieskolan. Stockholm stad fick en av de sökande godkänd. Stockholm stad startar också en exklusiv grupp för nyanlända, välmotiverade elever, SPINT. Intressant: Skola, spetsutbildning, Centerpartiet, värderingsskifte

Centerpartiets förenta krafter

Idag har Ingrid, Per, Simon och jag varit på Centerpartiets kampanjledarträff på riksdagen. Tre mandat känns rimligt! Målgruppsanalys, cool kampanj, kommunikationsplattform - you name it! Det var ett otroligt bra grepp att låta alla närvarande presentera sina kampanjer. I Västra Götaland började man planera EP-kampanjen i december. Otroligt ambitiöst och genomtänkt där Kent Johansson är den mest kända EP-kandidaten i regionen. Det kändes som om folk fick goda idéer och inspiration av varandra. Lena Eks, Håkan Larssons, Marie Wickbergs kampanjstaber var representerade. Mötte en miljöpartist i entrén. Han berättade att man skulle satsa på de tre sista veckorna. Lycka till, säger jag. Magnus var också där.

Kyrka med solceller

Jag läste i Kyrkans Tidning igår att Bua kyrka i Värö församling i Halland är den första kyrka som har installerat solceller på taket. På församlingens hemsida skriver man att kyrkan får "kraft från ovan" och att man har fått mycket media på satsningen. Inspirerande!

Upphandlat sfi följs upp

Jag bad Jonas Naddebo som för Centerpartiet sitter i socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden i Stockholm att ställa en fråga om sfi. Det var med anledning av Zarembas kritik av upphandling av sfi i Stockholm. Den diskussion som uppstod på Stureplancenterns evenemang för några veckor sedan. Naddebo ställde i alla fall en fråga om sfi på den borgerliga gruppen i veckan. Kristersson mfl svarade att man givetvis tycker att frågan är viktig och följer utvecklingen noggrant och givetvis utvärderar upphandlingen kontinuerligt. Tydligen fanns det någon regel mellan CSN och försörjningsstöd som ställde till det för sfx-studerande (yrkes-sfi). Det skulle man ta tag i. Så Centerpartiet släpper inte frågan. Sfi är en viktig arena för att ge nyanländas drömmar liv, växtkraft och förutsättningar att förverkligas. Något som vi behöver i Sverige nu.

Min fröken Gun

Vilken av alla lärare har betytt så mycket som ens första? Min, fröken Gun, hade blivit 74 år idag. Hon begravs tyvärr idag, på sin födelsedag. Mina tankar går till maken och dottern med familj. Här är min nekrolog ur en lågstadieelevs perspektiv:

"Gun Tegstam, Norrtälje, har avlidit i en ålder av 73 år. Närmast anhörig är maken Gunnar och dottern Marie. Gun Tegstam var lärare till yrket och blev 1979 lärare för klass 1d på Sävstaskolan i Vingåker.

Gun var en kunnig och uppskattad lärare. Hon lärde oss läsa på talets grund. Vi i gula förmiddagsgruppen fick skriva meddelanden på blädderblock till blåa eftermiddagsgruppen. Vi fick veckans ord, skrev händelseböcker om utflykter till brandstationen eller då någon förälder medverkat. Vi gjorde grupparbeten om rymden, collage och fick lägga en tand i ett glas coca-cola för att se hur lång tid det tog för den att fräta sönder. Vi satt i ring och kärnade smör. Vi åkte buss till Dockmuséet i Katrineholm och på torget köpte Gun en kronärtskocka som hon tillagade på en kokplatta i klassrummet. Hon läste högt om personer med funktionsnedsättningar eller som satt i fängelse. Men vi hade också roliga timmen på fredagar, hon lärde oss dansa, lurade oss den första april och vi spelade kicka-med-boll på gymnastiken.

Gun såg varje elev. Varje morgon stod klassen i ett led i korridoren. Hon tog i hand, sa god morgon och mötte vars och ens blick. Hon höll på reglerna. Vid en brandövning hade alla andra elever fått ta på sig skorna. Bara 1d stod i strumplästen i duggregnet.
Gun utövade elevinflytande i form av klassråd. Jag var ordförande vid första tillfället. Och då jag under röstningen kommenterade att den elev som var lite retad sträckte upp handen dåligt sa hon till mig på skarpen så att jag minns skammen än idag.
På samma sätt jobbade Gun med hygien. Vi satt i ring och fick sträcka fram våra händer för inspektion. Jag fick underkänt då jag hade en sorgrand och nagellacksrester. Medan en elev med vårtor fick beröm för god hygien. Gun hade god kontakt med föräldrarna och vårdade den. Hon ringde gärna hem ibland när något positivt hade hänt. Det var ett sätt att få med sig föräldrarna och på så sätt även oss barn.

På hösten i tredje klass samlade Gun eleverna i en ring. Maken Gunnar hade fått ett arbete i USA och Gun skulle flytta med. Där deltog hon i skolarbetet i en skola i Houston och skapade en trend att lärare kunde bära jeans. Hon höll kontakt med sin gamla klass.
Vid hemkomsten fortsatte Gun lärarbanan i Uppsala tills pensionen. Då vi i höstas möttes på
hennes guldbröllopsdag var det samma knarrande röst och samma skratt.

Gun är borta, men hennes arbete består. Minnet av henne lever kvar i så många av hennes elever, som liksom jag säkert känner att vi fick en god kunskapsgrund att stå på, en skoltrygghet och en bekräftelse som individer."

KSL trevligt sammanhang

Idag har jag varit på möte med Kommunförbundet i Stockholm läns, KSL:s, utbildnings-beredning. Det är trevligt! Vi får föredragningar om statistik av gymnasieintagningar, utbud och kvalitet. Förra gången handlade det om studievägledning på skolorna. Vi ställer frågor och resonerar oss fram till ett beslut. Det är liksom lyxpolitik! Henrik Kelfve är ordförande. Johanna Sjö, Ann-Katrin Åslund och Mats Fält deltar. Idag togs HPV-vaccin upp, dvs skydd mot livmoderscancer, då det berör skolsköterskorna. Det är ett väldigt prestigelöst sammanhang. Att bara en sosse finns på plats gör det hela nästan opolitiskt. Min självpåtagna roll är att lyfta friskolornas situation. Att en överenskommelse om en gemensam skolpeng är viktig för friskolornas planering av budgetar, minska deras administration osv.

Poäng med vård för papperslösa

Staffan Danielsson och Stefan Tornberg i Centerpartiets riksdagsgrupp undrar hur partistyrelsen tänker när det handlar om att papperslösa ska få vård. Staffan tycker att papperslös låter som en alldeles för positiv beteckning av en kriminell. Sedan förstår Stefan Tornberg, men undrar hur det kommer sig att partistämman måste fatta beslut kring detta. Jag hänvisar till det yttrande över motionen som jag skrev till distriktsstyrelsen vilket bifölls av Stockholmcenterns stämma: "Distriktsstyrelsen menar att alla individer som befinner sig på svensk mark har rätt till akut vård och mödravård. Oavsett om du är asylsökande, svensk medborgare, turist, en person med permanent uppehållstillstånd eller arbetare utan arbetstillstånd och identitetshandlingar är du en människa av kött och blod. Vi andra är medmänniskor. I ett öppet och tryggt samhälle där alla människor har lika värde och rättigheter måste alla dessa kategorier av individer kunna få vård vid behov." Och varför ska partistämman besluta om detta? Jaa, kanske det handlar om definitioner i lagar och bestämmelser, riktlinjer för läkare och vårdpersonal. För min del handlar det inte om pengar, som Federley är inne på. En papperslös med brutet ben eller havandeskapsförgiftning får gärna gå före mina eksem i kön och jag betalar gärna fem kronor extra i patientavgift för att inte han/hon ska lida. Men vad vet jag om vården? För mig handlar det om att Centerpartiet lyfter en fråga och tar ställning för en fråga som är ideologiskt viktig. Självklart ska vi inte förespråka kriminalitet, men humanitet! Som en tanke om alla människors lika rätt och värde som jag trodde var kärnan i liberalismen. Ankersjö bloggar också. Gustav Andersson som är vårt landstingsråd tog ställning för frågan redan 2008.

Papperslösa är också människor

Vård för papperslösa är ett ideologiskt ställningstagande som Centerpartiet i Stockholms stad gjorde på vårstämman i den motion som Oscar Fredriksson skrev. Året dessförinnan avslogs ju Stina Bengtssons motion, men vi var flera som reserverade oss. Jag skrev på det öppna brev som förra våren sändes till riksdagsgruppen. Nu har partistyrelsen gått på vår linje. Magnus Andersson har drivit frågan hårt. Katarina Erlingsson som sitter i partistyrelsen uttalar sig också på radio och har ju en förankring i det arbete för frågan hon har bedrivit i Region Skåne.

Vård för papperslösa är en fråga om humanitet och medmänsklighet. Det handlar inte om att gå runt systemet eller att underhålla illegal invandring. Det handlar om att vi alla är människor av kött och blod, som i kniviga situationer kan behöva vård utan byråkrati och krångel. Det beslut som partistyrelsen fattat att föreslå stämman är ett bevis på alla människors lika rätt och värde.

Skrota LAS för företagarnas skull

Det finns flera som säger att ungdomsavtalet är en bra hint, men att det inte ger önskad effekt. Därför måste LAS skrotas. Jag har inte sett handlingarna än till kommittéerna, men de kommer väl... Centerpartiet måste våga göra det som skulle ge företagarna framtidstro och rätt kompetens. Reformera och modernisera LAS, som stänger ute och låser inne. Folk klamrar sig fast, biter sig fast med löständerna. Stängs ute för att arbetsgivarna är rädda för att fastanställa för att man inte kan bli av med folk som inte har rätt kompetens. Det måste bli lättare att anställa och säga upp. För ungdomarnas skull, för nyanländas skull. Men framförallt för företagarnas skull. Och det är inte någon avtalsfråga. Det är en lagstiftningsfråga. Det är ju de som kan fixa de nya jobben åt oss alla. Framtidshopp i finanskrisen! Det ska Centerpartiet ingjuta. Genom att på stämman fatta beslut om att våga skrota LAS.

Underlätta för företag när affärsimmigranter kommer

Företagarna kom i mars ut med en rapport om affärsimmigration. Alltså företagarinvandring. Dvs personer med utländsk bakgrund som kommer till Sverige för att starta ett företag.
Rapporten hänvisar till Kanada och Australien dit affärsimmigranter bidragit med kapital och nya idéer. Gränser öppnas för affärsimmigranter i och med den nya arbetskraftsinvandringslagen: ”En utlänning som har sin försörjning ordnad genom näringsverksamhet ska kunna beviljas uppehållstillstånd om utlänningen har reell förmåga att bedriva den aktuella verksamheten. I utlänningslagen ska förtydligas att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas den som har för avsikt att bedriva näringsverksamhet." I Sverige skulle affärsimmigranter kunna bidra med att köpa företag som ska läggas ned på grund av åldersstrukturen bland företagare i landsbygdslänen. Många av de väntade affärsimmigranterna tros komma från asiatiska länder, där skattesatsen är lägre och arbetsmarknadsreglerna är mindre krångliga. Företagarna nämner att det bästa sättet att möta dessa företagarinvandrare är genom att ordna goda förutsättningar för företagare, inte särskilda bidrag eller invandrarstimulanser, utan på lika villkor med etablerade företag. Men då måste ju turordningsregler bort, arbetsgivaravgifter sänkas och en regelförenkling ske.

Framtidstro finns i företag & flexicurity

Vårbudgeten presenterades i veckan. Borg uttalade sig i morgonsoffan om att vi inte vet hur länge finanskrisen kommer att vara. Han pratade inte månader, utan år! Det var inte några hoppfulla framtidssignaler han sände ut. Jag tänkte att det hade varit en annan melodi om Roger Tiefensee (C) hade suttit i samma soffa. Roger sade på framtidskonventet i höstas att "För varje dag som går är vi en dag närmare den här finanskrisens slut". Det är optimistiskt tänkande! Samma känsla och tanke fångade Per Ankersjö från riksdagsdebatten och skildrade i ett inlägg som även citerades i SvD. Det är väl det minsta regeringen kan ge medborgarna: Lite hopp och en gnutta optimism. Tron på individernas samlade krafter att gemensamt hitta lösningar. Med positiva förväntningar kan mycket åstadkommas. Men det krävs också rätt förutsättningar för företagen, där tillväxten finns. I de små företagen, ligger tillväxten, menar inte bara PJ Linder. I Sverige finns nästan 880 000 företag. Antalet företagare har - till skillnad mot övriga EU-länder - minskat med 3 %. Sju av tio företag är enskilda firmor.

Företagarna vill att arbetsgivaravgifterna sänks med 7,5 % upp till ett visst inkomsttak. Enligt vd Anna-Stina Nordmark Nilsson ska detta kosta tolv miljarder kronor. Men turordningsreglerna är också en del i att underlätta för företagarna att hitta rätt kompetens. Det måste bli lättare att anställa och att säga upp. Hedi Bel Habib beskriver detta i en intressant artikel på Newsmill. Ungdomsavtalet är en del, men inte allt. Vi behöver flexicurity som praktiseras i Danmark och som myntades i Nederländerna. Maud Olofsson var tydlig i kvällens Agenda. Fler lärlingsplatser och lärlingsutbildningar är bra. Men vi behöver gå längre när det gäller att skrota LAS. Oscar har också bloggat.

Seminarium: Ett öppet, varmt mångfalds-Sverige - utan främlingsfientlighet

Söndag den 26 april kl 9.30-15.00 anordnar Stockholmscentern ett seminarium på temat "Ett öppet, varmt mångfalds-Sverige - utan främlingsfientlighet" här i Stockholm. Anna-Lena Lodenius, som forskat om extrempartier berättar om sina slutsatser. Luis Abascal som har arbetat med mångfald och integration bland annat i Stockholm kommer och inspirerar. Vi ska också jobba i workshops för att hitta metoder mot främlingsfientlighet i politiska fora, på bloggar, i vardagen. Priset för seminariet är 100 kr. Ev resor betalas av varje deltagare. Om du är intresserad av att delta kan du mejla mig snarast på helen.tornqvist@centerpartiet.se

Bromma skyliner

Missade i DN bostad förra helgen artikeln om Brommahöjden, eller Bromma skyliner, som blev vinnande smeknamn i den namntävling jag utlyste på bloggen i höstas. Huset förgyller min tillvaro. Brommaplan känns att räkna med. Och huset dyker upp i så många olika vinklar. Idag promenerade jag Kvarnbacksvägen nedåt då höghuset och väderkvarnen stod sida vid sida framför mig. Två tidsepoker som samsas. Och varje kväll när jag lutar mig bakåt i TV-soffan höjer höghuset min livskvalitet. Nej, det är inte Centerpartiets hus. Men det är en symbol för att bygga på höjden är både klimatsmart och snyggt, för såväl boende som övriga brommabor.

Nya Slussen

Så var då Nya Slussen-förslaget presenterat. Vinnaren är korad. Det har ju varit aktuellt länge, men det ska vara en borgerlig majoritet som gör verklighet av det hela. Vår gruppledare i stadshusfullmäktige, Per Ankersjö, skriver idag på sin blogg om att det presenterade förslaget är det mest realistiska. Jag tycker också att det ser fräscht, tryggt, öppet ut. Men som Per skriver saknas det något! Något i arkitekturen eller miljön. Ett landmärke, en stockholmssymbol. Det ser lite kliniskt ut. För när inte miljön är fylld av människor och solsken, som den fingerade vårlördagslunchen enligt teckningarna blir det nog rätt blåsigt. Lite Monica Törnells vemodiga "Vintersaga" över det hela. Slussen är en viktig plats för sammanbindning av staden, men också mellan sjö och hav. Det skulle behövas något mer som lyfter dess betydelse.

KSL-avtalet ska gälla alla

Har varit på intagningsdelegerade på Utbildningsförvaltningen. I eftermiddag ska en preliminär intagning till gymnasieskolorna läggas ut för niondeklassarnas- och sökande IV-elevers påseende. 70 % tycks ha fått sitt förstahandsval. Men flera stockholmsungdomar har förlorat på att vi inte har något samverkansavtal angående natur- och samhällsprogrammen med andra kommuner. Förra året var det 191 av 1093 som togs emot "i mån av plats" av annan kommun. I år är det 357 av 935 som tas emot endast "i mån av plats". Övriga kommuner har alltså blivit snålare mot Stockholms ungdomar. Staden har alltså inskränkt valfriheten för stockholmsungdomar. Centerpartiet vill att samverkansavtalet även ska gälla N- och S-programmen. För öppenheten och valfriheten. Jag har tagit upp det i KSL (sida 5 §73)och på min blogg. Min slutsats är att man förhindrar valfrihet genom att sätta upp stängsel. Man stänger ute och skapar tydligare exkluderande, istället för att gynna valfrihet, rörelse, utbyte och öppenhet.

Allas lika värde vid altaret

Remissvar lämnas in om könsneutrala äktenskap, skriver DN idag. Av analysen skapar beslutet om könsneutrala äktenskap en spricka i kyrkan. Jo, men visst. Det förstår man ju. Det finns ju de som inte anser att alla människor har lika rätt och värde. De som betonar den teologiska tolkningen av ordet äktenskap. De bokstavstroende som betonar att det uttryckligen står "man" och "kvinna" i bibeln. De som gärna vill ha det som det alltid varit och kanske inte tycker att kvinnor borde vara präster, för att teologin inte tillåter det.

Jag är inte teolog, men jag tillhör ett politiskt parti, som förhoppningsvis för sista gången kandiderar till kyrkovalet. Och Centerpartiet är för alla människors lika rätt och värde. Det är självklart att alla ska få ingå äktenskap. Ty även inför Gud är vi alla lika. Oavsett om du är bi-, hetero-, trans- eller homosexuell ska du få ingå äktenskap i kyrkorummet. Min personliga uppfattning är att ingen präst ska kunna neka att viga samkönade. För att Svenska Kyrkan tydligt ska ta ställning för att man som organisation och därmed ens anställda ska visa i ord och handling att alla medlemmar har lika rätt och värde. Kyrkomötet fattar beslut i oktober.

Däremot måste det vara brudparets rätt att välja vigselförrättare. Och inte väljer man då den tjurigaste, gnetigaste, mest trångsynta prästen, utan den som är öppen och varm. Varför ska vi vara så rädda för att trampa kyrkoherdar och biskopar på tårna? Är det underlägsenheten gentemot de lärda eller gudsfruktan á la 1800-talspredikningar som skrämmer oss? Är det någon form av dumrespekt för den mystiska boken Bibeln. Eller är det helt enkelt vår gamla hederskultur som blommar upp? Att vi vill ha kontroll över vår familj, vilka barnen umgås med, vår sexualitet. Att vi är alldeles för rädda om vårt eget rykte. Tänk om de tror att mina barn...eller att jag....Tänk om ingen håller med... Tänk om de tror... I den här frågan måste kyrkomötet ta sin politiska roll på allvar genom att fatta ett människovärdigt beslut. Leif skriver lite kritiskt om DN-artikeln. Jag har skrivit förut och dessförinnan.

Dawits diktaturkritik

Expressen publicerar den kritik mot Eritreas regering Dawit Isaak framförde 2001 i den tidning han brukade skriva i. Det var ord och inga visor. Det var rakt på sak! Och för sin åsikt blev han fängslad, som så många andra, enligt SvD. Ikväll hålls en manifestation i Kulturhuset, då 40 kulturpersonligheter talar i varsin minut för Isaak. Och jag tänker att visst hade vi i Sverige också problem med yttrandefriheten. August Strindberg var tvungen att flytta utomlands då "Det nya riket" publicerades. Inte fick man skriva att landet styrdes av skojare. En debatt om vad författare fick eller inte fick skriva bröt ut. Och när han i "Giftas" hädade Gud blev han åtalad. Men han fick en rättegång. Som friade honom! Vi pratar om sent 1800-tal. Samtidigt som Eritrea blev en italiensk koloni. Skillnaden är att det fanns någon form av demokrati i Sverige. Och med en demokrati ett fungerande, oberoende rättsväsende. Det är jättebra att tidningarna rapporterar från landet och bildar oss kring situationen. Men det är hemskt att EU samarbetar med en diktatur, då man ju skickat bistånd dit nyligen. Märklig syn på utvecklingssamarbete. Då måste man ju kunna kräva någon form av kontroll, närvaro av EU-personal, utvärdering eller rapportering från EU-projektet.

Rektorsområden egna turordningskretsar

Idag var det UtbN. Jag lade en skrivelse om turordningsregler på Stockholm stads skolor. I Utbildningsförvaltningen utgör stadens alla skolor en turordningskrets, vilket ställer till problem för enskilda rektorer. Om en gymnasieskola går bra med många sökande blir den drabbad om en annan kommunal gymnasieskola skulle minska i elevantal. Det blir en kontinuitetsbrist. Våra gymnasieskolor har olika profiler och även pedagogiska nischer, vilket gör att vid uppsägningar och runtflyttningar blir det lagen om ”sist-in-först-ut” som står över det pedagogiska och viljan hos pedagoger att söka sig till en särskild inriktning eller ett särskilt arbetssätt. För rektorerna blir det otryggt att anställa personer, som sedan måste sägas upp till förmån för personer som har varit anställda en längre tid i kommunen, oavsett inställning till skolans pedagogiska profil. Det ger också på sikt en homogenitet i lärarkåren, som kommer att bestå av äldre, men givetvis mer erfarna lärare, vilket blir en brist i mötet gentemot elever och föräldrar, men även i kollegierna. Därför borde varje skola vara en egen turordningskrets. När vi pratar om lika villkor för kommunala som för fristående skolor ska vi också ge rektorerna förutsättningarna för detta.
Jag önskar att förvaltningen ges i uppdrag att göra varje rektorsområde till en turordningskrets.

Barn- och ungdomskommitté

Idag har jag varit på barn- och ungdomskommitté för Bromma Församling. Det var intressant att höra personalen berätta om arbetet. Man är mest bollplank av idéer, men också en "påminnare" av riktlinjer som kyrkofullmäktige dragit upp. Förra mötet följde vi upp målen för 2008 och idag fick vi höra kyrkoherden läsa upp den utvärderande text som ska upp till kyrkorådet imorgon. Kul att Ängbykyrkan fyller 50 år i år, vilket ska firas. Planer pågår.

Mod krävs för nytt perspektiv

Perspektivet är fel. Det är upp-och-ned. Det satsas på arbetslösa istället för på jobb. Det satsas inte på preventivt, utan på medicin eller rehabilitering. I förra veckan utlovades 17 miljarder till kommunerna och landstingen, istället för sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag. Men vilka kompensationer får de fristående skolorna och de privata vårdcentralerna? Det senaste handlar om vårbudgeten där det hintas om att det ska satsas på Arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsinsatser. Särskilt för unga. Eftersom det blir så många arbetslösa. Det känns som en repris från 90-talet. Men vem vill egentligen bli satt i söka-jobb-kurs där du mellan kl 9 och 14 ska spela anställningsintervju med jämnåriga arbetslösa eller en praktik istället för att av egen kraft få ett jobb? Vilken politik är det egentligen som skattebetalarna vill ska föras under krisen? När Alliansen tillträdde var det god ekonomi. Sedan kom finanskrisen. Hur vill skattebetalarna/väljarna att mynten i kistan ska fördelas och hur ska kartan ritas om? Qarlsson och Johansson skrev i torsdags i GP om ett krafttag mot ungdomsarbetslösheten. Linander säger det också idag: Vi måste våga ändra LAS. Det krävs mod och ett underifrånperspektiv för att våga tänka att inte några dubbelarbetande och -betalande personer ska försörja oss alla (företagarna), att vi ska sänka eller ta bort de skatter som hindrar personer att spara kapital till att investera i företag (statlig inkomstskatt), till att förändra decenniegamla, ingrodda lagar (LAS) och att göra satsningarna i början av kedjan. Det krävs ett centerparti som tar ledningen.

Arbetskraftsutvandraren svenske-fan

Min bror arbetskraftsutvandrade till Norge under lågkonjunkturen på 90-talet. Han bor i Norge permanent sedan 2000. Som många andra arbetsvilliga, punktliga, plikttrogna, konflikträdda svenskar, som är näst största invandrargruppen i Norge, vill jag minnas. Vitt istället för rött hus (med parabol för att kunna se svenska Disney Channel), smörgåspakke till lunch, firar sjuttonde maj och går på tur ibland. Han är fortfarande svensk medborgare, så passet är svenskt, men han har försvunnit ur svenska registren sedan några år, vilket gör att hans svenska personnummer inte går att använda (papperslös). Han måste ha ett provisoriskt nummer vid kontakt med sjukvård i Sverige. Det är intressant med kulturmöten, för man får lite perspektiv. Barnen i Norge får ta ledigt tre dagar per skolår, till skillnad mot svenska tio ledighetsdagar. De börjar också skolan ett år tidigare. Så tanken är väl att kommande generationer ska jobba lite hårdare för välståndet.

Min bror kallas fortfarande "svenske-fan" på bygden. Han försöker anpassa sig och använder ofta norska ord i sin svenska språkmelodi och grammatik. I början tyckte han att det var jobbigt med språket, men tack vare att han lyssnade mycket på norsk radio lossnade det. Men han betraktas fortfarande mer som sin etnicitet än som sig själv. Jag frågar hur det känns att bli kallad svenske-fan. Svaret blir: "Äh lite får man stå ut med." Han kan peka ut var två andra svenskar bor, utan att ha sett dem. Man har liksom koll på sina gelikar, men byborna har också koll på sina invandrare.

Det bästa med Norge är friheten att få jobba hur mycket man vill, enligt min bror. Till skillnad mot Sverige där facket reglerar hur många timmars övertid man får ha inom en månad och på ett år. Vilket gör att svenska anläggningsarbeten aldrig blir klara, enligt min brors mått mätt. Inte leder fackets regler till att man anställer fler, utan snarare att jobbet tar längre tid. Hur kan arbetsgivarna gå med på dessa regler egentligen? Och vem är de till för? Enbart för facket, enligt min åsikt. Intressant: Norge, facket, integration

Kommentar om kommentarer

DN:s granskning av riksdagsledamöternas bloggande är intressant. De mäter liksom värdet/betydelsen av i bloggen i antalet kommentarer. Men betyder "inga kommentarer" inget intresse? Jag brukar läsa såväl Linanders, som Danielssons eller Qarlssons eller Johanssons bloggar, om de länkat till Centerbloggar. Men det är sällan jag kommenterar. Det är om jag har gott om tid eller vill uppmuntra någon särskilt att jag sett deras inlägg. Själv har jag fått två "kommentarsbombningar". En "bombning" består enligt mig av totalt 20 kommentarer, varav jag själv står för en fjärdedel. Det första var inlägget angående att Stockholmscentern förordade sponsring av skateboardparken. Det hade gått ut en allmän uppmaning från föreningen om att kommentera och sms:a mig. Det andra var angående min hyllning av svensk diplomati som fått loss Östberg, vilket skulle kunna resultera i framsteg gällande Isaak. Genom länkning från andra bloggar fick jag tacknämligt kommentarer. De flesta/alla bestående av män. Sedan har jag fått mothugg av enskilda SD-väljare vid några tillfällen. Det roliga är att få utveckla åsikten eller försvara den. Då blir det ju debatt!

Självklart är kommentarerna av betydelse för bloggaren. Det är ett tecken på att någon har läst inlägget, att man blir sedd/lyssnad på eller inte varit tydlig nog, att man är att räkna med eller är kontroversiell inom eller utom partiet. Men så ofta jag läser bloggar som jag imponeras av eller tar intryck av och inte kommenterar tycker jag ändå att DN:s analys är lite missvisande. Självklart har interaktiviteten en poäng dvs att personen som skriver en kommentar agerar, tar ställning och själv är aktiv. Framförallt i valtider är det av betydelse eller tex då du som politiker vill inhämta kunskap eller åsikter i frågor. Men viktigare kanske själva läsningen av bloggen är, dvs att man överhuvudtaget har varit inne på bloggen och läst budskapet. Eller att få många länkar till sig. Det är status i mina ögon. Då har jag bevisligen påverkat andra. Typ länkkungen Ankersjö eller PL&C.
Uppdatering: Nu har även SvD skrivit om DN:s undersökning. Centerpartiets projektledare för sociala medier, Ulrika Ingemarsdotter skriver också ett utförligare inlägg.

Religionsneutral stat rimligt

DN:s huvudledare tar idag upp att Svenska Kyrkan och staten trots skilsmässan inte riktigt har separerat. På Stockholmcenterns stämma var frågan aktuell tack vare en motion från Gabriel Bergin, som skrev att Centerpartiet inte ska ställa upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet i egenskap av parti. Argumenten är många: Medlemmar som tillhör någon annan tro eller är ateister blir ofrivilligt exkluderade/uteslutna/icke-normen när de kyrkoaktiva sitter kvar efter det ordinarie mötet och ska besluta om kyrkofrågorna. En subtil signal om att en religion är mer värd än andra sänds ut. Politiska partier ska syssla varken med religion eller teologi, utan politik! Medlemmar tvingas också indirekt att bekänna färg eftersom det är åtråvärt att få många namn på listorna. Motionen bifölls och distriktets intention är alltså att detta är det sista kyrkovalet för Centerpartiet. Några reservationer förekom dock.

Lösningen för Svenska Kyrkan skulle kunna vara att man behåller treledsorganisationen med representativa val uppåt i hierarkin. Eller totalt personval till kyrkomöte och stift. Någon nämnde att förr hade man kyrkostämma där alla medlemmar kom till stämman och valde sina förtroendevalda och fattade beslut om inriktningen för året. Något parti har ju en särskild förening som tex heter xxxpartiet i Svenska Kyrkan. Argumentet om att det är viktigt att politiska partier är med i kyrkomötet för att det då blir färre kyrkoanställda som styr sig själva/sin verksamhet är inte relevant för en framtida organisation som skulle kunna bygga på ännu mer lekmannaengagemang. Ett argument har också varit att det är viktigt att politiska partier är med i beslutsorganen för att väljarna ska veta vilken politik nomineringsgrupperna representerar. Men oavsett om man ställer upp som partipolitiskt obunden nomineringsgrupp eller ett politiskt parti måste man ju redovisa någon form av valmanifest för att för egen del dra upp riktlinjer för vilka områden som ska prioriteras och för väljarnas del förklara vad man vill åstadkomma.

Jag håller med DN-ledaren om att staten ska förhålla sig neutral mellan landets olika religiösa samfund. Allt annat är ju också att undervärdera Svenska Kyrkans egen kraft och ställning. Jag tror att majoriteten av svenska folket skulle fortsätta vara medlemmar i Svenska Kyrkan och betala skatt av egen fri vilja (som man gör idag utan att tänka på det, men bara blir påmind om då deklarationen dyker upp). Svenska Kyrkan är för många en viktig del av vardagen och oerhört betydelsefull i glädje och sorg. En varm, öppen, trygg plats med fasta rutiner och välkända sånger och gemenskap. På samma sätt som synagogan eller moskén. I mångfaldens Sverige är det rimligt med en religionsneutral stat. Intressant: kyrkoval, svenska kyrkan, religionsneutral, kyrkan

Rayman recenserar Zaremba

Sanna Raymans ledare i SvD sammanfattar behoven för att skapa ett samhälle med mångfald: Skrota LAS, arbetslinjen, sänk arbetsgivaravgifterna, stärk sfi-utbildningen med fokus på språk, utveckla valideringssystem från utländska examen. Lite mer centerpartistisk politik helt enkelt. Därtill en positiv förväntan om att människor ska bidra och är en resurs.

Jag har sagt det förut: I nästa regering behöver Näringsdepartementet föras ihop med jämställdhet- och integrationsdepartementet. Det funkar inte att jobba med jämställdhet eller integration separat. Det är nog inte så himla tokigt att sfi i Stockholm lades under socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden. Istället för att skapa en ny förvaltning lade man in sfi i jobbtorgsverksamheten. Målet med sfi är ju jobb dvs integration. Självklart ska den följas upp och utvärderas. Men anordnarna måste väl åtminstone få ett år på sig innan man dissar hela grejen med privat regi. Rayman skriver också att sfi-lärarna ofta har fått klä skott för de misslyckade resultaten inom sfi. (Fem av de sextio deltagande på Stureplanscenterkvällen var barn till sfi-lärare!) Men sfi är ett större problem - eller en större möjlighet - ett strukturproblem där vi hela tiden försöker hitta syndabockar, istället för att göra större reformer som vänder upp och ned på invanda mönster och trygga system. (Typ LAS...) KSL i Stockholms län har en konferens om sfi i maj. Tyvärr en tisdag, vilket är jobbdag och mångfald/integration i de små sammanhangen :) Intressant: sfi, integration, LAS, mångfald, centerpartiet

Svensk diplomati stärkt

I dagens Newsmill-debatt skriver jag om att fallet Östberg kan ingjuta hopp och mod i den svenska diplomatin. Vi måste tro på demokratin och mänskligheten och vid problem finna alla till buds möjligheter att skapa dialog. Även med en eritreansk diktator. Så tack för kritiken, Ingerö och resonemanget, Mymlan.

Hos mormor

Idag var jag hos min mormor. Hennes kök är ljust och fint och ommålat, men på min näthinna är skåpluckorna knallgröna som de var jag när jag var barn. Idag kom vi som påskkärringar, så hon blev glad. Hon bjöd på mat, så vi blev glada. Jag dammsög åt henne. Alla blev lyckligare. Hon spelade dragspel och stämningen var på topp. Min moster - egenföretagaren - dök upp. Som vanligt fick jag en välbehövlig glimt från småföretagarens verklighet. Något att mejla Maud. Sedan pratade vi barn och bröllop. Och eksem och allergier. Och om släkten. Sedan sa vi hej hej och ses inte på några månader.

Långfredagen inte lång längre

I måndags fotograferades jag. Tiden avgjordes ganska snabbt och jag försökte få till en klipptid, vilket ju inte var möjligt. Och som idag var frisören ledig. Men på fredag gick det bra. Fredag? Den tionde? Ja, halv fem. På Långfredagen? Ja, på fredag. Jahaa, oj, tack då kommer jag!

Jag berättade för min 70+-vännina Gunborg om detta och hon skrockade med skräckblandad förtjusning och förklarade att när hon var liten fick man inte använda varken sax eller kniv på Långfredagen. Med anledning av Jesus korsfästelse. Hon tyckte dock att det är okej att jag klipper mig, eftersom jag bor ju så sekulariserat. När jag så talade med farmor imorse ville jag stämma av klipptiden med henne också. Joo, visst kan hon också behöva uträtta saker på Långfredagen ibland. Men lite vackert får man ta det. Det skiljer ett halvt sekel mellan mig och farmor. Hon berättade att på 30-talet var hennes mamma noggrann med sederna, men allt började urvattnas när sommargästerna kom på 60-talet. Jag minns att när jag var liten var affärerna i Vingåker helt stängda på Långfredagen. Fast det var inte något konstigt, för det var de alla röda dagar. Jag gillar att kunna klippa mig på Långfredagen. Det är valfrihet. Med respekt för andra som inte vill göra det då för att de varken använder kniv eller sax - just på Långfredagen. Jag tror inte att jag är en sämre människa för att jag klipper mig på fredag.

Östberg-fallet ger hopp

Det är ju helt otroligt att vissa saker kan ske så plötsligt. Annika Östberg är fri från amerikanskt fängelse efter tjugoåtta år. Processen har skett på bara några dygn - utåt sett. Men säkerligen handlar det om utrikespolitik och också interna processer i Kalifornien, USA. Detta ger hopp! Jag vill jämföra med Dawit Isaak. Självklart pratar vi om två olika världsdelar och jämför demokrati med diktatur. Hård rättsprocess mot ingen rättsprocess alls. Men Östberg-fallet ger hopp. Beatrice Ask nämner att det handlar om förtroende. Det går med utrikespolitik och envisa påtryckningar att påverka. Det måste gå även med Eritreas diktator. För Isaaks skull, för hans familj och alla svensk-eritreaner. Men också för press- och yttrandefrihetens skull. Intressant: Annika Östberg, Dawit Isaak
Uppdatering: Detta inlägg har av flera läsare uppfattats som en hyllning av Östberg och en glorifiering av hennes brott, som jag å det bestämdaste vill ta avstånd från. Min avsikt var att ingjuta ytterligare hopp i den svenska diplomatin som ju har en stor uppgift i att få hem den helt oskyldige frihetskämpen och svenske medborgaren Dawit Isaak, vilket bör ske under 2009. Jag har tidigare skrivit om Isaak här, och här.

I väntan på Sverige

Ikväll var jag på Stureplancenterns politikpub. Mycket trevligt och intressant med Maciej Zaremba som talare. Det handlade alltså om integration och mångfald med anledning av hans artikelserie "I väntan på Sverige". Fem av femtio deltagare var barn till sfi-lärare! Mycket av kritiken kom att handla om just sfi, där ju mycket finns att göra. Lite oväntat fick jag som sitter i Utbildningsnämnden stå till svars för att vi i januari 2008 handlade upp sfi-verksamheten som ju skulle bli mer flexibel för individerna, mer nivåanpassad och yrkes- och näringslivsinriktad. Och som i all upphandling får ju företagen sätta ett pris på sin verksamhet utifrån de kriterier/krav nämnden ställt upp. Sedan utvärderar kommunen och uppenbarligen var det dags för någon form av uppföljning nu. Valfriheten hos nyanlända sköts genom information på olika språk om de olika sfi-anordnarna. Att inte nyanlända skulle vara kompetenta nog att välja utbildning själva låter heldumt. Sfi, svenska för invandrare, överfördes sommaren 2008 till socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden eftersom det är där ansvaret för Jobbtorgen ligger. Vi förde ett politiskt resonemang huruvida man skulle starta en helt ny förvaltning, för att inte fösa ihop sfi-verksamheten med någon form av bidrags- och socialtjänstverksamhet. Men en ny förvaltning hade ju också varit slösaktigt och utmålande. Hur som helst var kvällens tema intressant, människorna trevliga och jag fick några tankar som jag säkert återkommer till vid senare tillfälle.

Yttrandefrihet, men med respekt

Publicisterna Dilsa Demirbag-Sten och Arne Ruth försvarar i SvD måndag 6 april yttrandefriheten. Den skulle inskränkas av FN:s människorättsråds resolution om att religionskritik ska kriminaliseras. Självklart har de rätt. Om det skulle vara brottsligt att kritisera religion och religiösa traditioner skulle inte Sverige vara vad det är idag. Jag skulle inte ha kunnat ingå en relation före äktenskapet. Jag skulle varken kunna handla mat eller klippa mig på Långfredagen. Mina homosexuella vänner hade jagats eller fängslats. Det är så lätt att religiösa auktoriteter gör teologiska tolkningar av traditioner. Och att människor finner sig i seder och bruk. Som att det är okej att stena en ogift kvinna till döds för att hon blir med barn eller visar sitt hår. Att det är acceptabelt att anse att kvinnliga präster inte är riktiga präster. Att minoritetsreligioner ses som någon form av kritik mot majoritetsreligionen och därför är olagliga. Eller att homosexuell kärlek inte är äkta kärlek och därför inte kan knytas i äktenskapsband. För att det alltid har varit så eller för att ingen annan har tänkt på något annat sätt. Eller för att ingen någonsin har vågat protestera eller kritisera. I liberala öron låter det otänkbart. Däremot menar jag att var och en ska visa hänsyn till andras religioner. Genom att beklaga att Muhammed-karikatyrer upprört istället för att hylla dem. Genom att framföra kritik på ett nyanserat sätt med respekt för oliktänkande. Genom att förklara sin egen grundvärdering där alla människor har lika rätt och värde, men med respekt för att metoderna för hur vi styr samhället eller praktiserar religioner är olika. Men ömsesidig respekt och hänsyn kan vi aldrig lagstifta om. Det är något som ligger i det dialogiska mötets natur. Nu måste såväl sekulära krafter, som Svenska Kyrkan stå upp för den globala yttrandefriheten. Bloggat: Dick Erixon, Stefan Tornberg

Kvotering farligt för självkänslan

Jag har inte sagt mycket om Mona Sahlin som (S)-ledare. Jag tycker att (S)-rörelsen sköter det bäst själv och tycker det är sorgligt med personangrepp och mediadrev. Dessutom ogillar jag skitsnack om andra kvinnliga ledare. I mina ögon var hon en hjältinna som trots avgången 1995 stod upp för sina ideal, bar huvudet högt och synliggjorde glastaket i organisationen i sin bok. Som partipolitiskt oberoende nyvald förbundsordförande i Förbundet Vi Unga deltog jag i ett mentorprogram som LSU arrangerade. Jag önskade Mona Sahlin som mentor och hon tackade ja! Vi träffades en handfull gånger under året 1998-99 och hon fick mig direkt och indirekt att reflektera över flera saker inom ledarskap, jämställdhet och engagemang. Vad vi sa bygger på en ömsesidig respekt att inte skriva publikt, men nu kommer jag till den punkt som jag vill dryfta. Nämligen insikten om att kvotering inte är någon god metod.

När Göran Persson avsade sig (S)-partiledarskapet på valnatten 2006 talade han om att det behövdes en ny ledare och en ny typ av ledarskap. Ganska snabbt talades det högt medialt och i (S)-rörelsen om att det var en kvinna som behövdes. Media rapporterade om kvinnojakten: Wallström tackade nej. Messing var inte aktuell. Kvar stod Sahlin som kandidat. Hon tackade ja och skulle få sin revansch. Det var som en stor disch tillbaka på Persson som tidigare hängts ut som en av de som bortmanövrerat Sahlin vid partiledarskiftet efter Carlssons avgång. Hon tillträdde och (S)-rörelsen, media och även Alliansen jublade, dock av olika orsaker. Men hur är det att vara kvoterad till en plats? Hur ofta tvivlar Sahlin på sin kompetens för att hon kanske inte blev vald för att hon är kompetent, utan en representant för det kvinnliga könet? Hur ofta har folk i (S)-rörelsen dubbelt så höga krav på Sahlin som de hade haft på en man för att de menar att hon både ska representera det gamla och något helt nytt, sig själv och hela kvinnokönet? Valet av Sahlin som partiordförande är (S)-rörelsens ansvar. I Centerpartiet stod man inför den situationen att man hade två kandidater som konkurrerade mot varandra. Maud Olofsson vann över Lena Ek. På grund av sin kompetens och erfarenheter, men även entusiasm, lyhördhet och tydlighet. Jag tänker inte kommentera den Sahlin ÄR, utan snarare vad hon gör eller inte gör. Just nu är läget passivt då hon befinner sig i en kritisk ställning där det blir fel hur hon än gör (dubbelbestraffning). Man driver inte politik för att vara populär, utan för att det finns ett antal värderingar som man tror på och vill genomföra politiska lösningar omkring. Det finns en politisk drivkraft som kopplas till lyhördheten gentemot medlemmar och omvärld. Sverige mår bra av en stark regering och en stark opposition. Valberedningarna är ju jätteviktiga, för det handlar om att SE kompetenser, mångfald och potential i människor. När jag åt mat på tåget hem i söndags satt två män vid bordet bredvid. De var uppenbarligen medlemmar i en valberedning i någon organisation runtom i Sverige. Den ene sa "Men den...- hon är en fitta!" Den andre protesterade inte, utan samtalet fortsatte. Jag kände mig kränkt i det tysta dels för att valberedaren talade illa om en kvinnlig förtroendevald, dels för att han använde namnet på det kvinnliga könsorganet som skällsord. Fasiken vad jag ångrar att jag inte reste mig upp och sa: "Och du min herre är uppenbarligen lika oberäknelig som ett vekt, manligt könsorgan som sitter och talar skit om de individer du själv varit med och lagt fram som förslag till ett årsmöte eller en stämma." Men det finns väl någon mening med att jag inte sa det. Där kommer ju också problematiken med kvotering in. Det är ju inte så smart om valberedningar känner sig tvingade att välja in kvinnor och inte står för sina förslag. Kvotering är inte bra.

Försvarar Maud o LAS-motion i Mitt i

Mitt i fönsterputsen dimper tisdagens höjdpunkt "Mitt i Bromma" ned i brevlådan. Den har fått sällskap av trevliga "Magasin Bromma" som är lite mer veckotidningsartad. Hur som helst är det alltid roligt då jag får in någon insändare eller dylikt. I dagens nummer försvarar jag Maud Olofsson och min motion om att skrota LAS: "Sven-Eric Forsén antyder i Mitt i Bromma 24 mars att Centerpartiet är ett populistiskt parti som gör utspel för att maximera väljarundersökningar, samt att vi dragits vid näsan av (M). Stockholmscentern biföll på stämman min motion om att vi vill skrota LAS för att reformera och modernisera arbetsrättslagstiftningen. För Centerpartiet är det här en ideologisk fråga. Det är inte sunt med en lag som såväl låser inne den som vill behålla platsen i turordningen, som stänger ute den som är nyutbildad eller nyanländ. Dessutom är lagen omodern och skriven ur ett arbetarperspektiv. Centerpartiet tror på företagande och människors förverkligande av drömmar. Genom att skrota LAS kan vi skapa framtidstro och möjlighet för nyrekrytering i finanskrisen. Helen Törnqvist, Vice ordförande, Stockholmscentern" Det här blir en bra dag!

Min hembygd Bromma

En härlig vårstund i Riksby, Bromma. Promenad till förskolan. Möter fastighetsskötare Bosse och byter några ord om dagens sysslor. Samtal med förskollärare och cyklande barn. Pappersåtervinningen med två kassar. Byter några ord med en mamma med påskris. Återvinningsstationen som är nytömd inför helgens stök och städ. Tar en kort omväg för att heja på den rullatorburne farbrorn med sorg i blicken. Köper en latte på konditoriet. Hälsar på Aziz som har köpt ny bil och är lika glad som vanligt. Hemma igen. Slår på datorn, öppnar balkongdörren och skruvar upp Lisa Miskovsky som får överrösta trafiken från Drottningholmsvägen, som idag är en kär vän, men var så ovan i början då jag flyttade hit den sista mars för tolv år sedan. Frihet, närhet och valfrihet - det är Bromma, min hembygd.

Företag vill rekrytera rätt kompetens

Svenska Handelskammarförbundet kom i mars ut med en intressant rapport med tillhörande analys av 532 företags behov av rekrytering och kompetensförsörjning. Rätt kompetens är viktigt för att kunna konkurrera såväl lokalt som globalt. Två av tre företag planerar dock att öka antalet anställda fram till år 2015. Över 41 % av företagen planerar att nyrekrytera redan under 2009-10.

Men en reform av lagen om anställningsskydd, LAS, är viktigt för företagens möjligheter att rekrytera rätt arbetskraft. I rapporten citeras en av företagarna som besvarade enkäten: ”Största hindret är LAS – den gör att vi drar ner i Sverige men behåller personal i t.ex. Polen. Det är inte av lönekostnadsskäl, lön för kompetens är likvärdig”. 44 % av företagen ser ett behov av att förändra LAS. I maj avgörs det om Centerpartiet ska vara det parti som driver frågan framöver. Vi är ju ett traditionellt företagarparti, så det vore väl rimligt med bifall. Intressant: LAS, företag, centerpartiet

Bilder från Örestad gymnasium

I fredags gjorde jag studiebesök på Örestad gymnasium i Danmark. Så här fräsch var skolan utifrån. Med olikfärgade solskärmar som anpassar sig efter ljuset. 3XN är den prisbelönta arkitektfirman bakom byggnaden.
En lång trätrappa snirklade sig upp genom det stora luftiga huset. Det runda rummet rakt fram är ett klassrum och den större silon till höger är en plenisal. Ljust, funktionellt.

Här står rektorn på ett av de tre planen där han visade mig runt bland läroplatserna.

Bilden nedan är tagen från lärarnas personalplats. Till vänster är ett inglasat lärararbetsrum byggt som ett kontorslandskap. Rakt fram individuella arbetsplatser och till höger en klass i ett inglasat "traditionellt" klassrum.

Här är idrottshallen och framför den elever i cafét. Eftersom utrymmet sluttar nedåt brukar det också användas som aula då tex rektor står längst ned i idrottshallen och talar uppåt mot audotoriet.

Högst upp fanns elevernas uppehållsrum. Ett antal kuddar att sträcka ut sig på.

Skrota LAS för integration

Slutsatsen efter studieresan till Malmö då vi mötte Radikale Venstre, Malmöcentern och höll en egen visions- och strategidiskussion är att vårt beslut om att skrota LAS skulle gynna mångfalden på arbetsmarknaden och därmed integrationen. Jobbet är nästan en förutsättning för kontakt med olika samhällsgrupper och oliktänkande. De flesta umgås liksom med sådan som tänker och tycker likadant, men även har det ungefär lika gott ställt och har ungefär samma bakgrund. Men arbetsplatsen, liksom skolan, är en plattform för möten i det naturliga samarbetet. Många människor varslas just nu. Genom att man reformerar och moderniserar arbetsrätten (som borde kallas något helt annat då det inte är en självklarhet att man har ett jobb dvs ingen rättighet, utan snarare en förmån) kan man få mer rörelse på arbetsmarknaden och ger bättre förutsättningar för arbetsgivarna att behålla personer som är senare anställda än de som jobbat längst. De som tillför en mångfald till arbetsplatsen. De som tillför ett nytt perspektiv. De som berikar gruppen med andra förmågor. Att skrota LAS är att stå på ungdomars och nyanländas sida. Det vill jag att Centerpartiet ska göra helt och fullt. Om en månad är det partistämma! Pulsen höjs. Trevlig vårdag alla läsare! intressant: las, mångfald, arbetsmarknad, centerpartiet

Företagarnas villkor

Anna-Stina Nordmark Nilsson påminner oss idag i SvD om småföretagares villkor. I DN ekonomi får vi också information om hur det ser ut för tillfället. Det är viktigt. Vi måste hela tiden bli påminda om varifrån skattepengarna kommer. Problemet nu är att många företagare är till åren komna och planerar en avveckling. Det finns inte någon naturlig arvtagare och då säljer man företaget externt. Men då måste det till friska, fräscha pengar. Nordmark Nilsson ser framemot den skatteincitamentsutredning som pågår. Det är vi fler som gör.

Politiker personifierar partiets värderingar

Som politiker har jag ett ansvar. Självklart på möten, men också när jag går runt med min centerklöver på jackan. Ofta har jag ett ansvar som ledare. I min roll personifierar jag Centerpartiets värderingar. Där ingår ett öppet, företagsamt, grönt och tryggt ledarskap. I den rollen ingår varken fula sånger eller skämt på andra människors bekostnad. I vardagen har jag ett ansvar att säga ifrån om någon uttrycker sig rasistiskt eller fördomsfullt. Genom att markera att jag inte håller med. Genom att ställa frågor till personen och bemöta det som sagts. Jag kallar det för civil lydnad. Jag fick förmånen att träna på detta redan i tonåren, men har under perioder inte orkat stå emot, utan tyst hört på vid olika tillfällen. Men just nu känner jag mig stark på den här punkten. Stärkt av en trygg, varm grupp där grundvärderingarna är desamma. Den styrka och energi som gruppen ger mig kan jag bära med mig till andra platser och situationer. Gruppen är vår distriktsstyrelse, som utövar positivt grupptryck på mig. Intressant: centerpartiet, värdering, ledarskap
SD bemöter inte Kalibers granskning, utan fokuserar sidosaker, vilket gör dem till ännu mer offer. Fredriksson och Fahlstedt har kommenterat dagens radioprogram.

Distriktsstyrelseintroduktion

Befinner mig i Malmö tillsammans med Stockholmcenterns distriktsstyrelse. Vi bottnar i drivkrafter, planerar året och kommande val. Vi har också formulerat en vision för Stockholmscenterns politik och organisation. Många nämnde tron på individen, öppen, varm och grön. Fyra förslag ska nu kokas ned till ett gemensamt, vilket ska presenteras imorgon. Lika viktigt är det att ha kul. Och det har vi i arbetet, men också under kommande middag!

Studiebesök på Örestad gymnasium

Idag har jag tillbringat en och en halv timma med rektor Allan Andersen på Örestad gymnasium utanför Köpenhamn. Danska skolsystemet och det svenska ser olika ut till viss del. Bland annat är alla gymnasieskolor i Danmark statliga, men drivs av en styrelse som tillsätter rektor. Skolan startade 2005 och började verksamheten 2007 på befintlig plats som då var helt obebyggd. Tack vare infrastrukturen med både metro och järnvägsstation fungerar kommunikationerna. Skolan har en tydlig vision. Det blev väldigt klart för mig att lokalen spelar roll för pedagogiken. Skolan är öppen och byggd som i kontorslandskap. Man har fyra typer av undervisningslokaler: Plenisal för tex filmvisning eller föreläsning, traditionellt klassrum, gruppmöblerat utrymme samt individuella arbetsplatser med datorer. Profilen var media/kommunikation och kultur. Skolan var mångkulturell och rektors åsikt om varför alla respekterar varandra är att man ändå driver skolan totalt sekulärt dvs att ledningen lämnar utrymme varken för bönerum eller andakter. Jag fick flera idéer som jag ska föra vidare till högre nivå eller tar med mig i det egna arbetet i Stockholm. En sak är klar. Möten med andra berikar. Bildspel: Här

Marit miljövän i Malmö

Jag satt på ett utecafé i närheten av Lilla Torg här i Malmö för någon timma sedan. Ett gäng folkpartister inväntade sin toppkandidat till ett torgmöte. Jag fick ett flygblad i min hand med rubriken "Ja till Europa". Presenterade mig som allianskollega från Stockholm. Sedermera dök Marit Paulsen upp med solglasögon och grön skinnjacka. En person vid bordet bredvid kallade henne till sig och ett samtal om miljön efterföljde. Det viktigaste budskapet var eget ansvarstagande hos väljaren, nämligen att inte kasta mat och att stänga av stand-by-knappen på TV:n. Att minska transporter spelade inte så stor roll. Ekologiska odlingar var både lösningen och problemet, om "väljaren förstod vad hon menade" och det gjorde hon tydligen, men det gjorde inte jag. Det känns som om Paulsen representerar den äldre generationens miljöengagemang och det är bra att alla har en klimatförebild. För den äldre gruppen av liberala väljare kommer Paulsen att vara viktig. Det känns som om Lena Ek, Abir Al-Sahlani och Marie Wickberg kompletterar Marit Paulsen och Olle Schmidt väldigt bra bland de liberala kandidaterna. Intressant: Centerpartiet, EP-val, Folkpartiet

Europas förenta krafter

Ja, du läste rätt. Europas förenta krafter. Centerpartiets lysande kampanjparoll. Det är inbyggt att vi är positiva till europasamarbetet. Att länderna tillsammans kan uträtta något. Det är en hoppfullhet i finanskrisen, en genomsyrande optimism, en tro på styrkan i samarbetet. Att allt börjar hos dig. Vilken härlig kittling inför valrörelsen! Anmäl dig till facebook-gruppen här. Det är en modig partistyrelse som tagit kampanjplanen, som kommer att resultera i tre mandat. Bloggat tidigare: Anders W Jonsson

C tar parti för Ulvsundabor

Toppen med förlängd tvärbana norrut! Men Centerpartiet är enda partiet som står upp för de boende i Ulvsunda då det gäller placeringen för en planerad tvåvåningsdepå för spårvagnar på nuvarande Ekbacksvägen. Dungen bort - gnissel och spårvagnar in. Ingen idyll, utan en depå mitt i bebyggelsen. Detaljplanen för Tvärbana Norr togs upp i stadsbyggnadsnämnden i Stockholm i förra veckan. Lukas Forslund har varit ute hos de boende i området och tar parti för dem.

Nämnden skrev under på en formulering att "Spårvagnsdepåns lokalisering till Magneten 6 inte är optimal och utreds just nu. Om andra fastigheter kan ses som fullgoda och lämpligare alternativ för depåverksamheten måste hänsyn tas till detta i detaljplanen." Men det är bara Centerpartiet som tar avstånd från placeringen. Forslund menar att de boende i området kommer att få en kraftigt försämrad boendemiljö med det aktuella förslaget. Det finns också en markyta på andra sidan Norrbyvägen/Huvudstaleden som staden äger. I nämnt område ska en del av det nya Ulvsunda utvecklas. Då kan vi från början planera in en vagnsdepå där utan de störningar som många boende riskerar att utsättas för med den planerade placeringen. Intressant: tvärbanan, centerpartiet, västerort, bromma

Allmosor ok, men hot - nej!

Bildt har träffat chefredaktörerna ang Dawit Isaak. Det är bra att Bildt lyssnar och visar att frågan är viktig. Idag fick jag reda på att många människor som flydde Eritrea inte längre känner så stor samhörighet med landet, då de flydde från ett land där hela släkter eller byar utplånades. Många av dem betraktar sig hellre som svenskar, vilket ju står dem fritt.

Det är självklart viktigt att frågan om att eritreanska ambassaden skulle avkräva skatt från exileritreaner i Sverige till eritreanska staten polisanmäls och utreds. Det bästa vore ju om en exileritrean gjorde polisanmälan. Om inte så sker visar det sig att det bara är en elak myt. Det står ju var och en av våra skattebetalare fritt att göra vad han/hon vill med sina pengar. Mormoner får skänka pengar till sin kyrka. Jag kan pynta pengar via schlagerfestivalen till hjälporganisationer och en exileritrean kan skicka pengar till eritreanska staten. Men om det sker under hot är det ju inte okej. Så innan vi slår på stora trumman borde en polisanmälan göras och en utredning av UD/polisen ske. (Eller vad händer med diplomater som har immunitet?) Hur som helst säger ryktet att exileritreaner i Sverige har utsatts för brott och de befinner sig under svensk lagstiftning. Därmed har de möjlighet att polisanmäla ambassaden och polisen och UD måste ta anmälan på allvar.

Författare som haft betydelse

Lärarblogg: Har äntligen efter nationella prov, språkhistoria och temavecka startat upp undervisningen kring författarskap och verk som har haft betydelse för människors sätt att leva och tänka (uppnåendemål 5 för årskurs 9 i kursplanen för svenska som andraspråk). Bättre kunde vi inte starta: Hos eleverna själva. De fick förbereda korta redovisningar om författare som skrivit på deras modersmål. Författare som har betytt något. Och så blev jag bortskämd igen. Med redovisningar om nobelpristagare som Gao Xingjiang och Orhan Pamuk. Poeter som Khalil Gibran och Hafez. Men också frihetskämpar från Eritrea och Mongoliet. Trots enbart 80 minuters förberedelse talar eleverna fritt och engagerat med reflektioner om författarnas betydelse. Bara män, dock. Så nu har jag ett ansvar i att föreläsa om Lagerlöf och Lenngren, Martinsson och Benedictsson. Men vi ska också hinna med Ferlin, Strindberg och Fogelström. Hela tiden referera till de olika författarna som eleverna redovisat om. Nu har jag lyssnat på dem och då är de mottagliga för det jag har att säga. Och så är det ju i livet i övrigt. Att det krävs ömsesidigt lyssnande för genuint lyssnande. Intressant: författare, svenska som andraspråk, skola

En mer jämställd bloggosfär

Det är kul att centerbloggandet blommar. Senaste månaden har många kvinnor anslutit sig och/eller börjat blogga, vilket är roligt. Erika Hedblom i Malmö bloggar om kyrkovalet, Maria Kornevik-Jakobsson bloggar från riksdagen, Kristina Jonäng bloggar i egenskap av chefsstrateg. Dessutom bloggar ett antal c-kvinnor från kvinnfôlk. Det är viktigt att både män och kvinnor hörs och syns såväl i bloggosfären som på möten och stämmor. Absolut inte för att man väntar sig att åsikten ska vara samma, utan för jämställdheten och stämningen. Det är helt enkelt roligast när det är mixat! Nu väntar vi på Stina, Pia, Annika, Lotta, Evy och Regiana mfl stockholmstjejer.